Stockholm, vår vackra huvudstad. Den här låten kändes passande idag, när maken drog iväg på långfärdsskridskor, på frost-rosad, nylagd is, från Stockholms stadshus, längs Södermalm och runt Långholmen.
Vi paddlade här, för många år sedan, en gryningspaddling i juni. Jag hade så gärna velat åka här idag, i den lågt stående solen. Och jag hade fått. Men jag vet när jag ska säga nej. Maken skulle åka tillsammans med en av de andra ledarna i Friluftsfrämjandet. Dom är erfarna och åker fort. Det skulle få mig att bli stressad och olustig. Jag vet när jag ska säga nej tack.
Men jag visar några bilder från snapen maken skickade idag.
Det hade varit magiskt, och lite spännande. Båt-trafiken finns kvar, och skapade rännor i isen, så det gällde att ha koll på var man kunde åka. Plötsliga sprickor, som inte fanns på förmiddagen, uppstod på eftermiddagen. Motvinden var stundvis lite jobbig och gjorde att kylan bet i kinderna. Men solnedgången över stadshuset var magnifik! Vår huvudstad är magnifik!
Nu är maken iväg på skridskoledarmöte, imorgon kommer han, tillsammans med några andra ledare, dra iväg till Vättern för att åka skridskor där ett par dagar.
Men på torsdag säger han att han och jag kan dra till Stockholm och åka tillsammans.
Vill man åka skridskor, så är inget omöjligt för maken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar