Dom blev otäckt vingliga när dom drog i väg i höjd och bredd upptill, men bara hade en stam som fäste i själva krukan. Och dom var vidriga att plantera om!
Sen blev dom omoderna, och den enda kaktus jag har haft sen är novemberkaktus, som inte har några taggar, men oerhört vackra rosa blommor. Jo, jag köpte tre små minikaktusar när yngsta dottern tog studenten, och vi skulle ha Mexico-tema på buffén, och dom är nu samplanterade och har vuxit sig aningen större.
Men se, nu är det mode igen. Dottern i Göteborg har köpt en ganska stor kaktus, och dottern i Borås var på väg att köpa en tavla med en kaktus på. Jag ha sett kaktustryck på kläder och massor av olika kaktussorter i blomsterbutikerna.
Jag har lite svårt att fördra sådant där som "kommer tillbaka", som man haft tidigare i livet och som blivit omodernt, men så plötsligt är det inne igen.
Det är liksom förbrukat för mig, och jag har svårt att anamma det igen.
Men ikväll har jag varit på Hatha-yoga i värme, och då "höll vi ut armarna i en Kaktus", för att öppna upp bröstmuskeln.
För övrigt så trodde jag att kaktus var en blomma man inte ska ge bort, att den på något sätt skulle symbolisera att den som får kaktusen är en taggig och vrång person. Men nu lästa jag på blomsterspråket att en kaktus som gåva, faller tillbaka på givaren och betyder; Låt inte det yttre vilseleda dig.
Då blev det plötsligt lite fint, tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar