Väckningssignalen på mobilen behövs inte sedan barnbarnet flyttade in!
Det hörs inget från familjens stängda sovrum (dvs mitt sy- och vävrum i källaren) under nätterna, men i trapphuset hör man det mesta.
Morgnarna börjar mellan sex och halvsju med att Eric kryper upp för trappan med pappa Johan bakom. Så skramlar det till när båda grindarna sätts för trappan ner och trappan upp. Om gröten dröjer för länge kommer barn-barnets gnällröst fram. Under frukosten hör man lite trevligt småprat från pappa Johan och lille Erics "dä, dä". Tycker han sedan att pappa Johan tar för lång tid på sig med sin egen frukost och korsordet i dagstidningen då kommer gnällrösten fram igen. Sen kommer skrapet från stolarna i köket och så skramlet med leksakerna. Klossarna som hälls ut från sin kartong låter mest. Men den batteridrivna hunden som sjunger klämkäcka melodier, skrattar och säjer -Jag ÄLSKAR dig är nog mest frustrerande. Mysigast är när pappa Johan plockar fram gitarren och sätter sig att spela och sjunga Lars Winnerbäck eller annat.
Och vid det laget vet man att det är dags att pallra sig upp. Och när man kommit ner för trappen möts man av världens charmigaste leende och två händer som sträcks mot en.
Så sätter dagen igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar