Låt orden marineras i munnen!

För att komma till mitt arbetsrum på jobbet så passerar jag en dörr som även leder till en kollegas klassrum. Han har spanska och svenska och det är alltid lika spännande och se och höra vad han håller på med under lektionstid. 

Jag upplever honom som en mycket engagerad, ambitiös och duktig lärare. 

Varje fredag, sista lektionen så sätter han alltid på reklamfilmslåten "Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyyys", och han och hela klassen sjunger med. Ofta har han släckt ned, tänt stearinljus och läser ur någon bok. Han kommer från Kalmar, pratar på klingande småländska och läser med sådan inlevelse att det är svårt att gå ifrån. Jag brukar ibland fumla lite med nyckeln till låset i mitt arbetsrum, för att kunna stå kvar och tjuvlyssna en liten stund. Om eleverna sitter och arbetar enskilt har han alltid lugn bakgrundsmusik på.

I går när jag smög igenom för att hämta något i arbetsrummet hörde jag honom säga;

-Smaka på orden, låt dom marineras i munnen!  Jag tror att eleverna skulle skriva uppsats och han ville få dom att utveckla språket. Och jag tyckte det var så bra sagt.

Nästan så att jag ville bli elev och gå i skolan igen.

Men bara nästan! Niorna börjar vara bekymrade över sina nationella prov som startar nu och kommer att pågå med jämna mellanrum till långt fram i vår, och så mitt i allt ska dom välja gymnasieprogram, gå på mässa och en massa olika öppet hus.

Nej, jag är tacksam över att skolperioden i mitt liv är avslutad. Det räcker med att jobba där!!

Men sluta lära sig nya saker behöver man ju inte för det, och kanske kan uttrycket "smaka på orden, låt dom marineras i munnen" hjälpa mig att utveckla mitt eget språk!