Det är verkligen en snigelsommar!!
Tack och lov har inte mördarsniglarna (peppar, peppar) nått vår trädgård. Fast dom finns nere i Ekebydalen, 300 m bort, så det är väl bara en tidsfråga. Alldeles nyss när jag rastade vovven för natten såg vi flera. Hon stannade och luktade på en rackare som var påväg över stigen. Så satte hon sig och kissade på den! Det såg för roligt ut! Fast det tyckte nog inte snigeln, för den krullade ihop sig till en boll!!
Däremot vinbärssnäckor, kryllar det av i trädgården. Stora, äckliga.
Det är inte helt logiskt. Jag medelålders självständiga och trygga kvinna är extremt äcklad av alla slags kryp. Får rysningar av slemmiga sniglar, blanka skalbaggar, alla typer av spindlar, spyflugor, gråsuggor och det mesta annat i småkrypsväg.
Men varje morgon brukar jag ta en runda i trädgården och plocka vinbärssnäckor. Jag tar i skalet och låter bli att titta på den äckliga slemkroppen. Sedan tar jag helt resolut och kastar dom i den kommunala komposttunnan!
Häromdagen förstod jag att det nog inte var helt etiskt rätt....
När jag stod på lekplatsen och gungade barnbarnet kom en av grannfruarna ut i trädgården och ropade på sina barn. Hon höll i en hink. - Vill ni vara snälla och bära upp dom här snäckorna i skogen, det är dags att dom flyttar från vår trädgård!
Hoppsan, var det så man skulle göra!?! Är jag en hemsk snigelmördare, som dessutom slänger sniglarna i komposttunnan, mitt framför ögonen på mitt lilla oskyldiga barnbarn?!!
Men, jag står nog faktiskt för det, och kommer att fortsätta plocka och slänga i komposten! Jag kommer att förbli en opedagogisk pedagog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar