Dom här vanliga vardagsmiddagarna kan ibland vara den bästa stunden på dagen.
När man får "prata av sig" saker som hänt under dagen, saker som man bitit ihop käkarna för, för att inte säga något dumt. Saker som man retat upp sig på. Saker som man ogillat och tyckt varit helt befängda.
För så kan en dag bli.
Man kan behöva bli lyssnad på, utan att bli avbruten. Man kan behöva få ösa ur sig utan att få mothugg.
Inte i sökandet efter lösningar. Bara ett tyst, aktivt lyssnande och små hummanden så man förstår att det man sagt gått fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar