Det är inte dom stora händelserna som gör livet så fantastiskt. Det är alla dom där små, korta ögonblicken som man samlar på sig.
Till exempel idag;
- när solen sken och vinden fläktade, vovven låg nöjt och solade på gräsmattan bredvid mig, som rensade bort maskrosor och annat ogräs från svärföräldrarnas grav.
- den där svartglänsande koltrasten som slog sig ner på en gravsten, precis bredvid en sådan där vit, stenduva som med böjt huvud tittar ner på graven. Koltrasten sjöng den allra vackraste drill, nästan som att den försökte väcka liv i stenduvan.
- när maken och jag satt och åt semlor (!) ute på trappen, under den, dagen till ära, uppsatta fasadflaggan och vi får musikunderhållning från Ekeby-loppet. Vinden låg på åt rätt håll och vi hörde en härlig version av Beatles-låten "With a little help from my friends".
- den där vidriga sista låten på spinningpasset, när jag nästan ville skrika rakt ut; JAG ORKAR INTE MER!, men så var det något i melodin som - i fantasin - förflyttade mig till en landsväg i det Skotska höglandet, ödsliga berg och vidder, dimma, får.... Och så var passet slut, svetten lackade- men jag hade tagit mig igenom det och endorfinerna sprutade.
- att komma hem, ta en dusch och blanda till den där drinken, sitta ute i solen på verandan och läppja på den och småprata med maken, som varit tvungen att åka och jobba, en akut patient.
- sätta på en spel-lista "Svenska sommarklassiker" och laga finmiddag
- korkade upp den där Amaronen, som en kollega gett mig som tack för en sömnadsinsats, och kunde sitta ute och äta den underbara lammrostbiffen med honungsrostade rotsaker och getostkrämen, och sommarkvällen var ljum och ljuv
Tänk så många ögonblick det kan bli, bara på en enda dag!
Visst är livet magiskt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar