Låt kriget gå upp i vårlökrök!

När jag klev upp ur sängen i morse och kikade ut genom fönstret så var där grått och slaskigt. Borta var all den vackra vita snön på träd och buskar. Det blåste rått in under morgonrocken när jag hämtade tidningen. Ännu mer frusen och kall inombords blev jag när maken, som klivit upp tidigare, berättade att Ryssland i natt gått in i Ukraina och att kriget nu är ett faktum. Jag slog på tv-nyheterna och såg eländet med egna ögon.

Hur är det möjligt? Alla försök till diplomatiska samtal  med fredliga förtecken, så totalt bortsopade. Putin en galen människa. Hans tv-tal i natt är absurt. Hans hot mot omvärlden. Så många människoliv som kommer att dö, så mycket lidande, så mycket förstörelse så alldeles i onödan. Ingen vet hur detta kommer sluta. Finns det risk att kärnvapen kommer på tal?  Oro, olust, ilska, sorgsenhet känner jag denna grå februaridag.

För att locka fram en liten smula tröst lyssnar jag på när Tage Danielsson läser sin dikt  "Flower Power

Tänk om krigföringen kunde gå till så här:

 

Av blommor blir man blomfrom

krig för man med violpistol

och pelargonkanon

och bomb av tulipanuran

i en konvaljbatalj.

Sen skickar man en kattfotnot

och pratar anemonreson

med fiendernas ljungkung

och sen går kriget upp i vårlökrök.

Idag ska jag ta tåget till dottern i Insjön. Skulle egentligen åkt dit redan i söndags, men ville vara hemma och underlätta vardagen för maken. Nu är han nästan smärtfri och kan röra sig lite mer, t om lätt stödja på sin "sko". Jag känner fortfarande mig lite tveksam, eftersom jag är rädd att han kommer att göra för mycket när inte jag är hemma. Men jag tror nästan att han vill bli av med mig ett tag, så han har övertalat mig att åka. Kanske tycker han att jag pjåltar för mycket med honom. 

Återkommer på måndag kväll.

Och ett önsketänkande men tänk om kriget då kan ha gått upp i vårlökrök.....

På glid....

...men bara i positiv bemärkelse.

För oj, vilket fantastiskt skidföre det var i spåren i förmiddags! 3 minusgrader, solen som sken igenom molnslöjorna och all snö på träden. Halleluja-varning!

Så passande att det blev skidföre, så jag fick användning för min nystickade mössa.

Har varit lite skralt med handarbete efter nyårshelgen, men en mössa....

 ...och ett par vantar av gamla restgarner, har jag i alla fall åstadkommit. Ett led i min s k "död-städning", där jag försöker minska mina garnlager. Mössan är av ett tjockt, otvinnat merino-ullgarn, som köptes för att döttrarna skulle få varsitt stick-projekt ngn gång då dom gick på högstadiet. Dom gjorde varsin mössa, men dessa användes inte särskilt mycket så jag repade upp dem och gjorde två par vantar till barnen i familjen i USA, Alabama, där dottern tillbringade ett år, och så räckte det alltså även till en mössa till mig . Vantarnas garn är ännu äldre. Rester från en pläd-väv i mitten av 80-talet. Dom är stickade ganska stora och ihoptovade i maskin.

Just nu har jag börjat beta av mina bomullsgarner i ett virk-projekt.

Men det kliar i fingrarna inför att köpa på mig nytt, tunnare, ullgarn för att tillverka mig en tröja med mönsterstickat "rund-ok". Så om jag är duktig på att minska lagren, kan jag få unna mig något nytt. 

Eller är jag på väg utför då? På glid?? I negativ bemärkelse???

Hjärtat vill att vi ska använda livet medan det pågår.

Rubriken kommer från ett GoodLetter som Sofia Sievertsdotter skickar ut med jämna mellanrum. Där står tänkvärda ord. Den här gången var det 7 tankar om att följa hjärtat. Kortfattat var det

1. Stillhet, eftertanke 2. Naturen, den trygga gröna hamnen. 3. Att ta hand om sin kropp. 4. Att vara ärlig mot sig själv. 5. Orädd och modig. 6. Att vara kreativ och "blomma" 7. Att säga tack och förlåt.

 Kan väl pricka av åtminstone några punkter idag. Jag tog hand om min kropp, (3), när jag fick börja dagen med att skotta mig fram till brevlådan. Efter lunchfikat tog jag en lång skidtur i hågadalen. Det sprack upp och blev strålande sol och allt var galet vackert. Så där prickade jag av både att vara i stillhet och i naturen, (1) och (2). Kreativ har jag också hunnit med att vara, (6), när jag sydde, virkade och bakade bröd.

Fyra av sju får jag väl ändå vara nöjd med! Och nu tänker jag använda en liten del av mitt liv till att krypa till sängs. Godnatt

Skottlov.....

Jag började dagen med att sätta ett frukostbröd på jäsning och sen fick jag skotta mig ut till brevlådan, för att hämta morgontidningen.

Det var nollgradigt, det föll stora snöflingor och det blåste! Snön var tung!!

Snöfallet var ihållande.

Efter frukost tog jag itu med storstädning och tvätt, så hela förmiddagen gick i ett. Fick skotta ännu en gång när jag skulle gå ut med soporna.

Sen blev det förmiddagsfika och ännu en skottning innan jag skulle skjutsa maken till Ångströms, där hans kurs på senioruniversitetet om batterier startade idag. 

När jag hämtade honom en och en halv timme senare hade snöfallet ökat och blåsten tagit i. Allt var vitt och det var svårt att köra med imma på fönstren och dålig sikt.

Men jag släppte av maken hemmavid och åkte för att veckohandla.

Blev till att skotta när jag kom hem med alla varor. Fick pulsa från garaget till vår port.

Mysigaste stunden på dagen kom därefter, när jag fick sätta mig vid symaskinen. Jag blev kär i ett tyg med ugglor på, när jag lämnade ett par symaskiner på reparation -från skolan- förra veckan. Det var gråblå botten med ugglor i brun-rost- beige-svart på. Egentligen ett typiskt babyplaggs-tyg. Men jag ville ha det som ett nattlinne! Så det är precis det som det är meningen att det ska bli. Tanter kan också få vara lite barnsliga Sen har det blivit en bit tyg kvar, så jag tänker att det ska räcka till en liten babymössa när yngsta barnbarnet fyller ett om den dryg månad.

 Efter dagens fyra "skott-omgångar". känner jag mig ganska så trött och har väldigt ont i ryggen, (det bidrog väl även städningen till?). Men det är i alla fall rent och fräscht här hemma! Lite sömn på det här så hoppas jag att det känns bättre imorgon.

-

......för något rygg-skottlov, vill jag inte veta av!

Musik, ska byggas utav glädje.....

... och visst blir man lite glad när 8-åriga barnbarnet ber farmor att lära honom något på piano. Att kunna spela ett instrument är verkligen en källa till glädje. Liksom musik.

Men däremot kan jag känna -så här ett dygn senare- att "Kalle Johansson"!! Platsar den verkligen in under begreppet musik. Är den inte lite mer utav en plåga??!!

Dock beundrar jag 8-åringens envishet och beslutsamhet. Out-tröttligt spelade han en slinga i taget. Om och om igen. Tills den satt.

Ett litet tag var det tårar av ilska, men dom gick snabbt över till stolthet, när han märkte att han faktiskt hörde hur det skulle låta, och spelade rätt!

En annan envis liten person var lillasyster. Hon har både länge och väl velat göra sig en nattmössa, något i stil med den ormen i Robin Hood har på sig. Fast med knytband under hakan. Den här helgen blev det arbetsverkstad. Vi startade i lördags förmiddag när storebror var på fotbollsträning, och sedan har vi smugit åt oss stunder mellan skridskoåkning, lördagsgodis-inköp, kusin-lek och melodifestival. Hon var mycket nöjd när den var färdig. Den träddes över huvudet direkt och sitter väl fortfarande på, eftersom hon ska sova med den.

Apropå sömn, så ser jag fram emot kommande natt, för föregående var lite orolig. Sovandes mellan två barnbarn som var varma som små element och skulle ligga så nära som möjligt.

