Elvakaffe

Elvakaffe, en svensk kaffehistorisk tradition, som jag tyvärr inte anammar särskilt ofta. Jag menar, i vanliga fall jobbar jag vardagar och har lektion och sen ganska tidig lunch, så det finns ingen tid till något elvakaffe.
Men idag!! Hade gått upp halvsju, bytt sängkläder och satt på en tvättmaskin, fixat frukost och så gått med Massimo till hunddagis. Tillbaka hemma slängde jag ut mattor och tog fram dammsugaren, och i alla fall en av oss härhemma blev överlycklig! Lilla barnbarnet Eric följde mig som en magnet!!
Hela huset var färdigstädat strax före kl 11, så då satte jag på kaffebryggaren och dukade upp i köket. Båda mina flickor slöt upp. Det bjöds mjuk pepparkaka och prinsesstårta! Kaffebröd är verkligen ljuvligt gott!! Det är väl därför jag ibland önskat att jag hade ägt ett litet kafé någonstans!

Eftermiddagen jobbade jag i skolan, och efter sista lektionen önskade vi varandra "Glad Påsk", för  nu är det påsklov i 10 dagar!!

Och det allra bästa är att väskorna är packade, klockan är ställd tidigt, Imorgon bitti bär det av till Ramundsberget. Maken, flickorna, lilla vovven och jag.

Ingen dator får följa med, jag ska ha min egen lilla "Earth Hour" hela veckan. Imorgon kväll är det världsnaturfondens kampanj "Earth Hour" och meningen att så många som möjligt över jordklotet ska släcka alla lampor mellan 20.30-21.30. Men jag bidrar på mitt egna sätt, genom att släcka ner min dator hela veckan!!

https://youtu.be/XxIMib4e8f8

Så Glad Påsk på dig som läser detta.

Hundväder

Lagotton Massimo och jag gick utanför dörren precis som Flogstavrålet ekade över hustaken. Han är rätt feg av sig och stod en stund som förstenad på trappen innan han insåg att det nog inte var någon fara.
Hundväder var det,  + 2 grader, blåst och regn. Om det nu heter hundväder för att hundägare måste ut i alla typer av väder eller vilken betydelse det kan ha, det vet jag inte.  Det passar dock inte dotterns  lilla vovve, hon hatar regn och stannar hellre inne. Om det kniper kan hon springa ut för en kisspaus i trädgården, men sen snabbt in igen.
Lagotton älskar dock alla väderlekar. Vi stövlade iväg ner mot Ekebydalen med stora kliv. Hörde höga röster, rop och skrik och funderade först på om det var fest i dalen. Men så fick jag se att fotbollsplanen var upplyst och det pågick match eller möjligen träning. Killar i kortärmat som rusade efter en boll och verkade ha kul. Vilka entusiaster! Kanske man borde kalla vädret för fotbollstränings-väder?!! Med två fotbollskillar i huset och en fotbollstränare, så har jag upplevt många tidiga vårträningar i både regn, hagel och snö. Skitiga träningskläder och förkylda spelare. Men ack, så entusiastiska.
Det blev bara en halvtimmes kvällspromenad, sen fick hund torkas noga med handduk och jag fick hänga mina kläder på tork.
Måste erkänna att man ändå mår rätt bra av att komma ut i friska luften en stund innan sängdags. Hundväder eller ej!

Ska vi få sova i natt?

Så har vi två hundar i huset. Äldste son och sonhustru beger sig på bröllopsresa tidigt i morgonbitti. Två veckor på olika platser i Mexico hägrar!
Deras hund bor här t om fredag och resten av tiden hos "mormor och morfar" uppe i Söderhamn.

Dottern och jag har varit ute på kvällskissningspromenad och nu ska vi försöka få en lugn natt. Vovven är dock ganska orolig, vet inte riktigt var han ska komma till ro, och så fort han hör ett obekant ljud börjar han skälla, varpå husets egna lilla vovve också hakar på och det blir en kakafoni av hundskall!
Suck!!
Dottern försöker föra ett lugnande samtal med vovven, om att han kanske inte behöver ligga MITT i hennes säng, men att det är bra att han ligger still och inte är orolig. Hon har en väldigt mild stämma, men jag vet att hon egentligen inte är så överförtjust. Hon tycker det är lite äckligt att han just sprungit runt i lera, kissat och bajsat, och nu, precis efter, ligger i hennes sängkläder. Eller att han kliar sig så att hela madrassen hoppar, är det loppor? Hon blir stressad av att han inte är lugn och jag undrar hur mycket hon kommer att få sova i natt!

Vi är nog flera av människosläktet i huset som vill ha en lugn natt!
Son med familj som är inneboende, hoppas att lille Eric inte ska hosta och snora utan sova lugnt, eftersom pappan jobbat i lägenheten hela dagen och är helt utmattad. Mamman som har en bebis som sparkar i magen hoppas nog också på lite lugn och ro.
Dottern som varit hemma sjuk i tre dagar men nu är ute på restaurangbesök med en väninna vill nog gärna sova lugnt inför morgondagens arbetspass.
Maken som just kom hem från tandläkarhögskolan i Huddinge, och som haft tuffa arbetsdagar med sjukskrivna tandsköterskor, snarkar redan.
Själv har jag varit på skolan och haft en hel del att gå igenom, jag vill gärna sova ut innan en ny skoldag kör igång.

Håller mina tummar medan jag borstar tänderna!

Barndomsminnen vid radion

Idag strålade solen från en klarblå himmel och äldsta dottern och jag promenerade till Engelska Parken (eller egentligen Carolinaparken) och Pelle Svanslös Lekplats.
Egentligen är lilla barnbarnet för litet för att helt till fullo kunna uppskatta och leka med alla små gulliga hus och lekredskap, men han älskar att sitta på förarplatsen i Skogstibblebussen, och det är en så vacker miljö att ha som mål för en promenad.

Kommer så väl ihåg min Pelle Svanslös. Den gick som barnradio då jag var liten. Gösta Knutsson själv läste högt ur sina böcker. Jag minns att jag låg raklång och blundade uppe på köksbänken bredvid radion för att riktigt kunna höra och "se" allt i min fantasi. Mamma stökade väl i köket och slamrade med kastruller och redskap, så det var väl därför jag låg där med örat nära radion. Han hade en sådan speciell röst Gösta, tror knappast att dagens barn skulle uppskatta hans knarriga, sävliga stämma som bara läste rakt upp och ner. Men jag älskade det!

En annan historisk händelse, som jag fick mig till livs vid radion, där uppe på köksbänken, var mordet på president Kennedy i november 1963. Den nyhetsuppläsningen, precis innan barnradion, fick faktiskt mamma att sluta slamra med sina kastruller och sätta sig ner och bara lyssna. Jag minns att jag tyckte det kändes otäckt, jag var fem år.

Den stolta moderns ord

Häromdagen la jag ut en bild på min dotter Karin och beskrev henne med tre goda egenskaper. Sen gav sig  mitt "rättvisetänk" tillkänna. Jag måste väl beskriva mina andra barn också, jag älskar ju dem alla lika mycket och jag är så väldigt stolt över dem alla fyra.
Gustav, den först födda. Kreatören och mångsysslaren som också är så sensibel.
Johan, nummer två i skaran. Den med störst integritet, den glada och barnkära men också den med mest humör.
Karin som är omtänksam, godhjärtad och sprider glädje omkring sig.
Ingrid som också har en stor portion integritet, är oerhört sinnlig och har en god känsla för allt som är vackert.

Finns naturligtvis så många fler sidor hos var och en av dem, men kort beskrivet så känns det som jag ändå fångat deras karaktärer litegrann.

Jag, den stolta modern!

Söndagsmiddag

 

 Alla barn samlade på familjemiddag så här på söndagskvällen, och maken kom hem från Budapest, om än när vi just avslutat efterrätten.
Och det var mysigt och blev riktigt gott!

 

Förrätt;

Raggmunksvåfflor med kräftröra

 

Varmrätt:

Oxrullader med potatismos, kokta morötter, inlagd gurka och gräddsås.

 

 

Efterrätt:

Blåbärspaj med vaniljsås

 

 

Och tänk att min inlagda gurka, smakade precis som den mamma brukade göra. För övrigt så sa alla barnen att det här var en riktig "mormors-middag", fast jag menade att i så fall var det nog en "farmors-middag". Även om lilla barnbarnet åt sin yoghurt med havrepuffar.

 

Hemvändare!

 

Så är hon hemma igen! Min lilla gullunge!

Skulle kommit på tisdag, men hade möjlighet att följa med en kompis som bilade till Stockholm idag, och därifrån tog hon tåget till Uppsala!

Härligt att ha henne hemma ett tag.

 

Hon har förmågan att sprida glädje omkring sig, hon är omtänksam och godhjärtad.

 

Förutom den gången (typ för 15 år sedan) när hon stod och tittade på makens och mitt bröllopsfotografi och plötsligt utbrast; -Hur kommer det sig att pappa bara blir finare och finare och mamma bara surare och surare?

 

Det var faktiskt efter det uttalandet jag gick och sprutade bort min "argrynka" mellan ögonbrynen!

 

 

Vårdagjämning, snö, solförmörkelse och festyra!

Efter en lång härlig vårlig period då vi hunnit ta ut solstolar och plockat tussilago, slog så vintern till igen, på självaste vårdagjämningen!

 

Efter avslutad fredagsstädning, gick barnbarnet, vovven och jag till blomsterbutiken och inhandlade påskris med gula fjädrar, en ny orkidé, och så dessa vårblommor, penseér och påskliljor.

Vi gick vid halvelva tiden, det var mulet och blåste snöflingor i luften och plötsligt blev det riktigt mörkt efter ett tag, trodde först att det skulle börja snöa mer rikligt, men så kom jag ihåg att det var solförmörkelse. Solen gömde sig bakom molnen, men det blev ändå mörkare en stund.

 

Så var det den där festyran! Yngsta dottern ska ju till att fylla 20 om ett par veckor, Redan ikväll har dock hon och bästa vännen en gemensam fest. 30 personer hemma hos Karin för prosecco. snittar och sedan utgång.

 Det har handlats ballonger och bubbel. Det har beställts klänningar på nätet och provats skor på stan. Det har kollats på sminktips på nätet. Det har bjudits in folk och planerats in i minsta detalj.

 

Hoppas bara att hon inte köpte de där skorna utan tå, med 8 cm hög klack och så inga strumpbyxor...

 

Så tänker en förståndig (och ganska tråkig) medelålders kvinna som sitter hemma med vovven i knät och tittar på Let´s dance.

Och ja, hon tog in blommorna för natten!

Bättre och bättre dag för dag!

Se där! Nog känns det lite bättre idag!
Barnbarnet storgrät när jag vinkade hejdå för att cykla till jobbet, det kändes i farmorhjärtat minsann. På skolan blev jag nästan överfallen av elever som kom och beklagade sig över att jag varit borta och undrade vad som hänt och när jag skulle komma tillbaka. Tänk så bra att vara borta ibland så dom upptäcker att man kanske inte är så dum ändå!! Slöjdsalen var upp och ner, fick börja med att städa upp och plocka iordning. Sen var det alla loggböcker och att läsa och skriva i. Mail att gå igenom och svara på. Och så alla kollegor som det skulle pratas med. Full rulle till klockan tre, när jag cyklade ner på stan och faktiskt fick både påskpresenter och födelsedagspresent inhandlat. Kände mig nöjd när jag cyklade hem och ännu gladare blev jag av en jättefin blombukett som prydde köksbordet. Min syster hade varit över och lämnat den!  Så blev det lek med barnbarnet tills mamman och pappan kom hem trötta och lite smådeppiga från lägenhetsrenovering, som inte gått så bra. Själv cyklade jag iväg på ett skivstångspass, behöver verkligen stärka upp kroppen så att jag ska klara vardagen med barnlyft! Nu ikväll har jag druckit te och ätit skorpor framför den danska serien Badhotellet och så har jag betalt räkningar, fört kassabok och beställt en e-legitimation. Jag har planerat meny till en av middagarna och skrivit inköpslista. Tänk så mycket man kan få gjort om man bara tar en sak i taget!!
Maken har precis skickat ett "God natt-sms" från Budapest. Han åkte tidigt i morse tillsammans med tandsköterskorna och hygienisten, nu blir det kurs i fyra dagar, och så hoppas dom få se lite av staden. Jag besökte den med mina kollegor för ca 6-7 år sedan, en upplevelserik resa och en vacker stad med mycket historia.
Jo, jo - det blir bättre och bättre dag för dag!!

Det är mycket nu.....

Börjar känna en lite olustig känsla över att jag inte har överblick över allt som behöver göras, som läget är nu.
Visst, man ska leva en dag i taget, fånga ögonblicket och allt det där. Man kan inte ha fullständig kontroll, man kan inte förutse allt.
Imorgon ska jag till jobbet och se vad som hänt sedan jag var där sist. Imorgon ska jag också meddela vilka dagar jag kommer att kunna arbeta på skolan under april. Och det är minsann inte många dagar. Sonen jobbar extremt mycket nästa månad och varvar det med utbildning för nya chefstjänsten. Jag vabbar gärna, det är inte det som är problemet. Men det är som att vara dubbelarbetande och det är logistiken med inköp och matlagning, med städning och tvätt nu när vi är storhushåll. När man är med Eric så blir det precis bara det, samtidigt har jag skolarbetet som kräver mycket förberedelser och efterarbete för vikariens räkning. Mailen som blir lidande och snart ska utvecklingssamtalen för klassen sätta igång.
Jag måste skaffa födelsedagspresent till vår minsting som snart fyller 20 år, jag måste förbereda inför påskveckan då vi ska till fjällen och jag har bjudit in till två middagar som ska planeras och lagas.
Känner mig lite lätt frustrerad.
Men jag ska sova nu så kanske allt känns bättre imorgon.....

Saint Patrick´s day

 

 

Idag är det Irlands nationaldag, som firas till minne av landets skyddshelgon Patrick. Det var han som införde kristendomen på Irland. Treklövern symboliserar treenigheten och man ska klä sig i något grönt den här dagen.
Hörde detta på lokalradion i morse och fick en sådan längtan tillbaka till Irland. Vi hade en härlig semestervecka där i somras. Skulle gärna åka dit igen!

Morgonprocedur

Väckningssignalen på mobilen behövs inte sedan barnbarnet flyttade in!
Det hörs inget från familjens stängda sovrum (dvs mitt sy- och vävrum i källaren) under nätterna,  men i trapphuset hör man det mesta.
Morgnarna börjar mellan sex och halvsju med att Eric kryper upp för trappan med pappa Johan bakom. Så skramlar det till när båda grindarna sätts för trappan ner och trappan upp. Om gröten dröjer för länge kommer barn-barnets gnällröst fram. Under frukosten hör man lite trevligt småprat från pappa Johan och lille Erics "dä, dä". Tycker han sedan att pappa Johan tar för lång tid på sig med sin egen frukost och korsordet i dagstidningen då kommer gnällrösten fram igen. Sen kommer skrapet från stolarna i köket och så skramlet med leksakerna. Klossarna som hälls ut från sin kartong låter mest. Men den batteridrivna hunden som sjunger klämkäcka melodier, skrattar och säjer -Jag ÄLSKAR dig är nog mest frustrerande. Mysigast är när pappa Johan plockar fram gitarren och sätter sig att spela och sjunga Lars Winnerbäck eller annat.
Och vid det laget vet man att det är dags att pallra sig upp. Och när man kommit ner för trappen möts man av världens charmigaste leende och två händer som sträcks mot en.
Så sätter dagen igång!

Glad som en lärka!

Lärkan sjöng sin underbara sång över de uppländska gärdena idag! Jag stod still en lång stund i solskenet, med lilla barnbarnet och bara lyssnade. Så fantastiskt, även om det känns märkligt tidigt på säsongen! 
Lilla Eric var mycket glad och nöjd när han fick gå bredvid vagnen längs gamla Enköpingsjärnvägen (numera cykel- och gångväg) och sprätta med en stor pinne i grus och hästbajs. Han passade för övrigt på att bajsa sin egen byxa full, så det blev duschen när vi kom hem!
Blev jag då glad som en lärka? Tja, kan man vara annat när solen skiner och det blev kaffestund med muffins ute i solskenet då äldste son, sonhustru och vovve tittade förbi?!!
Sedan förflöt dagen med garageröjning tillsammans med maken, ihopsopning av grus i gränden och så bakning och matlagning framåt kvällningen.
Söndagsmiddagarna  är sig inte riktigt lika sedan jag började vabba. Vi brukar ju planera veckan, men för en vabbande farmor flyter alla dagar ihop till en enda massa. Inte för att det stör mig, tvärtom, jag njuter till fullo av livet! Enda smolket i bägaren, är väl att ryggen ger sig tillkänna på ett mindre trevligt sätt igen. Kan eventuellt bero på mycket lyft och barnbarn på ena höften vid matlagning....
Men jag behåller "glad som en lärka-känslan" in i den nya veckan!

Don´t cry for me Argentina

...kan inte få melodin ur mitt huvud.
Trots att vi suttit och sett på Melodifestivalfinalen nu ikväll och jag har hummat med till flera av låtarna där. Förresten var det rätt låt som vann; Måns framträdande var suveränt. Har aldrig tyckt något särskilt om honom tidigare. Var mest sur för att han fick överta Allsång på Skansen från Anders Lundin, som är min självklara favorit som allsångsledare. Men ikväll fick Måns upprättelse, han ÄR bra!
Nu kom jag visst bort från det jag började skriva om.

Anledningen till att "Don´t cry for me Argentina", fastnat i mitt huvud är för att vi varit och sett musikalen Evita på Göta Lejon idag. En julklapp från äldste son och sonhustrun. Vi åkte tidigare så vi hann med en lunch innan. Och inte vilken lunch som helst. Det blev en mysig liten fransk krog på Renstiernas gata på Södermalm. Moules Marinée och mousserande vin, fantastiskt gott!

 

 

Därifrån promenerade vi i solskenet till Göta Lejon och en nära tre timmar lång föreställning som var riktigt bra. Charlotte Perelli gjorde en fantastisk insats som huvudrollsinnehavare. Jag såg musikalen 1980 i London, tillsammans med mamma, då spelade Elaine Page  huvudrollen, den var mycket bra, men här och nu tycker jag att man fått till otroligt proffsiga scenbyten, ljus och kläder. Musiken är stundvis lite svår, och ibland försvann textningen men när titellåten sjungs, ja då får man ståpäls, det kan inte hjälpas. Både sonen och jag satt och visslade på den i bilen påväg till Uppsala igen. En bilfärd som bjöd på en fantastisk himmel, solen hade gått ner och färgade horisonten orange-rosa och iskallt blå. Magiskt.

 

Ännu en dag att vara tacksam över!

Praktisera tacksamhet!

Så oerhört priviligierad jag är!!
Jag har fått vara på min broderikurs i två dagar. Där har jag fått maten serverad, fått träffa glada, härliga kvinnor från olika delar av landet, fått grotta ner mig med nål och tråd. (Även om den här omgångens broderiteknik inte hörde till de roligare jag gjort i livet, men mer om det en annan dag!) Fått vara ensam och kunnat bara läsa många kapitel ur en bra bok.
Och så när jag klev av tåget på stationen stod solen lågt och det var en hög, klar luft, så jag bestämde mig för att ta en promenad hem genom stan. Väl hemma kom en glad vovve och ett glatt barnbarn emot mig. Maken stod iklädd förkläde och höll på med fredagsmiddagen. Hällde upp varsitt glas vitt vin, öppnade posten, packade upp. Och så lite Let´s dance på det.
Kan inte ha det bättre!!

Njut så ofta du kan!

Törs man njuta av våren nu?? Det är extremt tidigt i år. Koltrasten sjunger, rosenbuskarnas grenar  har fått rosa små "ögon", tulpanbladen sticker upp i rabatten, vi har suttit ute och fikat flera dagar i rad, stans alla sopbilar tvättar gator och sopar upp grus.
Det känns helt galet som vore det mitten på april.
Maken skulle egentligen vara skridskoledare i helgen, men någon is lär det knappast finnas någonstans, även om man förra helgen åkte på Dalälven. Den här veckan har det blåst rejält och varit flera plusgrader, så det frestar nog på de flesta isar.
Jag hade gärna sett att vintern stannat lite längre men den kan nog komma tillbaka än, och då vet jag inte om jag är intresserad. Så det är väl bara att passa på att njuta av våren nu.
Och jag njuter i dubbel bemärkelse just nu, för väskan är packad och i morgon bitti åker jag på kurshelg till Västberga folkhögskola igen!! Det ska bli så roligt.

Receptet på lycka

Fick idag ett tips från en vän om att se den danska dokumentären "Receptet på lycka" på Svt Play. Den handlar om fyra kvinnor som ätit antidepressiv medicin under flera år, men nu har bestämt sig för att dom vill sluta äta tabletter och så får man följa deras väg. Dom har ett team av professionella, erfarna människor som hjälper och leder dom genom olika övningar och samtal.
Jag hann se ett avsnitt nu ikväll, fick börja på avsnitt 3 eftersom de två första tagits bort, men jag känner att jag vill fortsätta se vad som händer.
Utan någon egen erfarenhet av depression, mer än genom ett flertal elever genom åren, tycker jag rent spontant att det känns vansinnigt att man ska medicinera bort en känsla som sitter i huvudet. Jag tycker att man måste kunna lära sig att tänka annorlunda. Men jag vet också hur tufft flera av mina elever haft det och att det faktiskt underlätta med tabletter, och jag har ingen rätt att fördöma. Kan det hjälpa någon att få näsan över vattenytan så är det väl bra, men jag tycker inte att man ska nöja sig med piller utan man måste få hjälp att lösa sina problem, lära sig leva och tänka annorlunda.  Och det är om detta den här dokumentären handlar. Det blir att fortsätta titta. Bra då med Svt Play så man kan se närsomhelst.

Egentligen borde jag inte tittat ikväll, eftersom jag har "morgontjänsten" med barnbarnet imorgon. Sonen ska bort på kurs tidigt, så farmor går på klockan sex imorgon bitti!

Skyller på månen!

Jag har sovit dåligt den senaste tiden, antingen haft svårt att somna eller vaknat vid halv4- 4 och inte kunnat somna om. Skyller på månen, den har varit full, och jag säjer som min mamma, att det påverkar mig.
Därför satt jag faktiskt och nickade till i fåtöljen när jag skrev bloggen här igår kväll. Ryckte till av att huvudet föll mot bröstet, för att upptäcka att jag hade skrivit en halv sida med "llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll"....
Sådär kunde det bli när jag förut skrev vanlig, gammaldags dagbok också. Om jag var riktigt trött kunde jag liksom fortsätta skriva en mening, knappt läslig och väldigt underlig textmässigt.

Det var som barnbarnet igår när vi gick hem från Svandammen, plötsligt fick jag se att han gick och blundade. Det gjorde även hans pappa när jag hade dagbarn, han gick och höll sig i barnvagnen och sov!!

Min egen trötthet till trots, hjälptes barn-barnet och jag åt att städa ur förrådet idag. Av någon konstig anledning lyckas det alltid bli fullt av skräp där varje vårvinter. Nu röjde jag ut tomkartonger och trasiga hushållsredskap och krukor till två säckar och tre kartonger. Dessa körde jag sedan till återvinningen när lilla Eric sov middag.
Eftersom han är väldigt intresserad av köksarbete passade vi även på att baka bröd och en Ambrosia-kaka på sena eftermiddagen.
Och nu hoppas jag på en hel natts sömn!

Ändrade traditioner

Vasaloppet gick i år av stapeln en vecka senare än brukligt! Kändes märkligt, hur kan man ens komma på tanken att flytta datum för  en sådan tradition??!!
Traditionen här hemma, är att baka scones lagom till Vasaloppsstarten. Det gjordes även i år, enda skillnaden var att vi fick duka på matbordet istället för soffbordet i vardagsrummet.  Till soff-bordet når barnbarnet och där står inte längre varken några blommor, ljuslyktor eller godisskålar.

Frukosten smakade bra. Vasaloppsåkarna kämpade genom vattenpölar, med blåst och plusgrader, och vinsten togs, så småningom, av en norrman.
Men innan han tagit sig i mål, så hade jag tagit barnbarnet till Svandammen och matade fåglar.
Det gick sådär! Fåglarna var ganska ointresserade av brödet och barnbarnet tyckte bättre om att stoppa in brödbitarna i sin egen mun, än att kasta iväg dom på marken.

På hemvägen stannade vi till i Pelle Svanslös lekpark, belägen mitt i Engelska Parken. En jättefin plats med massor av roliga lekredskap. Roligt att ha fått en anledning till att besöka dylika platser igen!! Fick därifrån halvspringa hem och kämpa med att hålla barnbarnet vaket, han blev nog utmattad av alla intryck! När han så sov middag hemma i sin spjälsäng, kom äldste son, sonhustru och hund förbi och vi kunde sitta ute i trädgården och äta räksmörgåsar. Tidigt  för ute-premiärfika, men inte mig emot!! Vi bara njöt och tänkte på den härliga tid som ligger framför oss!

Vackra ord, istället för vaggvisa.

Dagen startade med massage hos duktiga Li Hong, och dagen avslutades med varmbad, te och en bra bok!

Badkaret har förövrigt flitigt utnyttjats ikväll, eftersom maken och sonen rivit tegelvägg i lägenhet och kom hem täckta av ett lager grått stendamm och deras frisyrer kändes som stålull. Svåger var också med och hjälpte till och sonhustrun med jättegravidmagen var med och gav instruktioner. Jag anade att det var lite spänningar i luften pga olika åsikter om hur arbetet skulle utföras.   Ju fler kockar, desto sämre soppa eller?
Nu är väggen i alla fall nere och allt tegel och murbruk kört till miljöstationen. Men väldigt mycket återstår tills köket är färdigt och lägenheten inflyttningsbar. Och förlossningen kryper allt närmare....

Det måste gå, en dag i taget!

Läste nyss något fint på instagram och Renpoesi;

Vart ska vi gå med all vår längtan om inte till varandra.

Skrivet av en ung poet vid namn Jenny Wrangborg.

Vackra ord att somna till, god natt!

Fredagsfräckis

På förmiddagen städade jag hela huset tillsammans med en ett-åring. En ett-åring som älskar dammsugare och moppar! Han följde mig oavbrutet i två timmar. Han gjorde spår, så på det våttorkade hallgolvet syntes efteråt små, söta fotspår i storlek 21.
På eftermiddagen gjorde jag ett litet gästspel på jobbet. Hade två lektioner med en årskurs sju, och så skulle jag skriva omdömen till alla elever i årskurs nio. Jag fick också förbereda till nästa vecka, då det kommer en ny vikarie.
Maken, som slutar lite tidigare på fredagar kunde rycka in som farfar och passa barnbarnet.

Avslutar med en liten snäll (eller kanske sorglig) fräckis;

Tjejen strippar framför pojkvännen, som bara har ögon för teven.
Tillslut säjer hon irriterat; - Men, ser du inte vad jag gör?
-Jo, men kan du inte sortera tvätten någon annanstans......

Yogan som kom av sig

Den här bilden är från träningsresan till Turkiet som jag gjorde tillsammans med äldsta dottern 2012. Det var massor med olika typer av träningspass under veckan men just detta är från ett Yoga-pass ute på träningsgolvet i den stora trädgården alldeles bredvid havet.
I år har jag tänkt att ägna mig mer åt yoga, och det har till före sportlovet gått bra och blivit fler pass i veckan, men nu sedan jag blivit VAB-farmor, stämmer inte tiderna, och jag har inte kommit iväg alls.
Jag hade också en tanke om att kunna få resa till Costa Brava-kusten på en vandrings- och yoga-resa i slutet av maj men min nya rektor vill inte lova mig ledigt. Den här VAB-tiden ställde nog till det tillräckligt, med tanke på vikarieanskaffning.
Tyvärr, det kändes verkligen som en resa jag ville göra. Två av mina favoritsysselsättningar på en så vacker plats och dessutom tillsammans med trevligt sällskap. En av ledarna lärde jag nämligen känna på vandringsresan sportlovet 2013 till La Palma och La Gomera.
Nu ikväll har jag suttit och letat runt på nätet efter liknande yoga-resor eller yoga-retreat direkt efter skolavslutningen i juni, men tyvärr utan resultat hittills. Kanske ska man ändå inte ge upp hoppet utan fortsätta leta.
Namaste!

Makliga Mars!

Idag hände det igen! Att jag blev igenkänd av en person efter 17 år. Hur ska jag tolka det? Positivt; att jag håller mig ung och fräsch och inte förändrats ett dugg! Negativt; att jag ser lite halvrolig ut, så mitt utseende etsar sig fast hos folk?!
Hade tid på Hudvårdsmottagningen på Akademiska sjukhuset i morse och där läste den unga läkaren i gamla journaler om mina symptom. Hon blev osäker om behandling och hämtade en överläkare, som när hon klev in genom dörren sa att hon kände igen mig. Hon hade skrivit journalen för 17 år sedan efter ett besök.
Jag är mäkta imponerad, själv har jag väldigt svårt för att komma ihåg folk.

Annars har  dagen förflutit snabbt, barnbarnet fick följa med till mitt jobb idag. Var med på en klasskonferens och höll i "min klass" samtidigt som jag matade lilla Eric. Han tyckte det var spännande med alla vuxna som kom fram och hälsade och pratade.

Kvällen har ägnats åt bakning av olika slag, så timmen blev ganska sen, men jag känner mig energifylld. Kanske är det efterverkningar av de härliga spa-dygnen på sportlovet, eller så är det VAB-tillvaron. Sen har ju ljuset återvänt, det är aning om vår, även om jag tycker att det är alldeles för tidigt, men känslan gör att man orkar mer.
Jag känner på mig att Mars kommer att förflyta i maklighetens tecken!

Första VAB-dagen

Eller borde jag skriva VABB, vård av barn-barn!?!

Efter frukost och påklädning promenerade vi till Öppna Förskolan, och döm om min förvåning när jag möttes av glada tillrop och både barn-barnet och jag själv blev tilltalade vid namn och fick varsin kram. De två som jobbade på förskolan, jobbade nämligen där även för 18 år sedan, när jag gick där med döttrarna och med dagbarnen. Men att komma ihåg namn, helt otroligt.
Lokalerna kände jag också tydligt igen, tror ingenting förändrats. Det skulle vara att hälften av de vuxna var pappor, tidigare var det mestadels mammor som gick med sina barn. Annars var det  t om samma gamla "Bettan", handdockslammet, som användes vid sångstunden. Och förskolläraren Sonja, lika glad och klämkäck. Hur orkar hon, år efter år, dag ut och dag in???
För lilla barnbarnet var allt nytt och spännande och vi hade en mysig förmiddag tillsammans. Fick halvspringa hem för att han inte skulle somna i vagnen. Det ska nämligen drickas välling vid 12 och så ska det sovas i spjälsängen ett par timmar.
Inga problem att få honom att somna och så kunde jag äta lite lunch och tvätta ett par maskiner.
Eftermiddagen blev det lek inne eftersom det regnade utomhus. Det ska också ätas mat och ett mellanmål, sittas på pottan och bytas blöjor. Han tycker om när man sitter med på golvet och leker tillsammans och så är han gärna med på höften när det ska tillagas något i köket. Så har han en stor passion. Nämligen att dammsuga. Han är verkligen omåttligt förtjust i dammsugaren och vi får lov att bokstavera ordet för att han inte ska gå till källartrappen och gnälla på att jag ska gå och hämta centraldammsugaren.
Märklig passion, men jag antar att den växer bort.....

Jag känner att det här livet att vara hemma med barn, tilltalar mig och jag kommer att trivas med mina VAB-dagar

50-årspresent

Ikväll har jag färdigställt ett förkläde till en kollega som fyllt 50 och som ska uppvaktas före konferensen på onsdag eftermiddag. Han är bra på mycket; musik, drama, artisteri, elevkontakter, snickeri och gamla moppar, men tydligen så är han, enligt egen utsago, inte så bra på att laga mat. Därför har vi nu köpt Jamie Olivers kokbok om att laga mat på 15 minuter och en flaska vin, och så sydde jag ett förkläde med lite musikalisk anknytning. Hoppas att han blir glad.

För den som äter palsternackor, han går inte av för hackor!

Circle of life...

... eller ; Gör om, gör rätt!

 

 

Yoga

 

Yin och Yang

                                                                       
                                                                          Ljus

Ikväll blev jag så klar med mitt Kantha-broderi!  Ägnade eftermiddagen åt att repa upp stygnen i mitten och så har jag gjort om, och nu känner jag mig mycket nöjd! Kanske ser det inte mycket ut för världen, så här på fotografierna. Men faktum är att det är riktigt fint. Ska bli en kudde när den är monterad.
Man lär ha broderat in sitt lidande och sitt liv i de ursprungliga Kantha-broderierna.
Själv har jag nog koncentrerat mig på att brodera in min balans i livet, som jag sakta men säkert tycker att jag börjar hitta. De tre symbolerna Ljuset, Yin och Yang-tecknet och Yoga Asanas får representera det.