Olika barn leka bäst?

 Fredags-drinken; Spicy Margarita, avnjöts efter eftermiddagspromenad med hund och så en dusch på det.

Varmt och skönt och vi satt ute i trädgården och njöt. Maken pladdrade på om Uppsalakidnappningen 2011, han hade lyssnat på en podd. Han lyssnar för övrigt väldigt ofta på olika poddar, om allt mellan himmel och jord. Och i sommar har han varje dag lyssnat på Sommar i P 1, ofta tar han på sig hörlurar och går en promenad eller tar en cykeltur under tiden.  Sen får jag en resumé vid middagsbordet, så jag behöver inte lyssna själv. Vi lyssnade dock tillsammans på Lasse Åberg när vi åkte bil,  och idag lyssnade jag på Birgitta Ohlsson, vilken jag hört av flera skulle vara så bra. 

Annars är jag inte så mycket för att lyssna på poddar i hörlurar. När jag är ute och går (vilket ju blivit extremt mycket nu medan vi haft lilla vovven) så vill jag bara höra ljuden runtomkring och vara ensam med mina egna tankar. 

Har hört/läst att en människa tänker omkring 65 000 tankar varje dygn, men att ca 95 procent av tankarna man hade igår var samma som i förrgår. Det låter ju inte som utveckling direkt. Men då kommer följdfrågan; måste man utvecklas hela tiden? Jag blir trött och less på att lyssna för mycket på prat och prat. Har jag hört en podd så behöver jag landa i den och fundera tillbaka på det som sades. Jag orkar inte höra på något nytt direkt efter, vilket maken kan göra. Han kan lyssna på fler olika poddar om helt olika  saker, direkt efter varandra. Där är vi olika.

Men olika barn leka bäst.... Eller hur var det??

Nu ska jag ta några dagars skärmfri tid. Återkommer i augusti.

En slags herbarium

 Nä, så kan man nog inte kalla det! Jag minns när jag verkligen gjorde ett herbarium en gång i tiden, det var en skoluppgift, och min mamma tyckte det  var jättekul och gick in för det med liv och lust. Vi cyklade till stadsskogen och plockade en massa växter, som vi sedan lade på pressning i det gamla uppslagsverket som stod och samlade damm i  bokhyllan.

Men det jag pratar om idag, är betydligt äckligare! Jag har länge sett, men blundat för det.

I vårt sovrum har vi en rullgardin, en vit, som jag tryckt svalor på i svart. Mellan de svarta svalorna kryllar det av små fläckar i lite  varierad storlek och form. Tittar man på lite närmre håll så ser man att det är pressade insekter blandat med insektsbajs! Ja, jag sa ju att det var äckligt!! I och för sig, kanske man kan tänka att det är passande eftersom svalor ofta flyger och fångar sina insekter/mat i luften. Men, nej, det är verkligen bara äckligt!

Idag tog jag tag i eländet och försökte gnugga bort med trasa och såpa. Det försvann inte till 100 %, men blev i alla fall bättre. Och då passade jag på att putsa fönstret och vädra gardinerna också.

Här är lilla vovven på dagens eftermiddagspromenad. Vi gör tre promenader om dagen. En på förmiddagen, en på eftermiddagen och så en sista på kvällen innan vi går och sover. Hon går inte fort numera, men kan gå relativt långt. Det varierar mellan 3-8 km per dag beroende på dagsform. I den här värmen hänger tungan ute mest hela tiden (vilket den i och för sig gör jämt, eftersom hon saknar tänder i underkäken fram...). Dagens eftermiddagspromenad varade i två timmar och då avverkade vi 4 km, så där är hastigheten (eller ska jag benämna det långsamheten...) I morgon har hon varit här i två veckor, och om planen stämmer ska hennes riktiga matte komma hem och hämta henne. Det är trevligt med hundar, men oj så låst man blir, så nu ska det bli skönt att vara hundfri! Ett längre tag, hoppas jag.

Plötsligt kom det regn

 Ja, det är viktigt att njuta av allt man kan, även små, till synes obetydliga saker.

Och det var mysigt en liten stund, när vi satt där, maken och jag och så son med familj, och avnjöt en god middag under parasollet, i väntan på att det skulle bli konsert. Maken hade cyklat ut till Wiks slott på eftermiddagen, jag slöt upp lite senare med bil och badkläder och hann bada med barnbarnen som ville visa hur dom dök och hoppade från hopptornet. Det var varmt i luften och vattnet. 

Precis när varmrätten var uppäten och maken började fundera på dessert, så föll de första regndropparna. Bara minuten efter så verkligen ÖSTE det ner. Precis allt blev genomblött, folk försökte först tränga ihop sig under parasollen, men tillslut fick man fly in i elev-matsalen med sina tallrikar, serveringspersonalen såg ut som dom deltog i något "wet-t-shirt-arrangemang" och de stackars musikerna blev tvungna att snabbt få undan förstärkare och instrument från blötan. Barnen frös och vi fick skicka hem familjen, vi stannade och tog notan, från stressad och genomblöt personal.

Vilket snöpligt slut! Och konsert blev vi utan, det var trist, maken hade åtminstone fått höra när dom sound-checkade, och han tyckte det lät väldigt bra.

Nu har vi hängt upp blöta kläder och duschat varmt och det är läge för en kanna rött te!

Kanske såg jag inte riktigt så nöjd och fridfull ut, som damen på bilden, när jag halvsprang till bilen...

Skapandelusten består

Kreativitet är när insidan vill ut. Kreativiteten kan vara skillnaden mellan ett bra och ett fantastiskt liv! Skapande kan ge en guldkant och en känsla av frihet och lycka.

Ovanstående citat är hämtat ur Sofia Sievertsdotters bok "Ord för dagen". 

Skapa, kan man göra på många olika sätt. Skriva, teckna, måla, sjunga, musicera, skulptera, brodera, väva, binda buketter, sy, baka, laga mat osv i all oändlighet. 

T om en sådan simpel sak som att sticka disktrasor är en skapandeprocess! Mitt tröj-projekt får lov att ligga till sig, jag behöver mäta och fundera innan det kan fortgå. Och inte kan jag då vara utan en stickning! Jag grävde i mina gömmor och valde mellan sockor och disktrasor. Väderleken fick avgöra, tänkte att det vore skönt att sticka med ett lingarn i sommarvärmen. Så nu är jag igång med det.

Och mellan varven (alltså stick-varven) har jag bakat två olika sorters surddegsbröd och gjort en citronsockerkaka med glasyr, det är ju faktiskt också ett skapande.

Det är tisdag i fruntimmersveckan, skurarna kommer och går,

och skapandelusten består!

Mygg-biten och Rygg-sliten

 Efter tre timmar i skogen var jag riktigt trött i ryggen och det kliade över hela kroppen. Det frestar på att gå böjd och plocka blåbär och flugor, myggor och inbillade fästingar gör sitt för att det ska klia. Men trots detta, så är det ändå en lisa för själen att vara ute i skog och mark. Det är något med doften, lugnet, ljuden och atmosfären! 

Gårdagkvällen blev vi spontant bortbjudna på middag. Och vem kan tacka nej till grillade rödräkor och pilgrimsmusslor tillsammans med en chili- och tomatpasta? 

Tidigare under söndagen, så hade maken "roat sig" med att olja in staketen som omgärdar vårt lilla radhus. Han gick där med hörlurar och lyssnade på sommar och bar sin t-shirt med texten; "Livet är inget för amatörer", som är ett citat från August Strindberg. Vad han nu ville säga med det? Vi är väl alla amatörer i våra liv, eftersom vi aldrig varit med om det tidigare....

Och en kvinna som varit med i 78 år, det är min kära syster, som hade födelsedag i går. Jag plockade fram ett foto från 1962, då var hon 16 år och jag 4 år. Numera är åldersskillnaden utsuddad. Hon är en ovanligt fräsch 78-åring, och jag en ganska ordinär 66-åring. Men fotot är underbart tids-typiskt. Se hennes frisyr med tuperat hår, hårband och kort lugg. Se eye-linern och den breda stickade kragen på kappan. Och se de gamla bilarna i bakgrunden.

Det blev inget födelsedagsfirande eftersom hon bilade upp till sitt hus i Orsa Grönklitt, men vi språkades vid på telefon.

Nu tror jag även maken är klar med sin blåbärs-rensning. Han plockade mer än dubbelt så mycket blåbär som vad jag gjorde, men han använde plockare och har nu stått ett par timmar och rensat. Själv kunde jag bara hälla mina bär i småpytsar och stoppa direkt i frysen!

Tack Gode Gud för Eye-patches!

 Det blev inte riktigt som det var tänkt igår. Jag skulle ju hämtat son med familj på Arlanda kl 21.30 och maken var på fotboll. Planet visade sig bli 3 1/2 timme försenat och när maken kom hem från matchen var han så uppe i varv att han sa att han skulle hämta. -Jag kommer ändå inte att kunna sova efter den här matchen, sa han. Först protesterade jag lite lamt, eftersom det var jag som lovat. Men ihärdig var jag inte, så jag gjorde mig iordning och gick i säng vid 23-tiden. Vaknade dock efter en knapp timme och kunde inte somna om. Kl 02.00 hade maken kommit hem och kröp ner vid min sida. Sen låg vi där och var klarvakna tillsammans, vet inte hur länge. Kändes inte som jag sov på hela natten. Klockan 8 gav jag upp och steg upp och styrde iordning plätt-frukost och svart kaffe. Och efter en blick i spegeln, öppnade jag kylen och satte på mig mina Eye-patches som jag fått i present av dottern. Tack Gode Gud för eye-patches. När man ser sig i spegeln efter en tuff natt och är alldeles svullen under ögonen, då finns det inget skönare än att ta på dessa små mirakel-kurer. Det svalkar, det återfuktar och det stramar upp. Jag går med dom på en halvtimme-timme och sen inbillar jag mig att det hjälpt och att jag ser piggare ut!

Så pass pigg att vi efter frukost packade badkläder och bilade ut till Wiks slott och sammanstrålade med son och barnbarn för en bad- och strand-dag. 

Det var mysigt att hänga med barnbarnen och se deras framsteg i vattnet, och det var ljuvligt att få simma. Jag var i flera gånger och simmade runt riktigt länge varje gång. Wik är ett fint ställe; lagom stort med rejäla bryggor, inhägnat där man kan få utrymme att simma och så vacker miljö runt slottet. Under juli månad kör dom musik-kvällar, och jag fick lust att åka dit i veckan som kommer, äta på restaurangen och lyssna på levande musik. 

Nu har jag duschat av mig sjövattnet och ska förbereda en varmrökt lax-sallad och korka upp en flaska rosé-vin.

Så trots en jobbig vaknatt; tänk vad eye-patches och en simtur i Mälaren kan göra för en människa!!

Jag vill bara vila i nuet....

 Nej, livet är faktiskt inte alls särskilt tufft, men jag har på eftermiddagen dragits med en jobbig huvudvärk, så jag känner mig lite som den där hunden ser ut, och jag hade gärna haft en  kylpåse att sätta  på hjässan. Kanske har jag druckit för lite vatten, för det har varit varmt idag. Men jag drack som vanligt en liter på gymmet i morse och så fort jag kommer in efter att ha varit utanför ytterdörren, så sveper jag ett glas vatten. Det var ett tips jag fick, för att komma ihåg att  få i mig tillräckligt med vätska varje dag. Men kanske skulle det vart ännu mer just idag med tanka på värmen, vad vet jag. Om det inte släpper snart så får jag nog ta en alvedon. 

Maken har dragit iväg på fotboll, Sirius möter Malmö, och själv ska jag, om några timmar, hämta son med familj på Arlanda. Om deras plan från Mallorca landar som det ska, det har varit IT-störningar hela dagen som påverkat bl a flyg över hela världen. Sådant där som man blir mörkrädd av att höra. Tänk så beroende vi är av att data-trafiken fungerar, det är så sårbart och slår ut så totalt över hela samhället. 

Men om det vill jag inte tänka i detta nu. 

Jag vill bara vila i nuet, fokusera på min stickning ett tag innan jag måste åka till flygplatsen, och hoppas att det inte blir alltför många timmar försenat.

Drömmar mellan skurarna

Det vilar något avspänt över månaden Juli! 

Nu har  ju väldigt många semester-ledigt, men även dom som arbetar, verkar kunna gå ner i ett lägre tempo, och njuta av de lediga timmar som bjuds per dygn. Kvällarna är fortfarande ljusa och det är förhållandevis varmt i luften. Och även om jag numera är ledig för jämnan, så känner jag också av den där avspända känslan.

T ex så kunde vi spontant bjuda hem middagsgäster igår kväll,  vi fick lust och dom kunde. Inget långt planerande eller städning och fixning innan, bara ett; varsågod och kom som ni är, så äter vi tillsammans! 

Sånt är trevligt! Och jag hade dukat inne, för det kom skurar och var lite rått i luften, men så plötsligt klarnade det upp så vi flyttade ut bestick och tallrikar till altanen. Och kvällen blev sen, så jag tog bara en hund-promenad och sen stöp jag i säng. 

Skurarna har fortsatt i natt och i förmiddags och blåsten tilltog, så jag fick lust att baka. Det blev glutenfritt hamburgerbröd, blåbärspaj, granola och så Drömmar. Jag älskar ju småkakor, och nu har jag i alla fall en sort att avnjuta till förmiddagskaffet.

Och drömmar, smälter inte bara på tungan. Vissa drömmar är till för att förverkliga, och det har maken och jag gjort idag, med en gemensam dröm. Berättar mer om den frampå höst-kanten!

Här ligger råvaror till kvällens middag! Mangold och  persilja från trädgården, resten från Ica Maxi. Ska göra Ängamat-soppa, en sommar-favorit. Och till efterrätt blir det blåbärspaj och vaniljssås. Ikväll är vi bara två till middagsbordet. Och det är också bra!

Vi får se om skurarna fortsätter. Drömmarna kommer garanterat att göra det!

Beroendeframkallande....

.... det är vad min pågående stickning blivit för mig! Det är ett experiment, där jag använder garn som jag fått av en vän, som inte orkade fortsätta med sin tröja. Tröjan i fråga är en s k Primerose, ett litet mästerverk (om ni frågar mig), i Färöisk stickning. Jag valde att inte fortsätta på vuxentröjan, utan har stickat en mössa för att känna på mönstret och garnet och nu har jag påbörjat en barntröja där jag, som sagt, experimenterar med storlek och bårder. Vet inte vem som ska få tröjan, men jag stickar den lagom till en 3-4-åring. 

Och det är så vansinnigt roligt!!

Vid frukosten frågade maken om vi inte skulle ta och  cykla till någon badstrand idag. Jag blängde lite lätt ointresserad över kanten från tekoppen i ena handen och stickningen i den andra.

Jo, visst var det mycket sol och varma vindar, men jag tänkte i mitt stilla sinne, vem vill ligga på en strand och trängas med folk när man kan sitta i lugn och tystnad under sitt parasoll i trädgården och sticka.

Men högt sa jag; -Ja det vore väl skönt att röra på sig, men jag behöver inte bada, och lilla vovven tycker nog bara det är jobbigt.

Så vad blev det av dagen?

Jag satt kvar och stickade, förutom avbrott för hundpromenader och en cykeltur för att vattna hos dottern och en cykeltur för att hämta de nya glasögonen som kom idag.

Maken gjorde storstädning av bilen och sen cyklade han ut i skogen.

Vi struntade i bad, helt enkelt.

Men lika glada för det är vi nu, så här fram på kvällningen. Jag ska strax sätta in ett bröd i ugnen och så ska vi grilla och njuta den varma sommarkvällen med en Biff Tagliata och ett gott rödvin. 

Vi kan låtsas att vi firar sonen, som fyller 38 år idag, men han och familjen befinner sig på Mallorca. Vi ringde honom i morse och han såg ut att ha det bra. Vi firar honom ändå, i våra tankar!

Och stickningen är undanlagd för idag!

Har du sett Herr Kantarell?

Ja, maken mötte honom. Fast om det var i en enebacke, det vet jag inte. Jag vet bara att, när jag tog cykeln för att åka och vattna hos dottern, så tog maken cykeln för att trampa ut och kolla "blåbärs-status".

Och när jag sen kom hem, så var det inte blåbär han satt och rensade, utan gula kantareller! 5 liter hade han fått med sig hem.

Och smörstekta kantareller med parmesan och persilja, på en knäcke-macka. Det måste vara bland de bästa förrätterna som finns!!

Sen blandade jag till varsin Espresso-Martini till dessert. Vardagslyx, det får man unna sig ibland!

Däremellan hade vi ätit torsk.

Och hur konstigt det än låter, så har vi till middagsbordet suttit och pratat om jul-firande idag. Det gäller att ha framförhållning!

Men lilla vovven lever endast i nuet! Och i detta nu, står hon och gnäller vid trapp-avsatsen på mellanvåningen. Hon klarar (stundvis) inte av att gå uppför trappor....

Den här gången så har maken och jag kommit överens om att hon INTE ska få sova i vår säng! (tja, alltså, det är nog mest maken som "kommit överens" om jag ska vara ärlig.....). Men dels är det väldigt varmt i sovrummet under sommarhalvåret. Dels hårar hon mycket just nu. Dels är jag rädd för fästingar, som hon lätt drar på sig i högt gräs under våra promenader)

Nu är det fjärde natten som vi kämpar. Har ställt in hennes favorit-bädd vid fotändan av vår säng, men hon ställer sig alltid och gnäller på min sida av sängen. Jag säger till henne, vänligt men bestämt, att nu får du gå och lägga dig i din korg. Hon fortsätter gnälla. När tillslut maken tröttnar och säger till, ja då blir hon tyst och går och lägger sig i sin korg.

Sen vaknar hon flera gånger per natt och samma procedur upprepar sig.

Såklart att hon ger sig på mig, som hon vet är vek och lätt ger efter.

Men jag tänker vara envis den här gången.

Inte sover jag så bra när hon är i sängen.

Fast inte sover jag så bra när hon står bredvid sängen och gnäller heller....

 

Än är det mycket sommar kvar!

Kanske var det dagens väder som fick mig att planera ytterligare ett höstprojekt (ni som läste igår, såg kanske att jag planerat att experimentera med lite olika sorters likörer framåt hösten).

Det har regnat mycket i natt men var uppehåll när jag gav mig ut på förmiddagspromenaden med lilla vovven. Hon går oerhört långsamt nuförtiden, men idag gick hon långt, och var mycket bestämd med var vi skulle gå, och hon fick som hon ville. Det var bara det att det började falla ett väldigt "fint", lätt regn. Små, små droppar, men väldigt många. Ungefär som dimma, fast blötare. Jag hade visserligen en regnjacka, men om byxorna/mina ben, och fötterna/mina skor, blev jag genomblöt! Och eftersom vi var på andra sidan stadsskogen, så hade vi en bra bit hem!

Det var bara att frottera hund och sig själv och byta kläder. Sen fick lilla vovven ligga i yllefilten i soffan och jag startade upp ett nytt projekt. 

Jag grävde bland mina tyg-gömmor och plockade fram sådant som jag ev kan använda. Det behöver "ligga till sig" och jag behöver fundera innan jag vet om det kommer att bli som jag vill.

Sen tog jag fram min tjocka skissbok och började skissa och beräkna. Tanken är att jag ska sy ett lapptäcke till "gäst-dubbelsängen" i källaren. Jag har inget överkast som räcker till för närvarande. Men nu har jag en plan, jag har mått och storlek på mönsterformerna klara för mig. Och jag har lusten till att börja sy, det var ett år sedan sist jag sydde ett lapptäcke, när yngsta barnbarnet fick sitt. Har dock aldrig sytt ett sådant här stort, så det blir spännande!  Men som sagt, tygerna måste få "ligga till sig", nu har jag tagit gamla lakan, gardiner, klädestyger och stuvar från gömmorna. Jag vill att det ska vara tyg som redan finns, så att det blir ett återbruk, men kanhända behöver jag komplettera, för det ska ju passa ihop också! Jag är i alla fall i startgroparna och det känns roligt.

Men det betyder inte att jag längtar till hösten. För än är det mycket sommar kvar! Och jag älskar det!

Till exempel så har äldste sonen bjudit hem oss på pizzakväll, och det kan jag aldrig tacka nej till, för han gör dom godaste pizzorna jag vet!! Sen ska det visst tittas på EM-final i fotboll, men jag tror att jag hoppar det och går en kvällspromenad med lilla vovven istället. Minns när vi var i Spanien, samma sommar som min mamma dött, då var det em-final och Spanien mötte Nederländerna. Maken och döttrarna trängde sig in på en sportbar för att titta, medan jag gick längs strandpromenaden i den mörka, varma medelhavsnatten. Det gick inte att ta miste på vilka som vann..... Oj, vilket liv det blev! Jag minns också 2004, när jag och döttrarna var tillsammans med en väninna, hennes dotter och bästa vän på Kreta och Grekland mötte Portugal och vann em-finalen. Oj, oj, oj-då gick det inte att sova på hela natten. Vilket liv det blev! Bilar som tutade, trumpeter, skrik, skratt och skrän-det ville aldrig ta slut. Det var förresten glada miner i går kväll när både maken, äldste sonen och barnbarnet kom hem efter matchen och var alldeles hesa, efter allt skrikande. Då var det fotboll och Sirius mötte Gais och vann. Jo, jo - det är mycket känslor i fotboll....

Och som sagt, än är det mycket sommar kvar!!

Som en fransk bondhustru....

Jag tänker mig en fransk bondhustru som en inte så lång kvinna, men däremot yppig och kurvig, med det tjocka, grå håret samlat i en fläta på ryggen, där går hon i sitt stora kök, iklädd blommiga viskos-klänningar och kulörta förkläden, alltid med ett leende på rödmålade läppar!

Så från att igår ha varit en engelsk lady, blev jag idag en fransk bondhustru!

Med den lilla skillnaden att jag mer är en lång, tanig "spreta". Utan blommig klänning och kulört förkläde. Köket är litet och läpparna omålade. Men leendet, ja det finns där!

Vadan denna liknelse? Jo, jag har idag satt Créme de cassis som en Liquer de fenétre.

Eller på svenska en Svartvinbärslikör på fönsterbrädan.

Men det låter inte lika vackert som på franska.

Jag plockade fram den här gamla bokpärlan igår, inköpt på bokrean 2003. Den har nästan blivit bortglömd, men så satte jag mig att läsa i den, och den är skriven som en vacker saga! 

Visserligen har jag aldrig varit en älskare av likör, tycker mest det varit ett "sött slisk", som egentligen inte passat till något alls. Ja förutom då svartvinbärslikören som är så gott i drinken Kir! Och så gjorde jag för några år sedan en körsbärslikör, som var alldeles ljuvligt god att ha i en chokladkaka och även dricka till samma kaka.

Men nu när jag läser, så känner jag att jag nog skulle kunna bli en "likör-tant".

Hon skriver t ex om Kir Royal

Ska man ha drömda trädgårdsfester byter man ut vinet mot champagne. I min drömda trädgårdsfest är det dans till en levande orkester. En slinga från en saxofon sveper runt bland syren och shersmin och fortsätter sedan neråt havet. I skuggorna och mörkret lockar faror och okända gäster och under fruktträdens parasoller dinglar kulörta lyktor som på tivoli. Blonderade damer valsar runt med mörka män och i ett hörn sitter någon och gråter. I min drömda trädgårdsfest är det ingen som bryr sig om mat, men runt de små borden hörs skratt och klingande glas. Det bjuds på Kir Royal och champagnen är äkta!

Om sex veckor är den här likören färdig att smakas av. Men jag har redan prickat av och planerat för att göra; Örtlikör, Fläderblomslikör, Ljungblomslikör, Jordgubbslikör, Hallonlikör, Apelsinlikör och Citronlikör.

Detta kanske blir mitt höst-projekt!!

 

Giv oss idag vårt dagliga vin.....

Igår passerade vi Rosendahls trädgård och slott, och jag imponerades verkligen av den prunkande växtligheten. Framför slottet, runt den stora, ståtliga porfyrvasen var rabatten otroligt elegant, med rosenträd som bands samman av murgröne-girlanger. 

 Så om man jämför med den trädgården, så ligger man i lä, minst sagt. Men efter att ha gått eftermiddagspromenaden med lilla vovven (som numera promenerar i slowmotion) i vårt radhusområde, måste jag säga att vår trädgård står sig utmärkt. Så många som bara låter allt växa igen och det ser rent bedrövligt ut. Och då är jag verkligen ingen expert eller pedant, långt därifrån. Jag är inte ens 100 % road av att hålla på i trädgård. Fast när jag ansar min rosenrabatt, då känner jag mig faktiskt lite som en engelsk lady, som går med sekatören och varsamt klipper bort vissnade rosor. Och den känslan är inte oäven!

Fortsätter känna mig lite ladylik, när jag nu sitter med dagens glas rosé, lilla vovven i knät och knappar på min dator. Fr om idag och två veckor framöver är vi hundvakter. Det är verkligen en "work-juli", och som sådan måste det bli After work, varje dag, eller hur. 

Därav rubriken; Giv oss idag vårt dagliga vin! 

Eller var det bröd?

Nåja, det blir nog lite bröd också, vi ska grilla getostfyllda lammfärsbiffar med tomatsås till idag, och då blir det gott med bröd att doppa i såsen!

Trevlig helg!

Kultur-dag

 Två bilder från den s k "framtidsskogen". Maken och jag kom idag, äntligen, iväg till Nordiska Museet och fick se utställningen "Nordbor", en utställning som berättar om människorna och livet i Norden genom 500 år. Den var omfattande och med många besökare. Vi fick lov att ta en paus mitt i, dricka lite kaffe och ta varsin macka, för att orka igenom hela. Så sevärd, även om man litegrann, ändå känner till lite flyktigt om varje århundrade, men här fick man en mer omfattande bild, tillika personliga "människoöden" som gjorde mycket till historien.

Vi tillbringade nästan 4 timmar på denna utställning, Sen tog vi en promenad längs Djurgårdens stränder, tog Folke Bernadottes bro över till Gärdet, följde Djurgårdsbrunnskanalen och vidare Strandvägen in till City igen. Hade först planer på att äta middag i Stockholm, men klockan var bara 16 när vi kom in i citykärnan, och jag tyckte det kändes för tidigt. Så det blev pendeln hem till Uppsala och jag lagade till en Fläskfilé-pasta med saffran och grönsaker, som jag tror slog restaurangmenyerna med hästlängder. Dessutom fick vi sitta i lugn och ro ute i trädgården, och sommarkvällen var ljum och ljuvlig!

Hela dagen blev ett skönt avbrott till "straff-arbetet" i trädgården!

Funderingar från en svarta vinbärsbuske

 Igår när dottern var här och redogjorde för sina tre semesterveckor, där inte ens en halv dag var oplanerad, så undrade jag om hon skulle hinna med någon återhämtning innan jobbet kör igång igen?  --- Jag måste ha fullbokat, annars blir jag rastlös!, sa hon.

Den äldre dottern skulle idag få en "helt egen dag", så hennes man och barn åkte hem till farmor och farfar. När klockan var 11.20, tog dottern cykeln och trampade efter, då var hon rastlös och visste inte vad hon skulle hitta på.

Äldste sonen är väldigt rastlös av sig, han måste ständigt ha nya projekt på gång för att tillgodose sina behov. Att "bara" tillbringa tid med barnen räcker inte för honom, han vill helst ha 3-4 saker på gång samtidigt.

Om detta satt jag och funderade, när jag satte igång med att plocka svarta vinbär, som mognat ovanligt tidigt i år!

Hur kommer det sig att mina barn är så rastlösa av sig? Inte kommer det väl från mig? Men så tänkte jag efter och kom på att jag faktiskt var lite rastlös av mig när jag var yngre. Söndagar t ex, när det inte var något inplanerat, tyckte jag stundvis var intill döden tråkiga. Och jag minns en skidsemester med alla fyra barnen och en kompis till pojkarna + mormor, det blev snöstorm och vi fick tillbringa väldigt mycket innetid i en liten, enkel fjällstuga. Oj, oj, jag klättrade nästan på väggarna. Och jag minns hur mamma alltid tyckte att jag stressade och höll på med något hela tiden, fast så upplevde jag inte alls det. Jag levde ju bara mitt liv!

Avtar rastlösheten med åldern? Eller är det genetiskt betingat?

Kanske lite både ock. Jag tycker nog att jag har mer tålamod nuförtiden. 

Och då kommer följdfrågan; Har jag blivit gammal och tråkig? För är inte rastlösheten drivkraften till att vara nyfiken? Jag har ju brottats med den frågan tidigare, under min tid som pensionär, att jag numera bara är nyfiken inom min bekvämlighets-zon..... Och när jag tänker så, låter det så vansinnigt tråkigt.

Men å andra sidan, spelar det någon roll? 

Med ålderns rätt, kanske man har rätt att få vara lite tråkig......

"Myror i brallan" fick jag nästan, för när jag kommit runt den första svarta vinbärsbusken (vi har två), så stötte jag på ett myrbo, och plötsligt började det krypa innanför skjortan och byxorna och jag trodde jag skulle bli tokig! Det hade alltså inte med rastlöshet att göra, men jag nöjde mig med "ett busk-plock" idag för att ta en dusch och "göra kväll".

Och ett är då säkert. Bra tålamod (Dvs frånvaro av rastlöshet) har varit väldigt bra de senaste dagarna, då jag behövt ta upp och göra om mina senaste 5 varv (1075 maskor) av stickning. Jag stickar ett mönster med flera färger och osymmetri, och det har blivit fel ett otal gånger. 

Om mina sysslor idag, innan dagens glas rosé

Den här bilden låg ute på instagram igår! Det firades i Insjön, att huset nu är sålt, allt är skrivet och klart. Den 1 november ska dom nya ägarna flytta in. Dottern har nog varit lite vankelmodig i känslorna, eftersom alla människor sagt;  -VA, hur kan ni sälja det där fina huset?? Men igår när de nya ägarna kom över och dom gick runt tillsammans, så tyckte dottern att det kändes så rätt. Det är tydligen en trevlig liten familj som i flera år letat hus i Dalarna och nu äntligen hittat rätt. Dom kommer att förvalta och älska huset, precis som alla vi gjort. Och det känns bra även för mig. Så nu börjar ett nytt kapitel, och det blir spännande att följa husbygget, som tv-programmet "Husdrömmar" fast i verkliga livet. Kanhända dröjer det ett tag innan det dricks champagne och äts löjrom till nästa gång.... Dom kommer mer att få det som min dag...

som varit långt ifrån champagne och löjrom. Jag har hållit på i den här "rot-gropen", med spett, sekatör, stor spade och liten spade och kämpat. Men det här trädet har stått här i säkert 50 år, så det tänker inte släppa taget så lätt minsann. Har nog fällt en och annan svordom under dagen, men samtidigt imponeras jag av styrkan i rotsystemet, och tänker att jag hoppas att mitt liv också kommer att vara så här-att jag inte släpper taget utan motstånd. Nu på slutet rann svetten ner i ögonen och sved, så jag gav upp för idag och tog en dusch.

Fick även en liten paus vid lunchtid, när yngsta dottern kom hem och satt ute i trädgårdsmöblerna och jobbade via datorn. Hon ville ha lite hjälp av sin gamla mamma, att välja fotografier för höstens skjortor till e-handeln. Målgruppen är ju runt min ålder, så hon tyckte att jag var rätt person att fråga. Att hon kom hem, gjorde också att jag inte valde kaffe och vaniljbulle till lunch. Hon äter betydligt nyttigare, så jag svängde ihop en spansk omelett på det som fanns i kylskåpet och så drack vi iskaffe efteråt.

Fick också ta en promenad med lilla vovven, eftersom dotterns lilltå var blå-lila och uppsvullen efter att hon fastnat med den i en dörr, hon linkar fram och har ont. Inte blev hon tröstad av att jag nämnde att jag råkat ut för samma sak och fått en spricka i lilltån, det tog flera veckor innan det var läkt....

 

Maken har haft ledigt från trädgårdsarbete idag, han är i Eskilstuna och spelar golf med kompisar.

Nu ska jag hälla upp ett glas rosé-vin och gå ut och sällskapa dottern som sitter kvar i trädgårdsmöblerna med jobb-datorn. 

 

Om åldrar

Luktärtorna doftar ljuvligt, och jag njuter av min stund, med ett glas rosévin och min stickning, sen eftermiddag i trädgården! Tänker tillbaka på morgonens telefonsamtal med yngsta dottern, där vi kom att prata åldrar.

Det började med att hon frågade om vi kunde tänkas ha hennes hund här, medan hon är bortrest 14 dagar på semester. Eftersom jag hört att lilla vovven varit lite risig i magen nyligen frågade jag hur hon mådde, och fick till svar att -"Hon har blivit gammal och gnällig".  Hon orkar inte gå så snabbt på de dagliga promenaderna, och hon pockar på uppmärksamhet och sällskap när hon är inne, dessutom hårar hon extremt mycket, trots att jag klippt pälsen och borstar henne varje dag. Ingen bra marknadsföring för att lämna bort henne direkt, men det är klart att hon får komma hit. Vi kan vara gamla och gnälliga ihop, tänker jag.

Sen fortsatte vi prata om vad som gjorts sedan vi sist sågs, och bl a hade dottern träffat gamla skolkamrater, där en visat upp sitt första barn och en annan var gravid. Jaha, blev du lite sugen på bebis, undrade jag. -Nej herregud, jag känner mig mentalt som 22, det är långt ifrån bebislängtan! 

Till saken hör att hon nästa år fyller 30! Hon hade pratat med jämnåriga väninnor om att planera en gemensam resa till Las Vegas. Och nu följer tre veckors semester med födelsedagsfester, Båstad och tennisveckan, solsemester i Spanien och båtveckan i Öregrund. Livet är en fest.....

Låt oss leva som om det är just så jämt! Oavsett vilken ålder vi befinner oss i. Visst får man känna sig gammal och gnällig emellanåt, men tänk på att inte fastna i det! Livet är för värdefullt för att fastna i gnäll-träsket. Släpp fram glädjen, nyfikenheten, tacksamheten.

För luktärtornas doft, rosévinets smak, sommarvindens prassel i lövkronorna, min stickning som växer maska för maska, alla dessa små saker tillsammans gör livet så storartat. Oavsett vilken ålder man befinner sig i!!

Helgen som gått

Igår eftermiddag hade vi en liten sommarmiddag för mina syskon med respektive. Tja, sommar och sommar, vi satt ute och drack bubbel och åt snittar, inledningsvis, men med extra tröjor på och filtar.

Sedan gick vi in och fortsatte måltiden i vardagsrummet! Någon högsommarvärme är det inte!

Jag hade lagat Vitello Tonnato, med grönsallad och kokt färskpotatis, till vilken vi drack en väldigt god Pinot Noir från Californien. Den passade även ypperligt till ostbrickan. Och som dessert blev det en tårta dekorerad med trädgårdens första egna hallon!

Samtalen flöt lätt och ledigt om allt mellan himmel och jord, vi har väldigt trevligt när vi ses, och jag tänker att det är en ynnest att ha så god kontakt med sina syskon.

I dag har vi haft annat för oss! Den här stora ide-granen, som funnits så länge vi haft huset (29 år). Den som varje vår huserar koltrastar som har två fina reden i den, och till jul brukar jag pryda den med julgransbelysning. Nu måste den ge plats för de nya sopkärlen som kommer att bli väldigt mycket bredare än de befintliga. Vi ska ju få sortera både plast, metall, glas, kompost och brännbart i dom.

Så det har varit hårt kroppsarbete som gällt idag, och jag känner att jag verkligen inte är gjord för det! Först slitet med sekatör och såg för att få ner alla grenar. Sedan 10-12 skottkärror med jord har jag dragit från framsidan, runt parkeringen till baksidan och lastat av bredvid våra trädgårdskomposter i trädgården. Ryggen värker!

Och gissa om det blev ris och grenar! En stor hög! Vi fick hyra ett släp och lasta för att ta oss till miljö-stationen och slänga.

Nu återstår en stubbe och så själva rotsystemet som man ju inte ser, men man märker, när man försöker gräva, att det är vida utbrett och segt och sträcker sig långt ner i jorden. Men vi behövde ta igen oss efter en intensiv dag, så jag satte en deg och slog mig ner med min stickning, maken gick en långpromenad, med podd i öronen. Det blåser rejält, och har gjort så hela dagen. Tyvärr har min höga vackra Dahlia blåst av, liksom den tomatplanta som hade mest med blommor. Men vi är i alla fall inte ute på kajaktur, det hade varit jobbigt. Nej den här veckan blir det nog fortsatt trädgårdsarbete som gäller. Men någon spontan sommarutflykt ska vi nog få till. Vädret ger förutsättningarna!

God söndagsmiddag blir det i alla fall, idag blir det den överst på listan, för jag har en lista med olika sommar-rätter som jag bara måste beta av varje sommar, och en del av recepten lagar jag inte bara en gång, en sommar består ju ändå av tre månader!

Här kommer den;

Gratäng på färspotatis och andra primörer med ädelost och grädde.

Ceasarsallad

Sallad Nicoise

Vitello Tonnato

Grillade kycklingspett med bönsallad och kronärtskockshjärtan

 Lammspett med rostad potatis och kall sås

Libanesiska köttfärsbiffar med röror och tabbouleh

Varmrökt fisk med färskpotatis

Biff Tagliata

Potatissallad

Sill och potatis

Ängamat

Sparris i olika former

Rabarber- och blåbärspaj

Färska räkor och bröd

Mina sommarfavoriter!

 Ett glas svalt rosévin ute på altanen innan jag lagar kvällsmaten.

Tornsvalornas svirr på kvällshimlen.

Sommardofterna; jasmin, lind, luktärtor, kaprifol, smultron, gulmåra, nyslaget gräs, varm asfalt efter regn, en tjärad båt, hav, nybryggt kaffe på gasolkök.

Kajakturer.

Tältnätter.

Solnedgångar.

Soluppgångar och ljusa nätter.

Mörka skogstjärnar med vita näckrosor.

Cykelturer i skogen och på grusvägar.

Vindens prassel i lövträden.

Plocka färska kryddor i trädgården och slösa i matlagningen.

Se där, lite reflektioner över vad jag älskar med den här årstiden, och än är minst halva sommaren kvar. Nu ska jag strax gå in  och sätta ett par kalvstekar i ugnen, laga till en Vodka-risotto och göra en tonfisk-sås. 

Trevlig helg!

Du som kan; lev dina vill!

Rubriken kommer från Pia Eriksson, med instagramkontot Korsdragspoesi, som jag följt ett bra tag med stor behållning. Därför blev jag så glad när jag fick se några av hennes citat/poetiska text-strofer brända i trä på blomlådor i Leksand.

Vi bilade ju till Insjön i tisdags och började direkt (nåja, efter fika med nybakat bröd och ljuvliga kanelbullar) med att bege oss på cykel-utflykt, via Leksand och till tomten på Hjortnäsheden, där dotter och svärson ska bygga hus. Strax nedanför den tomten ligger ett fint litet bad, så efter inspektion av tomt blev det en simtur i Siljan. Det var bara lilla Majken som fick hålla sig på land, och vi turades om att sitta med henne. Hon nöjde sig glatt med att tugga på tallkottar!

En spännande budgivning pågår i dagarna, och rätt var det var så ringde mäklaren, och vi fick hoppa av cyklarna så att dottern fick ta emot samtalet.

Någon nitisk reporter på Falukuriren hade fått nys om försäljningen och kom i måndags för att göra ett reportage om huset. Det är ett hus med anor från förra sekelskiftet, byggt 1909 av en av grundarna till Åhlén & Holm, (nuvarande Åhléns).

Det låg högst upp på web-sidan och hade en liten ruta även på förstasidan i Falukuriren idag, och artikeln var riktigt lång och med flera fotografier.

Budgivningen har gått strålande, Från att mäklaren sa att inga hus i Insjön går över 3 miljoner, så utgångspriset var 2995 000. (Hade detta hus legat i Uppsala så hade man kunnat sätta en etta framför tvåan....) Men intresset har visat sig vara enormt och det är 8 budgivare som "slåss", så f n har priset gått upp med 1, 5 miljon kronor, och än verkar dom inte vilja ge sig.

Dottern som inte trodde att dom ens skulle få utgångspriset......

Vi är tillbaka i Uppsala, i vårt lilla radhus. Maken har såpat altanen, jag har veckohandlat och håller på att koka svarta vinbärs-sylt, på bär från 2022! Tänker fortsätta med att koka rabarbermarmelad, årets rabarber växer så det knakar!

Och ja, jag lever mina vill!

Lite sömnad, om en bok och lindens ljuvliga doft

Idag har jag suttit en del vid symaskinen! Hade lovat blivande sonhustrun att bistå med lite ändringshjälp till hennes sommargarderob, så hon dök upp på förmiddagen och jag fållade byxor och en silkig långklänning. Sen fick jag en påminnelse från yngsta dottern igår. Hon har nämligen fått en stuvbit av ett italienskt skjort-tyg från sitt arbete. Det är sytt damblusar/skjortor i det, som i detta nu är med i sommar-rean. Hon vill ha ett par vida byxor till Spanien-semestern om några veckor. Tänkte att det var lika bra att få dom gjorda. Så jag tog och ritade mönster från ett par "mys-byxor" som jag själv trivs väldigt bra i. Som tur är, har vi lika storlek. Jag har bara blivit lite kortare än vad hon är, och så har jag inte lika markerad midja längre. (Jag menar, det jag krympt -4 cm- har ju måst ta vägen någonstans, så det är en liten valk i midjan....). Sen behövde jag cykla ner på stan för att köpa midje-resår. Det passade bra, eftersom jag fått sms från biblioteket om att min beställda bok kommit,

Del tre i trilogin som Karin Härjegård skrivit. De två första läste jag med behållning, och nu ser jag fram emot del tre. Här ligger den redo på mitt nattduksbord!

När jag var påväg hem från bibliotek och sybehörsaffär, så hade mitt framdäck slut på luft, så jag fick vackert gå uppför universitetsbacken. I ögonvrån såg jag någon som stod med galgar med kläder och någon som fotograferade en kvinna vid universitetsbyggnaden, och jag tänkte att det kanske var någon examensceremoni. När jag plötsligt hör; -Mamma!  Det var yngsta dottern som stod med fotomodell, fotograf och ett par kollegor och gjorde höst-fotografering av skjortor!

Och där kom jag i en gammal urtvättad t-shirt med små hål (som jag övertagit av samma dotter) och ett par linnebyxor med knän, osminkad och med rufsigt hår. 

Inte så fashionabelt kanhända, men "de vackra modell-människorna" utbrast "Åååå, så gulligt", när dottern presenterade mig. 

Vad som var gulligt förstod jag inte riktigt, men jag får väl försöka se det som en komplimang.

Ikväll ska vi äta rester, så maten är snabb att fixa. Maken har hållt på att slipa trapp-räcke hela dagen, och tog en cykeltur nu ikväll.

Imorgon far vi till Insjön.

Återkommer i slutet av veckan!

PS: Något som är alldeles, alldeles underbart, är att lind-träden blommar, och den doften är bland det bästa jag vet! Hela staden doftar ljuvligt!