Munsår, lätt ögoninflammation, mörka ringar under ögonen, ont i rygg och knän som avspeglar sig i ögonen. Hon som stirrar tillbaka på mig från spegeln är en lite trött, sorglig figur.
Fröken Frida skrev så himla bra om utseende efter årstid igår på instagram;
Det är något tilltalande på ett märkligt sätt. Det där med vinter och människorna. Det där med nariga läppar. Statiskt hår. Kronisk rodnad kring näsvingarna och hudton som efter en weekend på Albylkusten.
Det gör oss liksom nakna. Bara. Enkla och oförställda.
Att jag har fräknar om sommaren och lockar i nacken. Det är inte riktigt på riktigt. Det hör inte hit. Det hör till midnattssolen. Kvällsbaden. Surströmmingsklämmorna och Birkenstocksbrännan till.
Förgänglighetens tid om du så vill.
Men mitt idealjag. Klär alltid i aprikost. Medan realjagets polokrage. Nickar överseende.
Mitt idealjag är fritt från värk och stelhet. Fritt från skakig hand.
Rynkorna har jag accepterat, dom är nu en del av den som är jag. Det är skrattrynkor och bekymmersrynkor om vartannat, men det är bevis för ett sprudlande liv. Mitt liv. Det måste ju synas att jag levt, att jag lever.
Och jag hoppas få ännu fler skrattrynkor framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar