Hemma-jaget och Jobb-jaget!

 Det finns ett "hemma-jag" och ett jobb-jag".

I morse när jag knäppte kappan, tittade jag in i köket på de gula ärtorna som låg i blöt i en kastrull på diskbänken  och på stickningen som låg på köksbordet. Riktigt kände hur skönt det skulle bli att komma hem ikväll.

När ytterdörren var låst, portföljen låg i cykelkorgen, cykeln upplåst och jag trampade iväg mot skolan, ja då slog jobb-jaget igång. Fokuserade på ett snack jag skulle ha med klassens flickor om kränkningar och sexistiska anspelningar från jobbiga tonårspojkar. Jag behövde också gå igenom vad jag skulle säga till en flicka som blivit utsatt för utfrysning och ansökt om att byta skola. 

Det är inte alltid helt lätt att särskilja på hemma- och jobb-jaget. Jag är ju mamma till fyra barn och har gått igenom fyra olika typer av tonårstider, och med det i bagaget har man ju en del erfarenhet. OCH jag har ju känslor i kroppen och måste också få visa det. Men jag är övertygad om att det går att vara både professionell och emotionell utan att det ena naggar det andra i kanten. I vilket fall som helst, så är det sådan jag är, och så gammal jag är, tänker jag inte ändra på det!

Och kombinera jobb- och hem-jag fick jag anledning att göra även på eftermiddagen. Vi skulle förlägga vårt arbetslagsmöte till Teams, och då cyklade jag hem och passade på att koka upp mina ärtor och min fläsklägg. Så medan jag lyssnade på och pratade med mina kollegor, så skummade jag ärtsoppan. Helt ok med hemmakonferenser faktiskt! Särskilt för en som avskyr att sitta still på möten!

Men sen tog hemma-jaget över helt och hållet. Värmde sista skvätten punch, tände ljus och njöt av ärtsoppan tillsammans med maken.