Gott Nytt År

Skön skridskotur Valloxen runt, knappt 3 1/2 mil. Det speciella ljuset, gråa skiftningar.

Varm glögg.

Varmbad med bubblor och ansiktsmask. 

Läsning.

Finmiddag.

Magen full.

Paus medan dottern diskar, maken och pojkvännen sitter och pratar.

Grannarna smäller av raketer.

Vovven gnäller efter goda rester av oxfilé.

Strax kortspel.

Därefter dessert.

12-slaget.

Gott Nytt År.

Oxens år ska bli fantastiskt 2018!!

Allt går ju runt...

I morse vid frukostbordet, diskuterade vi kring nyår. Yngsta dottern tycker inte att helgen är så speciell längre, inga vilda fester i 15-cm höga klackar och tighta guldpaljettklänningar, som för några år sedan.  Maken tycker inte heller att det är något särskilt. Allt går ju runt, säger han.

Men hallå, blev inte det lite tråkigt, tyckte jag. Visst är det väl skönt med "ett avslut", att reflektera över året som gått. Att planera, drömma och se fram emot det år som kommer. Visst behöver vi lite fest och firande! Sen inte sagt att det behöver ske i stora sammanhang eller på ett speciellt sätt. Var och en får väl fira som han/hon vill. Men jag tror vi behöver avslut och nystarter, rent symboliskt så känns det bra!!

Jag har i alla fall storstädat, för sista gången detta år! Det ska vara välstädat och fint när det nya året ska välkomnas!
Maken fick åka och handla nyårsmaten, medan jag tog en promenad med lilla vovven, eftersom matte jobbar.

Så samlades vi kring middagsbordet nu ikväll och det blev tal om nyår igen. På så vis att maken och jag fick en inbjudan. Av dottern och pojkvännen. Dom vill vara hemma med oss gamlingar och bjuda på finmiddag för att fira in det nya året! Vi tackade ja!!
Och strax efter fick jag en inbjudan av maken. Att följa med på skridskoisar i morgon. Jag tackade ja!! Så nu ligger långfärdsskridskor, ispikar och ryggsäckar redo på hallgolvet.

Så för att bli redo för årets allra sista dag, lär jag nog krypa i säng och sova precis nu!
Godnatt!

2017 - en annorlunda jul...

...i alla fall i mina ögon sett!

Under hela mitt liv har jag firat julen hemma, den har i det närmaste varit helig! Jag ÄLSKAR julen!

Men de sista åren har jag börjat känna att det egentligen är DECEMBER och ADVENT som jag älskar! Tiden före jul, med allt vad den innebär, det är vad jag älskar!  Själva julen är så kort och intensiv och ibland hysterisk. Borde den inte kunna firas på något annat sätt?!! Kände att det faktiskt är gemenskapen som är viktigast för mig!  Därför bjöd jag i år med min familj till en vecka i solen.

Dagsljus 11 timmar om dagen istället för bara 6!

Lite mindre kläder att pälsa på sig för en vecka!

När jag fyllde 40 år, firades födelsedagen i San Augustin på Gran Canaria. Nästa år fyller jag 60 år, nu firade vi julen i Puerto Mogan på samma ö!

                                                           Med pool- och strand-häng.

           Med gemensamma måltider, kortspel, kvällspromenader och minidisco för de små.

Med lättlästa böcker i solstolen.

Med strövtåg i öken, på stränder, i turistområden, i vackra gränder.

Med medelhavsmat och cava.

Men också med;

Krubba,

Tomten, som hittat till Puerto Rico,

där släktingar bor, som bjöd på...

                                                            ...traditionellt julaftonsbord.

Igår kväll landade flygplanet på Arlanda. Tillbaka till Sverige. Förhoppningsvis med lite laddade batterier, även om 12 av oss 13 drabbades av varsitt dygns magsjuka, av den otrevligare sorten. Den kom överraskande och slog till skoningslöst. Det hör väl också till bilden av en annorlunda jul!

Men en bild från en natt på kallt kakelgolv, hulkandes i magkramper framför toalettstolen, är inget som jag har, eller vill lägga upp bild på.....

Rimfrostvacker vinterkväll!

Hade elever kvar långt efter sista lektionen idag. Nu är det bråda tider för julklappstillverkning!

Cyklade bara hem snabbt för att lämna portföljen och släppa ut lilla vovven i trädgården, sen skulle jag direkt vidare till Sven Dufvas restaurang.  Skolan bjöd på julbord! Trevligt att som omväxling få slippa skolans lokaler. Särskilt som denna lokal var riktigt fin, en gammal gymnastikhall inne på det gamla militärområdet där S 1, tidigare höll till.

Se bara; vilken rymd, vilka fönster och så dessa vackra, råa tegelväggar! Dessutom var maten riktigt bra. Jag höll mig till fisken, och så ett par knäckemackor med julskinka. Mums! 

Att sedan cykla hem i rimfrostvacker vinterkväll, blev pricken över i!

På varje liten kvist, grässtrå, torkade blomställningar, tallbarr-så var det gnistrande frost-kristaller.

Magiskt vackert!

Och med det sagt, tar jag ett uppehåll i skrivandet och återkommer strax före nyårsafton.

God Jul!

Nej tomten; alla barn är inte snälla!

Eller barn och barn.

Men någon (förmodligen vuxen) oärlig person har kapat mitt bankkonto!

Idag upptäckte jag att knappt 5000 kronor fattades på mitt konto. I lördags eftermiddag har 15 uttag på mindre summor gjorts från  Cambridge och  London, med samma namn help.jagex.com 

Jag blev så arg! Varför kan människor inte bara vara ärliga!!

Nåväl, jag har spärrat kortet och polisanmält händelsen. Så får vi se vad som händer, om jag får tillbaka några pengar eller inte.

Tack vare min älskade make, har jag lyckats lära mig att inte ta så allvarligt på händelser som inte har med direkta personskador att göra, och sådant jag inte kan påverka. Hur surt det än är så är  pengar  världsliga ting.

Och som "plåster på såren", fick maken och jag "lilla julafton" idag. Yngsta dottern och pojkvännen kom hem. Pojkvännen som varit i Kurdistan och jobbat i fem veckor, hade med sig en resväska med gåvor hem! Kilovis med nötter och frön av olika slag. Vackra te-glas på porslinsfat med guld-dekor. Sminkväskor och tights i stretch-sammet. Lyx-whisky och parfym. Och ett stort fat med de läckraste baklava!

Dofter

Det doftar gott från kastrullen på spisen! Jag kokar knäck!

Det doftar ljuvligt från hyacinterna i krukan på vardagsrumsbordet, dom är fullt utslagna nu!

Det doftar fräsch skog i trappen ner till källaren. Jag tog in ett fång enris och satte i den gamla kopparkastrullen, nedanför trappen.

Det doftar stearinljus. Har släckt alla tända ljus, bl a det tredje adventsljuset!

För mig är dofter starkt förknippade med lycka! Jag har många doftminnen från när jag var barn t ex. Juldofterna är väl delvis uppståndna där. (Fast numera ingår inte Fenom skurpulver och fernissa i mitt julhem. Mamma hon fejade hela lägenheten och fernissade alltid golven till varje jul.)

Det är söndagskväll! Ordningen är återställd, maken har kommit hem från sin Malmö-helg. Vi har bastat och ätit sen middag tillsammans. (Det blir förresten en speciell doft när man sätter på bastun. Varm furu! Typisk söndagskvällsdoft)

Det är den sista söndagskvällen innan jul-lovet! Om precis en vecka är det julaftonskväll!

Strax kommer det att dofta av Pepsodent tandkräm i vårt badrum och från min mun.

Tidigt sänggång eftersom jag ska upp tidigt och baka bullar till min klass imorgon bitti.

Då kommer det att dofta gott i köket......

Visst kan man bli glad av shopping!!

Idag när jag var nere på stan i värsta lördagsrusningen före jul, så kände jag hur skönt det är att inte behöva springa runt och köpa julklappar!!

Jag köpte dock några småsaker som faktiskt ska bli julgåvor, men det var gjort på en kvart i en liten, liten mysig leksaksbutik som heter Krabat.

Största anledningen till att jag tog mig ner till kaoset, var att jag skulle växla till euro och köpa mig en ny baddräkt! 

Dessutom tänkte jag förutsättningslöst, att OM jag springer på en röd julaftonsklänning, så tänker jag unna mig det! Lovade mig det i augusti-september, att om jag inte köper några kläder under hösten, så får jag köpa mig en röd klänning till jul.

Jag var så nära att köpa en höst- och vinterjacka, men eftersom jag inte hittade någon jag tyckte så där jättemycket om, så fick det vara. Tog faktiskt fram en gammal dunjacka som yngsta dottern hade under högstadietiden. Den har inte använts på 6-7 år, men hängde ändå kvar uppe på vinden, och jag tänkte att den fick duga åt mig. Den är varm och skön och lagom stor, men kanske inte supersnygg. Tycker dock att den är ok att ha fram och tillbaka till jobbet.

Så föll det sig idag så att jag faktiskt "sprang på" en röd klänning. Ärmlös, vid A-linjeformad i två lager tunn chiffong,  med röda glittrande glas-stenar i den v-formade ringningen.

Och tur hade jag, för den var på rea!  Det kallar jag ett lyckat köp!

Så visst kan man bli glad av shopping!!

Fåfäng? Ja, det står jag för!!

Jag har läst att män, i genomsnitt, slutar bry sig om sitt utseende vid 46 års ålder, kvinnor 13 år senare.
Det betyder alltså att jag skulle sluta bry mig nu........

Men jag hoppas, att jag aldrig slutar bry mig!
Nog mår man bättre om man tänker lite på att hålla sig i form och fixar till sig lite!
Och göra det för sin egen skull, inte för någon annans!

T ex idag;

Direkt efter jobbet, cyklade jag ner till Beauty Barn, och lät Hannah fixa fina jul- och nyårsnaglar.

Sen fortsatte jag hemma. Det blev bubbelbad med ansiktsmask och därefter röda tånaglar!

Nu sitter jag "fredagsfin" i soffan med en Irish Coffee och planerar helgen. En helg i ensamhet, då maken är påväg till Malmö, för sitt årliga julbord/utbildning, med ett dentalföretag. 

Tänk, jag tycker att det är riktigt skönt att få rå sig själv emellanåt!!

Gå på folkhögskola

Från Skrivande med yoga till Trädgårdsdesign till Paddla, klättra, vandra till Handgjort papper och fria stygn och så vidare....

Vad jag pratar om?

Jag har suttit och kikat igenom sommarkurser på Folkhögskolor nu ikväll. Det finns hur mycket som helst att göra. Alla områden och inriktningar. Över hela vårt avlånga land. För nästan inga pengar alls. Det är helt fantastiskt! Här kan man verkligen prata om folkbildning!

Jag har bra erfarenheter av folkhögskolor. Ända sedan mina två perioder i Dals Långed, på Stenebyskolan, i min ungdom. Sammanlagt 15 veckor gick jag på småslöjd, träslöjd och korgslöjd. Sen på Kyrkerud i Årjäng där jag gick på Ullakademin och Västberga i Storvik där jag gick på Broderi. Båda på distans, med så roliga uppgifter och så intressanta möten med olika människor.

En av dessa, är numera lärare på broderikursen på Västberga, och det var hon som på Instagram tipsade om en Sashiko-kurs i sommar.

Jag är faktiskt riktigt sugen på att söka till några kurser. Ska bara fundera lite mer på vilken jag helst vill gå, svårt att välja, när det är så mycket som verkar roligt.

Axlarna ända uppe vid öronen

Jag satt brandvakt vid dagens Lucia-tåg i skolan, beredd med trasa och vattenhink. Tack och lov behövde jag aldrig rycka ut, hela föreställningen gick bra, alla levande ljus till trots. Skön sång i stämmor, lite för höga och falska sopraner, en och annan sprucken målbrottsröst, någon som bara mimade, en med för kort lucialinne, en med alldeles för långt, stjärngossestrutar som hela tiden ville halka av huvuden, glitter och röda band som hela tiden skulle rättas till. Men precis som det ska vara. Stämningsfullt och fint!
När jag skulle servera min klass choklad och lussebullar i matsalen kom ett gäng elever från en annan klass och drog med mig upp till salen. Vi måste få jobba nu! Det är väl ändå lite rörande!?!!

Så gick dagen snabbt, en ström av elever från olika klasser som kom och gick för att göra klart eller för att lämna i sina utvärderingar och färdiga alster. Jag ringde även in ett par elever och tvingade in dom för att färdigställa och på så sätt få ett rättvist betyg.
Mitt skrivbord blev mer och mer fullt! Elever kvar till 16.30. Klockan 17 skulle alla betyg vara satta.
Jag fick svar från min rektor att jag inte kunde få uppskov. Deadline måste hållas.
Jag motade ut de sista eleverna, nu fick ingen sitta kvar. Satte mig och började arbeta mig ner i högarna. När klockan var kvart över fem var en klass klar och jag hade tre kvar. Kände mig  nästan gråtfärdig då jag var orolig för att systemet skulle låsas, så att jag inte skulle kunna skriva in resterande betyg.
Det hände tack och lov inte. Jag bestämde mig för att ta ett djupt andetag och bara fokusera på en elev i taget. Göra så gott jag kunde.
Klockan 19 släckte jag och gick mot cykeln. Och det var då jag kände det. Hur mina axlar satt uppdragna ända till öronen, och jag hade spänningshuvudvärk.
Blä för press och stress!
Men  nu är det gjort för den här terminen.
Några kommer att bli besvikna och tycka att det är orättvist. Några kommer att bli glada.
Det bästa är ändå att jag själv känner att jag gjort rättvisa bedömningar och att jag har konkreta underlag för de betyg jag satt.

Eller förresten; det bästa är att mina axlar är nere på rätt plats igen!

Slöjd måste få förbli ett "Handens Arbete"!

Den senaste läroplanen är jag inte överförtjust i! Jag tycker t ex att den teoretiserar slöjden och tar bort skaparglädjen. Allt ska tolkas, analyseras och reflekteras över, ner i minsta detalj. Det finns många olika betygskriterier som ska gås igenom för varje arbetsområde, och nu när  eleverna börjar bli vana vid den, så har jag märkt att många av dom som kanske inte har så väldigt gott handlag när det gäller de praktiska momenten, dom försöker kompensera detta genom att skriva!
Visst tycker jag att det är viktigt att man förstår vad man gör, och att man kan använda slöjdbegrepp där de behövs. Men det absolut viktigaste är ändå handens arbete! Gör händerna rätt, så ser jag ju ändå att eleven tänker (mer eller mindre omedvetet) kring arbetsprocessen.
De senaste dagarna har jag ett par gånger fått tala om för några elever att om själva arbetet ligger på en E-nivå, så kan du aldrig skriva dig till ett A. Dom flesta förstår detta, men en del tycker det är konstigt.
Slöjd måste få förbli ett handens arbete, Och jag hävdar med bestämdhet att vi människor behöver den sortens arbete också. Inte bara hjärnans arbete!
 Allt det här har i alla fall resulterat i att jag nu har utvärderingar långa som noveller, som ligger på mitt skrivbord och väntar på att läsas.  Vid 19-tiden ikväll gav jag upp. Innan jag cyklade hem mejlade jag vår rektor och bad om uppskov med betygsättningen. Det är tänkt att alla betyg ska vara satta kl 17 imorgon, men jag kommer omöjligt att hinna detta. Det är luciafirande i morgon bitti, lektioner hela dagen och elever som jag lovat ta in extra emellan, för att dom ska hinna bli färdiga med sina arbeten. Jag behöver åtminstone ett par timmar till! Och jag vet att jag har frustrerad kollegor som känner likadant!

Behövde avsluta kvällen med något intelligensbefriande, så jag har precis målat mina naglar i en mörklila färg! Nu ska jag försöka borsta tänderna utan att skrapa i lacken!

En dag i taget!

Det började så stilla utanför klassrumsfönstret, på förmiddagen. Stora, kristall-liknande snöflingor som sakta dalade ner och täckte skolgården.
Senare på eftermiddagen, när jag cyklade hem, hade det blivit mindre flingor men tätare och mer frekvent. Snön la sig på trädens alla grenar och dämpade alla ljud. Världen blev vackert vit!
Och man får väl passa på att njuta nu, för termometern visar 0-grader, och prognosen säger regn senare i veckan.

Njuter gör jag också av de fina amaryllisarna jag fick igår. Dom gillrades upp med ståltråd i gardinstången. Jag har vattnat i stjälken och så är tanken att dom ska slå ut, hängandes upp och ner.

Jag njuter även av Den gula oljan, som min svägerska hade med. Hon är thailändska och brukar köpa med sig denna starka, aromatiska olja. Den är otroligt skön, att smörja en droppe av, under näsan, nu när jag fortfarande dras med snuvan. Den renar verkligen luftvägarna. Svägerskan påstår också att om man har hosta, ska man smörja in fotsulorna, sätta på sig sockor och låta verka under natten.

Jag njuter också av den fina lin-dekorationen jag fick av min syster igår.  Den passar så bra tillsammans med den korstygnsbroderade julbonaden i köket!

Kvällen har jag tillbringat vid symaskinen för att sy färdigt julstrumporna. Nu ligger fem färdiga strumpor på strykbrädan, och det blir till att besöka en leksaksaffär och hitta något att fylla dom med!

Annars behöver jag inte leta några julklappar i år, och det känns nästan lite tomt, men mest skönt.

Min julklapp i år, införskaffades redan i somras, och kommer att starta den 21/12.

Men där är vi inte riktigt än.

En dag i taget!

Kort och tung....

... känner jag mig efter några timmar i köket och en bastant middag, som avslutades med kaffe, alldeles för sent, för att det ska båda gott för nattsömnen.
Och inte blev det varken promenad eller gympa under dagen.
Men det var det värt!
Haft en trevlig eftermiddag och kväll med mina kära syskon och respektive.

Och jag blev riktigt nöjd med dukningen! Eftersom det var Nobelmiddag, gjorde jag små bordsplaceringskort, en halv vinkork med en nedstucken enriskvist, som en mini-julgran.

Här är menyn;

Glögg

Grönkålspizza med roquefort-ost

Ansjovisrullar

Älggryta med trattkantareller, rotselleri- och potatismos, sallad

Knäckebröd, frökex, ostar

Rödvin

Saffranspannacotta med lingongelé och små pepparkakor

Kaffe

Och egentligen borde jag ta en rask kvällspromenad, men jag tror jag tar min korta, tunga kropp och kryper ner under täcket och läser några kapitel. Förhoppningsvis kan jag somna trots kaffet!

Lång och lätt...

...kände jag mig efter dagens yogapass!
Har stått vid spisen några timmar idag, och det känns i ryggen, som att jag krymper ihop. Jag har ju faktiskt krympt 4 cm på riktigt, sedan min ungdoms glansdagar. Det stod 177 cm i passet förr, nu står det 173 cm!  Men när jag fick sträcka och tänja i olika yogapositioner, så det kändes faktiskt som att jag blev längre. Och lättare, som yoga-fröken sa!
Tror ju knappast att det skulle märkas i cm (eller i kg) om jag mätte(vägde) mig, men det är känslan som räknas!!

Anledningen till min position vid spisen är morgondagens syskonmiddag!
I 56 år firade jag jul tillsammans med mina syskon och deras familjer. Det var faktiskt jag själv som bröt traditionen för tre år sedan, när vi plötsligt blev så många här i vår egen "lilla" familj. Vi skulle bli 15 stycken på julafton, med mina syskon och deras familjer hade vi blivit över 30 personer. För all del mysigt, men lite väl trångt och tungrott!
Sedan dess har vi firat var för sig, men behållit en adventsmiddag, som vi turas om att hålla i. I år är det min tur! Och det är alltså därför jag stått en del vid spisen idag.

Fortsättning följer i morgon!

Har jag månntro en egen skyddsängel?

Änglaterapi, vet jag inte så mycket om, men det lär finnas en skyddsängel för varje människa, och det låter ju tryggt. Vi kan väl alla behöva någon som vakar över oss!
Och apropå behov, så var dom inte så svåra att tillgodose ikväll!
Efter jobbet, kl 17, cyklade jag hem och tappade upp ett varmbad, blandade till en glöggmartini, tände stearinljus och kröp ner med min deckare, satte på bubbelfunktionen och låg där och lät veckans bekymmer rinna av mig!
Middagen åt maken och jag framför "På spåret", iklädda myskläder. Det blev pizza och rödvin, perfekt och slappt.
Imorgon är det ledig lördag!
Kanske skulle man då haft en änglakortlek och dragit dagens kort för att få ett budskap från änglarna, en vägledning inför dagen. Nu får jag klara mig på egen hand, men vem vet, kanske min skyddsängel ändå ser till att allt blir till det bästa!

This moment is a gift!

-Nu förstår jag varför min farmor tycker så mycket om att gå på syjunta!, utbrast en kille i årskurs 7 som suttit i 80 minuter och nåltovat och inte ville sluta!

Sådana uttalanden behöver man höra i tider som dessa, när färdiga alster hopar sig på skrivbordet, man ska bedöma, skriva kommentarer på skolans pedagogiska plattform på nätet, och så ska betygen färdigställas i mitten på nästa vecka, och man fattar inte hur man ska hinna med allt.

Och så behöver jag för egen del, få ta mig tid att själv skapa! Det är något med handens arbete som jag emellanåt behöver landa i, för att behålla min livslust!
Idag gjorde jag färdigt omslaget till nästa års almanacka.

The past is history

The future is a mystery

This moment is a gift

Skål för Finland

Ikväll kunde jag äntligen gå på en ansiktsbehandling! Det är något jag brukar unna mig med jämna mellanrum, och har gjort ända sedan jag var i 25-årsåldern. Nu oftare än då. Men så fick jag fullt av konstiga utslag i ansikte, på armar och bröst i mitten av augusti som blev riktigt fula, kliade och sved. Jag tog en massa prover som skickades på analys och fick stark cortisonsalva att smörja med. Det har jag hållit på med ända tills för ett par veckor sedan, när allt nästan var borta.
Fick också svar på proverna i samma veva, man hittade inget anmärkningsvärt, men ville att jag skulle prova medicin mot Rosacea. Äta antibiotika i 6-8 veckor och samtidigt smörja med någon salva.
Jag hämtade aldrig ut den medicinen, efter egna sökningar på nätet, så tvivlar jag starkt på att det är rätt diagnos. Utslagen är betydligt bättre nu, det kommer bara någon enstaka här och där.
Min hudterapeut gör underverk med sina behandlingar, och jag känner mig helt trygg i hennes händer. Nu har hon peelat och smörjt, masserat och behandlat med olika medel, och jag känner mig nästan lysande, skimrande i ansiktet. Hon har en teori om orsaken, och jag har fått lite tips, som jag tänker testa. Sen sa hon också att OM jag vill prova den där antibiotikakuren, så får man under tiden och efter avslutad kur, kompensera kroppen genom att äta bra mage-tarm-bakterier, som t ex probiotika.

Till råga på allt, så fick jag ett glas mousserande vin efter behandlingen! Hon är av finsk börd, och firade 100-års självständighetsdag idag! Skål för Finland!

Glögg lindrar snuva......

Jag skyndade mig hem efter jobbet, Skulle baka bröd och svänga ihop en saffranspannkaka, eftersom syjuntan skulle träffas hemma hos mig ikväll. 
Kände mig lite halvmosig, för i natt slog plötsligt snuvan till. Har nyst och snorat hela dagen.
Men jag värmde mig en rejäl mugg glögg som jag smuttade på samtidigt som jag for runt och bakade och dukade. Det blev dessutom påfyllning, innan alla var samlade och vi drack glögg tillsammans. Så jag kände mig riktigt bra och vi hade väldigt trevligt!
Nu, fem-sex timmar senare, när alla gått hem till sitt och jag har plockat undan och diskat, så börjar näsan klia och rinna igen.
Nu får det dock vara nog med glögg. Ska ordinera mig själv lite nässpray och krypa i säng och satsa på att vara snuv-fri imorgon!

Den här dagen får avslutas med en finstämd sång.
Några rader ur texten var dagens kalender på "Renpoesi" 

På avstand er me likemenn Og ingen grenser merkt.  Ikkje våpen, ei sult, ei heller krig Og ingen barn som lir. På avstand er verda stille så Ein kan höre at det nynnast på Ein sang om håp, ein sang om fred,  ein sang for deg og meg

Upplyst i dubbel bemärkelse

Nu är det extra mysigt att komma hem på eftermiddagarna, när allt inte är beckmörker, utan lyses upp av julstjärnor, girlanger och julljusstakar. Och som inte det vore nog, så tänder jag alltid stearinljus och ljuslyktor runt om i huset.
Och så ser jag fram emot att kolla kalendrar! Jag följer två stycken;
Svenska turistföreningen, som har spännande erbjudanden på resor eller boenden på olika platser varje dag.  Inte säkert att jag kommer att boka något, men drömma är gratis, och kanske kan man få tips om platser man vill besöka och uppleva någon gång i framtiden.
Renpoesi på instagram som har en poesikalender med korta dikter varje dag. Ibland går orden rakt in i hjärtat och gör mig alldeles varm.
Och idag var det måndag och sista delen av den svenska serien på tv,  "Vår tid är nu", som maken och jag följt och berörts av. Den är underbart tidstypisk och väldigt bra både i handling, miljöer och skådespelarprestationer. Slutade vid år 1951, men fortsättning är visst på gång ända fram till 1971. Där blir man upplyst genom historiska tillbakablickar.

Men nu är det dags att släcka och sova! Godnatt!

Snälla månen, låt mig få sova

En stjärna faller utanför fönstret, på bilden. Står mamman och önskar sig något?
Nog minns jag när barnen var vakna på nätterna. Man satt ensam uppe i mörkret och ammade, sen stod man och kikade ut genom fönstret, precis som mamman på bilden, med barnet över axeln, för att få en liten rap och så hoppades man på några timmars sömn.
Ikväll, står jag och kikar ut på "superfullmånen". Inget barn på axeln längre. Men en 22-årig dotter har just gett mig en varm kram och sagt godnatt. I morgon bitti 04.00 skjutsar maken henne till stationen, då ska hon ta tåget tillbaka till Borås för att hinna till första lektionen. Det har varit så mysigt att ha henne hemma några dagar, fått göra julbaket tillsammans, pynta och mysa.
Den egentliga anledningen till att hon kom hem, var att yngsta barnbarnet hade sitt 2-årskalas idag. Det blev adventsfika med många godsaker, sång och hurra-rop! Dottern är gudmor till den lille Alfred, och ville vara med och gratulera. Han avgudar henne, och ropar NINNI KOM, så fort hon går utom synhåll. 
När vi cyklade hem i mörkret, lyste den stora, fullmånen upp natthimlen på ett nästan magiskt sätt!
Hoppas bara inte att den ställer till några spratt med min sömn i natt! Det är ju en ny arbetsvecka, och eftersom det bara är drygt 2 1/2 vecka kvar av höst-terminen, så smyger sig betygshetsen på. Behöver all den vila jag kan få!!

Gråt inte över spilld mjölk!

Han är bra min man!

När jag stökade med planteringar och pyntning i förmiddags, så råkade jag välta omkull min fina, röda tekanna. Den for ner i vasken och själva pipen gick av i flera delar.
Jag blev så arg! Så onödigt. Jag kunde väl tagit det lite lugnt, när jag faktiskt såg att det var fullt med grejer på diskbänken. Var jag tvungen att ställa ner planteringen med hyacinter utan att först flytta undan lite grejer?? Och nu på tisdag som syjuntan ska komma hit på te!
Maken, som gick runt och dammsög, stannade upp och frågade varför jag var så upprörd. När jag berättat vad jag gjort, sa han, helt lugnt; - Men jag köper en ny idag. Det är en världslig sak!

Och mycket riktigt! Sena eftermiddagen, när dottern och jag precis tog sista pepparkaksplåten ur ugnen. kom maken hem med en jättepåse med bullar och en sprillans ny tekanna, från Höganäs!

Han hade varit på bandy, Sirius-Kalix. Han frös, och smet strax innan matchen blåstes av, och när han då gick förbi kaffe-serveringen, ropade försäljarna och frågade om han ville ta hem överblivna bullar.
Tekannan hade han köpt innan matchen startade.

Och nu har vi invigt te-kannan och provsmakat pepparkakorna.

Dom blev supergoda. Extra kryddiga och knapriga i år. Provade ett nytt recept. Teet smakade också bra, och kannan var väldigt bra att hälla ur!

Och jag borde lära mig att inte gråta över spilld mjölk!