Redo för höst!

Det är den sista augusti och sommaren är definitivt slut. September är en höstmånad. Kanhända bjuder den på sol och värme och dagar av sommarkänsla, men det blir ändå höst. Punkt, slut!

Har haft elever i två veckor, men det känns som mycket längre eftersom det har varit väldigt intensivt så här i starten. Dock börjar rutinerna "sätta sig" och det känns rätt okej!
Snart är det rutiner här hemma också;
Jag har börjat planera min träning, testar olika pass och nya ledare, för att hitta det jag tycker bäst om.
Skriver matsedel igen och har hittat lämplig tid att veckohandla, att städa och tvätta.
Letar kulturaktiviteter och bokar in för att ha trevligheter att se fram emot.
Gräver i tyg- och garn-gömmor och smider planer för handarbetsprojekt.
Har satt surdegskultur för att komma igång med regelbundna brödbak.

Idag blev min poncho klar, så nu är jag också rustad för lite kyligare temperaturer.

På hösten är det också mysigt att alltid ha en bra bok på gång. Att läsa i badet eller att lägga sig extra tidigt för att läsa riktigt länge innan man somnar. Jag har en sån rolig bok på gång just nu. Nästan så att jag längtar till jag får gå och lägga mig!

Så nu är jag redo för tre månader höst!!

På visit i Göteborg

 Vi fick nästan som en liten minisemester i Göteborg i fredags och lördags. Först hjälpte vi dottern att flytta, från Örgryte och källaren hon delat med en tjejkompis i två år, till pojkvännen i en sprillans ny lägenhet i Eriksberg.

Sol och varma vindar svepte över staden och vi fick lite tid att utforska en för oss helt ny stadsdel.

Lite märkligt kändes det att vakna upp i ett lyxigt hotellrum innanför en glasfasad, när man tänkte tillbaka på att den här delen av staden för bara 35-40 år sedan bestod av flera stora varvsindustrier.

På skolan hade vi en föreläsare för några år sedan som berättade att han gick emot sin fars vilja och blev pedagog istället för att som fadern menade satsa på något som "var Sveriges framtid". Så trodde man då, när vi under en period var störst i världen på att tillverka fartyg.

Den stora kranen står kvar som ett monument över storhetstiden.

Jag tycker att den ger området karaktär, den blir en fin kontrast till alla moderna bostadshus.

Som mest arbetade 6000 människor i varvsindustrin. Nu tror jag det är 6000 nybyggda lägenheter här.

Mer "gammalt" som blir en kontrast; Ostindienfararen!

Man kan promenera längs med vattnet hela vägen på en träbrygga, som en strandpromenad, och här har man varit frikostig med vackra konstverk.

Visst är det på något sätt sorgligt att en hel industri tynar bort så fort, men samtidigt känns den här delen av staden så central, den ligger så vackert och passar utmärkt till bostäder.

Vi avslutade lördagkvällen med en fantastisk middag på en av områdets restauranger.

Låt mig få sörja i fred ett tag till.....

Kanhända överdriver jag en liten smula.....
Men en kort stund kände jag mig lika uppgiven och förtvivlad som Mattis på filmsnutten.

Igår eftermiddag, när vi lämnade vår yngsta dotter kvar i studentlägenheten i Borås. Både hon och jag storbölade vid avskedet, och jag fortsatte hulka ända till Jönköping.
Stämningen var för övrigt väldigt tryckt i bilen. Pojkvännen, som körde, spelade bara sorglig musik, och hans blick (som i vanliga full glittrar) var tom och uttryckslös. Maken satt med hörlurar och halvsov. Jag satt i baksätet och försökte virka mellan tårarna. Inte många ord sades.
Väl hemma i huset möttes jag av dotterns kvarlämnade jacka i hallen och jag stack näsan i den och drog in hennes doft. Gick in i hennes rum och rättade till nallen som satt och stirrade emot mig med sina blanka, bruna glasögon. Det ekade ödsligt där inne.
Jag blev ju inte bara av med en dotter, jag blev ju också av med en liten hund!
I mitt liv har jag haft barn hos mig i 32 år.....
Det är inte lätt med avsked!

ps. jag VET att det här är positivt och jätteroligt och bra på alla sätt. Självfallet ska ens barn flytta ut och lämna boet, något annat är inte meningen. Och jag är så glad och tacksam för att jag har så självständiga, friska och duktiga barn.

Men låt mig bara få sörja i fred ett tag till......

Röda fingrar...

...får man när man skalar och skär rödbetor!
Jag lagade en Borsjtj till middag idag. Brukar i vanliga fall ha vitkål och morötter i, men idag hittade jag ett recept med bara lök och rödbetor, kryddat med ingefära och chili.
Till det rörde jag ihop creme fraiche och getost, klippte persilja och rostade pumpa- och solrosfrön.
Det blev riktigt gott!! Till efterrätt blev det äppelkaka och vaniljsås.

Hösten är en favoritårstid när det gäller mat. Dels är det rätt tid för rotfrukter, plommon, äpplen, päron, lamm, vilt och skaldjur, och dels är man sugen på att stå i köket och laga "rejäl mat" efter all grillning och alla sallader under sommarmånaderna.

Önskar att mina röda fingrar vore lite gröna också, så att jag kunde dra upp mina egna rödbetor och morötter, palsternackor och rotselleri ur vårt egna grönsaksland.
Eller, egentligen gör jag väl inte det, tror inte att odling är min grej. Det finns att köpa, och någon ska göra det också!

Nu börjar hallen fyllas av packade resväskor och kassar. I morgon efter jobbet åker vi ner till Göteborg, Maken, dottern, pojkvännen, vovven, jag och all packning.

Mina knep vid stress

Om man har mycket omkring sig och huvudet liksom snurrar av tankar i en enda oorganiserad karusell, kan det vara helt omöjligt att komma till ro, när man lagt sig att sova.
Så var det igår kväll! Maken låg också och vred och vände på sig, han skyllde på att han druckit kaffe sent på mötet, men jag anar att det även rörde sig en hel del i hans hjärnkontor!
Vi har båda två mycket på jobbet just nu, ska ner och flytta till äldsta dottern till helgen och så den andra dottern, som plötsligt, kommit in på högskolan i Borås och vi vill hjälpa med allt som ska fixas, bl a bostad!
Men jag har ett knep att ta till. Det tar dock alltid ett tag innan jag kommer på det, tankarna måste få snurra några varv-liksom jag gör kroppsligen bland lakanen.
Knepet är följande;
Jag djupandas några gånger, för att lugna ner mig, och förflyttar mig sedan-mentalt, till en strand.
Det är alltid någon strand jag tidigare besökt i verkligheten. Fig Tree Bay på Cypern, Sandviken på Gotland, någon liten ö vid Upplandskusten eller sandstranden på Fyn vi besökte flera somrar.
Jag fokuserar helt och fullt på vågorna som kommer mot stranden med jämna mellanrum, i takt med mina andetag, samtidigt som blicken vilar på den fria horisonten.
Lyckas jag komma dit och bara stanna kvar några minuter, så är faktiskt "karuselltankarna" borta. Inom 10 minuter har jag garanterat somnat. Det är som trolleri.

Så skedde igår, och tänk att idag på förmiddagen, så löste sig bostadsfrågan för dottern. Och det jag trodde att jag inte skulle hinna med på jobbet, det löste sig också, jag tog en sak i taget, och allt blev till det bästa.
För det som är helt säkert, det är att man inte löser några som helst problem i tankarna innan sömnen.

Ikväll har jag skrivit "göra-listor", en för jobbet torsdag, en för jobbet fredag, en för hemma torsdag och en packlista för fredag och helgen. Då behöver jag inte lägga mig med det i tankarna utan tryggt vila i att jag gjort det som kan göras för den här dagen! Det är också ett knep som fungerar. I alla fall för mig. Åtminstone ibland!

Omtumlande!

Yngsta dottern fick idag ett glädjande besked från Textilhögskolan i Borås!
Hon har kommit in och terminen börjar på måndag!
Hennes dag har varit minst sagt omtumlande. Först att ringa till sin chef och tala om läget. "Jag fick börja med att säga; nu kommer jag att börja grina", berättade hon. Men hon fick tummen upp av chefen, som tycker det är bra att hon utbildar sig och hälsade henne välkommen tillbaka på loven.
Pojkvännen blev glad för hennes skull, men ledsen för att hon ska flytta, "jag som bara är halv utan henne", kved han.
Hela dagen har hon suttit och letat runt på nätet efter bostad.
Jag har precis pratat i telefon med en kursare som har en son som studerat i Borås, för att eventuellt hitta någon kontakt. Maken ska imorgon ringa en patient som studerar där.
Vi kommer att få ligga i. På fredag ska maken och jag åka till Göteborg för att hjälpa äldsta dottern att flytta, nu får vi alltså även med oss yngsta dottern och ska försöka lösa hennes situation lite snabbt.
Så spännande och omtumlande!

Herrens vägar äro outgrundliga....

... för aldrig kunde jag väl tro, att jag, under min levnad, skulle komma att sy mens-skydd åt en hund!
Det är löpdags för lilla vovven och det köpta skyddet hade matte kastat för att det var så sunkigt. Ikväll tog jag mått och tillverkade ett nytt, av en huva från en kasserad tröja. Som ni kanske kan läsa ut av bilden, så är hon inte helt nöjd med passformen, men hon kanske vänjer sig. Vi vill i alla fall slippa få små blodspår över hela huset!

Nu är höst-terminen igång "på riktigt". Första hela veckan med lektioner startade idag - samtidigt med att sommaren tillfälligt återvänt. Sol och högsommartemperatur utomhus.

Jag låter särskolans elever tillverka kort som startarbete. Ett motiv ska ritas upp och överföras på kartong. Vattenfärg eller kritor till botten, och så en syl att göra hål med där det ska broderas.

Själv hade jag ett visst nöje av att göra inspirationsmaterialet igår eftermiddag.

Om att släppa taget och om att rasta hund i smoking

Hur kan det vara så svårt?
Jag har ju t om googlat på det och överallt står det att det ökar ens livsenergi!
Och jag menar, vem vill inte ha mer livsenergi??

Det handlar om att  släppa taget....
Ok, i mitt fall handlar det om så världsliga saker som prylar!
Kanske känns futtigt i sammanhanget, och är ett verkligt i-landsproblem, men ändå...

Maken fick för sig att städa källarförrådet idag!

Det behövs, för det är överfullt och väldigt rörigt. En blandning av verktyg, målarfärg, extrastolar, extrasängar, vaser, ljusstakar, sällskapsspel, wellpapp, silkespapper, inslagspapper, tomkartonger och snören (som är bra att ha när man ska slå in presenter), iläggsskivor till matbordet, tavlor och lampor som inte längre används osv.

Jag tror att det gick ganska bra för honom. Ända tills jag kom och la mig i!!

Nä, men dom där stolarna, ja dom är visserligen trasiga, men mamma har ju målat dom.
Ja, det är visserligen tre anslagstavlor, men i alla fall två är ju rätt fina.
Ok. ingen har legat i den där barnsängen på 20 år, men tänk om något barnbarn vill ha den.
Visst är det gamla plancher från 80-talet, men på sitt sätt unika och jag gillar dom.
Den där taklampan blev inte såld på blocket, men tänk om vi nu köper en sommarstuga, då skulle den vara perfekt.
Nej det där bakbordet får du inte slänga, det använder jag faktiskt. Ibland...

Maken såg mer och mer uppgiven ut.
Och det var då jag funderade på varför det är så svårt. Feng Shui kanske inte är min grej....

För övrigt kan jag inte få den underbara bilden bort från näthinnan!
Jag var barn- och hundvakt hos äldsta son med familj igår kväll-natt. Son och sonhustru var bjudna på bröllop.
När dom kom hem strax före klockan ett, stod sonen, lagom salongsberusad och vinglade lite i trapphallen, när sonhustrun räckte över koppel och hund och sa; -Du får gå ut med Massimo!
I sin fina smoking med handknuten fluga och blanka skor tog han hunden och lommade ut i augustimörkret.
Själv cyklade jag hem, med ett leende på läpparna!!

Gott nog!

Låtsades att det var så här i morse, yoga i soluppgången på sandstranden med hela havets horisont framför mig......

Det var det inte!

Men yoga var det, i en närapå helt nedsläckt Friskis & Svettis-lokal, här i Uppsala.

Och det blev en bra start på dagen.

Man får liksom nöja sig med dom förutsättningar man har och göra det bästa av situationen.
Jag menar, skulle jag alltid ha det som bilden visar, kanske jag skulle bli likgiltig inför det tillslut.

Men när jag har den där bilden inom mig och liksom fokuserar på tanken att jag är där, då kan jag nästan känna sanden under min kropp och doften av salt hav och tång, höra havets dyningar och en och annan fiskmås som skränar och dyker efter fisk.

Och det kan vara gott nog!

Och nu är det helg!

Det är kärlek det.....

Jag skickade ett sms till maken om att han gärna fick påbörja middagen, eftersom jag, direkt ifrån jobbet, bokat in mig på ett skivstångspass och skulle komma hem först klockan 19.
Regnet vräkte ner och jag var blöt, både av svett och regn, när jag kom hem.
Och där stod han ute i regnet och tände grillen, bordet var dukat med finporslin, stearinljusen tända och en vinflaska öppnad.
Ändå hade han haft en superstressig dag, med flera akut-patienter. Knappt fått någon lunchtid och jobbat över.
Det är kärlek det!

Inte bind- men bild-galen

Instagram och snapchat. Två ord som inte fanns för några år sedan, och nu tar det en rätt stor plats i mitt liv! Flera gånger om dagen går jag in och kollar. På instagram har jag 291 bilder utlagda sedan 4 år tillbaka och på snapchat lägger jag ut bilder eller filmer flera gånger i veckan. Det är ju så roligt med bilder, så jag kan inte låta bli!

Har alltid gillat foton. I bokhyllan står många album, och till vart och ett av barnen har jag tagit foton, satt in i album och skrivit till, från födsel till dom var ca 15 år. Tror nog att varje barn har 3 eller 4 album sprängfyllda med minnen.

Och tänk hur det var, man satte i en filmrulle i sin kamera och kunde knäppa 24 eller 36 foton. Sen skulle den lämnas in till en fotobutik och man fick vänta upp till en vecka på att få se bilderna.

Nu är det bara att ta fram telefonen, trycka hur många gånger som helst, se bilderna direkt och redigera

Här är två fina foton som kommit alldeles nyligen..

Mina fina döttrar, när den yngsta hälsade på sin storasyster i helgen.

Mina söta barnbarn, redigerade till små hundar, när yngsta dottern passade dom idag.

För att inte tala om den underbara lilla filmsnutten som sonhustrun skickade på mitt yngsta barnbarn, som skrattade så han kiknade.

Vem mår inte bra av att få sådana hälsningar mitt på blanka vardagen!??!!

Tröstande ord

De där orden behövde jag idag efter arbetsdagen som var mer än lovligt galen.

Tänker inte gå in på några detaljer, men efter 17 läsårsstarter på samma jobb, så tar denna priset som  den allra rörigaste.

Hade egentligen behövt en långpromenad också, men dagen blev sen, och jag hade föresatt mig att baka bullar till den nya klassens första dag imorgon.

Och faktum är att bullbak och matlagning också kan tjäna som lugnande terapi!

Nu blir det tidig sänggång, och så önskar jag att bättre dagar är på väg!

Höstkänsla i Sveriges närmaste stad

Idag var det dags för vår årliga "kick-off", en hemlig resa för personalen på skolan.
Målet visade sig vara Enköping, bara 40 minuters färd från Uppsala, men ändå har jag aldrig mer än passerat.
Idag fick vi göra den ordentligt!
Började med kaffe och smörgås kl 9 i den lilla parken utanför prästgården. Så delades vi in i två grupper. Den ena fick gå på en stadsvandring med guide, den andra åkte ett sådant där litet turisttåg runt i staden för att få en överblick över parkerna, som är vida kända för sin växtprakt. En timme vardera tog de olika aktiviteterna och sedan växlade vi.
Jag var genomfrusen när klockan var 12 och vi skulle få äta på en lunchrestaurang vid stora torget.
Därför kände jag mig inte direkt taggad till eftermiddagens aktivitet, först en timmes egen vandring i centrum och därefter 1 1/2 timmes guidad vandring till ett axplock av de olika parkerna, vi passerat under vår tågguidning.
Parkerna är mycket vackra, med fantastiska träd, buskar och växter, fantasi- och smakfullt planterade med olika teman.
Guiderna var engagerade och duktiga, var och en på sitt sätt, men det blev lite mycket upprepning på de tre olika turerna, och framförallt var vi flera som inte var klädda för det blåsiga och kyliga vädret.
Höstkänsla fick jag, och det är väl med sanningen överensstämmande. På onsdag kommer eleverna, då kör höst-terminen igång på allvar.

Varför det kallas Sveriges närmaste stad?
I en 12 mil radie runt Enköping bor 1/3-del av Sveriges befolkning och där finns 38 städer!

There is no path to happiness, happiness is the path!

Jag kom ner till Södermanland mitt på dagen igår!

Solen sken och det var sensommarluft. Hela luften var fylld av blommande flox och solmogna plommon, när jag klev ur bilen på ladugårdsbacken!

Efter kaffe och bulle, gick jag och vovven en långpromenad, och jag fotade de gamla grusvägarna!

Så kom jag att tänka på ett Budda-citat. Rubriken!

Visst är det väl så!. Lyckan hittar vi inom oss, det är den som visar vägen. Det är inte vägen som leder till lyckan!

Och på den här platsen i världen, kan jag känna hur lätt det är att andas!

Jag avslutade min långpromenad med ett dopp i sjön Uren. På kvällen blev det älgfilé, ratatouille och rödvin vid köksbordet.

I morse smattrade regnet mot fönstret.

Lilla vovven låg kaxigt på kökssoffan, som egentligen är katternas plats, men dom skällde hon ut, så fort dom närmade sig. Hon fick känna sig stor och stark, för vi tordes inte släppa in kissarna. Dom hade säkert klöst ögonen ur lilla vovven,,,,,

Innan jag bilade mot Uppsala, tog jag ett sista dopp i sjön Uren. Blev det sommarens sista bad?

Obehagligt!

Från en intensiv arbetsdag cyklade jag direkt till ett gympapass. På hemvägen fick jag ett meddelande i mobilen om att det idag var 20 % rabatt på olika typer av medlemskort på Uppsala Hot Yoga. 

Jag gick direkt in på datorn när jag kom hem, och köpte ett klippkort för 10 ggr. Eftersom priserna är ganska höga, så är 20 % mycket pengar, och jag hade ändå tänkt köpa, så varför inte nu?!!

Det var bara det att det plötsligt kändes som jag blev bländad, och jag började se jättekonstigt. Tänkte att det skulle gå över när jag stängde av datorn, men istället förvärrades det. Som att det flimrade och blinkade i halva vänster synfält. Det var så pass obehagligt att jag blev yr i huvudet när jag skulle gå. Hur obehagligt som helst. Jag blev riktigt rädd!! Efter 15-20 minuter ringde jag sjukvårdsupplysningen. Det var kö. När jag satt och väntade på min tur, i kanske 5-6 minuter, så hade det upphört. Synfältet var lugnt och klart igen. Väntade ändå in min tur, och fick prata med en väldigt bra, manlig sjuksköterska. 

Han förklarade det som att om man är väldigt koncentrerad och tittar på dator, ipad, tv, mobil eller bioskärm, kanske efter att man stressat mycket, så kan det pulserande bilderna liksom börja flimra i synfältet. Det kan hålla på 15-20 minuter upp till en halvtimme.

Jag berättade om min skräck för t ex näthinneavlossning, men han lugnade mig med att det är mer av "fyrverkeri", men skulle detta flimmer inte upphöra efter en halvtimme, kunde det vara läge att uppsöka doktor. Men sen frågade han också om stress. Jag skrattade till och sa att jag är lärare och har bara jobbat två dagar, så det kan det absolut inte vara. Då fnös han lite och sa att han visste precis hur det är att vara lärare; du har redan börjat planera 14 dagar fram i tiden, jag vet vad jag talar om, jag var lärare innan jag blev sjuksköterska. Lyssna nu på din kropp. Träna inte på 2-3 dagar, lyft inte tungt och ta det lugnt. 

Jag tackade för ett lugnande samtal och lovade att försöka lyssna på min kropp.

Var faktiskt riktigt skärrad efteråt!!

Jag lagade middag som i slow motion, maken och jag åt och pratade.

Nu har jag varit på kvällspromenad med vovven, men jag har lämnat disken, och den där Ratatouillen jag tänkte göra ikväll den får vänta. Det var nästan så att jag inte tordes sätta mig vid datorn igen, men nu gjorde jag det i alla fall, och tack och lov så känns ögonen stabila.

Nu sover vi på det, och om allt är bra imorgon, så ska jag bila ner till Södermanland!

Botemedel mot frustration!

Jag vet att första dagarna på jobbet efter sommaruppehållet inte är särskilt effektiva.
Kanske behöver dom inte heller vara det. Man behöver den där "ställtiden"(som Bodil Jönsson säger), för att komma in i vardagslunken efter ledigheten.
Och visst är det trevligt att krama om sina kollegor, berätta lite sommarminnen och upplevelser för varandra och ta det lite lugnt.
Men jag känner mig tyvärr ofta ganska så frustrerad dessa dagar. Tycker att det är så otroligt ineffektivt.
Vi skulle ta foton till skolkatalogen kl 8.30. Det kom igång klockan 9.00. Fotografen var inte beredd på att vi skulle vara inomhus (trots att prognosen visat dåligt väder) utan måste rigga och greja, dessutom hade han inte räknat med att vi skulle vara så många, så innan han fick ihop en bra bild så tog det ett bra tag.
Så skulle vi ha information om ett nytt datasystem som ska startas upp under höstterminen. Vi skulle ta med våra datorer. Jag och en till kollega hade lämnat in våra bärbara datorer i våras, eftersom vi blivit ombedda att göra så, för att vi skulle få nya till hösten. Dock hade dessa inte kommit!  Alla andra som slarvat och behållit sina gamla bärbara datorer, hade varsin dator att sitta och testa på, medan vi vackert bara fick titta. Programpunkten kortades dock ned med tre timmar, varför vet jag inte riktigt.
Inga klasslistor eller klass-scheman var klara och massor av annan utebliven information gjorde att man egentligen inte kunde jobba undan som man velat.

Det enda som hjälper i dylika lägen är att skita i allting och röra på sig!

Jag cyklade hem på lunchen för att ta ut vovven, och tack vare min frustration så fick hon en härlig långpromenad på 6 km!

På eftermiddagen bokade jag ett spinningpass, så att jag efter arbetseftermiddagen kunde avreagera den frustration jag fyllt på med då!

Lagade smaskiga kycklingenchiladas till middag och korkade upp en flaska rödvin, så maken och jag satt och språkade länge vid matbordet.
Nu har jag tagit kvällspromenaden med vovven. Dottern är påväg till storasyster i Göteborg, så jag har hundvakt i fyra dagar!

Nu sover vi på det, och tar nya tag imorgon!!

Prickar av årets sommarlista!

Jag har haft en fantastisk sommar! Imorgon börjar jag jobba igen, dags att pricka av min sommarlista;

- Varit i mitt Södermanländska paradis och fått ta morgondopp i sjön Uren
- Städat alla köksskåp
- Grovtvättat alla täcken, kuddar, mattor och överkast
- Paddlat havskajak och tältat ute i havsbandet på fantastiska små öar
- Varit med hela min stora familj en hel vecka i den lilla idyllen Puerto Soller på Mallorca
- Plockat blåbär
- Haft flera, mysiga trädgårdsbjudningar med goda vänner och släktingar
- Cyklat mountainbike tillsammans med maken i Dalarna
- Virkat 2/3-delar av en blivande poncho

- Läst två bra böcker

- Promenerat, tränat, bakat, gjort kransar av blommor och örter

Det enda som inte blev gjort och avprickat på listan var ;

- Besöka Gotska Sandön

Det får vi spara till annat tillfälle.
Idag har jag börjat fila på höst-listan.

"Lilla", söta ungen min!

Yngsta dottern har jobbat så hiskeligt mycket i sommar, men idag hade hon äntligen en ledig dag, som sammanföll med min. Vi fick en härlig långpromenad tillsammans på förmiddagen och så lagade vi amerikanska plättar med smör, banan, blåbär och lönnsirap till lunch. Därefter gick vi ut på nätet och kikade på lägenheter/rum i staden Borås.
Hon ligger nämligen som första reserv på en utbildning på högskolan där. Det är möjligt att hon inte kommer in, men det är också möjligt att hon gör det, och då med superkort varsel, om någon hoppar av.
Ska det bli i år det sker? Att maken och jag, efter 32 år, plötsligt blir barnlösa??

Hon är så fin min 21-åriga "minsting"! Omtänksam, ansvarstagande och så vacker. Alltid otroligt omsorgsfull när hon ska klä och sminka sig, lämnar inget åt slumpen. Men så säljer hon också kläder, och är bra på det. Allt hon gör, gör hon ordentligt! Hon planerar och drömmer om framtiden, och nu vill hon så gärna plugga. Detta är en utbildning inom butik med inriktning på inköp.  Kommer hon inte in så ska hon plugga in mer gymnasiematte och jobba kvar i klädbutiken.
Så vuxen och redo att ta sig an vuxenlivet, tänkte jag när jag hade diskat och skulle åka till frisören.

Då kröp hon upp i soffhörnet och laddade upp Saltkråkan på datorn.....

Lilla, söta ungen min!!

Peppning inför jobbstarten

Maken började arbeta idag. På torsdag är det min tur.

Idag gick jag lös med dammtrasa, dammsugare och skurborste på huset. Har inte städat sedan i juni månad! 

När allt var skinande blankt, promenerade jag till blomsterbutiken och inhandlade lite nytt och fint att pynta både ute och inne med.

Och i köket satte jag upp min nyinköpta skyddsängel som ska vaka över familjen och sprida lycka;

Den här underbara lilla trådängeln fann jag när vi cyklade Sollerön runt i förra veckan. Mitt ute på landet dök ett galleri och gårdscafé upp. Där fanns de ljuvligaste akvareller, sötaste applikationer och underbaraste trådarbeten. Dessutom otroligt smaskiga, hembakta bullar!  Allt tillverkat av Lena Broman, som själv stod bakom disken. Gå in och titta på hennes sida;  http://www.lenabroman.se/
Man blir garanterat glad av hennes alster, se bara;

Med detta peppar jag mig själv inför jobbstarten!

Matlagningsdag

I förmiddags skickade jag ett sms till mina barn. Det löd:

Goddagens!
Restaurangköket på Noreens 91 erbjuder idag;
Broccolipaj med gorgonzola
Helstekt gädda
Rödingfilé med sparris
Kyckling i röd curry och kokosmjölk
Köttbullar med gräddsås och lingon
Fiskfärsbiffar med vitvinsås
Broccoli, ärtor, majs, sojabönor.
Bärkräm och mjölk
Bullar med äppelmos
 Två sorters kakor

Buffé från kl 17. Vänligen meddela hur många som kommer före kl 15.
Hälsningar från kökschefen.

Igår när jag kom ifrån affären och skulle stoppa in mat i frysen, upptäckte jag nämligen att dörren stod på glänt, och så måste ha gjort ett längre tag!
All glass fick jag slänga, bär och grönsaker och bröd var nästan helt tinat. Färdigrätter och fisk, köttfärs och kyckling var halvtinat. Tack och lov var mina fina hjortfiléer och älgsteken fortfarande hårda, så dom lastade jag över i boxen i källaren.
Jag blev inte direkt glad....

Idag har jag stått och lagat mat och bakat hela dagen. Bjöd hit mina barn som äthjälp.

Fick lite ångest precis innan dom skulle komma, när jag kom på att det faktiskt är mitt i rötmånaden! All mat som tillagas ska kylas så snabbt som möjligt....
Här hade jag stått sedan klockan 08.00 på morgonen med ugnen på och lagat och fixat och bara bunkrat upp på matbordet.

Men nu är i alla fall en stor del uppätet och alla har gått hem till sitt. Jag ber för en lugn natt utan magsjuka för samtliga!!

Dalarna; finns det på riktigt?

Genuint, ursvenskt, patriotism. Ord som dök upp i våra tankar under de dagar vi vistats i sagolandskapet = Dalarna.
Finns det ens på riktigt?!
Jag menar;
välmående, levande landsbygd. Små kringbyggda gårdar. Knuttimrade hus. Frodiga gårdstun. Välansade trädgårdar. Blånande berg. Silverglittrande vågspel i Siljan och Orsasjön. Mörka skogstjärnar där trollen stod på lut och kikade bak moss-belagda stenar. Porlande åar där man nästan hörde näckens polska med vinden som drog över fur och tall och förde med sig doften av skog. Framtidstro. I minsta håla dök det upp skyltar som visade upp företagsnamn. Allt ifrån robotar, scooterförsäljning, hemslöjd, smide, glas- och ram, lur-tillverkning, bilverkstäder, gallerier till hårfrisörer och massage. Minsta lilla bygdegård vittnade om aktiva landsortsbor som ordnade alltifrån bingokvällar till slåtterarrangemang.
Och alla dessa kullor och masar som med sin vänliga, klingande dialekt anspelar på välkomnande och hjärtlighet. Man ska dock inte tro att dom är godtrogna och låter sig tryckas ned eller luras. Det är ett segt, stolt och hårt arbetande folkslag som gör allt med uträkning. Smarta, helt enkelt! Självgoda? Kanske lite. Men med all rätt, i så fall!

Maken och jag har i alla fall haft en härlig "lill-semester"på cykel i denna vackra del av Sverige.

På tre dagar har vi avverkat nära 20 mil på cykel. Orsasjön runt, Sollerön runt, delar av Vasalopps-leden, Rättvik-Nittsjö-Dalhalla runt. Avslutade med en natt på Klockargården i det idylliska Tällberg.

Förgängligt, fördömt, förnuftigt!

Förgängligt och förtjusande;

Igår roade jag mig med att skörda kryddlandet. Hängde små knippen av kryddörter på tork, band väldoftande kransar och bakade små lavendelskorpor.

Trevlig sysselsättning om ni frågar mig!

Fördömt och för jäkligt;

Maken och jag skulle ta en cykelrunda i skogen och jag fick låna hans 28-växlade. Hade fått lite smak för dylik cykling då vi hyrde mountin-bike på Mallorca. Det slutade dock med en krasch. Jag skulle ändra växel i en uppförsbacke och det blev tvärstopp! Hela växelörat hade spruckit och hängde inkilat i en eker. Fick vackert promenera hem 6 km, släpandes på en trasig cykel. När jag någon timme senare kontaktade vår cykelreparatör och han konstaterade att cykeln bara var att skrota, så kändes det sådär, om ni frågar mig!

Förnuftigt och förståndigt;

Idag var vi på en sportaffär och maken köpte en ny cykel. Själv köpte jag min allra första cykelhjälm. När jag sa det till kassörskan utbrast hon; -Det var då på tiden.

Kändes också sådär, om ni frågar mig!

Om allt nu går som planerat blir det ett uppehåll i bloggandet några dagar.

1 augusti

"I was born to enjoy life. I affirm that I am now willing to open to the abundance and prosperity that is available everywhere. I claim this for myself, right here and right now."
Louise Hay "I can so it"

....och jag gör allt för att dela med mig av det jag kan till andra, vill jag tillägga!

Ny månad idag. De sista julidagarna blev det fullt upp med trädgårdsrens, middagsbjudning för goda vänner som vi inte träffat på länge, häng med barnbarnen och småplock i huset, som kommit efter pga lata semesterdagar.
Igår var jag också väldigt orolig för lilla vovven som inte alls mådde bra. Till saken hör att hon för 1 1/2 vecka sedan började kräkas rejält. Vi trodde att hon fått i sig något olämpligt, men efter flera dagars kräkningar blev hon så svag att hon blev inlagd på djursjukhus med dropp över ett dygn. Sedan dess har hon gått på diet och blivit bättre. I går morse började hon låta som en liten gris, hon har gjort det tidigare och då behandlats för noskvalster, men den här gången var det kraftigare, som att hon inte fick luft, och det var väldigt obehagligt. Hela dagen kom och gick dessa attacker och hon var märkbart påverkad, svansen instucken långt mellan bakbenen och huvudet hängde. Kan en hund ha ångest, så var detta vad hon hade. Hon ville hela tiden ha närhet, helst ville hon ligga upp mot axeln, liksom under hakan. Vet inte hur det är idag, eftersom dottern tog henne med till pojkvännen, och dom har sovit där i natt. Och ja, jag vet att det är en hund, men faktiskt även en familjemedlem som tagit en mycket stor plats i mitt hjärta!
Idag är maken iväg och spelar golf, ikväll är vi bortbjudna på middag.
Det är sista semesterveckan för maken, jag har tre dagar till i nästa vecka, sedan är vardagen här.
Nu fokuserar vi på nuet och njuter av ledighet och sköna dagar i den alldeles nya månaden augusti!