Frossa med gott samvete!

Imorgon är det första "riktiga" höst-dagen i och med september månads inträde. Men redan idag har jag börjat frossa i "höst-mat".  Jag älskar maträtterna som kommer med hösten. Alla goda mustiga soppor och höstgrytor som man kan baka bröd till så att man får suga upp precis allt från tallriken.  Rotfrukterna, äpplena, svampen, allt det där som ger så god smak. När det är lite kyligare ute och mörkret lägger sig tidigare, då är det så himla mysigt att duka bordet, tända ljus, korka upp en flaska vin och sitta kvar länge, äta, prata och kura skymning!

Och det där glaset vin som man sippar på medan man skär, hackar och rör, det är så njutbart. 

Ikväll blir det en äppelkaka med mycket mandelmassa i smeten och äpplena är doppade i socker och kanel. Det ska vara tjock och gräddig vaniljsås till och så en kopp rött te!

Maken och jag tog en rask 5-km-promenad mellan varmrätt och dessert, så vi kan frossa med gott samvete!

 

Tänk om....

Det här är ingången till min frisör, Salong Linlugg, där jag tillbringade 1 1/2 timme på förmiddagen idag. Min frisör är klok och empatisk, hon är godhjärtad och har stor erfarenhet. Både praktiskt som frisör och av livet vi lever och allt vad det innebär. Hon har blivit som en vän som jag har goda samtal med. Samtal om livet. Vi delar samma intressen gällande fysisk och mental träning, välmående och hälsa och så läser och följer vi båda Sofia Sievertsdotter. 

Idag hade vi bland annat ett samtal om VARFÖR vi kvinnor alltid dras med lite dåligt samvete när vi gör saker för bara oss själva. Så fort vi ska göra något för egen del så ska det ursäktas hit och dit. Kanske finns det en del män som också är så, men mest tror jag att det är ett kvinnligt fenomen. I alla fall i den generation som jag tillhör. Förhoppningsvis är yngre kvinnor bättre på att stå upp för sig själva. Och jag tränar på att bli bättre på det. Men bara när jag gick ifrån salongen och fick frågan om vad jag skulle göra med resten av min lediga dag så kunde jag inte bara säga att jag skulle åka och fixa mina naglar, utan jag var tvungen att säga att jag först skulle hänga tvätt och sen sätta mig och förbereda mina utvecklingssamtal som jag ska hålla i den här veckan. Sen sa jag att jag skulle fixa naglarna.

Precis som att jag måste ha presterat något nyttigt innan jag fick en "belöning".

Vi skrattade båda gott när vi insåg vad jag sagt och hur svårt det är att skaka av sig detta ok.

Jag hann aldrig förbereda några samtal, för min nagelterapeut bad mig komma trekvart tidigare.

Så nu, med 8 silverglittriga naglar och 2 blåglittriga naglar, så ska jag börja med förberedelserna till samtalen. Jag ska också göra granola, baka en äppelkaka och laga lax.....

Min frisör skickade mig just en bild på en dikt som Sofia Sievertsdotter lagt ut på instagram, hon tackade också för dagens goda samtal.

 

Tänk om dagen idag

är starten på något litet 

men värdigt.

Tänk om din villighet 

att välja enkelhet

står i proportion

till din blomstring.

Tänk om drömmen

som du bär på

är livsvägen du är 

menad att trampa.

 

Sista helgen i augusti

Lördagen startade med kaffe hos bror och svägerska, fortsatte med snittar och bubbel hos brorsdottern och sedan tog vi oss ner till restaurang Agrill  vid hamnen där den andra brorsdottern slöt upp och vi blev bjudna på finmiddag. Promenad bort mot gästhamnen vid Mälaren där man byggt upp en scen i "folkparksanda". Vi bjöds på en konsert med Sandviken Big Band, Magnus Karlsson, Viktoria Tolstoy och Babben Larsson allt medan augustimörkret föll. Så svältfödd man är på levande musik i konsertsammanhang, så var man nästan euforisk. Det var så galet bra, svårt att sitta still. Och röra sig lite behövde man, det var lite småkyligt på kvällskvisten trots många lager kläder. Så när vi kom tillbaka hem till bror och svägerska avslutade vi kvällen runt köksbordet med varmt te spetsat med mörk rom. 

Efter en god natts sömn och frukost gav vi oss ut på rundtur i Västerås stad, och på eftermiddagen blev det söndags-drink med efterföljande tidig middag.

Det är fantastiskt att kunna umgås igen. Vi är ju alla dubbel-vaccinerade så vi till och med kramades när vi kom och när vi åkte! Må den jäkla pandemin hålla sig i skinnet så detta blir vardag!!

Maken var på gott humör här hemma. Sirius hade ju slagit Djurgården i dagens match! Det hade gått hyfsat att spela golf igår, han hade hittat lite kantareller och lilla vovven hade skött sig. Hon är för övrigt hemma hos sin matte och husse igen, som var trötta men nöjda efter sin bröllopshelg ner i Värnamo.

Söndagkvällen avslutar vi med ost, kex och vin, sen är det snart dags för nattsömn innan ny vecka tar vid!

Helgfrid i kroppen!

Kom från jobbet vid halvfem och fick direkt gå ut med lilla vovven. Hon är här över helgen, medan matte o pojkvännen befinner sig på bröllop nere i Småland. 

Regnet hängde i luften och det blåste ganska ruggigt, så blygsamma 12 grader det var. Jag kände mig ganska frusen när vi kom hem en timme senare. Så då bestämde jag att nu var det dags att sätta igång med min fredagsritual! Ett varmt bad, något gott att dricka, en scrub, en ansiktsmask, stearinljus och en bra bok. 

Och här sitter jag nu, en och en halv timme senare och känner helgfriden i kroppen. Ska strax laga en het räkpasta och duka med sallad och vitt vin.

Kommer den här speciella känslan att försvinna när man slutat jobba?? Då är det ju liksom frid hela tiden.... Eller så får man skapa rutiner för vardag och helg då också. Så man inte blir blasé på ledigheten. Nåväl, var tid har nog av sina egna bekymmer.

Den här helgen kommer att tillbringa firandes. Firandet kommer att pågå i Västerås. Återkommer med en resumé söndagkväll.

Men maken får vara hemma och ta hand om lilla vovven.

 

Det är nu drömmarna väntar på vind

 Nu har jag haft en vecka med lektioner och träffat alla elever som jag ska ha under höst-terminen. Det är i stort sett bra grupper, men visst finns det utmaningar.  Jag gör allt för att skapa så bra relationer som möjligt, och för det mesta går det, men det finns individer som det inte går att komma under skinnet på.  Det finns elever som jag kan bli riktigt arg på och ha svårt för. Men de flesta är trevliga och vill väl.

Och ett gott betyg för att man lyckats med relationsskapande är ju att eleverna kommer tillbaka och hälsar på, trots att dom gick ut för två år sedan. Så var det häromdagen, när en elev från "min gamla" klass kom upp och stod och pratade jättelänge. Sådant värmer.

Så jag har nog varit på rätt ställe ändå. Trots att jag när jag startade för 22 år sedan tänkte att; -Här ska jag inte stanna till pensionen. Ett tag drömde jag om att starta café. Jag har kikat på andra lärartjänster, på andra grundskolor, inom vuxenvård eller på folkhögskolor. Men jag blev kvar, och det ångrar jag inte. Det som varit roligt och lite av min drivkraft har varit utbildningarna på Ullakademin i Årjäng och Broderiakademin i Storvik.  

Och nu är det dags att se framåt. Jag citerar klok-ord från Sofia Sievertsdotters "Good Letter" som kom i mejlkorgen idag:

"Vad längtar du efter och vad har du slutat att göra som du älskar att göra? Vad ger dig en känsla av lycka och av att vara fullt levande? Vad skulle du skala bort och vad skulle du lägga till? Vad har du lärt dig om dig själv i sommar som du ska applicera på ditt liv i höst`

Hösten är en tid för nystart, men också en tid att skapa en tydlighet kring vad du aldrig mer vill göra, vad som dränerar dig och vilka förändringar du måste göra för att leva ett långsiktigt hållbart liv. Du har alla svar inuti.

Lever du för tryggt eller med för yviga gester? Smular du sönder dina dagar eller ger du dem inte tillräckligt med värdefullt innehåll? Vill du skapa mer luft och ett  större lugn i livet, eller behöver du mer mod, stimulans och aktivitet?

Lyckan och hållbarheten finns i närvaron, när du följer hjärtat och lyssnar på vad som är sant för just dig, just här, just nu. Gårdagens nej kan vara dagens ja eller tvärtom.

Du har tillåtelse att växa, omvärdera och prioritera det som ger dina dagar och ditt liv ett skimmer. Du är menad att välja det som läker, frigör och öppnar dörrar till dina drömmar, för då har du också mer att ge till andra.

Vi får bara ett liv och för varje dag som går har vi mer liv bakom oss än framför oss. Vi vet inte hur många fler höstar vi får uppleva, men det gör årets höst desto mer värdefull.

Det är nu drömmarna väntar på vind."

Allt går i cykler

 Livet har sina cykler! 

I förrgår såg jag lantbrukaren skörda sitt mogna vetefält. Idag såg jag lantbrukaren plöja. Borta är det gyllengula och fram träder det mörkbruna.

Var det inte alldeles nyss jag såg vårsåddens grönska spira? Var det inte alldeles nyss rapsfälten lyste gula?

Eller för den delen.....

Var det inte alldeles nyss makens och mina middags-samtal handlade om vem som skulle skjutsa till piano, till fotboll, till handboll, till innebandy eller till trolleriskola? Hur skulle vi fördela helgens barnkalas som krockade med alla matcher?

Ikväll handlade middags-samtalet om huruvida vi ska skriva testamente.....

Allt går i cykler.....

Den svindlande smaken av frihet

Häromdagen läste jag ett så bra beskrivet inlägg om "fortsättningen på livet". Fortsättningen som är min och alla människor som kommit upp lite i åren.

Utryckt från Stina Wolter;

"Igår grät vi över linsgrytan, min man och jag. Av rädsla för framtiden, av vanmakt och hopp, av förtvivlan och av längtan efter.....nära uppriktigt liv. Det är en så märklig ålder vi är i. Inte på grund av normerna, nej de skiter vi rätt rejält i, utan PLATSEN. Det är en viktig plats. Vi vill fatta beslut. Vågar vi? Orkar vi? Var ska vi?

Det som skrämmer mest är inte alltid begränsningarna, utan den svindlande smaken av frihet. Det var enklare då spåren var upplöjda, givna och klara. Småbarnsårens pärlband av dagar och alla nu som höll en i en slags given hastighet. Nu stannar vi upp på ett liknande läge som när vuxenlivet skulle börja. Liknande stegran inför att plöja upp nytt, hitta sin riktning.

Vad vill jag? Vem är jag? Hur? Vad? Var?"

Jag har tio månader på mig att hitta en ny riktning. Om tio månader står jag inför den svindlande smaken av frihet.

Jag kan ju inte göra något åt längden på mitt liv. Men jag kan påverka dess bredd och djup!

 

Yin och Yang och Ljung och Jag

Yin och Yang en skuggig och en solig sida av ett berg. Olika sidor, men ändå samma berg.

Yin- det svarta fältet med den vita punkten står för kvinnlig energi, mjukt, passiv, långsamt och kallt. Kopplas ihop med månen, vattnet, jorden och natten.

Yang- det vita fältet med den svarta punkten står för manligt, kraftfullt, snabbt och varmt och identifieras med solen, elden, himlen och dagen.

Yin och Yang bär kompletterande krafter och är inte motstående. Allt i livet är yin och yang och ett samspel mellan dessa energier skapar balans och harmoni. Båda är lika viktiga. Ytorna är som två vågor som flyter ut i varandra, där den ena slutar tar den andra vid och detta omlopp är oändligt. Allt handlar om balans och beroende trots olikheter.

I naturen får man allt det där, både yin och yang. När man tar sig tiden att vara i naturen så hamnar man i balans. Idag cyklade jag ut med en påse och en avbitartång och plockade på mig knippen av ljung. Det luktade gott i skogen, det var soligt och med den där lite mer krispiga luften som kommer med hösten. 

Sen satte jag mig i trädgården med ståltråd och halmstomme och band en ljung-krans. Långsamhetens lov.  Det är lyx att kunna ha tid att skapa något som är så förgängligt. Det är balans. Det är yin och yang. Det är ljung och jag.

Sammetsblå augusti-natt.....

En föraning om att inne-sittarkvällar inte heller är så dumt! Min syster hade köpt ett frågessport-spel. Så efter grillad kronhjort-entrecoté, blev vi kvar vid köksbordet. 

Augustikvällen var sammetsblå. Fullmånen dök upp i skogsbrynet och steg på himlavalvet med ett magiskt ljus.

 Katterna Thelma och Lisa, som alltid är skeptiska till besök, iakttog oss på avstånd, utan större entusiasm. 

Plommonträdet dignade av frukt!

Solen stod högt på himlen idag och temperaturen var behagligt sommarskön,

så vi tog en promenad efter frukost, och kastade oss i Urens böljor med liv och lust.

"Sammetsblå augusti-natt och månens klara sken,

Systrar efter morgondopp med ännu solbrända ben!"

Så skrev jag på Instagram efter hemkomst idag!

Det har varit en härlig helg!

Nu ska vi ta oss an en ny vecka!

 

Tid för rutiner!

Nu börjar det bli dags för rutiner igen. Maken har jobbat en vecka, jag nästan två veckor.

Det är dags att sätta guldkant på helgerna och inleda med lite fredagsmys.

Så jag svängde ihop varsin "toast Skagen" och korkade upp en flaska bubbel!

Maken, som slutat lite tidigare än jag, hade dragit iväg till skogen och rafsat ihop 4-5 liter blåbär. Så nu skålade han med bubbel samtidigt som han rensade blåbär!

Och från Dalarna fick vi meddelande om att dottern och hennes kollega, tagit sig runt 15 mil cykling idag.  Halvklassikern och "Vättern-rundan" på hemmaplan. Lite ont i rumpan hade hon, men annars var hon förvånansvärt pigg och alert!

Ikväll plingade det plötsligt på dörren, och så dök yngsta dottern, pojkvännen och lilla vovven upp. Han hade hämtat henne på jobbet och så tänkte dom att vi lika bra kunde tillbringa fredagskvällen tillsammans.

Dom åt räkor och vi oxfilé och rostad potatis.

Sen spelade vi kort allt medan mörkret sänkte sig utanför fönstren.

Visst. Jag erkänner att det också är lite mysigt!

Imorgon hämtar min syster upp mig vid lunchtid, vi ska bila ner till Sannerby i det vackra Södermanland, och tillbringa helgen med min kusin. Det är längesen vi sågs nu, pga corona.

Återkommer söndagkväll!

 

Heja, heja alla spänstiga, starka, modiga och hurtiga!!

Det blev så lyckat idag!

Först hade jag mina tvivel. Dagen började med regn! Eleverna kom till skolan i redan regnvåta mjukisbyxor och tunna jackor. Någon hade sagt; "Det är ju bara småbarn som har galonbyxor"... Jag hade en utläggning om hur vi skulle cykla. På led med avstånd, jag först, min kollega sist. Stanna med avstånd, var uppmärksam på mötande el omkörande cyklister och trafik. Det började med att tre-fyra pojkar körde om mig och tjoade. Någon körde på bakhjulet och stilade. Fyra gånger stannade jag och väntade in till dom kom tillbaka. Sen höll dom sig faktiskt på led och efter en dryg halvtimme var vi framme. Då vrålade några pojkar; -Den där är ju löjligt enkel. Om höghöjdsbanan som slingrade sig ca 12 m upp i träden.

Men sen blev det annorlunda. Den var visst inte så enkel ändå. 

Vi hade tre instruktörer som hade noggrann säkerhetsgenomgång, som bara den fick en del att bli nervösa. Banan var dessutom hal efter regnet, och var lite extra svår. Och 12 meter upp i luften är man inte så kaxig längre.

Det var otroligt intressant att se hur olika ungdomarna tog sig igenom utmaningen. Av 25 så var det 18 som genomförde banan. Jag hade själv inte utsatt mig för att göra den, men jag inser värdet för de inblandade. Och jag hoppas det här sätter ribban för det sista läsåret för min klass. Idag var jag stolt över många elever!!

Jag var också stolt över dottern som simmade 1,5 km i Insjöns 16-gradiga vatten i bara baddräkt. Luften höll 13 grader. Hon och en kollega genomförde "Vansbrosimningen" en del av halvklassikern. Den är ju lite annorlunda mot i vanliga fall. I morgon ska hon simma "Vättern-rundan". 15 mil på cykel, också den i Insjön. 

Heja alla spänstiga, starka, modiga och hurtiga!

 

Läsårsstart

 Så är skolan fylld av elever igen. Och jag tänkte på att idag var det sista gången som jag tar emot en klass till ett nytt läsår! Precis den tankebanan som kommer att finnas med mig hela läsåret! Allt det jag gör för sista gången. Utan nostalgi, bara med ett nöjt konstaterande!

Mina nior som var så knäpptysta i morse. Jag malde på med standardfraser som; Välkomna tillbaka till ett nytt läsår bla, bla....... Nu är ni äldst på skolan, tänk på att vara förebilder bla, bla...... Nu är det allvar på riktigt, tänk på att ta till vara tiden bla. bla ...... Osv, osv.  Efter 20 minuter frågade jag; -Går ljudet fram till alla? Eftersom jag inte fick någon som helst respons. Det var totalt knäpptyst i salen och 25 par ögon glodde tomt emot mig. Efter ytterligare tio minuter utbrast jag -Nej nu får ni ta en kvarts  bensträckare och gå ut och vakna till och prata med varann, ni är alldeles för tråkiga härinne! Då lommade dom ut med ett leende på läpparna, och vartefter dagen fortskred så blev det lite livligare. Imorgon ska jag cykla med 25 ungdomar till Alnäs för att tillbringa 3 timmar på höghöjdsbanan, därefter lunchpicknick och ev bad vid Lyssnarängen innan skoldagen är slut. Jag hoppas det ska ge en känsla av samhörighet och gemenskap inför det sista läsåret. Så nu håller jag tummarna för att vädret blir en smula bättre än de senaste dagarnas ösregn och blygsamma temperaturer.......

Tre av mina barnbarn går också nya tider till mötes. Två stycken började förskoleklass och en började i första klass idag. Det är stort!! Jag har hört mig för hur det gått, och som farmor fick jag lite "tåriögat-känsla". Det är ett stort steg att börja skolan! En ny era inleds. 

Fast egentligen ville jag bara var just här! I min kajak på spegelblanka vatten. Med ljudet av paddeln som stör vattenytan och för mig framåt!

Vi har det oförskämt bra. Låt oss inse det!

 Från Sanna Nielsen som tar farväl av säsongens "Allsång på Skansen" med Ted Gärdestads låt "Låt kärleken slå rot", till Aktuellts inslag från Afghanistan med alla desperata människor som klättrar över stängslen till flygplatsen och tränger sig in i amerikanska lastfartyg och Talibanernas talespersoner som påstår att flickor ska kunna fortsätta utbilda sig, såvida det är i enlighet Sharia-lagarna. Däremellan är det inte bara ett jätte-steg. Det är ett avgrundsdjup!

Vi har verkligen dragit vinstlotten, vi som lever här i Norden. Vi har det oförskämt bra. Låt oss inse det!

Blomman för dagen

Jag har två krukor med prunkande "Blomman för dagen" som klättrar upp på väggen mot grannens förråd. Ett tätt bladverk och så nya blommor som kommer varje morgon för att vissna framåt eftermiddagen. Underbart är kort, sägs det ju. Precis som min lediga måndag. Den gick snabbt idag.

Startade den med att montera  och skölja upp den färdigstickade tröjan i islandsull. Min Riddari. Nu ligger den i utsträckt läge för att torka. Den blev snygg, det tycker jag, men det är bara det att det är verkligen inte mina färger..... Så typiskt mig. Jag har genom åren stickat ett antal tröjor och aldrig blivit riktigt nöjd. Den här gången är jag nöjd med modell och mönster, och jag gillar egentligen färgerna. Fast inte på mig. Tänker att den skulle passa mycket bättre på äldsta dottern, som klär så himla bra i grönt, mot sina gröna ögon. Ska faktiskt fråga om hon vill ha den. Fast är inte så säker på det, vet inte om hon är känslig för ull, att det klias. Vi får se. 

Ulltröja hade man nästan behövt idag, det var rått och ruggigt emellanåt. Lite på väg mot höst.

Och lite mer "höstkänsla" blev det när jag tände stearinljus och hämtade in fallfrukt och gjorde en äppelpaj. Så visst finns det glädjeämnen med att sommaren går mot sitt slut också.

Men varför måste det gå så snabbt.

Precis som för "Blomman för dagen".....

 

Sockerkaka, grek, dalmasar......

...tre ord som kan sammanfatta helgen. Tillsammans med konstutställning och solrosor!

Lördagen ägnade jag mig åt att tillverka födelsedagskort, åka med min syster på konstutställning, självplocka stora fång med solrosor, baka glutenfri citronsockerkaka och gå på middagsbjudning hos greken och hans hustru. Dom bjöd på souvlaki, tzatsiki, grekisk sallad och underbart goda kalamataoliver! Det var gott, trevligt och blev sent, därav inget blogg-skrivande igår.

Imorse var vi ändå tidigt uppe för att bila till Insjön. Det var maken som tyckte att vi borde träffa vår dotters blivande svärföräldrar innan bröllopet. Till saken hör att jag träffat dom lite mer än han. Dom är supertrevliga människor, så hade absolut inget emot att ta en fika med dom. Dessutom åker jag ju mer än gärna hem till dottern i Insjön. Det där huset är liksom som hemma!

Vi blev bjudna på kantarellsoppa till lunch. Dom hade plockat massor av kantareller  igår!

Det regnade utomhus till en början så från kakelugnen sprakade det hemtrevligt och värmande. Men sen dök solen upp och vi kunde plocka äpplen i trädgården och gå en promenad med Frasse i byn.

Så fick vi en lättsam/trivsam fikastund där vi bl a diskuterade göromål inför bröllopet, som det snart är nedräkning till.

Nu har vi ätit en sen middag och jag har, med trimmerns hjälp, hunnit fixa till makens frisyr inför hans jobbstart imorgon. Själv har jag höstens första lediga måndag.

Tack och lov!

 

Vi firar livet!

Tidigare i veckan fick vi en inbjudan till en träff med att skåla i bubbel hos en granne. För att fira livet! Vi bor i en radhuslänga på en gata där det är ca 100 hushåll. Längorna hör ihop 2 och 2, och kallas för gränder. Varje gränd består av 12 bostäder/familjer. Vi brukar ha gemensamma grändfester i samband med skolavslutning och så har vi gemensamma "städ-dagar" då vi ses och brukar fika ihop efter avslutat arbete. Vi har s k "grannsamverkan" och det råder en god stämning oss grannar emellan.

Så vi var ganska många som slöt upp hos Anderssons ikväll efter klockan 18. Det var sagt att "vid dåligt väder" skulle vi byta datum. Nu var vädret bra hela dagen, ända till kl 17.45 när himlen öppnade sig. Då tyckte vi alla att det var försent att ställa in, så värdparet drog ut markisen och vi fick börja med att trängas en smula, men vartefter kvällen fortskred så lättade molntäcket och vi kunde sprida ut oss.

Möten människor emellan är verkligen guld värt! Vi hade jätte-trevligt!  Jag blev sugen på att göra en liknande inbjudan vid advent runt en eldkorg!

Jo, det klarnade upp och nu är det tredje kvällen i rad som jag går ut i trädgården och står och glor upp mot himlen! Jag hade förväntat mig att få se ett stjärnfall! Dom skrev i början av veckan i tidningen att man skulle ha stor chans att få se jättestora stjärnstoff sväva över himlavalvet onsdag-fredag. Kanske passar dom på att falla/sväva senare än vad jag orkat vara vaken och titta. För jag har bara sett grå-blå himmel och någon enstaka, stillastående stjärna.

Men man får vara nöjd ändå. Det är faktiskt fredag den 13 idag, och allt har gått bra. Med eller utan stjärnfall. Jag har ju t om fått vara med om att skåla för livet! Livet som inte är så självklart för alla.

Det bästa med att börja jobba....

...är att man får gå på AW!

 Idag var det dags för läsårets första. På 7 Flaskor förstås!  Eftersom jag inte hunnit äta, så beställde jag in en Kalvtartar med tonfisk- och sardellsås, kapris, parmesan och friterade krutonger. Galet gott!! Sen blev det ett par drinkar på det och så prat och skratt med kollegor. 

Det var värme i luften så vi kunde sitta ute hela kvällen. Det var mycket folk på restaurangerna runt omkring och det hördes skön live-musik från Katalin, på andra sidan järnvägen. Lite som "före corona".

En viktig del av jobbet, detta att umgås med sina kollegor. Det gör jobbrelaterade saker så mycket lättare om man har bra relationer.

Har konstaterat att jag nu tillhör topp tre av de äldsta lärarna på skolan. När jag startade jobba på skolan tillhörde jag den yngsta skaran. Det är 22 år sedan, så inte så konstigt att det förändrats. Då var jag övertygad om att jag inte skulle jobba kvar till pension. Men det gick ju sådär med den tanken!  Och jag tycker inte det är något misslyckande att jag är kvar. Jag hade en period när jag trivdes sämre, men de senaste åren har jag trivts bra. Känner att jag gjort ett bra jobb, fått en hel del igen från elever och kollegor, och så är det ju bekvämt att vara på ett ställe som man kan. Men nu, sista läsåret, tänker jag "checka av" varje aktivitet, och det känns bra. Jag börjar bli färdig med det här nu!

Utom på en punkt. AW, där kommer jag att fortsätta delta. Mina kollegor har lovat mig att jag får!

Ibland önskar jag att Disney var på riktigt....

För en god hälsa rekommenderas det att man ska se till att få pulshöjande aktiviteter åtminstone tre gånger i veckan. Jag undrar om gårdagkvällens pulshöjare räknas?!

När jag hade gjort mig iordning för natten och kröp ner bredvid maken, som redan låg och läste, så tittade han så konstigt mot min sida av sängen. -Vad är det, undrade jag. - Tyckte jag hörde något ljud, svarade han. Jag hade precis lagt mig tillrätta och skulle dra på mig täcket, när två långa spröt och två utstående ögon stirrade mot mig, bara 15-20 cm från mitt ansikte. Jag fullkomligt FLÖG upp och gallskrek! Pulsen gick från viloläge till panikläge. Även makens puls steg, pga mitt skrik, men han låg kvar och frågade vad det var. -En vårtbitare. En stor, äcklig vårtbitare, skrek jag med rösten i falsett. Sen fick jag hämta papper så tog maken hand om den och bar ut den i trädgården. Samtidigt som jag lyfte på kuddar och täcken och skakade, för att försäkra mig om att det inte var fler djur i sängen. 

När vi 10 minuter senare hade fått ner pulsen någorlunda och skulle lägga oss och läsa igen, så smekte jag maken över axeln. -Vad har du där?, undrade jag. -Ånej, en fästing!  Det blev till att kliva upp igen och hämta fästingplockaren och ta hand om djur nummer två, den här kvällen. Fästingar får dock inte min puls att öka, dom är för små för det. Men dom där stora, usch, jag ryser i hela kroppen. Hade väldigt svårt att somna igår kväll. Kanske därför jag har gått med huvudvärk hela dagen idag. Ikväll kommer jag att skaka sängkläder innan jag kryper ner under täcket!

Om den såg ut så här, på Disney-vis, så skulle jag nog inte få panik....

Ett solupplyst slott i horisonten!

 Nej jag har ingen strand och ingen horisont mot havet där solen går ner på kvällspromenaden. Solen som dessutom går ner 2 1/2 timme tidigare än när det var som ljusast. Men jag har mognande sädesfält, jag har rönnar som dignar under tyngden av alla röda bär. Och jag har ett solupplyst slott i horisonten. Det är verkligen inte fy skam!

För promenad behövde jag i kväll. Jag behövde mycket praktiskt arbete när jag kom från jobbet. Det är mycket information och många möten när skolåret startas upp. Eftermiddagen bestod av s k överlämnandes-konferens, där de nya elever med särskilda problem och behov behöver gås igenom. Det blir mycket sitta och lyssna, anteckna och fråga.

Och så här i början av terminen infinner sig en klåda i kroppen. Inte van att vara inomhus, inte van att sitta still. Fysiskt är man på plats, men inte riktigt mentalt ännu.

Så när jag kom hem behövde jag avreagera mig. 

Jag rensade ogräs och vattnade i trädgården. Jag ringde runt och försökte jaga en bokning. Jag satte en deg och bakade kardemummabullar. Jag tog fram några oxfilé-bitar och vispade ihop en bearnaise, det blev en lite lyxigare tisdagsmiddag än vad som var tänkt. Och sen behövde jag en promenad.

Imorgon kommer jag att jobba hemifrån då alla möten sker på Teams, så då kan jag vara lite mer rörlig.

Det tar på krafterna....

 Alltså, förr i tiden tyckte jag det var roligt att gå på stan. Numera blir jag mest trött.....

I morse när jag vaknade och låg och funderade på den närmsta tiden framöver, så insåg jag att om jag ska få till en hel outfit till bröllopet om en dryg månad, så behöver jag skaffa hem det som fattas medan tid finns. Så efter förmiddagskaffet cyklade jag ner på stan med ett öppet sinne. Och med fjolårets inköpta kjol och kofta, som var tänkt att bäras på bröllopet som blev inställt och framflyttat till i år. Nu saknades en överdel och skor. Som jag har genomsökt butiker. Som jag krånglat mig i och ur diverse kreationer. Som jag vänt och vridit på mig. Som jag fotat och skickat bilder till yngsta dottern och bett om råd. Tillslut fick jag ändå väldigt god hjälp. På en butik som jag förr benämnde som "tant-butiken nummer ett", nämligen Bredenbergs. Där platsar jag numera in. Det är väl till och med så att jag hör till deras målgrupp. En silkig, vit, ganska enkel top med "lite häng" framtill fick följa med hem. Och faktiskt en stickad glittertröja i bambu som också passade till kjolen och gör den lite mer "vardagsaktig". Check på den!

Sen gick jag till en underklädesbutik. Insåg, när jag provade kjolen, att jag behöver ett par rejäla trosor som håller in magen utan att trycka in rumpan allt för mycket. För av någon konstig anledning så verkar rumpa och mage byta plats med åren...... Check på den!

Så var det bara skor kvar. Inte helt lätt att prova finskor när man är van att gå i fotriktiga mjuka sneakers, och man har en begynnande hallux valgus på ena foten. Tre olika skobutiker fick besök.  Jag provade par efter par. Jag gick varv på varv i butiken. Tillslut blev det check även på den. Skor som inte fick godkänt av dottern, men där har hon faktiskt inget att säga till om. Har man inte sköna skor så ser man inte fin ut i ansiktet, tänker jag. Nu kommer jag förhoppningsvis att kunna dansa hela natten! 

Men det tar på krafterna! Jag fick blanda till en Margarita när jag kom hem. Som återhämtning. Och det är ju faktiskt fortfarande några timmar kvar av sommarledigheten!!

Jag vill vara som en solros......

 I want to be like a sunflower. So that even on the darkest days I will stand tall and find the sunlight!

Ja, för den här veckan så är det slut på sötebrödsdagarna. Nu börjar vardagen igen. Ekorrhjulet börjar snurra.

Ikväll har vi haft tre av fyra barn med familjer här på söndagsmiddag! En del var lite mer avslagna än andra. T ex de som deltog på möhippan igår. Och hon som ska stå brud, hon förflyttade sig till Göteborg idag. hon har en veckas semester kvar. De som varit med på möhippan och var här på middag, de var lite lätt slitna. Går man i säng vid 4-tiden på morgonen och har hållit igång en hel dag-kväll-natt före, då kan det inte bli annat än slitet! Men det är väl samtidigt ett betyg på att det varit lyckat!

Det var mysigt att få hit alla, så här precis innan allt drar igång igen. Sist vi sågs var i mitten av juli och sen dess har alla varit iväg på semester, så vi hade en del att uppdatera varandra på. 

Jag har precis varit ute på nätet och kollat mitt veckoschema. Nu har jag en ledig dag kvar, sen är det bara att kavla upp ärmarna. Men det är mitt sista läsår som kör igång. Så allt vad jag nu kommer att göra, det gör jag för sista gången! 

Och jag kommer att stå upp och alltid försöka hitta solljuset!!

Vart tog sommaren vägen?

Vi hann inte mer än komma hem igår kväll förrän vi "blev med hund". 

Yngsta dottern har råddat med sin systers/äldsta dotterns möhippa, som går av stapeln denna helg, och vi passar lilla vovven under tiden. Hon är ju uppfödd i vårt hus och vi kan nog räknas som extramatte och extrahusse, hon trivs bra här. Hon har sin korg att ligga i och hon känner oss utan och innan. Och vi henne.

Det var bara det att just i natt blev hon magsjuk!

Jag la mig vid 23-tiden och hade svårt att somna. Kände mig instängd efter tältnätterna. Lilla vovven kom upp vid 24-tiden och ville ligga under täcket, ihoprullad mot min svank. Men efter en timme så blev hon för varm och hoppade ner. Efter en stund gnällde hon och ville upp igen. Sen satt hon bara upp, kom inte alls till ro. Vid halvtvå tiden hoppade hon ner, sprang nerför trappan och jag hör hur hon plötsligt låter konstigt ifrån vardagsrummet.

När jag kommer ner har hon precis spytt på vardagsrumsmattan!

Jag torkar spya och släpper ut henne i trädgården.

Sen hämtar jag täcket och lägger mig i vardagsrumssoffan. Lilla vovven krånglar ner sig bredvid. Ligger på min arm, med sitt huvud alldeles nära mitt. 

Andedräkten lukar sur spya.....

Efter en halvtimme är det dags att släppa ut henne igen. Den här gången sätter jag ner foten i något kallt, vått och klibbigt.

Hade tydligen missat en spya på mattan......

Så där höll det på. Jag släppte ut henne för att spy 6-7 gånger i trädgården och sen skulle hon ner under täcket på soffan, ihoprullad på min arm. 

Förutom spya luktade hon nu dessutom kall, blöt hund efter att ha varit ute i daggvått gräs.....

Vid fem-tiden var det värsta över och vi somnade båda in i någon slags dvala fram till klockan 8.

Märkligt pigg och alert på förmiddagspromenaden ändå. Och när vi kom hem ville hon ha mat.

Vid 12-tiden kom regnet.

Och jag lider med möhippe-gänget som håller till i Häringe slott och skulle ha en massa utomhusaktiviteter. 

Men här på bilden har möhippan bara startat, med brunch på Salagatan.

Jag åkte dit och röjde när alla tjejer dragit iväg.

Fick nyss en bild från bastubad med efterföljande dopp, så jag antar att dom ändå har det mysigt och skoj.

Maken och jag har ägnat oss åt undanplockning och tvätt, och nyss tittade vi på varandras sommarfoton och tog en eftermiddagsdrink.

Regnet smattrar mot fönstren och stearinljusen är tända.

Vart tog sommaren vägen?

 

Hemma i stan igen

Efter fyra tältnätter och fem paddeldagar, så känns det lite instängt att sitta inomhus, tillbaka i stan igen. Fast visst var det skönt att ta en varm dusch, det medges. Tidigare kvällar har hygienen skötts med tvål i sjövatten. Fast också det är verkligen helt underbart. Bada naken är så skönt! Och vattentemperaturen har varit högre än luftens. Särskilt nattetid, då termometern sjunkit ner till 8-9 grader. Stackars maken som hade sin sommarsovsäck har fått sova med alla sina kläder på för att inte frysa.

Men vi har haft det alldeles fantastiskt bra! Fina dagar med behaglig paddling i magisk natur!

Vaknade i morse till lommens vemodiga skrik över sjön och vågornas kluck mot stenhällen alldeles bredvid tältet.

Men så mycket vildmark som jag trodde, det var det inte. 

Första natten sov vi strax utanför samhället Bengtsfors och där ekade ljudet av en skällande hund över sjön, så gott som hela natten.

Andra natten sov vi strax utanför Gustavsfors och där ekade ljudet av skogsmaskiner från ett kalhygge över sjön från kl 04.30 på morgonen.

Och så många tyskar som vi mött i kanadensare och på lägerplatserna. För vi har tältat på iordningställda lägerplatser där det funnits vindskydd, eldstad och torrdass. 

Det har varit lättsam paddling i mestadels sol och klart väder.

Det har varit vackert kvällsljus och goda samtal på kvällarna.

Det har varit sköna lunchpauser med bad. Tredje dagen satt vi dock ihopkrupna under en tall för att försöka skydda oss mot en kraftig regnskur som kom plötsligt.

Rönnbären som skiftar färg påminner om att sommaren lider mot sitt slut.

Inga damastdukar eller trerätters på middagsbordet, men det bästa och godaste som finns är att få äta ute vid solnedgången efter en dag med paddling!

Och så har vi slussats, en ny spännande upplevelse att få göra det med kajak!

Innan slussningen så gick vi och köpte nybakade wienerbröd och mazariner hos en tysk bagare som hade sin verksamhet i en villa i Gustavsfors.

Så här ser det ut innan man kommer iväg och efter att man kommit iland. Massor av packning som ska få plats i de utrymmen som finns. Och ändå har man bara precis med sig det allra nödvändigaste. Tror det är en av tjusningarna med att vara ute och paddla. Du har precis bara det som behövs, använder samma kläder länge, har enkel mat, en liten tvål och de enklaste husgeråd, och det går så bra att klara sig utan alla prylar som finns i vanliga vardagen.

Imorgon ska vi ta itu med att skura rent kajakerna, tvätta och sortera. Men jag hoppas att vi ska kunna komma iväg någon mer helg framöver!