söndag 7 januari 2024

Vilsam vinter

Det är något vilsamt över vintern! Kanhända beror det lite på att det varit en räcka av storhelger, eller så beror det på att snön lagt sig som ett stort duntäcke över världen och de många minusgraderna gör att man gärna saktar ner och ta det lugnt. 

Fast maken drog iväg i full skridsko-mundering för att leda tur på vatten utanför Lidingö. Han var så förväntansfull och glad, eftersom han längtat efter skridskoisar!
Själv satt jag kvar vid frukostbordet länge, länge. Plöjde igenom både Uppsala Nya Tidning och Svenska Dagbladet, ovanligt länge för att vara jag. Och sen satt jag kvar med min stickning och funderade över det jag just läst.


Läste om att trendprognoser är ute, men på andra håll ser jag profetior om vad som komma skall. T ex människor som försöker utnyttja dygnet maximalt och stiger upp kl 03.00 varje natt för att ta reda på om man "kan få ut mer av livet". Jag provade för många år sedan att gå upp klockan 05.00, för att göra min make sällskap vid frukostbordet innan han bilade 9 mil till sitt dåvarande arbete i nord-Uppland.  Som någon slags rättvisetanke. Dock gick jag inte i säng lika tidigt som honom, eftersom jag på den tiden pluggade och använde sena kvällar till studier. Efter några månader kände jag mig tom på tankar och hade så lätt till gråt att jag blev rädd för mig själv. Så det upphörde tvärt. Jag tror nog att man får ut mer av livet om man är utsövd...., må vara att dygnet blir några timmar kortare, men hellre kvalitet än kvantitet, tänker jag.
Så läste jag att färgen persika, aprikos (tänk ljust laxrosa), är populär som inredning och i mode. (Been there, done that....)    Men kanske kan det då få vår yngsta dotter att inte tycka att vår lilla gäst-toa är förskräcklig. Den har kvar den nyansen sedan 80-talet....
Det jag har riktigt svårt att förstå mig på är  AI och att man ser hur ungdomar förknippar AI med framtiden, att man t om har det som en assistent eller vän. För mig är det bara ett stort frågetecken och jag hoppas att jag inte kommer att behöva förkovra mig i ämnet.


Då är jag tusen gånger hellre i verkligheten!!!
Som i detta nu ser ut som ovan....


.... men förhoppningsvis om fem månader ser ut så här!



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar