Idag hände det igen! Att jag blev igenkänd av en person efter 17 år. Hur ska jag tolka det? Positivt; att jag håller mig ung och fräsch och inte förändrats ett dugg! Negativt; att jag ser lite halvrolig ut, så mitt utseende etsar sig fast hos folk?!
Hade tid på Hudvårdsmottagningen på Akademiska sjukhuset i morse och där läste den unga läkaren i gamla journaler om mina symptom. Hon blev osäker om behandling och hämtade en överläkare, som när hon klev in genom dörren sa att hon kände igen mig. Hon hade skrivit journalen för 17 år sedan efter ett besök.
Jag är mäkta imponerad, själv har jag väldigt svårt för att komma ihåg folk.
Annars har dagen förflutit snabbt, barnbarnet fick följa med till mitt jobb idag. Var med på en klasskonferens och höll i "min klass" samtidigt som jag matade lilla Eric. Han tyckte det var spännande med alla vuxna som kom fram och hälsade och pratade.
Kvällen har ägnats åt bakning av olika slag, så timmen blev ganska sen, men jag känner mig energifylld. Kanske är det efterverkningar av de härliga spa-dygnen på sportlovet, eller så är det VAB-tillvaron. Sen har ju ljuset återvänt, det är aning om vår, även om jag tycker att det är alldeles för tidigt, men känslan gör att man orkar mer.
Jag känner på mig att Mars kommer att förflyta i maklighetens tecken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar