Matminnen

Häromdagen sa yngsta dottern; -Mamma kan du inte göra sån där köttsoppa som mormor brukade bjuda på?! Direkt blev jag så sugen på det, har bara inte tänkt på det på väldigt länge. Men ikväll har här långkokat högrev och nu på slutet tillsammans med rotsaker och lagerblad, och det doftar ljuvligt i köket. Nu väntar jag bara på att köttet ska svalna så att jag kan skära det i småbitar. Sedan är middagen till imorgon färdig! Så mycket mat mamma gjorde som liksom bara blivit bortglömt. En del gör jag inte eftersom jag minns det som rätt äckligt, t ex bruna bönor och fläsk, kålpudding, makaronilåda, dillkött, paltbröd eller kålsoppa. Men man ändrar ju smak, så kanske borde man prova som vuxen. Sen alla rätter som det bara inte blir av att jag gör, fast jag tror att jag skulle tycka om dom; stekt, salt sill med löksås, kalops, kåldolmar eller kalvstek. Det kan ju bli tvärtom också, att något man tyckte mycket om som barn, numera inte faller en i smaken. Så är fallet för mig när det kommer till stekt lever med potatis och gräddsås, klarade inte av konsistensen på köttet. Men många härliga matminnen har mamma gett mig! Den som inte klarar av att jag ens säger ordet MAT ikväll, är stackars maken som kom hem och direkt gick och la sig med en "kräkhink" bredvid sängen. Undrar om det är vinterkräksjukan? Känns inte så lockande att krypa ner intill honom ikväll.......