Kände mig tveksam, när jag lämnade jobbet och cyklade ner på stan för att hämta min portfölj hos skomakaren.
Kände mig trött av cyklingen, det gick segt och långsamt. Det återspeglade liksom hela sinnestillståndet efter den här arbetsdagen.
Kom hem och bryggde kaffe, satte mig ute på altanen med en filt runt benen och lilla vovven i knät och njöt en bit äppelkaka med vaniljsås till mitt kaffe, i eftermiddagssolens sista bleka strålar.
Sen tog jag min cykel och trampade till vår egen cykelreparatör. Han är i 45-årsåldern och har sin verkstad i ett källarförråd i studentbostäderna här i Flogsta. Det han inte kan om cyklar, är inte värt att veta. Hans förråd är fullt från golv till tak. Han reparerar och bygger nya cyklar, han är med och hjälper till vid olika cykellopp och han samlar på gamla tillbehör.
Nu kom jag med min cykel som behövde byta kedja, och jag fick stå där och småprata, medan han fixade cykeln. Känslan av att cykeln var trögtrampad, hade alltså inte bara med min trötthet att göra, den blir trög med en slak kedja! Nu bytte han min kedja, lagade kedjeskyddet, torkade och putsade, pumpade mina däck och justerade handbromsen. Jag fick dessutom en lektion i hur och var jag ska köpa dubbdäck till min vintercykel.
Här foton från Kulturnatten i Uppsala 2017, då "gamla cyklar" och cyklister i tidstypiska kläder, gav sig ut på cykling i staden. På nedersta bilden ses "min" cykelreparatör.
När jag cyklade därifrån, kände jag mig pigg och glad, cykeln var lätt-trampad och jag var "pånyttfödd". Att besöka honom är lite som när man kom hem till mamma och pappa. Där har tiden stått still och inget har förändrats.
Så är det såklart inte, men känslan i mig är så, och det räcker för mig!
Den där känslan av att "allt är som det ska"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar