Flower Power

 Dottern kom hem för ett tag sedan och sa; 

-Jag tänkte brodera på min nya tröja som jag råkade göra en fläck på som inte går bort. 

Vad roligt, svarade hennes mamma, då kan jag ju visa dig mitt garnförråd och lite hur man gör! 

Det var fel svar, vilket jag ju egentligen förstod. För när hon kommer hem och säger att hon ska sy eller göra något textilt praktiskt. Då menar hon att jag ska. Ofta säger hon att vi ska, men det är ingen skillnad, för det är jag som ska.

Samtidigt blev jag lite förvånad, trodde inte att hon gillade broderier på kläder. Men tydligen så är det trendigt just nu. Och det som är trendigt är oftast i hennes smak.

Och jag hade absolut inget emot att få ta fram mina moulinégarner och en broderinål. Så ikväll har jag suttit ute på altanen och broderat blommor. Flower-power, tänkte jag. Allt går igen. Samtidigt skrattade jag för mig själv, för på badstranden tidigare idag så kommenterade dottern en kvinna som låg på grannfilten och undrade om hon var hippie. Jag förstod inte varför, men förklaringen, enligt dottern, var de rejäla buskar som växte i armhålorna och de orakade, håriga benen. För mig kan blommor på en tröja vara lite hippie-varning. Men om det höll jag tyst.

Skickade en snap på den färdigbroderade tröjan och fick tummen upp, så det var ju bra. Nu har maken och jag druckit te och ätit upp resterna av röda-vinbärspajen från igår. Det är svårt att slita sig och gå in, kvällen är så ljummen och ljus. Men jag längtar också efter en dusch och efter sängen och den nya boken jag startade läsa igår. Förhoppningsvis återstår många lika sköna kvällar av sommaren!