Så har man blivit kallad för horunge också......
En kollega kom och berättade att hon fått ett mejl från en förälder vars flicka är ny på skolan. Hon har börjat i en årskurs-7 klass, den som är min tuffaste utmaning. Nu vill den flickan byta till träslöjd, för hon tyckte det varit så bråkigt på textilslöjdslektionen. Hon hade haft huvudvärk efteråt.
Och jag förstår henne. Den gruppen är veckans utmaning för mig. Och då är ändå en av eleverna avstängd. Men det finns tre andra elever som är högljudda med svåra koncentrationsproblem. Två av dom talar arabiska med varandra, och det var tydligen där jag blivit omnämnd som "horunge".
Då har jag ändå pratat med dessa elever om vikten av att tala svenska på lektionstid. Och jag upplever att jag ändå har en bra relation med dom. Men jag tycker verkligen inte det är ok att kalla sin lärare för horunge. Ingen annan människa heller för den delen.....
Men frispråkiga är i alla fall de flesta ungdomar idag. En årskurs nio elev frågade mig i morse; -Har du varit en fjortis? Nej, inte i bemärkelsen vad du menar med fjortis. På den tiden stod jag på barrikaderna. Jag var engagerad i "Atomkraft, Nej Tack", i cykelfrämjandet och i "Vi rök inte- kampanjen". Jag tyckte att kommunisterna verkade vara ett bra parti och jag var väldigt, väldigt naiv.
Och med mina minnen om mig själv som fjortonåring, så tänker jag att; Ja, ja, du växer väl också till dig så småningom. Du inser att livet inte är svart eller vitt. Du inser att man bör tänka innan man talar. Att man bör vara försiktig med sina åsikter om andra. Att man verkligen bör välja sina ord och att man inte vinner något på att säga precis allt vad man tänker.
Men nu glömmer jag allt vad tonåringar och skola heter för ett par dagar. Nu har jag helg-ledigt, och imorgon ska maken och jag på en födelsedagsutflykt.
Återkommer på söndagkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar