Dagligen förundras jag över hur många av dagens ungdomar som inte kan skriva en läslig text och hur många som inte kan stava. Just ovanstående text är ju skriven på datorn, så här kan jag se alla bokstäver och ord, även om jag ibland får tänka till vad det står. Men dagligen, när jag ska läsa elevernas loggböcker, där dom beskriver lektionens arbetsprocess, så möts jag av totalt oläsliga texter.
Alltså, det var nog inte så tokigt med de där linjerade skrivböckerna som fanns under min skoltid. De där man fick sitta och nöta in bokstav för bokstav, sida upp och sida ner. Och längre upp i åldrarna så hade vi skriv- och stavningsprov.
Hur kommer det sig att det är så här idag? Det känns som att det är så många elever som har den här problematiken. Jag arbetar ändå med ungdomar mellan 13-16 år. Det känns som antalet elever med dyslexi har ökat, och jag vet inte hur mycket eleverna får skriva för hand på lågstadiet, när dom ska lära sig läsa och skriva. Men jag tror att det är väldigt bra att man lär sig det. Att vi inte helt förlitar oss på att sitta och knappa över tangentbord. Där finns visserligen stavningshjälp att tillgå, men ofta orkar inte eleverna gå in och rätta. I alla fall inte på mina lektioner. Kanske är det annorlunda när dom skriver till svenska-lektionerna.
Jag har heller inga vetenskapliga undersökningar eller någon statistik som bevisar att det är så här. Bara ett konstaterande från min vardag som lärare och en stark känsla över att det är väldigt sorgligt och hemskt att det ser ut på det här sättet. För mig är läsa och skriva själva grunden till kunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar