Dalarna; finns det på riktigt?

Genuint, ursvenskt, patriotism. Ord som dök upp i våra tankar under de dagar vi vistats i sagolandskapet = Dalarna.
Finns det ens på riktigt?!
Jag menar;
välmående, levande landsbygd. Små kringbyggda gårdar. Knuttimrade hus. Frodiga gårdstun. Välansade trädgårdar. Blånande berg. Silverglittrande vågspel i Siljan och Orsasjön. Mörka skogstjärnar där trollen stod på lut och kikade bak moss-belagda stenar. Porlande åar där man nästan hörde näckens polska med vinden som drog över fur och tall och förde med sig doften av skog. Framtidstro. I minsta håla dök det upp skyltar som visade upp företagsnamn. Allt ifrån robotar, scooterförsäljning, hemslöjd, smide, glas- och ram, lur-tillverkning, bilverkstäder, gallerier till hårfrisörer och massage. Minsta lilla bygdegård vittnade om aktiva landsortsbor som ordnade alltifrån bingokvällar till slåtterarrangemang.
Och alla dessa kullor och masar som med sin vänliga, klingande dialekt anspelar på välkomnande och hjärtlighet. Man ska dock inte tro att dom är godtrogna och låter sig tryckas ned eller luras. Det är ett segt, stolt och hårt arbetande folkslag som gör allt med uträkning. Smarta, helt enkelt! Självgoda? Kanske lite. Men med all rätt, i så fall!

Maken och jag har i alla fall haft en härlig "lill-semester"på cykel i denna vackra del av Sverige.

På tre dagar har vi avverkat nära 20 mil på cykel. Orsasjön runt, Sollerön runt, delar av Vasalopps-leden, Rättvik-Nittsjö-Dalhalla runt. Avslutade med en natt på Klockargården i det idylliska Tällberg.