Vad är det som gör att jag, gamla människa, är så förtjust i att titta på så kallade dejtingprogram på tv??
Tro, hopp och kärlek där anställda inom kyrkan söker en livspartner. Och Bonde söker fru där bönder söker kärlek.
Tycker dom medverkande är modiga som ställer upp, det måste vara otroligt nervpåfrestande att träffa någon och kunna förmedla känslor när ett helt team av människor med tv-kameror och mikrofoner står runt omkring. Hur äkta är det? Dom som skickar in för att dejta, gör dom det för att få vara med på tv, eller är det äkta känslor med? Skulle jag själv palla att dejta någon samtidigt som man vet att han dejtar flera andra och hela tiden jämför?
Det är spännande att se olika människotyper och höra hur dom tänker kring kärlek och förhållanden. Ibland får man sina fördomar besannade, ibland blir man förvånad. Ibland tänker man; dom där skulle passa bra ihop eller dom där är så totalt olika. Vad är det som säjer att det klaffar mellan två människor?
Kanhända är det att kärlekens mysterium aldrig slutar att fascinera.
Men min partner i livet är inte alls fascinerad av dylika program. Han fnyser föraktfullt åt mitt programval och går en trappa upp och tittar på någon dokumentär på Svt Play.....
Det är min övertygelse att vissa olikheter i förhållandet bara är av godo!
Eller hur.....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar