Eller borde jag skriva VABB, vård av barn-barn!?!
Efter frukost och påklädning promenerade vi till Öppna Förskolan, och döm om min förvåning när jag möttes av glada tillrop och både barn-barnet och jag själv blev tilltalade vid namn och fick varsin kram. De två som jobbade på förskolan, jobbade nämligen där även för 18 år sedan, när jag gick där med döttrarna och med dagbarnen. Men att komma ihåg namn, helt otroligt.
Lokalerna kände jag också tydligt igen, tror ingenting förändrats. Det skulle vara att hälften av de vuxna var pappor, tidigare var det mestadels mammor som gick med sina barn. Annars var det t om samma gamla "Bettan", handdockslammet, som användes vid sångstunden. Och förskolläraren Sonja, lika glad och klämkäck. Hur orkar hon, år efter år, dag ut och dag in???
För lilla barnbarnet var allt nytt och spännande och vi hade en mysig förmiddag tillsammans. Fick halvspringa hem för att han inte skulle somna i vagnen. Det ska nämligen drickas välling vid 12 och så ska det sovas i spjälsängen ett par timmar.
Inga problem att få honom att somna och så kunde jag äta lite lunch och tvätta ett par maskiner.
Eftermiddagen blev det lek inne eftersom det regnade utomhus. Det ska också ätas mat och ett mellanmål, sittas på pottan och bytas blöjor. Han tycker om när man sitter med på golvet och leker tillsammans och så är han gärna med på höften när det ska tillagas något i köket. Så har han en stor passion. Nämligen att dammsuga. Han är verkligen omåttligt förtjust i dammsugaren och vi får lov att bokstavera ordet för att han inte ska gå till källartrappen och gnälla på att jag ska gå och hämta centraldammsugaren.
Märklig passion, men jag antar att den växer bort.....
Jag känner att det här livet att vara hemma med barn, tilltalar mig och jag kommer att trivas med mina VAB-dagar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar