Börjar känna en lite olustig känsla över att jag inte har överblick över allt som behöver göras, som läget är nu.
Visst, man ska leva en dag i taget, fånga ögonblicket och allt det där. Man kan inte ha fullständig kontroll, man kan inte förutse allt.
Imorgon ska jag till jobbet och se vad som hänt sedan jag var där sist. Imorgon ska jag också meddela vilka dagar jag kommer att kunna arbeta på skolan under april. Och det är minsann inte många dagar. Sonen jobbar extremt mycket nästa månad och varvar det med utbildning för nya chefstjänsten. Jag vabbar gärna, det är inte det som är problemet. Men det är som att vara dubbelarbetande och det är logistiken med inköp och matlagning, med städning och tvätt nu när vi är storhushåll. När man är med Eric så blir det precis bara det, samtidigt har jag skolarbetet som kräver mycket förberedelser och efterarbete för vikariens räkning. Mailen som blir lidande och snart ska utvecklingssamtalen för klassen sätta igång.
Jag måste skaffa födelsedagspresent till vår minsting som snart fyller 20 år, jag måste förbereda inför påskveckan då vi ska till fjällen och jag har bjudit in till två middagar som ska planeras och lagas.
Känner mig lite lätt frustrerad.
Men jag ska sova nu så kanske allt känns bättre imorgon.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar