Som en liten tunn skära hängde månen i den sprakande, kyliga vinterkvällen, när jag jobbat färdigt och skulle cykla hem. Det är något magiskt med månen och Bo Bergmans dikt dök upp i mitt huvud. Nymåne; då borde man sova riktigt bra också, men natten som var stämde inte det för mig. Jag låg och vände och vred mig i sängen. Kände mig som en hund som springer runt, runt i sin bädd innan han hittar rätt. Så det var lite segt i morse, men eleverna var alerta och högljudda första lektionen, så då vaknade jag till, och sen har det gått i ett. Kom hem vid fem och då hjälptes dottern och jag åt att förbereda middagen så att den skulle vara färdig att äta efter vårt gemensamma gympapass.
Kvällen har jag ägnat åt ett nystartat stickprojekt. Nu ska jag äntligen sticka av garnet jag spunnit och växtfärgat för kanske 25 år sedan! Har inte vetat vad det ska bli, men nu har jag börjat på en sjal som jag tror kan bli rätt ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar