Pratat med en upprörd dotter som påväg hem från gymmet ikväll hamnade i ett drama efter en skottlossning. Ambulanspersonal som gjorde hjärt- och lung-räddning på en man på gatan alldeles utanför hennes portgång. Bredvid stod en kvinna och skrek: -Han kommer att dö, han kommer att dö, och hon hade varit alldeles blodig och chockad. Massor av poliser med hundar sökte och spärrade av området, helikopter hovrade i luften. När jag ringde upp henne hade hon kommit in i sitt studentrum men hennes puls var hög och hon kände sig rädd och olustig. Igår hade det varit en skottlossning bara ett par kvarter bort från studentskolan.
Vad är det som händer i vårt samhälle, där skjutningar nästan blivit vardagsmat. Hur gick det till? Och hur ska det fortsätta?
Jag känner efter att ytterdörren är låst och stannar innanför hemmets fyra väggar. Jag vispar grädde och blandar i hallonmoussen, till morgondagens födelsedagstårta. Jag förbereder med att plocka fram fasadflaggan och det särskilda födelsedagsljuset. Jag lägger bubbel på kylning och krusar snören på paketen.
Vill tro att livet får vara gott mot och mellan alla människor.
Och jag vill odla lugn, frid och snällhet och sprida den känslan omkring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar