Igår när dottern var här och redogjorde för sina tre semesterveckor, där inte ens en halv dag var oplanerad, så undrade jag om hon skulle hinna med någon återhämtning innan jobbet kör igång igen? --- Jag måste ha fullbokat, annars blir jag rastlös!, sa hon.
Den äldre dottern skulle idag få en "helt egen dag", så hennes man och barn åkte hem till farmor och farfar. När klockan var 11.20, tog dottern cykeln och trampade efter, då var hon rastlös och visste inte vad hon skulle hitta på.
Äldste sonen är väldigt rastlös av sig, han måste ständigt ha nya projekt på gång för att tillgodose sina behov. Att "bara" tillbringa tid med barnen räcker inte för honom, han vill helst ha 3-4 saker på gång samtidigt.
Om detta satt jag och funderade, när jag satte igång med att plocka svarta vinbär, som mognat ovanligt tidigt i år!
Hur kommer det sig att mina barn är så rastlösa av sig? Inte kommer det väl från mig? Men så tänkte jag efter och kom på att jag faktiskt var lite rastlös av mig när jag var yngre. Söndagar t ex, när det inte var något inplanerat, tyckte jag stundvis var intill döden tråkiga. Och jag minns en skidsemester med alla fyra barnen och en kompis till pojkarna + mormor, det blev snöstorm och vi fick tillbringa väldigt mycket innetid i en liten, enkel fjällstuga. Oj, oj, jag klättrade nästan på väggarna. Och jag minns hur mamma alltid tyckte att jag stressade och höll på med något hela tiden, fast så upplevde jag inte alls det. Jag levde ju bara mitt liv!
Avtar rastlösheten med åldern? Eller är det genetiskt betingat?
Kanske lite både ock. Jag tycker nog att jag har mer tålamod nuförtiden.
Och då kommer följdfrågan; Har jag blivit gammal och tråkig? För är inte rastlösheten drivkraften till att vara nyfiken? Jag har ju brottats med den frågan tidigare, under min tid som pensionär, att jag numera bara är nyfiken inom min bekvämlighets-zon..... Och när jag tänker så, låter det så vansinnigt tråkigt.
Men å andra sidan, spelar det någon roll?
Med ålderns rätt, kanske man har rätt att få vara lite tråkig......
"Myror i brallan" fick jag nästan, för när jag kommit runt den första svarta vinbärsbusken (vi har två), så stötte jag på ett myrbo, och plötsligt började det krypa innanför skjortan och byxorna och jag trodde jag skulle bli tokig! Det hade alltså inte med rastlöshet att göra, men jag nöjde mig med "ett busk-plock" idag för att ta en dusch och "göra kväll".
Och ett är då säkert. Bra tålamod (Dvs frånvaro av rastlöshet) har varit väldigt bra de senaste dagarna, då jag behövt ta upp och göra om mina senaste 5 varv (1075 maskor) av stickning. Jag stickar ett mönster med flera färger och osymmetri, och det har blivit fel ett otal gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar