Skogen ändå!
Så vilsam att ströva i. Så lätt att ta djupa andetag i.
Och när solen står lågt och silar ljuset mellan trädstammarna då blir det nästan magiskt.
Jag tog en cykeltur utmed den gamla banvallen och strövade ut i storskogen på eftermiddagen. Behövde komplettera lite enris till min adventskrans och lite vitmossa till adventsstaken.
Det börjar bli dags att adventspynta.
Som jag längtat att ta fram lite extra ljusstakar och tända upp stjärnor.
Det här året behöver vi pyntet och ljusen extra mycket.
Jag är lugn och grundad, det tycker jag.
Men så kommer det några enstaka nätter när jag ligger klarvaken.
När tankarna skramlar runt i huvudet som vore den en tom burk.
När hjärtat slår i bröstet som en hammare mot ett smides-städ.
När svetten kryper fram på pannan och kroppen vrider sig runt, runt för att hitta en ställning att vara avslappnad i.
När jag tror att jag måste avhandla hela mitt liv och min framtid just i vargtimmarna.
Det är ju så galet.
Därför behövde jag skogen extra mycket just idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar