För sex veckor sedan kom jag igång med regelbunden träning igen, efter ett lååååångt uppehåll. Skonsam träning för sliten kropp. Trodde jag. Tills i lördags.
Jag var på morgonyoga, det kändes bra. Ända till jag kom hem. Vid lunchtid svullnade mitt vänstra knä upp, det stramade och värkte. Hade svårt att hitta lämplig sovställning på natten. Satt och masserade knät i bilen upp till Insjön och linkade fram så gott det gick under dagen. I morse fortfarande svullet, så jag stannade hemma och fick tid på vårdcentralen.
Det är någon form av inflammation. Jag ska avstå träning men idka "aktiv vila", helst ha knäskydd på. Återbesök om 3 veckor.
Idag blev det korsstygnsbroderi och tid vid symaskinen, sen lagade jag en lasagne, dvs satt ibland, stod och gick ibland. Svullnaden är något bättre, värken är lite mindre ihållande.
Oavsett genom vilket fönster så är hösten lika ståtligt vacker.
Genom bilfönstret i farten,
men fönstren är speciellt vackra i Insjön!
Och solljuset glimmade till ibland.
Vi har varit tur och retur till Vintergatan i dag. En bäddsoffa och diverse andra möbler skulle levereras.
Och där liksom här har sommaren övergått till höst och praktfulla färger. Och brasan som sprakade i kakelugnen. Och den heta soppan som dukades upp tillsammans med det hembakade brödet i matsalen. Och blåbärspajen och det starka kaffet . Och dottern och pojkvännens alla projekt som dryftades till lunchen. Och bulldoggen Frasse som låg i mitt knä och dreglade ner byxorna.
Och nu är vi tillbaka i Uppsala och mörkret är kompakt svart utanför fönsterrutan.
Men imorgon bitti är höstfärgerna vackra även här.
Den här vackra buketten hängde på dörren när jag kom hem från jobbet i går eftermiddag. I den satt ett kort med följande text;
Till mamma och pappa för att ni är världens bästa föräldrar och mina idoler. Och grattis till flytten pappa, det kommer bli super! Ha nu en skön helg. Älskar er <3
Alltså, kan man få en bättre start på helgen?! Blev så glad!
Det var äldsta dottern som var så omtänksam, blev alldeles varm om hjärtat!
Fredagkvällen fortsatte med Fab 50 + träff. Vi Uppsaladamer som var på Mallorca-resan i fjol har ju träffats en del, och igår var det dags igen. Det blev en drink på 7 Flaskor och sedan champagne och middag på Heart & Bones. Nu är vi tre stycken över 60 så vi kanske får byta namn till Fab 60! Så roligt med nya vänner med olika bakgrund men med samma lust till att hitta på gemensamma aktiviteter, den där resan var givande på många sätt!
Lördagmorgonen startade jag med yoga och sedan stod jag i köket för att rigga "flytt-lunch". Svågern hjälpte maken att flytta ut från tandläkarpraktiken och nu är vårt garage, liksom vår hall belamrad med möbler och grejer.
Svägerskan anslöt lagom till lunchen och det blev en lång, trevlig sittning ut över sena eftermiddagen.
Och jag tänkte att det kanske är lunchbjudningar man ska satsa på kommande säsong, när regnet faller, mörkret kommer tidigt och det är kallt och rått så man ändå inte har någon större lust att vara ute. Trivsamt att samlas runt goda höstgrytor eller varma soppor mitt på dagen! Då behöver man inte stå och röja med disk till långt över midnatt när man är trött, utan nu blir allt färdigt och klart och man har kvällen kvar i lugn och ro, när man kan duka upp lite småplock och dela på en flaska vin framför en bra film eller bara sitta och småprata vid levande ljus och med skön musik i bakgrunden.
Titta på menyn med cocktails nedan! Den är anledningen till att jag inte hann skriva i går kväll...
Vi var på AW och det var en bartender från Stockholm på 7 Flaskor, han blandade lite annorlunda drinkar, som dessutom var extra billiga.
Så det blev några stycken!
Inte lika roligt i kväll, när jag klockan 21 kom på att jag faktiskt har fredagsfikat på jobbet i morgon. Det var bara att ställa sig och baka, inte direkt vad jag var sugen på, men, men......
Och när jag ändå beklagar mig, måste jag bara ställa frågan; Hur svårt kan det vara att hitta ett par bruna strumpor??!!
När dagens spinningpass blev inställt, tog jag stavarna och gav mig ut på långpromenad istället. Inte så många lövhögar att sparka i, för löven sitter i stort sett fortfarande kvar på buskar och träd, men färgerna börjar skifta vackert i olika kulörer. Och naturen läker en stressad själ och ger utrymme för tankar.
Idag tänkte jag t ex på "Skak-Nisse"!
Anledningen till detta var min egen skakighet. Först i morse när jag skulle sätta mascara på ögonfransarna och det hamnade lite här och där i ansiktet.
Sedan vid lunch när jag skulle äta upp den sista portionen Rödbetssoppa. När handen skakar och det stänker blir det ganska stora konsekvenser, särskilt på en vit blus.......
"Skak-Nisse" träffade jag på i min barndom. Han var spring-sjas på tryckeriet Central-Kliché, där min pappa var kamrer. Namnet kom sig av att han hade skakningar, huvudet rörde sig hela tiden fram och tillbaka. För mig, då, var han väldigt gammal, men så här i efterhand undrar jag om han egentligen var äldre än 45-55 år. Han fortsatte sin yrkeskarriär med att sälja lotter. När Gränby centrum invigdes 1971 kom han att sitta utanför ingången och sälja lotter, under många år.
-Köp en lott!, ropade han med sin nasala, gammelkraxiga röst. Jag både hör och ser karln framför mig. Idag skulle jag gärna velat veta mer om historien bakom den där människan.
Vad tyckte han egentligen om att kallas Skak-Nisse??!!
Jag hade gärna hoppat i en lövhög idag, men måndagar är tidspressade, så tiden räcker bara till jobb.
Makens måndag har också varit intensiv. Det har dessutom varit den sista arbetsdagen med patienter i den här lokalen. Han har blivit uppsagd, då hyresvärden vill göra om mottagningen till bostäder istället. Det var några osäkra månader tidigt i våras innan allt föll på plats. Han funderade ett tag på att gå i pension, men samtidigt så var han nog inte redo för det, han älskar verkligen sitt arbete.
Men nu har allt löst sig, så den här veckan går flyttlasset till en annan praktik, även den centralt. Det blir ett lite annorlunda koncept och han kommer att jobba färre timmar per vecka, men jag hoppas och tror att det blir bra, att han kommer att trivas.
I 21 år har han varit på nuvarande ställe och arbetat privat, innan dess var han Folktandvården trogen, i Skärplinge, Alunda och Storvreta, han har varit färdig sedan 1981, så det har blivit några år.
Men nu gör han som hösten; Släpper taget om det gamla för att ge plats åt det nya!
Idag har vi gjort nytta!
Maken har varit på jobbet och rensat inför nästa veckas flytt och jag har hållit på här hemma.
Först förberedde jag skolarbete inför veckan, sen tvättade jag två maskiner, fortsatte med att höstrensa trädgården, grävde, beskar buskar, planterade lökar, rensade ogräs, krattade, ställde undan urnor och gjorde fint.
Därefter tog jag mig an att tvätta alla fönster i huset. Dom blir alltid så otrevligt insekts-prickiga efter sommaren.
När det var gjort var jag alldeles mör i kroppen och lite småfrusen, så när maken kom hem invigde vi bastusäsongen. Skönt att bli varm och lite uppmjukad!
Nu sitter jag och tar igen mig en stund innan jag ska ställa mig vid spisen och laga till en hel kyckling och förbereda en rotfruktspaj till i morgon.
Igår var det mest nöje!
Jag började dagen med ett yogapass. Sen bilade jag till Västerås för att umgås med min brorsdotter. Vi tog en skön promenad, vi besökte stadens museum och vi åt lunch tillsammans. När jag kom hem tidig kväll så hade maken kommit solbränd och fräsch från Korfu, med spriten jag beställt, så då blev det Margaritas och mys.
Väva, fläta, fästa - textila pionjärer och samtida uttryck
När tre pojkar under sista lektionen missköter sig, och jag som straff beordrar dem till kvarsittning en kvart, och dom då har så roligt att jag knappt får dom att gå hem.......
Inte riktigt som jag tänkt mig......
Ja, ja, dom gick hem tillslut och jag fick fredag.
Jag la en ansiktsmask och tog ett långt varmbad med en bra bok. Det blev köksbestyr inför morgondagens utflykt och så gjorde jag en pizza bianco med sparris och ruccola som jag avnjöt i min ensamhet framför teven. Vilket båda mina döttrar hörde av sig om, dom är så gulliga och måna om mig, tycker inte alls om när jag är ensam. Men imorgon ska maken komma hem igen, så då blir vi två.
Och ensam eller inte, men huvudsaken är att det är helg!
I morse gjorde jag i ordning en lek-deg, plockade fram leksaker, ritpapper, kritor, pussel och spel. Drog in ett barnbord med tillhörande stolar till vardagsrummet. Jag skulle hämta barnbarnen på förskolan och ta dem med hem. Senare på kvällen skulle föräldrarna komma på middag.
Så underbart att höra barnen utbrista FARMOR och rusa emot mig! Har inte träffat de här barnen sedan 3 augusti, alldeles för länge sedan! Men nu fick vi rå om varandra några timmar och det var så mysigt!
Man har mamma-ögon och man har farmor-ögon, och jag är glad för att jag har de senare nuförtiden.
Mamma-ögon är stressade och måna om att "inte spilla, sitta ordentligt, inte tramsa, äta upp maten"
Farmor-ögon är lugna och tänker att "det går att plocka upp, det är ok att sitta på knä vid matbordet, tramsa på du, tids nog måste du vara allvarlig, kall mat är faktiskt inte så gott, du äter väl om du är hungrig"
Jag planterade i början av sommaren frön till "Blomman för dagen", men de ville aldrig riktigt ta sig, så jag ställde krukorna på en undanskymd plats, bredvid soptunnan. I går när soptunnan skulle ut för tömning, fick jag plötsligt se att en planta tagit sig så pass att den växt upp och in mellan ekrarna i barnbarnens kvarlämnade cyklar. T om att den hade en blomma i morse. Snacka om livskraft!
Lite som jag själv..... Trodde väl ett tag att jag var uträknad, att jag inte skulle kunna göra några fysiska aktiviteter längre. Men nu har jag börjat i det lilla. Jag går på soft core, soft spin, soft dans, yoga och gym varje vecka, och förhoppningsvis växer jag mig lite starkare och kanske t om blommar så småningom......
Hela sommaren har jag haft ont under vänster trampdyna. Tänkte först att det berodde på att jag gått kippskodd i sandaler utan hälkappa, men smärtan har inte släppt trots "ordentliga skor" och strumpor. Så idag hade jag bokat tid hos en fotvårdsterapeut..
Hon konstaterade att jag fått en liktorn! Alltså en förhårdnad som växer inåt i foten, liksom en kon, orsakas av tryck. Hon har nu avlägsnat den genom skrapning, och jag hoppas att den aldrig kommer tillbaka. Smärtan är borta och det är underbart, men varför heter det liktorn. Vilket gräsligt namn!!
När jag satt där kom jag att tänka på Povel Ramel och hans sång "Ta av dig skorna".
Och då kom jag att tänka på sommaren 1969, när jag var med mamma och pappa på semester i Göteborg och vi hade bokat bord på Rondo, vid Liseberg, och föreställningen PowShow med Wenke Myhre och Povel Ramel. Jag var 11 år och det här var den första showen jag var på. Det var stort!! Jag minns framförallt att jag fick beställa Coca Cola, och så minns jag så tydligt klänningen som Wenke bar. Jag tyckte att den var såååå snygg!!!
Jag läste i veckans horoskop att planeterna står så till att den kommande veckan, för oxen, är "möjligheternas vecka", att det är läge att jobba med attraktionslagen och sätta upp tydliga bilder av vad man önskar. Ju tydligare beställning du skickar upp till änglarna-desto lättare är det för universum att ge dig det du vill ha.
Ja, man får tro vad man vill, men jag började fundera på detta när jag cyklade hem från Core-passet ikväll. Det var mörkt ute, regnet föll och det blåste friskt, höstkänsla.
Det slog mig att det enda jag egentligen önskar så är det en fungerande, smärtfri kropp. Alla andra önskningar liksom bleknar, om man inte får vara frisk och rörlig.
Sen tänkte jag att det blev lite väl torftigt, visst är det viktigast att få vara frisk, men det blir en väldigt kort "drömlista". Och så försökte jag se bortom kropps-skavanker.
Jag gick igenom min tidigare "dröm-lista". Jag tänkte smått, jag tänkte stort, jag tänkte brett, jag tänkte smalt. Jag tänkte egoistiskt. För det får man göra i sin egna drömlista.
Och så åkte jag hem och skrev. Det blev 15 punkter! Eller 15 tydliga bilder som jag "skickar upp till änglarna"!!
Och som Sofia Sievertsdotter skriver, just idag:
Löven faller inte för att något tar slut utan för att något nytt börjar. Ett träd som släpper taget om sina blad lyfter möjligheten för kommande blads blomning. I naturen härskar perfektion och vi är en del av den. Ett blad i taget lyfter framtiden i färg!
Jag vaknade av mig själv-och av att regnet smattrade mot altantaket, kl 7. Kikade på väderappen på mobilen och konstaterade att regnet skulle upphöra vid 9-tiden och ersättas av växlande molnighet. Frisk vind, skulle hålla i sig hela dagen.
Förmiddagsplanen var nämligen att cykla till Vårdsätrabadet med matsäck, ta ett dopp och sitta och fika med sjö-utsikt!
Jag bryggde kaffe och bredde mackor, jag t om klädde mig i baddräkt under understället, packade ner handduk och rena underkläder.
Klockan blev 9 och det började tok-regna. Det verkligen slog mot fönstret.
Klockan blev 10, regnet fortsatte.
Jag började misströsta. Gick ner och satte mig vid vävstolen. I baddräkt och underställ.
Lyssnade på en podd som handlade om känslorna kring självmord och psykisk ohälsa.
Upplyftande......?!
En dryg timme senare gick jag upp. Då hade regnet upphört men vinden friskat i än mer och termometern visade 12 grader.
Insåg då att jag nog måste hoppa utflyktstankarna. Tog min matsäck och satt i dörröppningen och fikade och ringde brorsan istället.
Lite besviken, hade sett fram emot en cykeltur, ett dopp och fika med sjöutsikt.
Eftermiddagsplanen var att gå på bio-matiné. Och den planen höll jag mig i alla fall till.
Såg trailern sist jag var på bio, och tänkte att jag ville se den. Lite småmysig var den emellanåt, men på tok för lång med för mycket smäktande musik till vyer över fantastiska naturscener i Skottland, mer som en resebyråreklam, tillsammans med massor av smygreklam för Fjällräven.
Kvällen har jag ägnat åt att städa huset och ta ett bad.
Middagen blev i ensamhet framför teven. Jag är gräsänka hela veckan, då maken befinner sig på Korfu. Han skickade en film från en fantastisk sandstrand och ett solglittrigt hav idag.
Jag tänker att en septemberkväll i Flogsta är vacker och värdefull på ett annat sätt. Fullmånen hänger på himlen som ett vackert silverklot, jag har en doftande lilja på bordet, stearinljus med varmt sken, rödvin i glaset och tryffelcamemebert på tallriken. Om en stund ska jag krypa ner i en renbäddad säng och läsa en riktigt bra bok. Njutbar avslutning på helgen!
Att stå i kö för att komma in i kyrkan, det hör inte till vanligheterna, men det gjorde jag faktiskt i kväll utanför Helga Trefaldighetskyrkan.
Det är Kulturnatt i Uppsala, och stan är ett stort sjudande folkhav!
Jag började redan kl 9 i morse med ett yoga-pass. Efter lunch slöt jag upp med sonhustru och barnbarn. Vi flanerade genom stan, med stopp för ballong- och korv-inköp, bort till Stadsparken där vi tittade på en cirkusföreställning.
Det var trevligt med sällskap, både sonhustrun och jag är för tillfället gräsänkor, så efter cirkusen bunkrade vi upp med lite godsaker och gick hem och drack cava och åt småplock, pratade och myste i uterummet tillsammans med barn och hund.
Sen drog jag ner på stan för att se en öppen föreställning på Stadsteatern och efter den direkt till kyrkan där jag lyssnade på en Elvis-konsert.
Sen hade jag tänkt stanna och titta på Krönikerspelen utanför Domkyrkan, men jag blev trött och cyklade hem, tände ljus och bryggde te, istället.
Jag satte en deg i morse. Den fick stå i kylen och jäsa elva timmar. Bakade ut den och gräddade medan jag låg i badet. Skar tjocka skivor och bredde på smör som smälte, smakade gudomligt!!
Det är fredag och efter en intensiv vecka ser jag verkligen fram emot en ledig helg.
Den började lite "spännande". Jag cyklade från jobbet mot Friskis & Svettis för att träna på gymmet, när en ensam liten pojke på en 2-hjuling utan pedaler sparkade sig fram, storgråtandes. Jag stannade och frågade honom varför han var ledsen, och han hulkade fram något om att han skulle till fotbollsplanen, men han visste inte vilken. Jag pratade med honom och följde honom till den närmsta planen. Väl där slutade han i alla fall gråta och tittade lite lugnare på mig när han väl insåg att jag ville hjälpa honom. Han var 5 år och visste inte på vilken gata han bodde. Han pekade åt två olika håll. Hans mamma hade gått för att leta efter en strumpa och bett honom gå och vänta vid fotbollsplanen. För han tyckte om fotboll. Vi cyklade mot ett par andra planer en bit bort. Lite villrådig kände jag mig, men jag pratade på och försökte hålla hans humör uppe. 20 minuter senare kom en kvinna med barnvagn halvspringandes mot oss, hon hade en liten baby i sele på bröstet och berättade att hon tappat en strumpa så hon hade gått och letat och bett pojken cykla till fotbollsplanen. Hon tackade mig för hjälpen och jag kunde andas ut och fortsätta mot gymmet.
Tänkte själv på vilken mardröm det måste vara, att ens barn är borta. Och jag tänkte på den lilla fem-åriga pojken som fått ett sådant förtroende för mig. Om han träffat på en annan människa med fel avsikter. Usch, usch!!!
Men i det här fallet blev ju slutet gott!
Och tillsammans med "nattvarden" blev början på den här helgen också god!!
I morse när alarmet gick var min första tanke; -Fasen, glömde jag stänga av alarmet igår kväll!?!
Jag fick nämligen för mig att det var lördag, och att jag skulle kunna ligga kvar i sängen och sova. Så var inte fallet. Det gick upp för mig, efter kanske 15 sekunder, att det bara var torsdag, så jag fick vackert kliva upp och göra mig iordning för jobbet!
Lektionspassen idag var dock riktigt trevliga med flitiga, glada och kreativa elever, så det blev en lättsam dag.....
....ända tills jag fick ett mejl av en förtvivlad lärare som haft en helveteslektion med "min" klass. Strax därpå blev jag kallad till rektor. Samma lärare hade brutit ihop och inte kunnat genomföra sina sista lektioner pga elever som sagt vidriga saker till henne och betett sig som monster. Jag noterade, ringde förälder och kontaktade med-mentor. Här har vi ett och annat att jobba med!
Efter arbetsdagen cyklade jag till gymmet där jag bokat en instruktion. Jag ville få tips på bra övningar som stärker de områden jag inte kan träna på "vanligt sätt" pga min rygg och mina knän.
Det kändes ok och gick riktigt bra
.... ända till jag kom till axlarna. Där är jag svag, riktigt svag, och jag fick kämpa så musklerna i princip skrek, för att få till rätt teknik. Men nu gäller det att hålla i och vara flitig, så ska jag väl bli starkare.
Så nog är det upp och ner, eller plus och minus om dagarna och i livet. Det gäller att förhålla sig till högt och lågt. Parera svängarna och tänka att det nog alltid jämnar ut sig tillslut.
Och så kom jag osökt att tänka på den här gamla slagdängan;
Jag stod ute vid vändplanen och väntade på att maken skulle komma hem med bilen så jag kunde åka iväg på mitt danspass, när jag plötsligt hörde ljud från himlen. Jag lyfte blicken och fick se ett fågelsträck som var på väg söderut i perfekt V-formation.
Dom flyger, utan någon annan kompass än den inre.
Var har jag gjort av min egen kompass? Jag borde nog bli bättre på att läsa av den, och inte låta andra bestämma färdriktningen. Tro på att jag själv bäst vet vilken riktning som är för mig. Och lita på magkänslan.
Hastade uppför trapporna till klassrummet i morse, första lektionen. En elev, pojke 14 år, sitter på golvet utanför dörren, tittar upp på mig och utbrister spontant; - Oj Swag!
Jag tittade oförstående på honom, öppnade dörren och släppte in klassen, sen gick jag och hängde av mig jacka och solglasögon i mitt arbetsrum innan lektionen satte igång.
När jag kom hem var jag tvungen att googla på ordet swag (hallå, jag är faktiskt 60 + med någorlunda vårdat språk....).
Det står så här; Ordet swag var under 60-talet i USA en akronym för "Secretly We Are Gay". Det användes för att presentera homosexuella orgier, fester mm.
Hrm, det tror jag väl ändå inte han menade...
Längre ner på samma sida står; Swag brukar barn och ungdomar säga när något är coolt. Swag kan betyda att man har stil, är cool, häftig eller gör galna upptåg.
Ok, jag får alltså tolka det som något positivt, när en tonåring säger att hans gamla syslöjdsfröken är swag....
Ja, varje dag en möjlighet att lära sig något nytt!
Det är nu ganska precis ett år sedan jag var på träningsresa på Mallorca. Kände mig stark som en björn och njöt av Palmas fullmåne, alla nya människor jag lärt känna, sommarbrisar och både fysisk och mental träning!
Den här september var mitt mål och min önskan att åka till Österrike, Bad Gastein och delta i en Yoga- och vandringsvecka.
Sen ville min kropp annorlunda. Rygg och knän skulle inte orka med en hel vecka med yoga och vandring, och direkt "stark som en björn", kan jag nog inte kalla mig just nu.
Men kanske var det lika bra. Har just sett bilder från andra deltagare som är på vandringsresor i Bad Gastein, och det är snö, kyla och dimma i området just nu. Inte alls de höstvackra, soliga, klara vyer som visas i broshyren eller på rese-sidan på nätet. Det ser faktiskt inte alls så njutbart ut att pulsa i flera dm av snö med vandringskängor, och knappt se mer än några hundra meter framför sig.
Det är nog så att jag har det bättre här hemma. Ikväll blev det ett Core Soft pass och därefter en titt in till barnbarnet för att lägga lite pussel. Och visserligen gick solen ned 19.30 och mörkret föll snabbt, det bildades lätta dimslöjor över åkrarna när jag cyklade hem, men snöfritt var det i alla fall!
