Dom orden stod på en tröja som en tjej i 25-årsåldern bar på gympapasset nu ikväll.
Tja, visst kan det kännas så ibland, att man bara vill bli omhändertagen. Buren, vaggad, omstoppad. Att man slipper ta beslut, man slipper ha ansvar för hem och hus.
En kompis skrev på facebook idag att hennes sjuårige son sagt; "Jag bara älskar skolan, mamma. Det är som en stor lekplats, fast man får läxor, det är helt underbart!" Visst blir man glad när man hör det!
Jag sydde ett draperi för många år sedan, det hängde i vår hall för att dölja ett förråd vi hade under trappen. På det stod; Man måste vara en smula barn, för att orka vara vuxen!
Den är bra! Jag menar, vi kan ju faktiskt inte göra något åt att vi blir vuxna. Vi måste ta ansvar, jobba och betala räkningar, handla, städa och laga mat.
Men om man samtidigt försöker behålla sin nyfikenhet och sin oförställda glädje över de små sakerna i vardagen. Att man ser till att skratta flera gånger om dagen, att man också gråter när man behöver det. Att man försöker att inte ta för allvarligt på saker och ting. Att man kramas och pussas mycket. Att man är lite mer spontan i livet. Helt enkelt att man försöker behålla lite av barnet i sig!
Då får man ju det bästa av både barn- och vuxenvärlden.
Låter inte det som en perfekt mix?!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar