I´m a thinker, not a talker

Jag stod på systembolaget och valde rödvin. Ville ha ett fylligt men inte så strävt. Skulle precis till att fråga en expedit, när en äldre herre hann före mig. Jag hörde faktiskt inte hans fråga, men innan expediten hann svara, så höll kunden en lång utläggning om hur han i somras ramlat baklänges nedför en källartrappa, spräckt ett revben och fått en spricka i höften, så han hade legat på sjukhus länge, men som tur var hade han inte punkterat lungan, och det var ju inte första gången han ramlat..., och så där höll han på. Länge.
Jag letade upp ett passande vin själv och sedan gick jag till en annan expedit för att få hjälp att hitta ett mousserande vin jag sett recensioner på i en tidning.
Men jag har inte riktigt kunnat släppa den där mannen i mina tankar.
Han sökte inte så mycket hjälp med att hitta ett vin, men med att hitta någon som lyssnade på honom, gav honom uppmärksamhet.
Kom att tänka på min mamma, hon arbeta extra som växeltelefonist på Televerket. Ofta när hon arbetat på nätterna berättade hon om människor som ringt upp, inte för att få ett telefonnummer, men för att få en människa att prata med.

Så många som känner sig ensamma och vill ha någon att prata med. Eller vill dom bara ha någon som lyssnar?

          Själv är jag mer av en tänkare än en talare. I en kajak, ute på vattnet tänker man riktigt bra!

Men jag tänker också riktigt bra här i min soffhörna,
Sofia Sievertsdotter skrev på Instagram idag;

Vi lämnar oktober bakom oss. Kommande månader förbereder oss för vår och blomning. Det arbete som görs i dunkel blir synligt när solen tittar fram igen. Hur vill vi använda årets sista två månader? Hur kan vi skapa ljus i mörker? Vad saknar vi och vad längtar vi till? Hur vill vi känna oss när detta år övergår i nästa? Gör oss varsamma med vår tid och hjälp oss att se hur mörker främjar ljus. Låt oss arbeta i tystnad för vårens blomning.

Sånt funderar och tänker jag på i detta nu.

Inre glöd och yttre lyskraft

Den här kvinnan -Cecilia Gustafsson- driver ett företag som heter Holistic Training. Jag stötte på henne på en träningsresa för två år sedan. Tyckte mycket om hennes träningsformer Yin-yoga och Soma Move.
Jag tycker om hennes koncept och hennes tankar om träning;

"Det har varit min avsikt att inspirera till en kombination av det mjuka och det starka, det vitala i en vältränad kropp och det behagliga i avspändhet och i ett förfinat medvetande. Jag tror också på den mångspråkiga kroppen och att vi alla mår bra av att undersöka och utveckla elementen och rörelse-kvalitéerna Kraft Rytm Grace och Stillhet.
Jag önskar att du ska känna dig påfylld av mitt arbete på något sätt. Av kunskap, inspiration eller igenkänning. Att det kan vara något som hjälper dig till rekreation - dvs blåser liv i din kropp och själ. Till sist är mitt arbete en del av min önskan att se färre övergivna kroppar och istället fler levande och vitala, där någon bor. Kroppar som bär sig med stolthet, mognad och rytm, avspänt och harmoniskt. Där något lyser igenom."

Jag har nyss skickat en förfrågan på hennes web-baserade program med olika träningsformer, meditation, tips och råd.
Nog för att jag redan tränar, inte varje dag i veckan, som för några år sedan, och simningen som jag föresatt mig komma igång med i höst har inte blivit av. I kväll var jag på ett spinningpass och sen hoppade jag på ett gympapass och jag har gått på Friskis & Svettis i 34-35 år och tycker det är ok, men jag tycker samtidigt det vore spännande att prova något nytt.
Vi får se vart detta leder, kanske till Holistic Training´s motto

Inre glöd och yttre lyskraft

Ibland behöver man en spark!!

Ibland behöver man en spark! Själsligen. Av sig själv eller någon annan!

Idag skulle alla lärare ha studiedag på Fyrishov. Det hade varit minusgrader under natten och jag visste att cykelväxlarna skulle vara frusna och att vägbanorna var isiga. Jag visste att på eftermiddagen var jag tvungen att hinna till skolan för över 50 stycken bedömningar som måste bli klara idag. Men jag gick igång på att jag skulle hinna träna på lunchen. For runt och packade träningskläder och duschgrejer, med den påföljden att jag började bli sen. Visste att jag måste ha gott om tid att cykla med tanke på halkan. Visste att det skulle bli stressigt att hinna med alla omdömen om jag prioriterade träningen, och dessutom skulle jag inte hinna få någon lunch.
Då sparkade jag till mig själv! Vad tusan höll jag på med?

Jag skippade träningsgrejerna, hoppade på cykeln och kom faktiskt precis lagom i tid till föreläsningen. 928 lärare samlade under samma tak. Två bra föreläsare;
om bedömning med Christian Lundahl och om sociala medier med Emanuel Karlsten.
Faktiskt riktigt bra, båda två. Och allt det praktiska med fika fungerade smidigt trots så mycket folk. Roligt att få vara nöjd efter en studiedag. Den fortsatte med olika seminarier på Tiundaskolan, men jag behövde som sagt bli klar med bedömningarna på min egen skola så jag fortsatte eftermiddagen där.

Så blev det den vanliga veckomat-inköpsrundan och hem och laga middag.
När vi precis ätit klart och satt kvar vid matbordet och pratade, ringde äldste sonen.
Det var då jag fick en ny spark. Den här gången av maken.
Till saken hör att vår äldste son är otroligt engagerad i många olika saker, och jag tycker att han ganska ofta åsidosätter höggravid fru och 3-årig son. Idag i telefonen berättade sonen att han börjat på en fortsättningskurs i vinprovning, via föreningen Munskänkarna. Utan att tänka sa jag; Tycker du att du har tid med det?

Direkt när jag sagt det började maken tok-harkla sig från matbordet.
Efter samtalet fick jag en uppläxning i hur jag betedde mig. Var det inte precis dylika kommentarer jag själv beklagat mig för och undanbett mig från min egen mamma?!
Och visst hade han rätt. Det där tyckandet som hon kom med, när jag berättade om saker jag gjort eller skulle göra, som jag inte alls behövde eller ville höra. Ett tyckande som inte tjänade något som helst syfte, mer än att sätta en tagg till dåligt samvete i mig.
Nu upprepade jag precis samma beteende till vår son. Fy mig!

Så jag behövde sparken, skulle såklart behövt den innan jag vräkte ur mig den onödiga kommentaren.
Men jag försöker tänka på den till nästa gång.
Tänka på att tänka innan jag öppnar munnen!

Och nu ska jag sluta tänka helt och hållet och sparka mig själv i säng.
Godnatt!

Snowflakes are kisses from heaven!

Vi gick tillbaka till vintertid, och vinter fick vi! Ett tunt vitt pudertäcke låg över hela stan efter natten.
Jag fick en flashback till barndomskänslan. När man såg den första snön och bara ville ut och leka!
Lekte gjorde jag inte, men jag cyklade genom stan för att ta mig till tåget, och det kändes som om jag var den enda vakna människan i hela världen. Det var tyst, tomt och så vackert. Gamla kyrkogården, Carolinaparken, Slottsbacken. Det vita vackert upplyst av en blek morgonsol, bara något enstaka cykelspår före mig, men inte en människa i sikte, bara en taxibil. Vinden bitande kall mot kinderna, men jag tänkte att jag nästan aldrig älskat stan så mycket. Tom och nästan tyst, vit och vacker.

Målet med min tågresa var Älvsjömässan och Sy-festivalen. Kreativitet och inspiration i mängd! Så mycket man vill göra, men så lite tid man har. Jag traskade runt i fyra timmar och kom hem med några påsar med arbete och massor av idéer!

Nu har vi ätit köttgryta och sugit upp den mustiga såsen med nybakat bröd. Jag känner av den där timmen och skulle mycket väl kunna stupa i säng, men nu ska vi sätta oss för att titta på ett avsnitt av serien Springfloden.

Så här såg det ut vid minneslunden i eftermiddags. Maken och jag promenerade till kyrkogården och tände ljus för våra nära och kära i eftermiddags.

Nu tackar jag denna fina helg och inväntar en ny vecka!

En dag med utdelning

Aningen berusad, proppmätt och riktigt tacksam, är min känsla så här på lördagkvällen!

Just hemkommen från en försenad födelsedagsuppvaktning i form av en 7-rätters avsmakningsmeny på Dryck och Mat tillsammans med bror Leif, hans hustru och min käre make. Min syster skulle också varit med, men dessvärre låg hon hemma i ryggskott. Orörlig och sorgsen.

På hennes egen begäran, plågade jag henne med bilder på varje rätt med kommentarer därtill.

För gott var det!!

Jag började denna dag med matlagning också. Skar upp en högrev i bitar. brynte och efterkokade tillsammans med chili och tomat.

Konstaterade, när jag skar, att bindväven var extremt seg och svårgenomtränglig. Tänkte då på kursen jag gick på Masersgården, för några år sedan. Hur vi tränade just bindväven, för att få den stabil och mjuk. Den här kossan, måste tränat hårt!!

Köttet jag skar fick sedan stå och puttra i tomatsås ett par timmar, medan maken och jag åkte till miljöstationen med skräp, till Ikea för att köpa glasburkar och ljus, till Granngården för att köpa fågelfrön samt till Vålamagasinet för att köpa en skinnstol till hallen.

Så dagen har gett utdelning med besked!

Nu ska här borstas tänder och krypas till sängs, för i morgon klockan 9 ska jag ta tåget till Stockholm.

Det är Fredag!!

Så här såg det ut i slöjdsalen kl 16.20!
Eftersom årskurs nio denna vecka hade prao, så slutade dagens lektionstid för mig kl 10.35.  Eleverna i klass 8 c stannade dock kvar till kl 11.15 och kl 11.00 kom min lärarstudent som haft pågående projekt "Hemliga bilden". Hon har presenterat ett projekt där eleverna ska tolka en liten del av en stor bild. Kriteriet var att använda sig av minst 2 olika textila tekniker och efterlikna bilden så mycket som möjligt. Delen av bilden var en del av ett fotografi av en del av skolan. Det hela ska sedan monteras upp till ett konstverk. Idag skulle vi prata bedömning. Vilket vi gjorde i drygt 5 timmar!

Men nu är lokalerna till skolan stängde. Eleverna har gett sig av på ett efterlängtat höstlov. Vi lärare får jobba på tre dagar med diverse olika arbetsuppgifter. Bl a ska jag sitta och skriva in 58 bedömningar......
Men innan dess  tar vi Helg!

Det är inte hur man har det, utan hur man tar det......

Eller....

Igår hade vi problem med internetuppkopplingen här hemma, så inget blev skrivet. Kanske var det lika bra, för jag var på riktigt dåligt humör!

Hade under arbetsdagen sett fram emot att få komma hem och sätta mig i soffan med stickningen och ett glas vin. Håller på att sticka en kofta och nu var ärmar och fram- och bak-stycke färdigt för att sättas ihop och så skulle jag få sticka det roliga mönsterstickade oket.
Efter fyra varv a´ knappt 300 maskor insåg jag att något inte stämde. Jag tog fram mönstret och läste, bara för att inse att jag missat en liten mening i början av beskrivningen, om att de maskor jag lade upp för knäppkanten, inte skulle räknas in i totala maskantalet.
Det var bara till att repa upp allt ner till resårkanten. Några kvällars jobb till spillo. Det kändes inte kul alls.
Men nu ikväll, efter denna arbetsdag, tog jag itu med omstarten, och då det kändes helt ok igen. Jag satt vid köksbordet och lyssnade på Mark & Jonas pod, så jag skrattade högt emellanåt.

Så vad blir kontentan? Var jag ett ägg igår och en potatis idag......??

Vad är jag då imorgon?

Hemlis på g

Det är fantastiskt bekvämt att kunna sitta hemma vid köksbordet och kunna ha kontakt med så gott som hela världen, kunna boka, beställa, betala och få bekräftelse direkt i mejl-korgen.
Så nu har jag fixat födelsedagspresent till kära maken! Han fyller om knappt två veckor.
Och jag känner mig nöjd och hoppas att även han ska bli det!
Det är väldigt roligt att ge, när man känner att det man kommit på är så bra!

Och det är roligt att ha hemlisar!
Bilden på snobben, tänker jag ska kunna bli ett födelsedagskort.

Det är bara det att hela kvällen försvann här vid datorn.
Fast jag har faktiskt kokat lingonsylt samtidigt, och satt en omgång svamp på tork.....

Ljuva minnen och otrevligt besök!

Jag öppnade en ny burk honung till morgonteet. Den smakade sommar och sol och förflyttade mig tillbaka till.....

..den 30 juli och.kvällsdoppet i den lilla skogstjärnen i det Halländska landskapet, nära gränsen till Småland. Här lever bisamhället som flitigt jobbat ihop till den goda honungen. Tack!

Skogen ger och skogen tar.....
När vi gick i svampskogen igår så tänkte jag att det är så skönt i skogen på hösten, för man slipper flugor, myggor och andra småkryp.
Men dessvärre inte allt, för när jag skulle byta om till yogakläder ikväll,  upptäckte jag  att en fästing bitit sig fast på min underarm!
Hur i all sin dagar kunde den undgå både min helkroppsmassage och mitt bastubad med efterföljande långdusch i går efter skogsvistelsen?

TBE-vaccinerad är jag. Borrelia har jag haft och vill helst inte få tillbaka. Jag håller tummarna för att just den här lilla rackaren var en snäll typ!

Ska ta och gå igenom resten av kroppen nu i kvällsduschen, så att den inte hade några släktingar med sig som sitter och mumsar någon annanstans!

Supersöndag!

Blogginlägget igår blev tvärt avslutat. Jag blev så trött, så orden tog bara slut! Det hade nog blivit obalans redan från igår morse. Jag hade alarmet på som en vanlig arbetsdag och när det gick, frågade jag sömndrucket maken, om han inte försovit sig, eftersom jag märkte att han låg kvar i sängen bredvid.  Noll koll på att det var lördag! Inte för att jag blev besviken, men jag blev väldigt snopen.

Bättre i morse. Vaknade utan alarm men av gryningsljuset kl 8. Hade inte hört när maken kom hem på nattkröken, men kändes tryggt att han låg bredvid. Vi mornade oss en stund medan han berättade om gårdagkvällen, innan vi gick upp och lagade frukost.

Sen blev det en sådan där söndag som jag älskar!!

Matsäck iordningställs. Vi klär oss för utevistelse.

Just idag drog vi iväg till svampskogen.

Det blev god utdelning! Redan efter ett par timmar var bådas korgar fyllda till brädden! 

När vi kom hem och hällde ut allt på köksbordet, blev det överfullt. Maken satte sig att börja rensa, medan jag bilade till Krusenberg för en Lomi-lomi-massage.

Fick min favoritmassör Åsa, och en timme senare var jag som en ny människa. 

Åkte hem och hjälpte till med svamprensningen medan bastun blev varm.

Därefter blev det söndagsmiddags-fix med ett kallt, gott, vitt vin i glaset, skön musik i högtalarna och småprat om ditt och datt.

Behöver jag säga mer? 

Helt enkelt receptet för en supersöndag!

Vilket också borde betyda att man nu är laddad och redo inför en ny arbetsvecka. Eller.............?

Änglar uppåt väggarna

Ikväll är maken på fest. 25-årsjubileum,  1993 blev han klinikchef för folktandvården som öppnade i Storvreta.

Åren går. Och vi blir äldre. Det är ju logiskt.
Och åren sätter sina spår! Det är ju också logiskt, men inte så skoj.....

Skulle fixa till mig lite extra med smink, och sotade ögon idag.

För det första så är min högra hand nu så skakig, så det börjar bli väldigt svårt att sminka ögon. Jag tar stöd på alla sätt jag kan, men plötsligt så rycker handen till, och så har jag ögonskugga över hela kinden och mascara i pannan.
För det andra, så tycker jag att alla rynkor framträder så mycket mer med concealer, foundation och puder.

Så det som ska bli en snyggare version av mig själv, blir tvärsom, en fulare!

Anledningen till fixet var detta;

Min kollega träslöjdsläraren och tillika silversmed, slog idag upp portarna till sin nya lokal på Väderkvarnsgatan. Här har hon slitit dygnet runt i månader, för att äntligen kunna öppna upp idag, med champagne och snittar. Hon har verkligen öga för detaljer och en otroligt god, sofistikerad smak.
Jag frågade faktiskt vad hon har att göra på skolan!  Såklart handlar det om pengar. Men jag önskar henne all lycka till med verksamheten i denna fantastiska lokal!!

Som ett korn på en strand.....

Jag har lyssnat på den här låten hur många gånger som helst i kväll, när jag lagade mat och sippade Prosecco! Den berörde mig!
Hade direkt från jobbet åkt på  ett skivstångspass,  och tagit i så att armarna skakade när jag skulle låsa upp cykeln!. Åkte hem och kramade maken, som varit borta över natten på kurs i Upplands Bro.
Jag peelade ansiktet, la en mask, tappade upp ett bad, korkade upp en Prosecco, tände ljus och läste bok. Veckans alla arbetsrelaterade bekymmer lät jag rinna ut tillsammans med badvattnet.
Jag lagade thai-inspirerat och vi blev sittandes ett par timmar vid middagsbordet.
Det är helg, och den är välkommen.

.... även om jag bara är ett korn på en strand.....

I choose to make the rest of my life the best of my life!

Idag fick jag ett mejlutskick med delar av föreläsningen som Lili Öst höll under resan till Mallorca.
En bra påminnelse, så att man inte bara lunkar in i vardagen och glömmer allt man började fundera på under den där veckan. Det blir ju tyvärr lätt att man hamnar i alla måsten och tränger undan föresatser, drömmar och önskningar..
Det påminde mig också om att jag skulle beställa två böcker av Sofia Sievertsdotter; Tillitens väg och Strimmor av ljus, så det gjorde jag nyss på Adlibris. Dessutom har jag beställt hennes nya bok Ord på vägen, direkt från henne själv, för den har ännu inte kommit ut i handeln.
Med dessa tre böcker på nattduksbordet, så ska jag nog kunna hålla mig påmind om vikten av att ta mig tid för eftertanke och reflektion.
En annan sak jag har på nattduksbordet är ett värmeljus i en behållare med vatten och droppar av oljan "Frid och kärlek". Den brinner och sprider väldoft lagom till jag ska krypa i säng, vilket jag ska göra nu. Timmen har blivit ganska sen eftersom jag varit på syjunta/bokcirkel nu ikväll.
Men nu borstar jag mina tänder och kryper ner mellan rena lakan och tänker på tre saker som varit extra bra idag, innan sömnen får ta över och låta kropp och själ vila innan fredagen gryr och en ny arbetsdag sätter igång.

Tänk om hösten är starten för en inre vår!

Nu börjar dom ligga i drivor! Löven alltså!
...och till viss del kollegorna också!
Det är ungefär mitt i höstterminen, vi börjar göra mitt-terminsbedömningar och det är mycket just nu!
En av mina kollegor bara gick hem idag, hon orkade helt enkelt inte. En annan tog ett snedsteg i trappen påväg ut från en lektion. Han kände sig yr och vimmelkantig. En suckade uppgivet under lunchen.
Själv känner jag mig energifylld och liksom lätt! När jag nämnde det för en kollega så himlade hon med ögonen och påminde mig om varför; nyligen en ledig vecka på Mallorca och en helg i London.
Dock kom hon efter vårt arbetslagsmöte och påpekade att nu såg jag faktiskt lite trött ut.....
Och så är det väl, när man sätter sig ner efter en hel dag med lektioner så blir man trött, för visst är det intensivt.
Men som jag och en annan kollega pratade om under lunchen, varken hon eller jag tror att vi kommer att bli utbrända, eller gå in i väggen. Dels börjar vi bli lite till åren, och dels är vi nog båda ganska så "grundade"och tar saker lite med ro. Men visst kan vi också uppleva stress och känna av en tung arbetsbörda periodvis.
T ex i morse när jag skulle ta fram en bedömning till en elev på datorn, och den var seg och inte ville starta, samtidigt som 3-4 elever räckte upp handen och behövde hjälp. Då fräste jag irriterat; -Usch jag vill ha papper istället! Varpå flera av mina elever sa; JA, det vill vi också. (Där blev jag faktiskt förvånad, trodde att det var jag som var mossig....)

Men man får ta till lite knep i vardagen för att hålla sig lugn.
Knep nr 1;  jag tog en stavgångspromenad kl 7 i morse. Kan liksom inte få nog av höstens fägring i naturen. Och jag sög på Sofia Sivertsdotters ord; Tänk om hösten är starten för en inre vår.

Knep nr 2; jag har bakat ambrosiakakor nu ikväll. Känner mig faktiskt harmonisk när jag bakar sockerkaka, det är något gammaldags rejält över det. När dom har svalnat ska jag ha på florsockerglasyr och syltade apelsinskal. På fredag ska dom ställas fram i personalrummet på skolan, det är årskurs 9 lärarnas köksvecka.

Knep nr 3; jag stickar framför Bonde söker fru. Så totalt intelligensbefriande och lättsmält!

Tid för te

Jag dricker alltid te morgon och kväll, men det smakar som allra bäst när hösten kommer. Det hör på något sätt ihop med nedfallna, blöta löv, orange-brunt landskap och ruggig väderlek.

Favorit i repris.

               Dottern och jag luktade oss igenom te-sorter i en fin te-butik i London i lördags.

Och nu ikväll uppkrupen i soffan med min stickning, smakar det som allra bäst.

Det är rött Chai med en klick honung!

Mums!

Live. Love. London.

Jag har tillbringat helgen i London, tillsammans med min make och mina fyra vuxna barn!

Det var barnens födelsedagspresent, och det var en helt fantastisk gåva. Jag saknar ord!

Vi bodde i den fina stadsdelen Chelsey på Sloane Square Hotel, där vackra burspråk vette ut mot det lilla torget, som kantades av stora, vackra lövträd i höstliga färger.

Vi gick...

...och gick...

...och gick...

... och gick! 

Över två mil på lördagen!

Vi åt på restauranger som bokats månader i förväg!

Hawksmoor Knightsbridge ett fantastiskt steakhouse

Galvin at Windows 28 våningar upp med utsikt över hela London och en avsmakningsmeny som inte gick av för hackor. Min första middag på en restaurang med Michelinstjärna.

Vi drack Margaritas..

... och åt mexikanskt till lunch.

Öl, vin och ciderpaus utanför Tate modern.

Finfrukost med silverservis och kypare i svart och vitt på anrika The Wolseley.

En och annan kaffe och en hel del prosecco!

Vi njöt av vackra Covent Garden och lät oss underhållas av lindansare, operasångare, utbrytarkungar och trubadurer.

                                            Vi fascinerades av färgstarka Chinatown.

                                      Vi skrattade åt vakterna utanför Buckingham palace.

                                                    Jag suktade efter att köpa vackra skor....

                                                            ...men nöjde mig med att titta!

                          Vi var också en smula kulturella och besökte Saatchi gallery

Intensiva timmar och en helg som snabbt är förbi, men med minnen som jag, och maken, för evigt sparar i våra hjärtan.

Och det är dom här fyra som vi har att tacka för allt!

Brittsommar-dag

Jag satte en bit nötkött på kokning, tog stavarna och gav mig ut när mörkret precis lättade på himlen.
Stavarna i händerna, bestämda tag och stora kliv. Trafiken var morgontät och det var skönt att komma ifrån vägarna och ge sig in i skogen. När jag nådde området vid Kung Björns hög, hade solen stigit på himlen och fåren började röra sig mot nya betesmarker. Jag hade nära sällskap med ett par som var på väg mot flocken. En av dom, försökte gnaga på min stav, men den smakade förmodligen illa, så han gav upp på direkten och gav mig en bister blick, innan han fortsatte.
Jag blev ordentligt varm, och fick knäppa upp min jacka och ta av handskarna.
Inte så konstigt med tanke på att termometern visade + 14 grader när jag kom hem. Jag tog fram dammsugaren och tog en veckostäd innan dusch och frukost.
Dagen har bjudit britt-sommar-väder. Jag satt t om ute i solgasset och åt min lunch-macka och drack mitt kaffe. Det var ljuvligt skönt!
Nu ikväll har jag tagit hand om mitt nötkött, skurit rotfrukter och färdigställt köttsoppan, som ska vara middag i morgon kväll. Har även bakat surdegsbröd, rejäla limpor med havrekli och brödkryddor.
Har fantastiska trevligheter att se fram emot kommande dagar, så nu blir det ett uppehåll här på sidan. Återkommer måndag kväll!

Tillbaka

45 år sedan; Barbro 15 år, mellan Arvid, Folke och Martin. Året är 1973. Ett gammalt skolfoto.
Anledningen till att jag letade fram detta foto, var att vi ikväll hade en textillärarträff i Tiundaskolan, min gamla högstadieskola. Eller egentligen inte, eftersom min gamla skola revs för att byggas upp i en ny, modern och större skepnad.

Det enda jag kände igen från "min gamla" skola var delar av konstverket i matsalen och korridorerna, där man tillvaratagit tegelstenar från det ursprungliga gamla tegelbruket, som låg på samma mark in på 50-talet.

Allt var nytt och fräscht, men lite väl sterilt, enligt min smak, och slöjdsalen var jag inte alls imponerad av. Så jag traskar gladeligen iväg till min egen slitna men mycket mer charmiga sal imorgon.
Dock alltid trevligt att träffa kollegor från olika skolor runt om i stan. Vi utbyter ideér och pratar om ditten och datten, och ikväll var det dessutom en liten workshop med sashiko-broderi. Jag var lat ikväll och tittade bara på.
Och nu kan jag inte låta bli att undra; var tog Folke, Arvid och Martin vägen.....?

Tids-studie

Månaderna går, veckorna rullar på, dagarna försvinner...

168 timmar i veckan har jag (och alla andra människor), ca 40 timmar går till arbete, ca 49 timmar till sömn, ca 38 timmar till städning, handling, tvätt, matlagning osv, ca 5 timmar träning.
Slår jag ihop dessa timmar så ser jag att det återstår faktiskt 36 timmar.
Av dessa ägnar jag ca 1 timme per dag åt att skriva (blogga),  ca 30 min per dag åt handens arbete, jag läser alltid innan jag somnar ca 30 min per dag.
Då blev det kvar 22 timmar..
Idag pratade jag i telefon ca 1 timme.
Men då betyder det att jag denna vecka har kvar 21 timmar att hitta på något roligt med!!

Plötsligt känns det som oceaner av tid.

Det kanske bara handlar om att prioritera?

You can´t buy happiness....

... but you can buy a bike, and that´s pretty close!

                                                       För se bara på bilderna ovan!
En lång cykeltur på skogsstigar ner till Mälaren, med äggmackor och kaffetermos, intagna på en solvarm klippa med vattenglitter och vågskvalp, tillsammans med mannen i mitt liv!

Det är ren och skär lycka!