Okej, det är tuffa tider nu.
Det är mörkt ute, det känns som det bara är vardagar, långt till helg och fest. Hårt arbete, gul ärtsoppa, rapport på tv, räkningar att betala och fjärrvärmen ökar i pris, snart ska restskatten betalas, huden är glåmig, håret frissigt, tröttheten har lagt sig över allt och alla.
Jag har pratat med yngsta dottern som är less på att vara arbetslös.
Den andra dottern är trött på att jobba hemifrån med en sjuk hund som behöver passning.
Äldsta sonen jobbar sena nätter och sover dåligt pga tre sjuka småttingar där hemma.
På jobbet är det tuffa tider, när vi nämnde Lucia-firande för musikläraren, föll hon i gråt. Det är irriterade mejl från missnöjda föräldrar. Det är bråkiga ungdomar, det eldas i toa-papperskorgar och skriks glåpord i korridorerna.
Men när jag var och tog EKG idag och såg hur hjärtat slog så tänkte jag;
ok jag lever!
Det kunde vara betydligt sämre!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar