Förbannat less på tonåringar!

Det händer att jag blir förbannat less på tonåringar!!

Några exempel;
I morse gjorde hemkunskapsläraren en liten utställning med olika tomförpackningar av läsk, risifrutti, smaksatt keso, drickyoghurt osv. Framför hade hon klistrat upp de antal sockerbitar som visade hur mycket rent socker varje produkt innehåller. Det var i trapphallen, ett skåp som stått tomt länge, men som saknade glasdörrar.
Efter första lektionen såg jag att det saknades några sockerbitar. Vid lunch låg de flesta av sockerbitarna slängda ute på skolgården!
När dagen var slut plockade hemkunskapsläraren ner hela utställningen.

Klassen mitt på dagen, stormade in och tre av pojkarna var totalt utflippade. För två lektioner sedan hade en av pojkarna tagit en annans loggbok och virat en halv tejprulle runt, runt. Den här gången skulle den pojken hämnas och jag var uppmärksam på tejpljudet, men han tittade mig rakt i ögonen och sa; VAD, varför tittar du på mig, sen höll han upp båda händerna och visade att han bara höll på att trä maskinen. När loggböckerna skulle fyllas i, så hittade vi pojkens bok slängd under en bänk och totalt förstörd av säkert en hel tejprulle.
En annan av pojkarna fick tydliga instruktioner på hur han skulle klippa till fyra remsor, 5 cm breda och lika långa som tygbiten. Tre gånger fick jag säga till om att han inte skulle hålla på med mobilen. Den fjärde gången tog jag mobilen ifrån honom. Han hade då klippt till fyra tygbitar 1 cm breda och 5 cm långa! Därefter försvann han snabbt som ögat och sa att han måste  till skåpet. Efter 20 minuter kom han tillbaka och när jag sa att det här blir frånvaro tittade han mig rakt i ögonen och sa; VAD, jag var ju på toa.

Jag blir så arg när man inte står för det man gjort och när man blåljuger någon rakt upp i ansiktet.

Ett tredje exempel är hur många tar sig plats. Man kan inte vänta på sin tur. När jag står och hjälper någon händer det att 2-3 andra samtidigt kommer och sträcker fram sina arbeten och vill ha hjälp, eller ropar Barbro, bara en snabb fråga.  Säger dom Nu har jag väntat jättelänge och inte kunnat göra något, du kommer aldrig till mig. Ja då ser jag rött och surnar till! Till varje gång har jag skrivit svar i deras loggböcker, och där finns nästan alltid instruktioner på vad dom ska börja med, såvida dom inte håller på med något som har en beskrivning, då står det vilken punkt dom ska fortsätta med.
Många har rysligt svårt att förstå sitt egna ansvar i lärandet.

Eller när man "tappar" nålar, måttband, papper e dyl på golvet och inte plockar upp det. För att inte tala om när man kastar godispapper eller läskburkar på skolgården eller i korridoren.
Det är så nonchalant och respektlöst mot både städpersonal och alla som vistas i den här miljön.

Eller alla de gånger man inte hittar sin slöjdpåse. Jag lovar att i 99,99 % av gångerna, så ligger den på rätt plats i klassens hylla, men kanske hamnat under några andra påsar, och man orkar inte leta.
Många förväntar sig att skolpersonalen ska fixa allt och inser inte sin egen roll i det hela.

Så ibland känner jag mig förbannat less på tonåringar och längtar till min pension!!