...och tid kan gå långsamt!

Jag är beredd att ta tillbaka lite av det jag skrev om igår, att tid går fort.
I morse 06.45 hoppade jag upp på spinningcykeln, redo att genomföra ett 45-minuterspass. Gick jättebra först, jag hade flyt och kände mig stark. Sista 3 minuterna med hög puls, så tog jag dock tvärt slut. Vi skulle cykla allt vad vi hade 30 sekunder, tre gånger under dessa 3 minuter.
De två sista 30-sekunderspassen upplevde jag som EVIGHETER!
Jag brukar alltid räkna baklänges, tyst för mig själv. Men jag svär på att det inte gick, mjölksyra i benen och svett som rann i ögonen, armarna som skulle hålla i styret nästan skakade och jag var illamående på gränsen till kräkstadiet!

Så tiden kan gå långsamt ibland!

Mådde dock riktigt bra efter dusch och frukost, och sen gick dagen, som vanligt, i raketfart!
Dottern håller med! Vid middagsbordet klagade hon över att veckan gått så fort, snart ska hon resa tillbaka till Borås, och det våndas hon lite inför.
Maken våndades lite vid middagsbordet han också. Över sin 21-timmarsflygning till Bali nu på fredag.
Dottern och jag gjorde vårt bästa för att försöka tycka lite synd om honom.......