Axlarna ända uppe vid öronen

Jag satt brandvakt vid dagens Lucia-tåg i skolan, beredd med trasa och vattenhink. Tack och lov behövde jag aldrig rycka ut, hela föreställningen gick bra, alla levande ljus till trots. Skön sång i stämmor, lite för höga och falska sopraner, en och annan sprucken målbrottsröst, någon som bara mimade, en med för kort lucialinne, en med alldeles för långt, stjärngossestrutar som hela tiden ville halka av huvuden, glitter och röda band som hela tiden skulle rättas till. Men precis som det ska vara. Stämningsfullt och fint!
När jag skulle servera min klass choklad och lussebullar i matsalen kom ett gäng elever från en annan klass och drog med mig upp till salen. Vi måste få jobba nu! Det är väl ändå lite rörande!?!!

Så gick dagen snabbt, en ström av elever från olika klasser som kom och gick för att göra klart eller för att lämna i sina utvärderingar och färdiga alster. Jag ringde även in ett par elever och tvingade in dom för att färdigställa och på så sätt få ett rättvist betyg.
Mitt skrivbord blev mer och mer fullt! Elever kvar till 16.30. Klockan 17 skulle alla betyg vara satta.
Jag fick svar från min rektor att jag inte kunde få uppskov. Deadline måste hållas.
Jag motade ut de sista eleverna, nu fick ingen sitta kvar. Satte mig och började arbeta mig ner i högarna. När klockan var kvart över fem var en klass klar och jag hade tre kvar. Kände mig  nästan gråtfärdig då jag var orolig för att systemet skulle låsas, så att jag inte skulle kunna skriva in resterande betyg.
Det hände tack och lov inte. Jag bestämde mig för att ta ett djupt andetag och bara fokusera på en elev i taget. Göra så gott jag kunde.
Klockan 19 släckte jag och gick mot cykeln. Och det var då jag kände det. Hur mina axlar satt uppdragna ända till öronen, och jag hade spänningshuvudvärk.
Blä för press och stress!
Men  nu är det gjort för den här terminen.
Några kommer att bli besvikna och tycka att det är orättvist. Några kommer att bli glada.
Det bästa är ändå att jag själv känner att jag gjort rättvisa bedömningar och att jag har konkreta underlag för de betyg jag satt.

Eller förresten; det bästa är att mina axlar är nere på rätt plats igen!