Och jag önskar mig mest av allt just nu att efterdyningarna av "Kalle Johansson" ska fara ditt pepparn växer!!

 

Årets första grillkväll!

På förmiddagen fick jag en undran från svärsonen om vad jag och maken hade för planer till kvällen.

Han hade köpt en massa kött och undrade om vi skulle äta tillsammans, hemma hos oss.

Ok, mina enda planer var att ta ett fredagsbad, korka upp en flaska bubbel och laga till en Hälleflundra som jag köpt. 

Kan ju säga att det blev ändrade planer!

Ikväll har vi avklarat "säsongens" första grillafton!

Runt bordet trängdes nio personer. 

Jag hade rört ihop dragon- och vitlökssmör, kokat en rödvinssås, blandat sallad, dukat och korkat upp vin. Sen satt jag bara till bords och njöt.

Elden från grillen sprakade i den mörka februari-natten, termometern kröp under nollan. Men ryggbiffen och entrecotén serverades rykande heta på tallriken tillsammans med en trevlig Chanti  i glasen. Stämningen runt bordet var god och jag landade i att sportlovet står för dörren!

Sedan en och en halv timme har folk gått hem till sig. Maken tog en värktablett och kröp till sängs. Jag ska ta itu med undanplockning och disk. I morgon är en ny dag. Barnbarnen ramlar in här på förmiddagen och ska stanna till söndag kväll.

Återkommer när dom åkt hem!

Trevlig helg!

 

Lägesrapport

 När jag hör ljudet av kardborrbanden från makens bandage, som ritschar till, varje morgon när han ska dra på sig mjukisbyxorna efter nattsömnen, och när jag sedan hör kryckorna som sätts i golvet tillsammans med den stapplande gången. Precis då förflyttas jag tillbaka till barndomen. Min pappa, som drabbades av polio i den sista epidemin i början av 50-talet, med förtvinade benmuskler som följd, han hade bandage med kardborrband och han tog sig fram med hjälp av kryckor. I början hade han bara en käpp, sen efter fall så blev det kryckor, och mot slutet var han tvungen att ha rullstol hela tiden.

Det är märkligt det där, hur tydligt minnen kan uppstå, bara genom ett ljud eller en doft.

Precis en vecka har nu gått sedan makens hälsena gick av. Han är tapper och positiv, men jag vet att han är ledsen och har väldigt ont emellanåt. Ledsen över alla o-åkta skridskoisar och uteblivna långpromenader. Dagarna blir långsamma när man är förvisad till fåtöljen och får ägna sig åt att läsa, lyssna på poddar och se på tv. Han som är van att vardagarna är fyllda till bristningsgränsen med hårt arbete, van att ständigt träffa människor och få prata. Plötsligt blev det stilla och tyst.

Det märks när jag kommer hem och vi sätter oss till bords. Som han pratar då! I förrgår hade han studerat gamla böcker om inlandsisen, så då fick jag i det närmaste en föreläsning om det. I går hade han läst om svenskarnas utvandring till Amerika så då berättade han ingående om det. Idag fick vi middagsgäster, och då diskuterades politik och läget i Ukraina.

Vi har också hittat en tv-serie på Svt Play som vi ikväll såg det sista avsnittet av. Något att se om man vill skratta, jag har älskat den! Den känns så verklig, vardaglig och med underbara karaktärer. Se dem om du har möjlighet!!  Här ett kort smakprov  Pörni

Allt går igen....

 När jag gick på högstadiet så hade vi en skolvärdinna som alltid gick i korridoren. En äldre kvinna. Eller äldre......, hon var säkert i 45-50-årsåldern. Hon fanns där och såg alla oss ungdomar. Hjälpte till om någon hade tappat bort något, tröstade någon som var ledsen, stävjade bråk, såg den som var ensam, småpratade, bannade och tog någon i örat som gjort något dumt osv. Hon var en självklar del av skolan, minst lika viktig (om inte viktigare) än lärarna.

Sen blåste det nya vindar. Som så många gånger i skolans värld. Så länge jag jobbat som lärare, så har det inte funnits någon skolvärdinna. Senaste 8-10 åren har vår vaktmästare kallats för "pedagogisk vaktmästare". Han har drivit ett café där han grillar mackor till hungriga elever. Han lånar ut kortlekar och pingisraket, han knipsar av skåplås när eleverna glömt nyckeln osv.

Nu har man kommit på den genialiska idén att anställa en socialpedagog. En person som ska finnas där för eleverna, alltid gå runt i korridorerna och "bonda" med ungdomarna.

Cirkeln är sluten. Tillbaka är skolvärdinnan - om än i annan, utbildad form.

Fullmåne-semla

Jag brukar verkligen inte tjuvstarta med semlor utan äta den första på fettisdagen. Men i år blev jag lite busig. Eller, väldigt sugen på semla, helt enkelt!

Bakade semmelbullar igår, och idag efter soppan, så slog jag till och gjorde iordning varsin semla till maken och mig. 

Det är ju ändå fullmåne.....

Det står så hoppfullt om februari-fullmånen. Att det handlar om de små förändringarna som verkligen gör skillnad. Vår energi som kommer tillbaka med ljuset. Kanske är det energi för att starta något nytt?!

Jag har lagt min nya kristall, den svarta månstenen, som jag köpte när jag var med döttrarna i Stockholm, på fönsterbrädan nu i fullmånens sken.

Det är en sten för nystart. Kände att jag ville ha en sådan inför mitt nya liv, efter jobbet.

Någon som sätter ord på dylika tankar på ett så klokt sätt är Sofia Sievertsdotter. Så här skriver hon;

Vi når framgång, oavsett inom vilket område, genom att undersöka och upprepa vad som gav oss medvind senast.  Att utvecklas känslomässigt, moraliskt eller socialt kräver att vi tittar på våra mindre smickrande beteenden och vanor och byter ut dem mot bättre, väl fungerande.

Istället för att slösa, kan vi spara. Istället för att ta sovmorgon, kan vi ta en promenad i naturen. Istället för att förminska det vi har, kan vi säga tack. Varje dag kan vi byta ut en haltande vana mot en uppbyggande och minnas att vi klarar av mer än vad vi tror.

Hjälp mig idag att överge det som håller mig tillbaka, och stärk mig i de vanor som gör mig gott. Påminn mig om att der är de små stegen som formar ett liv och att alla  vanor är byggklossar som skulpterar den jag blir.

Det går bort i pressningen, sa skräddaren....

 ....när han råkat sy fast kragen i ärmhålet!

Nåja, riktigt så tokigt gick det inte för mig. Men en hel del svordomar gick åt i syrummet idag! 

Maken kasserade för ett tag sedan några kostymer och kavajer som hängt för länge i garderoben utan att användas. Dessa fick yngsta dottern syn på och började prova. Trendigt just nu är oversize. 

Om ni frågar mig, så tänker jag på clowner när jag ser det modet.

Men nu är det ju faktiskt ingen som frågar mig.

Utan jag lovade hjälpa dottern med kavajen genom att ta bort axelvaddarna och flytta in ärmen en aning. Det är ju bara det att en manligt skräddad kavaj består av flera  lager av olika mellanlägg, foder och sömmar. Det är liksom inte bara att "snörpa ihop". Nu har den hängt i över en månad på stolen i syrummet, så idag bestämde jag mig för att ta tag i eländet. För ett elände var det! Jag nålade, sydde och sprättade, nålade, sydde och sprättade inte mindre än fem gånger innan jag ändå kunde acceptera resultatet. Eller kanske snarare ge upp. Tänkte att "den där trenden kan väl inte vara så länge, snart hamnar den här säkert i kasserahögen". 

Och så har vi ju Alla hjärtans dag idag! Det blev ingen ros från maken som jag tänkte i förra veckan, men han hade ju sina skäl. Jag fick agera färdtjänst åt honom så att han kunde ta sig till en sjukvårdsbutik och köpa extrasulor till den friska foten, för att komma i bättre jämnläge. Sen sitter han ju där han sitter. 

Men det kom blombud från äldsta dottern! Med en bukett som var som gjord för löparen på bordet! Och nu har jag korkat upp en bättre Rioja och till det ska vi avnjuta en hjort-gryta med kantareller, potatisgratäng och sallad och så lite ostbricka till Husdrömmar! 

Så nog klappar det hjärtan för fullt här idag! Kärlek, kärlek!!

Pizza-kväll

Pizza kan smaka på väldigt många olika sätt.

Ikväll har vi ätit en väldigt god med tomat, basilika och mozzarella.

Alltså det är egentligen märkligt att något med så få och enkla ingredienser kan ge en sådan smakupplevelse! 

Fast å andra sidan, så har jag alltid föredragit mat med färre ingredienser och rena smaker, istället för sådant som innehåller massor av olika saker

 (t ex indiska röror med sjutusen kryddor.)

Vi blev spontant hembjudna till äldste son med familj på pizzakväll.

Degen var satt i går. Det var San Marzano-tomater och buffelmozzarella. Den gräddades i två omgångar i mycket het ugn på sten. 

På sonens önskelista står en speciell pizza-ugn att ha i trädgården, den ska värmas med ved och kol. Känner jag honom rätt så skaffar han sig en lagom till sommaren. 

Och jag är inte den som tackar nej till en bra pizza och ett glas rödvin!

 

Golden milk, Alvedon och champagne....

 Maken har i ett par års tid arbetat tillsammans med en indisk tandläkare. Fast han jobbade som tandsköterska, eftersom när man utbildat sig utomlands, så måste man gå en liten omväg innan man kan jobba som tandläkare i Sverige.  I alla fall så har den här indiska killen fattat stort tycke för min make, det känns nästan som att han fått agera lite extrapappa åt honom.

I går hade han varit här hemma och hälsat på, när han fått höra om makens olycka med hälsenan. Han hade med sig en stor burk med gurkmeja och fick maken att bedyra att dricka "Golden milk" två gånger om dagen.  Då kommer benet att vara läkt på 4 veckor istället för 8!

Jag trodde väl aldrig att maken skulle säga ja, när jag i går kväll frågade om jag skulle blanda till lite guldmjölk. Det är alltså en halv tesked gurkmeja, en tesked honung blandat i ett glas varm mjölk. 

Min make har alltid varit väldigt skeptisk till hälsokost och tillskott av olika slag. Jag diskuterar aldrig det med honom, för jag blir bara irriterad att han slår ifrån sig allt vad jag tror om sådant. Men det kanske är så att "när fan blir gammal blir han religiös" eller något. För när vi satt och fikade idag berättade han att han kanske skulle prova att ta magnesium. Någon hade sagt att kramperna i benen -som han ibland får om nätterna- kan bli bättre med magnesium. Jag bara log och sa att jag kan beställa droppar till honom.....

Sen fick jag även blanda till dubbla alvedon. För ont har han fortfarande.

Lördagkvällen avslutade vi dock med annan ädel dryck. Nämligen champagne!

Nästan som i "Djävulen bär Prada"

I dag fick jag en snap-chat från yngsta dottern och en glimt från hennes arbetsdag. Det var en good-looking man som poserade framför kameran. Vilken utsikt, tänkte jag...... (från min egen arbetsplats i klassrummet....)

Sen började jag tänka efter vad dottern berättat för mig om sitt nya arbete på ett modeföretag, och genast fick jag en filmbild i huvudet. Herregud hon är ju precis som den där assistenten i "Djävulen bär Prada"!!!

Hon började den tredje januari. Det var corona-tider och folk jobbade hemma, chefen var sjuk, så starten blev lite märklig. Sen dess har hon fått bära flyttkartonger och möbler -eftersom kontorslokalerna skulle flytta-, hon har fått välja ut och beställa fotomodeller inför vår- och sommarkollektionen, boka fotograf, handla tillbehör, smycken och fixa möbler till plåtningen, vara med och bestämma namn på nästa säsongs tyger, tycka till om hemsidan, handla frukost till plåtningen, jobba extra på NK när avdelningen saknade personal osv. osv.

Ok, hennes chef är väl inte så hård och elak som Meryls Streeps rollkaraktär var, men arbetsuppgifterna har en viss likhet.

Den här helgen tillbringar hon dock med pojkvännen på spa i Stockholm.

Det betyder att lilla vovven tillbringar sin helg hos oss.

I detta nu ligger hon i knät hos mig, och jag sitter med hjärtat i halsgropen när maken tar sig upp med kryckor i trappan till övervåningen.

Nu ska vi landa i det som är inför helgen!

 

Det kunde vart värre

En sådan här t-shirt skulle jag vilja skaffa till maken! Idag fick jag nämligen ett sms som löd;

"Bli inte rädd nu men jag sitter på akuten. Förmodligen är hälsenan av. Jag lär få vänta"

Och visst var det så. På Gåfotboll, som han deltog i för första gången idag, så small hälsenan av så högt att medspelarna hörde ljudet. 3 timmars väntetid på akuten, taxi hem med halva benet i en knähög sko, där foten lutar snett framåt. 8 veckor dag och natt ska den bäras, och så tror och hoppas man att senorna ska hitta tillbaka till varandra och växa ihop. 

Efter en vecka som pensionär. En vecka som han fyllt med dagliga långpromenader, gympa med nyköpt halvårskort på Friskis & Svettis och skridskoturer med främjandet och kompisar. Men nu är det vila som gäller. Jag tycker så himla synd om honom, men han är verkligen den sanne optimisten när han säger; -Det var väl tur att jag fick det nu och inte när jag jobbade.  Nu slipper jag sjukskriva mig! Och tur att det inte kom i Maj månad med hela sommaren framför en. Det kunde vart så mycket värre!

Jag har nu hjälpt honom av med kläderna, blandat till en dubbel alvedon-brus och burit böcker till nattduksbordet. Jag promenerade också ner till Studenternas idrottsplats för att hämta hem makens cykel som blivit kvar. På väg ner dit, halkade jag på en isfläck och hann tänka; -Nej inte jag också....Men jag slog bara i knät lite lätt.

Så visst kunde det vart värre.....

 

Säg det med blommor

Så heter en gammal svensk film från 1952 med bl a AnnaLisa Ericsson, Stig Järrel och Gunnar Björnstrand i rollerna.

Före min tid, och jag tror inte att jag sett den. Anledningen till att jag letade fram den var att jag fick för mig att "Säg det med blommor" var titeln på en låt, så jag googlade.

Har nämligen, tillsammans med mina syskon, sagt det med blommor ikväll. Sagt "Välkommen hem och Sköt om er" till farbror Rune som legat på sjukhus men nu blivit hemskickad till sin fru Margareta. Dom kan behöva en liten uppmuntran, så jag har beställt en lite större vårbukett som levereras i morgon.

Men jag har fortfarande inte vant mig vid, att så fort man är ute och söker efter saker, så kommer dessa sidor upp i flödet sekunden efter. Nu när jag har suttit och skrollat på instagram så kommer Interflora-reklam upp hela tiden. Allt vad man gör registreras och kommer tillbaka. Det är faktiskt en liten smula obehagligt.

Men det hör till den här tiden vi lever i, så det är bara att acceptera.

Kan man få önska sig en röd ros av maken till Alla Hjärtans dag.

Det vet väl alla människor att den blomman säger; Jag älskar dig!

 

Hålla fokus på väsentligheter......

I mitt klassrum på vita tavlan, (förr var det svarta tavlan) står vårterminens veckor uppskrivna. Jag kryssar de som har gått och ringar in den aktuella. Just nu är det vecka 6 som pågår. Vårterminen består av 22 veckor.

Ja, jag räknar ner!

Ikväll lyssnade jag på Pensionsmyndighetens webinar för folk som tänker ta ut pension inom en relativt snar framtid.

Det var ett fruktansvärt torrt och tråkigt webinar! Hon som pratade var en av pensionsmyndighetens 7 kommunikatörer. Hon var från Karlstad. Hon hade en nasal röst och snörvlade i varannan mening, samtidigt som hon kliade sig på och under näsan.

Redan där tappade jag lite fokus. Eftersom jag blev så oerhört irriterad på snörvlandet. 

Lite fick jag mig väl till livs, nu behöver jag gå in på "mina sidor" och kolla "olika senarior" för att se hur jag bäst ska tänka när jag ska begära att få ta ut mina pensionspengar. Sen måste jag boka tid hos banken, eftersom jag sparat i en s k kapitalförsäkring, som jag ska börja ta ut samtidigt med pensionen. Nog ska man väl klara av det, tänker jag, med viss bävan.......

Dottern (hon som bor i Insjön) konstaterade (när jag berättade om mitt ofokus på webinaret) -Jaha, så det är från dig jag fått det...... Hon syftade på att hålla fokus på rätt-och väsentliga-saker......

 

Beslutsångest....

Den här minns jag som rolig men samtidigt enormt frustrerande! 

Idag hade jag en liknande upplevelse här hemma i radhuset....

Äldsta dottern skulle åka tillbaka till Insjön idag. Hon packade ihop allt och ställde iordning i hallen. Jobbade på förmiddagen, åt lunch. Jag kom hem från nagelterapeuten och följde med henne på en lunchpromenad med vovven. Solen sken och det var riktigt skönt ute. Då hade hon börjat fundera på om hon kanske ändå skulle stanna till imorgon bitti. Vi kom hem och hon hade ett eftermiddagsmöte via teams. Jag hängde tvätt och bäddade rent i sängar. Jag planerade veckomat och skrev nota. Vi fikade. Och hon började vela. Och vela. Och vela.

Stanna eller åka. Åka eller stanna. 

Till en början försökte jag engagera mig och ställa upp fördelar och nackdelar.

MEN, när hon började fråga sin hund om råd, då gav jag upp.

Svårt att ta beslut, tja, det var bara förnamnet.

Tillslut tror jag kanske att det ändå var jag som tog beslutet, när jag sa att OM hon valde att stanna så kunde hon följa med och tända ett födelsedagsljus för pappa/morfar i minneslunden. Sen kunde vi äta pasta med köttfärssås på älgfärs och dricka rödvin och så se tv-programmet "Husdrömmar" tillsammans.

Hon hade börjat klä på sig, men slängde raskt av sig igen och så stannar hon över natten! Mysigt tycker jag förstås. 

Men i morgon bitti före kl 06:00 så måste hon åka, så kanske ångrar hon sig bittert när alarmet går strax efter klockan 5. Skulle tro att Frasse också har synpunkter på den okristliga tiden....

Hur gick det till att han blev 8 år??

 Den här 8-åringen berättar om "En vampyrs present när han fyllde år. Och doms present var att Du fick se ljuset igen" .....

Han har önskat att få se StarWars-filmerna. (Som var marsipan-bild på ena tårtan)!

Han är helt uppslukad och svåråtkomlig när han spelar tv-spel. 

Han är med-manusförfattare till en film och tillika skådespelare i samma film, som handlar om en familj från rymden där barnen är föräldrar och pappan är barn. Inspelad och klippt av sonen -riktiga pappan- som han dessutom är en kopia av!

Hans barnkalas var två kompisar som spelade bowling, åt lunch på O´Learys och sen gick på bio, där det snöade i salongen och stolarna rörde på sig.

Samma 8-åring kom och kramade oss när vi lämnade kalaset. 

Hur gick det till att han blev 8 år?? Var inte nyss pappa Johan, vår son, 8 år??

Den här helgen känns försvinnande kort!

Solen värmer! Fåglarna kvittrar! Det är inte utan att man börjar få vårkänslor!!

Idag åkte vi på en liten runda med första stopp i Hjälsta by hos Kejbert koncept för att kolla kläder. Sen blev det Salnecke slottscafé för fika.

Maken var på jakt efter åkbara skridskoisar, för att få  turen med nybörjarkursen i skridskoåkning avklarad. Han var på rekognosering vid Wiks slott och sen sammanstrålade vi och kollade läget vid Hjälstaviken. 

Det var över-isar på bägge ställen, inte möjligt att åka för nybörjare. Vi tog en promenad istället. 

 

På eftermiddagen stämde vi träff med äldste son med familj för skridskoåkning vid fågeldammarna här på hemmaplan. Här var isen hård och slät, och det blev bandyspel och mysigt häng ända tills solen gick ned.

I morgon bitti tänker maken ge sig ut och reka skridskoisar redan klockan 06.30, dom hoppas fortfarande att kunna ge sig ut med nybörjarkursen.  Själv tänker jag ligga kvar i sängen då.

På eftermiddagen ska vi på äldsta barnbarnets 8-årskalas. 

Den här helgen känns försvinnande kort!

 

Morotskakans dag!

Inte visste jag, när jag vaknade i morse, att det är Morotskakans dag idag!

Inte heller kom jag ihåg att min eftermiddagslektion var inställd för att klassen skulle på teater.

Så det blev en bonus med en lektionsfri eftermiddag!

Jag cyklade hem i strålande solsken. Drack en kopp kaffe och fick med mig dottern ut på en lunchpromenad, innan hon måste ut på Teams på ett eftermiddagsmöte.

Och då satte jag igång med storstädning! Dammtorka, våt-torka, dammsuga, putsa och feja. Och sen tog jag itu med att baka bröd och en morotskaka. 

Nu har jag hunnit bada, vi har ätit middag och så småningom blir det kvällsfika.

Med morotskaka förstås!

Morötter är nyttiga! Man får i sig betakaroten som omvandlas till A-vitamin. Dom har ett högt innehåll av kostfibrer som är rena guldet för matsmältningen. Antioxidanter och mineraler, vitamin B, C och E.

Sen kanske det hade varit ännu bättre att bara knapra på själva moroten, istället för att riva den ner i en ägg-socker-mjöl röra, grädda den och bre över socker-smör-färskost-röra.......
 

02 02 2022

 Vilka siffror idag! 

På självaste Kyndelsmässodagen. Den dag som det sägs att Jesus bars fram i templet av Josef och Maria, på sin fyrtionde levnadsdag. Kyndel betyder ljus, och hör ihop med en gammal tradition att fira ljusfest den här dagen.

Och ljus tänder jag dagligen, är lite av en storkonsument av stearinljus i olika former! Ljusfest varje dag här i radhuset!

Och dagsljuset är påväg tillbaka! Solen går ner 16.07 på eftermiddagarna och det känns ljuvligt. Hur länge man än levt så är det alltid samma barnsliga lyckokänsla när ljuset återvänder! För med ljuset återvänder energin och livsandarna vaknar!

Och jag räknar ner! På något sätt med större iver sedan maken började vara hemma. Nu har han visserligen bara varit pensionär i två dagar, men det triggade igång min längtan efter att gå. Och idag har jag haft utvecklingssamtal med ena halvan av "min grupp elever", och alla föräldrar visste att jag skulle gå i pension till våren, samtidigt som deras barn slutar grundskolan och kommenterade detta. Fick mycket lovord över hur jag hanterat händelser och deras barn genom åren, och det kändes roligt att höra. 

Och jag har hittat ett Instagramkonto Lanttolife som Sofie Lantto driver, hon lever efter sitt motto #LevFörFan. Ger mig behållning!

Och nu är det dags att borsta tänderna och krypa till sängs. 

Den här dagen med de märkliga siffrorna 02 02 2022

En glad pensionär.....

Från och med idag är maken pensionär!

Imorse var det han som stod i fönstret och vinkade åt mig när jag cyklade till jobbet, istället för tvärt om.

Den här visan med Thore Skogman, spelade yngsta dottern upp i går kväll via mobiltelefonen. Vi hade en tre-rätters finare middag dagen till ära. Jag hade köpt en almanacka, som egentligen skulle varit fylld med en kulturell aktivitet per månad, men pga rådande restriktioner, så blev det uppskjutet.

Jag kommer så väl ihåg den här låten. Gick väl  nästan som en plåga på radion på 60-talet. 

Skrev i alla fall ett kort;

Man firar examen!

Nu säger jag; Jamen,

låt oss fira idag och din nystart!

Vi ser till att det blir underbart!

En språngbräda till något nytt, en helt ny era!

Det blir vad du gör det till och möjligheterna är flera!

Jag vet att du är fortsatt nyfiken på livet!

Och idag tar du första klivet!

Jag älskar Dig

Och jag tror nog att jag har "en glad pensionär" här hemma!