Hjärtat slog en kärleksvolt!

Det är inte ofta man får personliga brev nuförtiden. Men idag låg det ett sådant i brevlådan.

Jag hade jobbat hela dagen med intensiva lektioner, avslutat med ett möte som inte gav ett enda dugg och direkt åkt och veckohandlat. Blir fullt hus i helgen, så det var många, tunga kassar som skulle in och eftersom maken var borta fick jag göra det själv, vilket min rygg egentligen inte tyckte om alls.

Så jag var ganska sliten och trött-ända till jag öppnade brevlådan och fick detta ljuvliga brev!

Den gamla sloganen "Ett brev betyder så mycket", stämmer. Mitt hjärta slog en kärleksvolt!

Sedan blev jag lite ledsen, när jag pratade i telefon med yngsta dottern som suttit i 5 1/2 timme och skrivit tenta. Hon har hittills klarat alla tentor, detta var den sista innan C-uppsatsen, men det hade gått dåligt och hon grät i luren när vi talades vid. 

Men imorgon tar hon och lilla vovven tåget hem. Och pojkvännen kommer hem. Och äldsta dottern och pojkvän och hund kommer hem på fredagskväll.

Så nu blir det fullt fokus på umgänge, och det blir ett uppehåll i skrivandet!

Avtryck

Jag roade mig ikväll med att googla igenom mina barns namn. Orkade inte företa mig något bättre efter att ha ätit middag, skrivit veckomatsedel och nota, slagit in paket och gjort födelsedagskort och plockat ihop ren tvätt.

Började med maken, han dök upp på en massa skridskobilder, eftersom han är ledare i friluftsfrämjandet.

Så äldste sonen, han dök upp främst i trollerisammanhang eftersom han sysslar med trolleri och har en hemsida,  https://gustavkullander.se/ , men så dök den här bilden upp med finsk text, tror det var via SR, när han arbetade på Studentum med utbildningar.

På näst äldste sonen kom en massa gamla fotbollsbilder sedan hans karriär i VP och Heby.

Den här är från Sala Allehanda och sonen är gulklädd i kamp om bollen.

Äldsta dottern kom upp från några resebloggar hon skrivit och så den här bilden, som var med i Uppsala Nya Tidning, då jag anmält henne till Uppsala Lucia. 

Och så yngsta dottern som ställde upp som modell på en blogg för några kamraters UIF-företag, för några år sedan.

Denna mängd av information som lagras på nätet, alla avtryck som för alltid är där.

Men vilka avtryck vill vi egentligen ska finnas av oss? Och hur? 

Alla foton är ju bara ögonblick. En glimt från en blinkning i tiden. Det säger bara något om precis just då, och kan väl inte sägas vara ett bestående avtryck.

Vilket avtryck vill du ska finnas efter dig?

Sofia Sievertsdotter skriver;

Människoliv. Alla lika värdefulla, fängslande och unika. bortom ytans likformighet. Alla lika längtande efter mening, starka relationer och omfamnande trygghet. Alla formade av arv och miljö, av ord som lyfte eller sänkte och ur regler och riktlinjer för levernet.

Gör mig ålderslös i sinnet, gammal i själen och nyfödd i nyfikenhet!

Nattsömnen blev dålig i natt. 

Först hade jag svårt att släppa olustkänslan efter dokumentären om Josefin Nilsson, somnade tillslut för att strax därpå vakna av en ilsken och envis ringsignal. Puttade lite på maken och påtalade att -Det ringer! Varpå han tog sin mobil från nattduksbordet och sa -Det är aktivitetsklockan. Han stängde av och somnade om, men jag låg vaken och vred och vände på mig. 

Så när alarmet ljöd 06.15 kände jag mig mer död än levande.

Kom iväg till jobbet och tog mig igenom alla lektioner, men får nog erkänna att jag hade lite sämre tålamod med eleverna idag.

Satt kvar efteråt för att gå igenom alla elever inför mitt-terminsbedömningen som måste vara färdig denna vecka. Det tog sin tid och jag var inte färdig förrän klockan var halv-sju.

Då var temperaturen ner mot 0-gradigt och jag frös, trots dunjackan, när jag trampade över gärdet mot hemmet.

Men en ensam koltrast sjöng i en tall i backen ner från Eriksberg, och solen, som gått ned 18.15 färgade himlen så här vackert. Jag var tvungen att stanna och ta ett foto. Hågaån, vars vatten-nivå nu är högre än vanligt, tog fint emot färgspelet i sin blanka vattenspegel.

Så viktigt att se dessa livets guldkorn i vardagen!

Liksom dagens rubrik, ord som Sofia Sievertsdotter skrivit, ord som beskriver livet så fantastiskt!

Med detta i mitt sinne, hoppas jag på en bättre nattsömn!

Saknar ord

Under gårdagen läste jag flera olika inlägg på olika sociala medier och bloggar om Josefin Nilsson och det förfärliga hon varit med om. I fredags kväll släpptes tydligen en dokumentär om hennes liv, hon skulle fyllt 50 år i år.
Nu har jag nyss tittat på Svt Play och sitter här tom, ledsen, förfärad och bedrövad, med svullna, rödsprängda ögon.
Hur var det ens möjligt att det kunde fortgå så länge utan att något hände?

Maken och jag har tyckt om och sett Ainbusk både i Visby och i Stockholm. Jag älskade den här låten, och försökte få någon att sjunga den på yngsta dotterns dop, men tyvärr blev det inte så. Jag älskade också Josefins bidrag "Med hjärtats egna ord" som framfördes på melodifestivalen 2005. Texterna och så hennes framförande, med en sådan inlevelse som gjorde att man blev berörd.

Men att hennes liv var så här, det hade jag ingen aning om.

Nu ska jag försöka samla ihop mig och göra mig redo för sängen. I morgon börjar en ny arbetsvecka.

Vin, kvinnor......

...men inte mycket till sång!
Idag har nämligen jag och tre väninnor besökt Vin- och Deli-mässan. Mellan klockan 13-18 gick vi runt och provsmakade. Jag koncentrerade mig mest på vin med bubblor; champagne, cava, cremant och prosecco. På slutet kändes faktiskt magen nästan lite sur.
Vi avslutade med att gå ut och äta. Den fiskrestaurang vi bespetsat oss på var dessvärre fullbokad så det blev Kitchen & Table, och det var väl sådär, måste jag säga. Bättre har jag definitivt ätit, men vi blev i alla fall mätta.
Och dagen har varit trevlig.
Innan vinmässan besökte jag Upplandsmuséet och utställningen "Kulturkoftor och sagotröjor". Den var inte så stor men sevärd.

Med tanke på att det idag var bandyfinal i stan, så var det extra roligt att se bandylegenden Sven Sleven Säwfenborgs turtröja. Inte direkt den klädsel man spelar i idag!

Och efter allt detta vindrickande, avslutar jag kvällen med en kopp rött te!

Jorå, så att.....

Att sitta i ett överfullt väntrum på en vårdcentral, är inte direkt himmelriket!
Men just på ett sådant ställe tillbringade jag min lunch.
Det hostades och nystes, det linkades, det sörplades kaffe, det lät från elektroniska leksaker. Jag satt långt ut på en stol och försökte vända mig bort från de värsta harklingarna och andades diskret med munnen genom min polokrage. Dessutom var det en kvinna som verkligen stirrade på mig, men så fort jag vände blicken mot henne, tittade hon bort. Tänkte först om det var någon jag hade anknytning till, men kunde inte känna igen henne.
Kom 35 minuter försenat in till en trött läkare och fick berätta min historia.
Tyckte nästan lite synd om att hon skulle behöva höra ännu en massa symptom, hon såg ju så trött ut, där hon satt och lade pannan i veck och rafsade ner anteckningar på ett block.
Hon lyssnade på lungor, kände på ryggrad, lyssnade på hjärtat och så tog hon blodtryck. När hon gjort det sa hon; -Oj, varför tog jag blodtrycket, det gick bara på rutin.
Dessutom visade det sig att blodtrycket var högt, och då sa jag att det måste vara fel, jag har aldrig haft högt blodtryck tidigare, alltid haft väldigt lågt.
Sen skickades jag på provtagning. Blodprov och urinprov och så ett nytt blodtryck.
Man konstaterade återigen att blodtrycket var högt, men sköterskan som tog det denna gång, sa att det förmodligen berodde på min ryggsmärta. Smärta kan tydligen höja blodtrycket.

Så blev det brått att hinna tillbaka till eftermiddagens lektioner. Insåg att lunchen fick hoppas över idag. När jag stod och låste upp cykeln utanför vårdcentralen kom den "stirrande kvinnan" ut genom dörren. Hon tvärstannade och tittade återigen på mig och sa; -Jag måste få fråga, är du en skådespelare?  -Jag brast i skratt och sa; nej jag är bara en vanlig syslöjdsfröken. Trodde du att jag var en världskändis?

Påväg tillbaka till jobbet kunde jag inte låta bli att fundera på vilken hon trott att jag var. Någon snygging som Lena Endre, Marie Richardsson, Meryl Streep eller varför inte Isabella Scorupco....
Ja, förmodligen någon av dom!

Och som det anstår en känd, vacker skådespelar-look-alike, så var jag ju tvungen att korka upp en flaska champagne ikväll!

Trevlig helg!

Värka rimmar på lärka!

Alltså, precis så som på denna skämt-teckning, kändes det idag hos sjukgymnasten. Hon satte fingrarna i min muskel så tårarna rann på mig, men hade jag kunnat flyga ut genom taket, så hade jag gjort det! Till i morgon fick jag en läkartid. Sjukgymnasten vill ha hjälp.

Och maken tjatar om att jag borde uppsöka en ortoped-specialist.

Själv vill jag bara bli fri från värk och stelhet. Helst i går! 

Men vi tar en dag i taget och tänker att allt går över i sinom tid.

I dag hörde jag i alla fall lärkan för första gången när jag gick till jobbet, och koltrasten när jag var på hemväg.

Våren-vi är redo!

Vårdagjämning heter på engelska Vernal Equinox, märkligt namn, men strunt samma vad det kallas på olika språk, nu är det tid för vår, ett slags pånyttfödelse.

Firade detta med vita rosor, vinkokta musslor, valnötsbröd och vitt vin i kväll!

Och maken var på hugget. Om det berodde på vårdagjämningen eller något annat, men han hade varit ute och sprungit, köpt sig ett pulsarmband och satt upp tränings- och kost-mål!

Våren-vi är redo!

När världen kommer in i vardagsrummet

Semlorna fick lite av en fadd smak, där dom avnjöts framför Aktuellt.

Det var fruktansvärda bilder från orkanen Idai i södra Afrika där över 1000 människor befarats omkommit i Mosambique och mängder av områden fortfarande är avstängda pga vattenmassorna, så man befarar att omfattningen blir mycket, mycket värre.
Det var bedrövliga bilder från valen som svultit ihjäl pga 40 kg plast, från nedskräpade hav, i magen.
Det var bilder med skrämmande prognoser från Bryssel och EU, där högerkrafterna växer och man undrar hur det ska sluta.

Världen utanför in i vårt vardagsrum.

Som motvikt, läser jag några rader av Sofia Sievertsdotter;

29 000 dagar får vi, om vi har tur. När livet sedan spolas tillbaka, en dag i taget, vill jag se ett pärlband av drömmar som avlöser varandra, liv som används och ett hjärta som slår för något större än jag själv. En början och ett slut. Nu står vi mitt i det som sedan blir till film när dagarna går mot sitt slut. Ingen tid att tveka, ingen tid att skjuta upp till sedan. Det är nu andetagen vill  bära oss till platser, vyer och ansikten som hjälper oss att älska varje dag vi får. Det är nu vi kan skapa något som hjälper någon annans dagar att komma till liv.

Rikedom, beskyddare

Det är betydelsen av namnet Edmund, dagens namnsdag.

Här är han, den förste Edmund jag lärde känna, min svärfar. Född 1926, en av tre bröder, pappan dog tidigt och mamman slet hårt för att få tillvaron att gå ihop. Edmund anslöt sig till flottan, utbildade sig sen till polis, gifte sig med Kelly och fick fem barn, slutade polisyrket och började på lastbilscentralen. Han tyckte om att läsa och var allmänbildad. Han hade ett gott leende och skratt. Och visst är han stilig!
Maken heter Edmund som mellannamn, liksom vi gav vår äldste son samma, liksom han gett sin äldste son samma. En kusin till våra barn har gett sin son namnet Edmund i tilltalsnamn.
Liksom många gamla namn som blir populära vartefter åren går.

Rikedom var Edmund för mig, eftersom han är upphov till min make, som också är lite av min beskyddare!

Fäbless för jackor

Att bli ändringssömmerska är inget för mig! 

Jag har praktiserat det en del genom åren. Först o främst genom familjens kläder förstås, men även när jag praktiserade hos textilkonstnär Vanja Brunzell och så hjälper man kollegor som ber om det, men att arbeta med det på heltid. Nej, tack!

Idag förbarmade jag mig dock över makens älskade Peak Performance-duffel, där blixtlåset gått sönder. Vi köpte ett nytt innan bion igår, och efter frukosten idag tog jag tag i projektet. För man kan verkligen kalla det ett projekt! Välskräddat, så bara själva sprättningen tog en dryg timme, och kostade mig min bästa sprättkniv!.

Men är man gift med en textillärare, så ska man väl ha någon nytta av det. Själv är jag ju gift med en tandläkare som jag haft väldigt stor nytta av.......

Dock undrade jag lite när jag satt där med sprättkniven. Roade mig med att gå och räkna makens jackor och rockar. I hall-garderoben hänger fyra stycken, i klädkammaren på övervåningen hänger 19 stycken (!!) och sen har han några på vinden också. Behöver jag säga att min man har en viss fäbless för jackor........

Medan jag fixad jacka, bakade maken bullar, så det blev gofika efter avslutat arbete!

Sedan fortsatte jag med bullbroderi, blivande bakdukar!

Förmiddagen bjöd på hällregn och regnblandad snö om vartannat, men plötsligt på eftermiddagen tittade solen fram och man längtade ut, så jag tog mina stavar och mötte upp maken som gått på en längre promenad. Jag dras fortfarande med min ryggvärk så det går inte så fort, och dessvärre gick jag nog för långt, ett tag trodde jag att maken skulle vara tvungen att hämta bilen och köra hem mig, men jag bet ihop och traskade på.

Och nu har jag lagat moussaka och korkat upp en flaska vin, så förhoppningsvis blir lite mat och vila, precis vad min kropp behöver!

Trevlig söndagkväll!

Bio-tajm

Idag var maken och jag på bio-matiné´, vi såg filmen Green Book med stor behållning.
Den är bygger delvis på en sann historia, vilket gör det hela ännu bättre. Tid 1962, plats Amerika, handling en svart konsertpianist (Don Shirley) som reser på turné i södern med en vit, med italienskt påbrå, chaufför (Tony Lip).
Det är hjärtskärande scener med rasmotsättningar, och man tänker bedrövat, att det var ju alldeles nyss. Det är tidstypiska miljöer och det är feel-good.

Väl värd ett bio-besök!

A kiss from heaven

Den här veckan har varit lite lättsammare än andra. Alla elever i årskurs 8 har varit ute på prao, så jag har haft lite färre lektioner. Det ger en hint om hur skönt det vore att arbeta lite mindre! Har faktiskt önskat lite mindre arbetstid nästa läsår, så vi får se om det går att ordna.

En annan sak som skett denna vecka är att vi fått fiber indragna i huset. Vår samfällighet har beslutat detta. Personligen tycker jag att det system vi har nu är helt ok, men enligt många yngre i föreningen så är detta nya "framtiden", och det är bara att betala och acceptera, förhoppningsvis blir det väl bra det här med.
Det roliga det förde med sig var att plötsligt en "gammal elev" stod inne i vårt vardagsrum och frågade mig hur länge jag skulle vara hemma. Hon arbetade för företaget som installerar fibrer och kände direkt igen mig från sin högstadietid, hon var lika gammal som vår yngsta dotter. Jag gick självfallet ut och letade reda på henne i gamla skolkataloger när jag kom till jobbet.

Bara för att konstatera att åren går.......

Och när regnet föll över mig på väg till skolan i morse tänkte jag;

Motpoler....

Vad vill jag?
Svar; Må bra!

Först gick jag till sjukgymnasten som undersökte min rygg o stoppade fingrarna i en muskel så att jag såg stjärnor. Hon rådde mig att fortsätta med smärtstillande värktabletter samt göra ett träningsprogram två ggr per dag, återbesök om en vecka. Besöket tog 20 minuter.

Efter jobbet hade jag en bokad tid hos en kinesolog. Han muskeltestade sig igenom hela kroppen, han balanserade och kollade rörelsemönster, han "lyssnade" in vad just min kropp behöver. Besöket tog 2 timmar. När jag gick därifrån var smärtan i ryggen nästan borta och jag var mjukare i hela kroppen.

Intressant. Fortsättning följer.

Dive into Life!

Naturen bjuder på fantastiska upplevelser. Se på Lunnefåglarna på klippet ovan!
Ungefär sådär såg det ut när maken och jag besökte Irland, Cliffs of Moher vid Atlantkusten för knappt fem år sedan.

Det var en sådan där oförglömlig sommardag när solen sken, himlen var blå och vi bara fick gå där ovanför de branta klipporna med den hisnande utsikten och hänförda se alla tusen och åter tusen av fåglar. Och det var då jag blev förälskad i den fågeln med det säregna utseendet.

Vi köpte med oss en liten akvarell, som sedan dess har hängt i vårt sovrum.

Och gissa om jag blev glad när jag upptäckte det här tyget i Borås för några veckor sedan. Färdigställde i dag den sista av de tre prydnadskuddarna till sängen.

 Och borde vi inte ta rådet och göra som lunnefåglarna; kasta oss ut i livet helt och fullt med kraft!?!!

We can do it-let´s think big!

Så här i dyningarna efter Melodifestivalen, eller Mello som man säger nu för tiden, så kom den här gamla godingen från 1967, Luxemburgs bidrag med Vicky Leandros "L´amour est bleu", till mig idag. Kunde faktiskt fortfarande lite av den svenska texten, och den videon är roligare än originalet.

Det var det här blå virkade grytunderlägget, färdigställt i morse, som fick mig att börja nynna på låten ovan.  De vita tyget under, är ett gammalt lakan som jag fållade till två bakdukar. Nu ska det bli broderade bullar i blå nyanser på dessa.

Mer kärlek-om än inte blå- när jag idag behövdes som farmor och fick hämta barnbarnen på dagis och skjutsa hem dom, leka och laga middag. 
Jag älskar Erics t-shirt-snacka om attityd!

Tillbaka på ruta ett....

Fick en akut-tid hos sjukgymnast i morse. Knät är värre ont igen och pga det har jag väl sned-belastat kroppen vilket förmodligen är orsak till ryggvärken. 

Jag var så pass stel och öm att hon inte kunde undersöka mig ordentligt, så nu blir det en rejäl dos värktabletter och så återbesök på torsdag. 

Tillbaka på ruta ett igen.....

Men, men.

Solen har lyst upp dagen och jag väljer att vara välvilligt inställd till det liv jag har att förhålla mig till

eller som orden på den här ljuvliga bilden

En önskan om en riktigt God Natt!

I morse vaknade jag med  rygg- och knä-värk och  en släng av ångest! Det blev nog lite för mycket promenerande igår och HUR I HELVETE KUNDE JAG GÅ OCH KÖPA EN SÄNG FÖR 25 000 KRONOR......... ???

Rygg- och knävärk höll i sig och hade jag förväntat mig någon slags tröst från maken så bedrog jag mig grundligt.

Jag kramade honom Godmorgon och sa; Jag är väl inte riktigt klok!

Han svarade; -"Nej, men nu är det som det är".......

Så gullig är han!

Samtidigt så ringde han och bokade släp med tak, plockade isär de befintliga sängarna, och  bilade iväg för att hämta de nya- Själv drog jag runt med dammsugaren och dammtrasan. Äldste son kom hjälpte till och hela  hans familj var här på söndagsfika!

Sovrummet blev inbjudande mysigt och nu hoppas jag innerligt att den nya sängen kommer att lyfta min och makens sömnkvalitet till nya höjder!

Trevligheter i dagarna två!

Nu har jag sjunkit ner i soffan med benen högt, efter en dag med många steg!
Syster, make och jag tog 9-tåget till Stockholm och promenerade till Munchenbryggeriet där vi mötte upp kusin med make. Sen gav vi oss in på Korvfestival! Öppnad av Stockholms landshövding som klippte ett band av prinskorvar.
Och jösses vad mycket korv; långa, korta, smala, tjocka, torkade, stekta,kokta, rökta, fermenterade, kryddade med chili, vitlök, ramslök, paprika, svartpeppar, gjorda på lamm, nöt, gris och helt vegetariska. Vi provsmakade oss igenom hur många sorter som helst och fick även agera jury i en kockduell.
Från början hade vi en tanke om att vi skulle gå ut och ta en gemensam lunch efteråt, men den tanken var bara att skippa. Allas magar var proppmätta på korv.
Dock blir man törstig! Så vi promenerade in till Grev Turegatan och satte oss i en bar och drack champagne!

Det fanns öl och bubbel även inne på Munchenbryggeriet, så nu vet jag att Cava+Korv=Sant!!

Att det inte blev skrivet igår kväll, beror på att jag återigen hade en 60-årspresent att utkassera!
Först bjöds det middag hemma hos goda vänner och därefter tog vi oss ner till Regina-teatern och föreställningen "En kväll med Hasse och Tage". Den var riktigt, riktigt bra med massor av skratt, skön musik, vackra gamla bilder som fond och en liten tår av vemod. Efter föreställningen bjöds det på konjak hemma hos våra vänner.

Så jag måste säga att den här helgen verkligen levererat! 

Och det bästa av allt är att bara halva passerat!!

Borde kanske sovit på saken.......

För exakt 10 år sedan köpte jag en ny dubbelsäng. Maken hade åkte till Grekland med döttrarma, jag var hemma för att vara med mamma, som var sjuk. Vi hade då haft vår säng i 25 år, och den var verkligen slut. Jag minns hur pirrig jag kände mig, för detta var det dyraste jag köpt på egen hand i hela mitt liv, den blev dessutom betydligt dyrare än jag räknat med.
Jag sover för det mesta gott, men ganska ofta vaknar jag av att armar är bortdomnade, och på senaste tiden har jag vaknat varje gång jag vänder mig, för att jag haft så ont i ryggen.
Yngsta sonen-som jobbar med sängar, hävdar att jag köpt på tok för hård säng för vår vikt, och han har i flera år tjatat om att vi borde köpa ny säng, när han har möjlighet att fixa oss lite rabatt. Men jag har stått på mig-den här dyra sängen ska jag ha tills dom stoppar mig i graven, har jag sagt.
För en månad sedan beställde jag dock lite högre sängben och en ny bäddmadrass och idag kulle jag åka och hämta detta.
I slutet av förra veckan ringde sonen och berättade att 7 butiker i kedjan han arbetar på ska upphöra, bl a den här i Uppsala.
Idag på lunchen när jag kom för att hämta mina ben blev jag övertalad! Med 70 procents rabatt kunde jag nu få en säng till ett riktigt pangerbjudande, en säng som skulle passa oss perfekt. Jag provlåg. Jag tvekade ett tag, men när sonen berättade att den bäddmadrass jag skulle köpa i vanliga fall kostar mer än vad den här sängen skulle kosta oss nu, då tänkte jag att jag nog är dum om jag inte slår till.
Han är en duktig försäljare sonen......

25 års garanti är det på sängen, ok, men nu är det på riktigt den sista dubbelsäng jag kommer att köpa!

Och så håller jag tummarna för att vi kommer att sova riktigt, riktigt gott!!

En kramarnas dag

Startade upp dagen med att lyssna på Attraktionslagen 2.0, podden med Lili Öst, en av de fantastiska ledarna på min Mallorcaresa Fab 50+, som jag gjorde i höstas. Dagens avsnitt passade mig. Man pratade om hur man ska förhålla sig till sitt liv, när det inträffar oförutsedda saker, och jag fick en tankeställare i hur jag måste lära mig att vara välvillig till det liv jag ska förhålla mig till. Det kändes faktiskt lite som en kram! Vill du lyssna så kan du göra det här.

Så var det lektioner, jag hade min lärarstudent att handleda, det skulle skrivas omdömen, hade möte med en kollega och så istället för arbetslagsmöte, så var fjolårets årskurs 9 elever inbjudna på mingel och korv med bröd, för att vi lärare skulle få höra hur det gått för dem. Det blev många  kramar och glada, lättsamma samtal. Många hade dragit iväg på längden, men de flesta var sig ändå lika. Stor uppslutning av elever som kom, och talade nostalgiskt om sin högstadietid. Roligt att få känna sig så uppskattad, och jag mumlade något om att -"jo,jo- man saknar inte kon förrän båset är tomt!"

Eftersom det är första onsdagen i månaden så tillbringades kvällen i sällskap med kollegor på den lilla favoritbaren 7 flaskor.

Se så inbjudande det ser ut när man tittar in genom fönstret.

 Dom brukar alltid ha en "onsdags-GT" till specialpris, men idag bjöds det istället på en "Pineapplehustle No7" och till det bjöds det på ett leende och en kram, så vem kunde motstå att beställa en sådan drink!?

Lite kyligt att stå och vänta på bussen hem, så jag fixade en kopp varm choklad och svepte och nu är det dags att krypa till sängs. Blir nog ingen godnattkram av maken, eftersom han sover, så jag får nöja mig med att sticka in en fot under hans täcke för att få lite hudkontakt, och så krama kudden.

Fettisdag

Så här såg te-brickan ut ikväll.
Bakade semlor i söndags, och ikväll på fettisdagen, var det dags att provsmaka. Faktiskt åt jag en semla på jobbet också, vår rektor hade köpt in tre jättekartonger till kollegiet.

Så med två semlor i magen kan man ju fråga sig om jag är redo för en drygt 40 dagars fasta, fram till påsk!?? Den ursprungliga tanken med fettisdag var ju att man skulle frossa i mat, före fasteperioden. Men det är inget för mig. Jag fastade 2-3 veckor för ganska många år sedan, men mådde inte alls bra. Jag blev yr i huvudet, illamående, frusen och trött. Gjorde det inte av religiösa skäl utan med en tanke att rena kroppen, fast några hävdar att det har en tvärtemot verkan, att gifter släpps fria när man svälter sig.
Sen hittade jag ju detox, och jag blir ju faktiskt piggare och bättre i magen under de perioder jag genomför en detox. Har fått rekommendationer att helst göra en detox under varmare perioder på året, så nu väntar jag in rätt tillfälle.

Just ikväll visar termometern på minus 10 grader. Så än är det vinter kvar, säger mor....

Oxens fantastiska framtid

Mitt horoskop för denna vecka går inte av för hackor!!

Det påstås att ett nytt liv väntar mig. Det ska plocka fram det unika i mig, mitt sanna jag, jag ska få hjälp att utvecklas och nå högre höjder än jag någonsin varit på.
Tack vare Uranus inträde i Oxens tecken sker allt detta som dessutom kommer att påverka mig för de kommande sju åren! Jag kommer få fördelar i yrkeslivet och jag kommer må som allra bäst i sammanhang med vänner. Tydligen läge att ta upp slumrande intressen eller skaffa mig nya. Och när nymånen infaller på onsdag bör jag passa på att utföra lite nymåne-magi, eftersom det är lättare än någonsin att förverkliga sina önskningar, manifestera min vilja samt också få en hint om vad framtiden kommer innebära. Jag behöver bara säga vad jag vill att universum ska skänka mig, mina önskningar blir uppfyllda.

....fast egentligen behöver jag inte ett nytt liv, eftersom jag är fullkomligt nöjd med det jag har. Lite finputsning på det befintliga skulle räcka.

...och det kan ju inte skada med en liten nymåne-ritual på onsdag.

Ack detta Norge......

Det här klippet är från 1968, när Norge vunnit medaljer i OS. Skulle behövas idag också, när Norge tog de tre pallplatserna i Vasaloppet och sen gick och vann 5-milen.
Finns en uppdaterad version på You Tube med Magnus Uggla från 2010, som inte heller är så dum att lyssna till.

Fast skämt åsido, så är man ju bara imponerad!! Och i vår familj har vi ju faktiskt lite Norge-blod. Makens mamma kommer ju från Norge.
Och brorsdottern är gift med en norrman, och våra bästa vänner bor i Norge, så vi har faktiskt en del samröre med detta vackra land!

Och idag, när jag fortsatte mitt syprojekt, sydde jag i knappar från Röros-gruvan. Inköpta för länge sedan, efter ett gruvbesök. Först sydde jag i dom i en stickad tröja. Den tröttnade jag på efter några år, slängde i tvättmaskinen och klippte isär till värmeisolering i grytlappar. Knapparna hamnade i min knappsamling, men idag blev dom fastsydda i de nya sovrumskuddarna.

Allt går igen, och kommer tillbaka.
Imorgon kommer en ny måndag igen.....

Dagens

Maken drog iväg på skridskoisen före kl 8 i morse, månntro det blir säsongens sista åkning?

Själv tog jag ta itu med tygerna jag köpte i Borås, förra veckan.

Det blir lite av ett träningspass att mäta, klippa till, nåla och sy, eftersom jag måste hålla till på vardagsrumsgolvet, när det är större saker som ska tillverkas. Upp och ner på golvet, upp och ner för källartrappan.

Lite streck i räkningen blev det, då det visade sig att jag inte hade några gardinringar, och att jag köpt för lite tyg. Det räckte till gardiner, men inte till den matchande duk jag räknat med att sy. Fick tänka om där. Nu blir det gardiner, två stolsöverdrag och kuddar istället. Duktyg och gardinringar måste införskaffas innan allt kan bli färdigt, men nu är jag i alla fall på gång!

Solen sken förföriskt, så det fick bli kaffe och kaka, virkning och pod ute, mitt på dagen.

                                                 

När jag kom hem från ett träningspass, hade maken kommit hem, så det blev bastubad tillsammans och sedan varsin kall öl.

Och alltid när det är helg tänder jag mitt doftljus med oljan "Kraft och Glädje" i behållaren.

Just idag är jag stark!

Inte för att jag skulle vilja vara riksdagspolitiker, men jag måste bara säga, att miljön som dom arbetar i, har en lite annan stil och klass, än en kommunal högstadieskola....
Har idag varit till Stockholm på studiebesök i Riksdagshuset tillsammans med 60 stycken niondeklassare. Har faktiskt inte klivit över den tröskeln, sedan jag själv gick i årskurs nio, 1973.
Men då fick vi lyssna på debatt. Idag möttes vi av en alldeles tom och öde sal. Guiden skyllde på att fredagar är resdagar, och att den här veckan var sportlov.
Lite märkligt kan jag tycka, har verkligen politiker sportlov??

Nåväl, det var ett trevligt avbrott i den vanliga arbetsveckan. Särskilt eftersom jag bara följde med, min mentorskollega som är SO-lärare hade organiserat det hela. Förmiddagen riksdagshuset, eftermiddagen medeltidsmuseum. Stockholm visade sig från sin bästa sida, med sol och blå himmel.
Och jag kände mig lika stark som denne man, iklädd endast hjälm, som blickar ut över strömmen, med armarna mot skyn! Yes, nu är helgen här, säger han!