Lite kyligare nätter, dimslöjor och mycket dagg på morgnarna. Tre veckor med elever är terminen definitivt igång och helgerna är återhämtningstid som känns kort som en blinkning.
Den lilla döda musen som maken fann på vinden idag, gick ett grymt öde till mötes, när han eller hon bara försökte komma ifrån kylan, men sådant är livet när man är mus. När man är människa har man betydligt större inflytande på sitt eget liv.
Och jag känner att jag älskar söndagkvällar på hösten!
Det är matlagning som kräver lite mer. Det är ett glas vin. Det är skön musik i högtalarna. Det är tända stearinljus. Det är telefonsamtal med dottern i Borås. Det är nyduschad, insmord kropp i sköna kläder. Det är långmiddag med maken och planering inför kommande vecka.
Så nu tackar jag för allt som gör livet gott och avslutar söndagkvällen med lite varm punch!
56 glas dukades upp runt bordet när vi bänkade oss för vinprovning hos son och sonhustru i går kväll.
Och som det doftades, snurrades och smakades!
Det dryftades om svarta vinbär, körsbärskärnor, ruttna grönsaker, tryffel, lakrits, tobak, läder, choklad, charkuterier, hp-sås, vanilj, dill, torkad frukt, rosor, tjära.
Ingen som spottade här inte. Allt svaldes med vatten emellan. Och så skulle det prickas rätt, vilket inte var lätt. Men jag lyckades sätta tre av sju, och det var faktiskt bäst, så jag kände mig nöjd.
Och allra mest nöjd var jag såklart av att få umgås med tre fjärdedelar av min familj!
Spottade gjorde jag idag istället. Efter att maken skrapat tandsten! Han tog upp delar av familjen till sin praktik för att kolla tänder. Det var faktiskt 3 år sedan sist, så jag är tacksam att det bara var lite tandsten!
Och plötsligt blev det tomt i huset och jag kom alldeles av mig, vi hade planerat olika så jag måste tänka om, men det blev stiltje i huvudet. Ska försöka ta mig i kragen och göra något vettigt med resten av helgen!
Jag behöver omge mig med sånt som är vackert, så är det bara! Och jag tror inte att jag är ensam om det. Vackra saker får mig att trivas och njuta mer.
Och det behöver inte vara krångligt.
T ex så har jag nu haft två dagar med elev-förälder-samtal i min nya årskurs 7-klass. Jag hade gjort iordning en brun-rutig hemvävd duk med ett gult stearinljus och så en fin glas-skål med kolor inslagna i brunt papper. Det var flera föräldrar (läs mammor) som direkt reagerade och sa: -Å vad fint du gjort det!
På håltimmarna idag var jag till blomsteraffären och köpte blommor. Hann även städa huset och pynta. Det blev liljor i hallen och så den här Hortensian på bordet i vardagsrummet. Det är bara en enda blomma, men stor och ståtlig som en hel bukett och i de ljuvast färger, som pärlemor.
Och ikväll har jag varit och fixat nya naglar så imorgon kväll är det vackra händer som kommer att hålla i vinglasen. Vi är nämligen bjudna på vinprovning!
Man överrumplas varje höst av att mörkret kommer så tidigt. Av att mörkret är så kompakt!
När jag bilade hem från ett dans-pass ikväll så sänkte sig skymningen snabbt och jag blev orolig för hur jag skulle sätta på ljuset på vår nya bil, som jag ännu bara kört i dagsljus. Som tur är verkade det fungera automatisk
När jag kom hem satt maken i telefon och talade med äldsta dottern, som satt i bilen vid vägrenen någonstans på en skogsväg mellan Falun och Insjön, och förtvivlat frågade hur hon skulle få på halvljuset. Maken hade inte en aning, eftersom hennes bil är annorlunda mot vår, men han rådde henne att tända kupéljuset och titta i bilens handbok.
Någon timme senare kollade jag att hon var helskinnad och hemma, och tack och lov så var hon det.
Det är bara att vänja sig, för nu blir dagsljustimmarna färre och färre, vi vet ju det.
Sofia Sievertsdotter skriver trösterikt; Alla har vi en liten trappa inuti, som går hela vägen in till hjärtat. Man följer bara stegen där stjärnorna lyser som starkast, så kommer man hem. Om din natt känns mörk är det för att stjärnorna vill synas bättre så att du lättare hittar hem och slipper snubbla på trappstegen. På det första trappsteget står det "tack". Det andra har osynlig text som bara kan läsas av dig.
Nu är den färdig, stolsdynan jag stickat och tovat av gamla växtfärgningsprover från 1982! Dom har tidigare bara hängt och samlat damm, men nu är dom uppstickade och tovade/filtade i maskin till en värmande stolsdyna. Det har varit ett roligt projekt!
Och nu har jag ett uppdämt behov av att ta itu med nya projekt!!
Visserligen har jag en pågående stickning i lin och alpacka. Det ska bli en poncho, men den är vit och jag tänker att det är en sommarponcho, så det är ingen brådska med att den blir färdig.
Sen borde jag väl väva ut disktrase-väven, men den är så otroligt enformig och tråkig och dessutom bråkar lingarnet med mig och går av hela tiden, så det projektet är mindre roligt kan man säga.
Men jag har ett vant-mönster som jag är sugen på att testa, och så ska jag börja fundera på nästa års almanacksomslag att brodera. Jag har ett adventshjärta och en julstrumpa att tillverka till senaste barn-barnet och påbörjade glasunderlägg broderade med sashiko som inte är färdiga. Det var också längesedan jag sydde kläder, och jag har ett så fint, grått sidentyg som jag tänker skulle bli en snygg höst-kjol. Och virka är jag sugen på att göra, vet dock inte riktigt vad. Och när jag presenterade lappteknik för årskurs nio idag fick jag massor av idéer på olika saker att göra. Och kanske ska jag sticka en kofta till barnbarnets fyraårsdag, han har ju fått en de senaste två födelsedagarna. För att inte tala om hur roligt det vore att sticka en bohuskofta till mig själv.
Måndag-min dag, vilket finurligt sätt att se på saken!
Och förutom de 75 elever jag träffat i lektionssammanhang under dagen, så har jag faktiskt bara behövt bry mig om mig själv, och det är ju lite lyxigt. Ingen hund att passa. Behövde inte ens laga middag, för det hade maken gjort lagom till jag kom från kvällens Core-pass.
Och enligt veckans horoskop så kommer jag att vara alert med huvudet på skaft och få massor av konstruktiva idéer och tankar. Det är bra energier i luften för Oxar denna vecka.
Det låter som om det skulle kunna bli Min vecka och inte bara min dag!
Så blev det söndagkväll och risotton puttrar på spisen. En risotto för två.....
Vinkat av dottern och lilla vovven, som packat bilen full inför den kommande terminen på högskolan i Borås.
I natt kom hon och pojkvännen hem efter en härlig vecka i Kroatien och vi har fått ta del av deras upplevelser genom foton och berättelser, så dagen har varit mysig och trevlig, men när det kom till avskedet blev det en urladdning med tårflöde som följd. Nu är huset så tomt och tyst, jag vet inte hur många gånger jag tyckt mig höra lilla vovvens tassar, bara på de här ensamma timmarna.
Och som om inte det räckte, kom en rejäl urladdning från himlavalvet strax därpå. Blixtar och dunder och störtfloder!
Men det är nymåne, det är ny månad, det är snart ny vecka. Ut med det gamla blev det också till viss del idag när vi hade garageloppis längs vår gata.
Och jag tar till mig Sofia Sievertsdotters ord ur boken "Ord för dagen"
Låt mig förvalta sommarens upplevelser och gör mig öppen inför höstens klara luft. Påminn mig om att alla övergångar behöver en bro och att jag är bryggan från sommar till höst.
Nu ska jag röra i risotton och duka på altanen, så kan vi höra regnet smattra på taket, passar sinnesstämningen just nu!
