Den blomstertid nu kommer!

Så var det dags igen. Min sjuttonde skolavslutning på Eriksbergsskolan.  Tänk att det blivit så många!

Körens storlek har varierat genom åren. I år var det tre pojkar och åtta-tio flickor. Alla såg dom så gravallvarliga ut, och tyst och försynt sjöng dom. Dom sjöng betydligt starkare under repetitionerna i går eftermiddag. Men det är något rörande över högstadieungdomar. Dom både vill, men vill samtidigt inte synas.
Någon står med kutande rygg och tittar med flackande blick över publiken. Någon har blomsterkrans i håret och är väldigt yppig i en lite för tajt blus, tittar nästan kaxigt mot publiken. Någon har en för kort t-shirt på en kropp som dragit iväg för fort, lång och gänglig. Någon  har klätt upp sig i kostym och slips. Någon har kort, kort klänning över långa, nästan blå-vita ben. Någon bär en färgstark och silverglittrande sari.

Alla dessa olika personligheter som formas och stöps under de tre år som de går på skolan.

Sedan kan det kan inte hjälpas,  att det är något visst med att få sjunga "Den blomstertid nu kommer".  Någon slags form av frihetskänsla och glädje infinner sig. Trots att vi lärare ska arbeta ytterligare fem dagar, innan vi får gå på sommarledighet. Men det är inte så dumt att jobba i skolan när den är tömd på elever. Mycket blir gjort utan att man blir avbruten, så man kan vara ganska så effektiv. Sen hinner man även fika och prata med sina kollegor, om annat än elevärenden.

Och lust och fägring stor - det är det verkligen ute just nu!!