Imorgon är det dags för avtackning av tre kollegor som går i pension. Dom har jobbat länge på skolan, alla 17 år som jag varit där. Det känns lite tomt när kollegor slutar, och snart börjar jag tillhöra de äldsta.
Har sytt ännu några vinpåsar och ett personligt förkläde, och tillsammans med några köpta gåvor ska de överlämnas med käcka tillrop i morgon eftermiddag. Vi har en limerick och en svensk-fransk ramsa, det ska vara lättsamt och lite barnsligt roligt, så det inte blir för seriöst och allvarligt sorgligt.
Studiedagen idag var seriös, med genomgång av olika handlingsplaner i grupper, med efterföljande redovisning. Genomgång av läxpolicy, omfördelning av arbetslagsplatser och underskrift av betyg.
Vår nya rektor är effektiv och duktig och gör ett bra arbete, men det kan inte hjälpas att sådana här dagar känns lite sega. Sitta still en hel dag är inte bland det bästa jag vet.
Hade ju något att se fram emot, nämligen att båda döttrarna var hemma! Det kändes som länge sedan! Nu fick vi hela kvällen tillsammans och jag njuter av att i detta nu, höra dom sitta framför teven och småprata.
Det jag inte njuter av, är att solexem dyker upp på bröst, överarmar och ansikte, det kliar och svider och är ilsket rött. Började lite smått i går kväll, har ökat under dagen och fortsätter att sprida sig. I förra veckan var jag på hud och lämnade ett prov på mina herpesutslag, så jag väntar på att få besked av min hudläkare, vill verkligen inte ha en sommar där jag måste börja behandla med cortison och vistas i skugga hela tiden.
Men nu ska jag gå och umgås lite mer med döttrarna innan det är dags att krypa till sängs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar