Jag skulle inte säga att jag är någon bakåtsträvare. Eller att jag förskönar det som hänt förr, i något slags nostalgiskt frosseri.
Men jag har en särskild känsla för den Södermanländska jorden.
Det är härifrån jag har mitt ursprung, bakåt i tiden. Både på mor- och faders-sidan.
Jag ville besöka Harpsund. Hade en tanke om att få se den berömda ekan och ta en promenad i omgivningarna. Men det var väldigt otillgängligt och avspärrat. Gick t om en beväpnad vakt och patrullerade området. Kanske var det några prominenta gäster på besök, för trappen till herrgården var vackert höstpyntad med pumpor i olika färger och vackra blomsterarrangemang. Vi fick nöja oss med att sitta i snålblåsten nere vid sjön, under den stora eken och dricka vårt medhavda kaffe.
Det blev en oktoberhelg värd namnet. Vinden blåste kall och löven flög i luften. Vi tog en långpromenad frampå eftermiddagen,
efter att vi suttit i stugvärmen och skålat i prosecco och doppat morotsstavar och grissini med tryffelsalami i varm Granbarksost från Jurss mejeri.
Och när mörkret sänkt sig och regnet började smattra mot rutorna, då var fisksoppan uppäten och stämningen god. Vi hade smyckat bordet med färgglada asplöv och njöt av tosca-äpplen och rabarberlikör från Åkers Styckebruk.
I det här köket känner jag en speciell hemtrevnad. Här har jag suttit som barn, tonåring och vuxen. Här har vi skrattat och gråtit. Här har så mycket liv utspelat sig. Och det känns som att allt sitter kvar i väggarna.
Så trots avsaknad av bad, månskenspromenad eller kaffe på trappan, så blev det en helg av avkoppling och trivsamhet! Det blev långsittning vid köksbordet, det blev äppelplockning, det blev en natts god sömn inunder snedtaket med violtapeterna.
Jag är nog lite extra jordad i Södermanland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar