Har gått ett varv i huset nu ikväll. Det är avskalat, tomt och tyst. Det mesta av julen är borta, liksom alla barn, barn-barn och hundar.
Efter intensiva veckor av jul- och nyårsfirande, barn- och hundpassning så känns det lite konstigt!
Men det är livets gång. Och just idag skrev Sofia Sievertsdotter så trösterika, kloka ord;
Det kommer en dag när minnen är allt som består, när sängen blir vår borg och livet ligger bakom oss. Sekunden kommer när livet läses baklänges, hoprullat på insidan av oss, med en rosett av minnen runtomkring. En dag bär vindar oss vidare.
I dag står livet uppdukat för oss. Dagen vecklas ut med oss ombord. En dag när solen kan skina inifrån, även om det regnar. Det är nu vi bäddar sängen som sedermera blir vårt hem. Det är nu vi skapar minnen. Det är nu vi knyter vår rosett.
Denna dag, låt mig samla minnen. Gör mig frikostig med det jag kom för att ge. Hjälp mig att minnas säng, himmel och jord. Låt mig ta vara på det liv som väntar. Hjälp mig att skapa minnesvärda souvenirer av levnad.
Minnesvärt är när lilla vovven fick mannekänga i sin nya vintertröja. Jag hann klart. Nu ikväll är hon och dottern tillbaka i Borås.
Minnesvärt är också dagens julgransplundring. Hade ett barnbarn här över natten, på förmiddagen slöt tre till upp + föräldrar. Det blev korv med bröd, dans runt granen, Björnen sover, fika, pussel och spel och så fiskdamm.
Gud så jag älskar min familj!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar