Undrar om påven tar ett glas öl ibland?

Så är han i Sverige och uppståndelsen är stor. Själv bryr jag mig inte så mycket. Det känns som katolska kyrkan stått för så mycket dumt; kvinnoprästmotstånd, abortmotstånd, motstånd mot homosexuella.  för att inte tala om prästerna som förgripit sig på  unga pojkar.
Men bilden på den lille farbrorn ovan ser ju harmlös ut och visst vill vi ha modet att vara riktigt lyckliga!!

Kände mig glad och lycklig efter kvällens AW. Cyklade hem efter några timmar med kollegor på en liten pub här i stan. Hade pratat om stort och smått och ätit den frasigaste, fetaste Fish and Chips och druckit två stycken lagom kalla London Pride, ett riktigt gott öl. Tänkte att om jag bodde i England skulle jag nog lätt kunna tillbringa mycket tid med goda vänner på en pub. Enkelt och trivsamt.

Dock luktade både hår och kläder av matos när jag kom hem, och det var mindre trevligt. Undrar om påven tar ett glas öl med polarna på en pub någon gång. Då skulle han kanske få hänga ut sin kaftan och mitra på vädring......

Sometimes we just need to take a little time for ourselves

Det här är jag i badet nu ikväll!

Jag var i full fart på förmiddagen. Plockade undan, sopade golv, lagade frukostflingor, kex och äppelkaka, skalade potatis och rullade oxrullader. Vädrade sängkläder, tog en långpromenad med dottern. Lagade och dukade till söndagslunch för 7 personer. Plockade och diskade efter lunchen. Tvättade och vek ren tvätt. Cyklade till träning. 

Sen var det skönt att lägga sig i badet med min bok och låta varma bubblor omsluta kroppen.

Känna att den vecka som kommer är lite lindrigare. Inga elever, skriva omdömen, undervisning i nya datasystemet, kartläggning av elevers frånvaro, genomgång av symaskiner, städning i salen, uppsättning av väv, inventering. Kan litegrann spendera tiden som jag önskar, bara tisdagen är schemalagd. Annars gör jag saker som jag behöver i den takt jag föredrar.

I huset är maken och jag för oss själva igen. 

Sista lördagen i Oktober

Idag har jag varit med en kollega på Sy-festival/mässa i Älvsjö. Vi brukar göra den resan både i jobb-och som nöjes-syfte, den här tiden på året.
Det är fantastiskt att se vilken dragningskraft handarbete har! Så mycket människor som är besökare, så många kreativa konsthantverkare, stickerskor, vävare, brodöser, symaskinsförsäljare och andra entusiastiska entreprenörer som är på plats för att saluföra sina varor och visa sina alster. Så mycket kreativitet!
Man blir glad av det!
Man får ebb  i plånboken av det!
Och man blir trött av det!

Med mig hem fick jag några grejer till skolan.
Ett blustyg till mig själv. Ett kuddtyg till mig själv. Ett par sockor och en halsmudd till mig själv.
Och massor av inspiration och idéer!

Ikväll har jag lagat födelsedagsmiddag till äldsta dottern. Visserligen en hel månad för tidigt, men imorgon efter lunch far hon tillbaka till Göteborg, och det dröjer ända till jul innan vi får se henne igen.
På menyn stod;
Krustader med champinjonfyllning och sprudlande Prosecco
Citronmarinerad rödingfilé med sparris och palsternackspuré och en väl kyld Riesling
Limoncellopannacotta med blåbär och chokladrån

Det gick ner!
Eftersom klockan ikväll skulle dras tillbaka en timme, ville vi inte gå i säng för tidigt, så vi avslutade med en film;

En söt historia med snyftvarning. 

På det säger jag Godnatt!

Familje-band

Vi lever våra liv parallellt.
Yngsta dottern har klarat av sin första tenta på utbildningen, ikväll är hon på Halloweenfest på skolan i Borås. Lilla vovven ligger ensam i studentrummet.
Hennes pojkvän kom förbi oss, med en uppfiskad regnbågsforell, han stannade kvar och åt och berättade att han åker till Irak och sina föräldrar i nästa vecka.
Äldsta dottern har skickat in en hemtenta idag, nu ligger hon i tv-soffan och tittar på Idol. Hennes pojkvän är hemma hos sina föräldrar i Grycksbo och slickar såren efter ett missat prov på sin utbildning.
Yngsta sonen skickade en snap från sin bad-tunna, där han låg och fredagsmyste med en kall öl under klar stjärnhimmel. Hos dom, i nya huset på landet, har just svärdotterns föräldrar anlänt från Tollered.
Äldste sonen lade ut på Instagram att han är ute och tar en öl med gamla kompisar. Svärdottern får vara hemma med son och hund.
Maken har suttit och hostat sig igenom middagen, men var nöjd efter arbetsveckan att den omfattande vattenläckan på jobbet nu börjar lida mot sitt slut och nya golv är lagda.
Själv avslutade jag arbetsveckan på bästa tänkbara sätt, nämligen med en ljuvlig ansiktsbehandling hos salong Cura. Väl hemma lagade jag en saffranspasta med marinerad fläskfile.

Vi hör ihop.

Och nu är det helg!

Berörd

 

Lyrics

I saw you in my thoughts and dreams
long before we met I believed
that the greatest love was there for me
and when I'd found it was mine to keep
I would never let it go
I would hold it so hard but I did not know
that time would cast a spell
on us

I remember how we used to talk
we said we'd never be apart
what happened to the love we had
how can something so good feel so bad
I'd forever talk to you but soon my words would turn into
into something you don't want to hear

Open your heart
and let me know you want me here
show me that you really care
that our love comes first
and I'll open my heart
I'll give you every piece of me
you know I'll love you through eternity
and I always will
I always will

Let me tell you one thing you need to hear
If I lose my voice if it disappeared
it would mean the world to me but my life would still go on you see
If I loose you now for real I can't imagine how it would make me feel
Our love was everything to me

Open your heart
and let me know you want me here
show me that you really care
and that our love comes first
and I'll open my heart
I'll give you every breath of me
you know I'll love you through eternity
and I always will
remember me,
like I remember you

Oh, let's go back
to when our love was new
cause I still want you
I want you closer to me
no, It's not lost
baby can't you see


I morse, innan jobbet, när jag åt frukost med äldsta dottern, frågade hon om jag hört Jill Jonssons tolkning av Tommy Nilssons Öppna ditt hjärta. Det hade jag inte Jag har aldrig följt "Så mycket bättre och lördagar är ingen tv-kväll för mig. Resolut gick hon och hämtade sin dator och spelade upp den delen av programmet när låten sjöngs.
Där satt jag och tuggade ägg och sörplade kaffe och blev alldeles otroligt berörd av denna tolkning.
Har aldrig känt något för original-låten eller artisten, och har aldrig varit någon lyssnare av Jill heller, men just den här tolkningen med den fantastiska texten och hennes röst, berörde mig kolossalt!
Nu har jag suttit och lyssnat några gånger till och läst texten, och den är otroligt stark!
Melodislingan har fastnat i mitt huvud, och med den tar jag och kryper i säng nu!
 

Det straffar sig att fastna framför datorn!

Förra nyåret for  maken och jag till Teneriffa och vandrade och det var så härligt, så vi har börjat prata om att eventuellt göra en resa även i år, samma period. Vi har ett par Kanarieöar kvar som vi inte upplevt. Ikväll gick jag ut på nätet och kikade runt. Och jag fastnade framför förföriska bilder över soldränkta stränder, höga, hisnande berg och steniga, spännande lavalandskap.
Plötsligt hade klockan dragit iväg till sent! 
Prata med maken kan jag dessvärre inte göra nu ikväll Dels har han gått isäng sedan ett par timmar tillbaka och dels har han varit utan röst i ett par dagar. Han har en förskräcklig skrällhosta, men jobbar gör han, och där har han väl så mycket röst att han klarar att göra sig förstådd till sina patienter, men på kvällarna har det varit hopplöst att höra vad han säger!
Men jag har plockat fram några hotellförslag, så till helgen kanske vi kan kika på det tillsammans.

Äldsta dottern är hemma den här veckan, just ikväll är hon hemma hos ett par väninnor på middag. Hon är så söt "min lilla 24-åring". I morse klagade hon över att hon bokat in den där middagen precis ikväll. -Jag ville ju titta på Bonde söker fru med dig, mamma. Och äta hamburgare.  Hon är som när hon var liten och skulle sova över hos någon kompis, hon tittade på veckomatsedeln, och suktade alltid efter det vi skulle äta här hemma. Någon gång vet jag att hon t om ringde och sa att hon inte kunde sova över, för vi skulle äta något gott som hon inte ville missa.
Så vad gjorde mamman idag då? Jo hon bytte hamburgarna mot varma mackor och nu är det bestämt att imorgon kväll tittar vi tillsammans på Bonde söker fru på Tv 4 play och äter hamburgare!

Trots den sena timmen måste jag nu hänga tvätt och fylla syltburkar med den svart-vinbärs-sylt jag kokat.
Det straffar sig att fastna vid datorn!

Mörker-tider

Varje morgon brukar jag pressa citron, riva ingefära och värma upp vatten och slå över och röra om.
Sen ställer jag mig i vardagsrummet och läppjar på denna dryck samtidigt som jag tittar ut över dagen som startar i världen utanför fönstret; trädgården, ängen och skogsbacken.

I morse 06.30 var det, för första gången denna säsong, alldeles svart ute, och jag såg bara svaga konturer av mörka träd upplysta av gatlyktan vid cykelvägen.
Fick ha cykellyse på när jag cyklade till jobbet och från jobbet.
Cyklade ner på stan för att hämta min dator som varit på reparation och hem genade jag genom stadsskogen. Där var det verkligen becksvart och svårt att se alla rötter och slippriga höstlöv.

Till helgen slutar sommartiden, så nu går vi verkligen över i mörkertider.

Ja, jag vet; Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus
och  det behövs mörker för att stjärnorna ska lysa klart.

Och visst är det mysigt att kura inne med tända stearinljus.

Men jag behöver ställ-tid för att acceptera och landa i det.

Imorgon bitti ska jag gå ut och byta batteri på baklyset till cykeln och leta fram reflexerna för att sätta på mig.

Kanske kan jag "ställa om mig" nästa vecka, när jag har två lediga vardagar!

Födelsedagsbekymmer....

Det börjar dra ihop sig för makens födelsedag igen. I fjol fyllde han jämt och det var lätt att köpa present och fira honom.

I år har jag kört fast i tankarna på hur jag ska uppvakta honom, mannen i mitt liv!

Han önskar sig aldrig något. -Det jag vill ha köper jag själv, som han alltid säger. Tråkmånsen!!

Man vill ju så gärna ge presenter, men man vill ju också att det ska vara något bra, något genomtänkt och personligt, som överraskar och gläder mottagaren.

Jag har funderat och funderat, har även varit och tittat på en sak han nämnde i somras att han ville ha, men det har inte klaffat, och nu står jag utan och dagen närmar sig.

Ikväll gick jag ut och bokade bord på en nyöppnad restaurang och så skulle jag boka biljetter till en föreställning samma kväll, men när jag äntligen kom in på hemsidan, så visade det sig att biljetterna var slutsålda.

Så nu är jag tillbaka på ruta ett och tömd på fantasi.

Dottern fyller år lite senare i november, och där har vi ikväll kommit överens om vad hon ska få. Lite trist att hon inte får bli överraskad, men det här var något som hon behöver och vill ha, så det fick bli så i år.

Så vad ger man till en man som fyller 61 år, som egentligen har det mesta han behöver i livet??

 Den här tyckte jag i alla fall var riktigt bra, så den kanske jag skriver på födelsedagskortet; 

Kommer nog inte längre i funderingarna i kväll, så nu går jag och sover på saken.......

Smälter helgen

Jag behöver smälta helgen innan jag gör kväll! Har nyligen kommit innanför dörren efter att ha lämnat av barnbarn och skjutsat barn. 

Det fanns lite rödvin kvar efter middagen, så den hällde jag upp och satte mig tillrätta i vardagsrumssoffan. Maken gick i säng, liksom äldsta dottern och pojkvännen.

Det har varit en intensiv helg, som det blir med två småbarn i huset. Men så många härliga ögonblick.

Fredagkvällen var det fullt hus med taco-middag och 10 runt matbordet. 

Sen blev det lite si och så med nattsömnen.  Maken sov med Eric i ett rum och jag sov med Jennifer i vårt sovrum. Eric hostade sig igenom natten och Jennifer vaknade kl 02.00 och började med att släppa tre rejäla brakare och sen låg hon och sjöng och gjorde olika skojiga ljud med munnen. Hon skulle ligga nära och krafsa mig i näsborrarna och på örat, rätt var det var pussade hon mig mitt på munnen och sen fortsatte hon med ljud och sång till 5.30 på morgonen! Då gick Eric och farfar upp och jag såg hur hon lyssnade, men  då började jag försiktigt klappa henne i stjärten och hon somnade faktiskt till ett par timmar.

Litegrann som en baksmälla, kändes faktiskt lördagförmiddag!

På eftermiddagen tog vi en cykeltur till Pelle Svanslösparken och till leksaksaffären. Det blåste kallt och kändes ruggigt, så när vi kom hem lagade jag varm Gluwein till oss vuxna och mikrade bullar till barnen.

Den kvällen la vi oss samtidigt med barnen 20.30, och den här natten fick vi sova!

Idag var det regn, men vi klädde oss och gick ut. Maken beskar äppelträd och vinbärsbuskar och barnen och jag plockade löv och gjorde en lövkrona. Se på bilderna! Barnen gick in för det hela med liv och lust! Och det gjorde farmor också.....

Ikväll när vi lämnade av barnen i nya huset, där deras mormor tog över passandet medan maken åkte till Arlanda och jag löste av det andra barnbarnets mormor och morfar som skulle till Söderhamn, så var det så hjärtskärande. Lille, ljuvliga, underbara Eric fick plötsligt värsta separationsångesten, och blev alldeles tårögd och ville inte att farmor skulle åka. Jag fick verkligen skärpa till mig, för att hålla tillbaka tårarna själv,. Där har vi det där med avsked igen, det är aldrig roligt. Det blev faktiskt lite tårar i lördagseftermiddag också, när yngsta dottern tog tåget tillbaka till Borås.

Men nu slår klockan 23. Vinet är urdrucket, jag hör maken snarka där uppe i sovrummet, och nere i källaren, där dottern och pojkvännen sover, är det alldeles tyst. Dom var på bal i går natt och la sig klockan 04.15 i morse, så där behövs nog också sömn. I morgon ska pojkvännen bila neråt landet, men dottern får vi behålla den här veckan.

En ny vecka, nummer 43!

Logistik...

För att driva det här hemmet krävs det att man kan logistik!

Knappt hann jag tömma källaren på sängkläder, tvätta och mangla, byta handdukar och städa efter förra helgens besök, förrän det är dags att ta i tu med kommande helgen!

Jag har möblerat om lite i källaren och bäddat rent och lagt fram nya, rena badlakan.
Jag har planerat mat och även långkokat en älg-gryta nu ikväll som jag precis satt ut på verandan för nedkylning.
Jag har lagt fram prylar som ska hämtas i morgon förmiddag, när sonen slänger in en kasse med barnens kläder här.
Jag har skrivit upp flightnummer och landningstid på flyget från London, söndagkväll.
Jag har checkat av med båda sönerna om detaljer som ska klaffa.

Anledningen till detta är att äldste sonen köpt biljetter till fotbollsmatch i London, som 30-årspresent till sin bror. Det bestämdes att även fruarna ska följa med och det är nu i helgen det ska ske!

Vi ska ha två barnbarn här, det tredje barnbarnet kommer mormor och morfar från Söderhamn ner och passar. Dock ska jag ta över på söndagkväll när mormor och morfar behöver bila hem till sig igen. Då ska också maken åka och hämta på Arlanda.

Dessutom kommer äldsta dottern med pojkvän hem i morgonkväll, dom ska på bal i Stockholm på lördagkväll.
Yngsta dottern far dock tillbaka till Borås på lördagmorgon.

Verkar det rörigt?
Nej då, allt är under kontroll.
Men nu blir det inte läge till blogg-skrivande, här blir det barnpassning på heltid.
Återkommer på måndagkväll!

Trevlig helg!

Jag är glad att det är vi!

I lördags morse steg han innanför dörren efter 23 timmars flygresa från Bali till Arlanda. Han var brunbränd, jetlaggad hade luftrörsinfektion och yrsel. Glad att vara hemma igen efter 14 dagar på andra sidan jordklotet.
Halva söndagen sov han i princip bort, sen vaknade han vid 4-tiden i måndagsmorse och åkte till jobbet vid halvsex. Jobbade till kl 19, fullspäckat med patienter och en telefon som gick varm. Efter jobbet cyklade han till Studenternas för att se fotboll.

Idag berättade han om kärnisar som låg i Grövelsjön och i Jämtland. Om vilka fantastiska bilder han sett från Östhammarsskrinnarna som varit på plats och provat. I morgon kväll är det upptaktsmöte för friluftsfrämjandets skridskosektion. Nu börjar suget efter långfärdsskridskorna. Och snart ska han vara med och hålla i kursen för nybörjare på långfärdsskridskor.

Han har energi och ork som ingen annan!
Han är den mest positiva människa jag känner!
Hans livsfilosofi är 1. Känn inte efter  2. Det ordnar sig 3. Det är inga problem.

Och jag är glad att det är vi!!

Jag borde ha.....

....gått på spinningpasset...

...men jag avbokade det eftersom jag bestämde mig för att cykla ner på stan och leta höstjacka....

...men jag ställde in det eftersom jag frös och var kaffesugen efter jobbet och bara längtade hem.

Hem till mina mjukisbyxor och min pälsväst. Hem till tända stearinljus och min vackra höstbukett på köksbordet. Hem till att baka bröd och laga en god rotfruktspaj. Hem till tv-soffan och den danska serien Dicte, som jag nästan blivit beroende av.

Nu har vi kommit till den där perioden på året då jag bara vill vara hemma och mysa.
Just då när man faktiskt behöver träningen mer än någonsin, eftersom att träning ökar välbefinnandet betydligt mer än att sitta still.
Och hade jag ersatt träningen med att cykla fram och tillbaka till stan, så hade det faktiskt varit likvärdigt, både frisk luft och motion.

Dessutom skulle jag  verkligen behöva en höstjacka! Nu går jag i min tunna sommardunjacka, och den räcker inte till när temperaturen ligger på + 5 grader. Och i år hade jag inte tänkt använda dotterns gamla avlagda. Den som hon fick i årskurs nio, dvs  10 år sedan, och som jag övertog när hon haft den två säsonger och tröttnat. Nu är det verkligen på tiden att jag skaffar mig en egen jacka!

Kanske imorgon.....

.....om det inte är cuddle weather då också......

Boostad med energi

Roliga dagar med våra norska besökare, Men inte roliga i norsk bemärkelse, dvs lugna, utan roliga som i trevliga och med mycket skratt.
Även döttrarna och maken kom ju hem så det blev fullt hus.
Det blev även lite gråt, pga kärlekstrubbel för yngsta dottern, men det var av övergående karaktär.

Så vad har vi då gjort?! Förutom att prata och skratta i massor, äta gott och dricka vin så har vi turistat lite i Uppsala, varit på klänningsvernissage, handlat på outlet, ändrat en balklänning, spelat yatzi, gått skogspromenader, tittat på fotografier från bröllop och från Bali, och i går kväll var vi på bio. Bridget Jones diary 3.

En riktig "må-bra-film"!

Och efter dessa intensiva och trevliga dagar blev det vardag och en ny arbetsvecka.

Yngsta dottern är  fortfarande hemma, det blev hon som fick skjutsa våra norska gäster till Arlanda idag. 

Själv hade jag extra lång arbetsdag och kom hem klockan sju, men tack och lov så hade dottern middagen färdig. Vegetarisk stroganoff med ris. Kålrot istället för falukorv eller biff, det var riktigt gott!

Nu ska jag skriva göra-listor för den här veckan, det är en hel del "kom ihåg" och "måste fixa"-grejer som ska klaras av. Men det ska nog gå bra, blev boostad med energi tack vare allt skratt!

Bok-tips

Onsdagar på jobbet slutar alltid med möte av något slag. Efter att varit aktiv hela dagen, haft lektioner, rastvaktat, stått och sprungit runt, så blir man väldigt lätt trött om det är ett möte där man  ska sitta ner och lyssna. 

Idag var det extra tröttsamt.  Jag försökte dölja mina gäspar, men antar att mitt ansikte då istället såg helt snedvridet och märkligt ut. Inte så kul för vår nye rektor som hade en massa information att delge oss....

Anledningen till att jag var extra trött idag, berodde förmodligen på att jag låg och läste till klockan ett i natt. Kunde inte sluta!!

Det var den här boken jag läste. Helt galet, hysteriskt rolig!  Påminner inte om något jag läst tidigare. Inget djup direkt, men vill man skratta, så rekommenderar jag den.

Kommer att sakna något att läsa i kväll. Väntar på en beställd bok från biblioteket, men den har inte kommit ännu, jag är nummer 8 i kön. Så kanske får jag lov att hitta något annat medan jag väntar. Det är så skönt att läsa innan man somnar.

Fast å andra sidan, de närmaste kvällarna kommer nog att bli uppesittarkvällar med prat och umgänge, med tanke på att jag får besök.

I vart fall så blir det inget skrivet här förrän måndag kväll.

Och ikväll slocknar jag antagligen så fort jag krupit ner i min sköna säng.

Godnatt!

Hur är läget?

Hur är läget? Den där frågan man slänger ur sig i farten och förväntar sig ett;  Bra!

Tisdagar är intensiva, med 8 lektioner på raken. Många elever börjar bli klara med sina första projekt, så mitt skrivbord är fyllt av elevalster som ska bedömas, snart ska alla omdömen till sjuornas utvecklingssamtal vara inne. Det är med andra ord lite körigt just nu.
Jag hade planerat att efter jobbet åka direkt hem och städa huset, imorgon kväll måste jag handla och på torsdag kommer döttrar och gäster hem.
Nu blev planerna lite ändrade. Jag och en kollega håller i en presentkassa till sådana som fyllt jämt, är sjukskrivna eller behöver muntras upp på annat sätt. Det har varit ganska många sådana "fall" ett tag och nu hade vi två som behövde klaras av. Jag tog på mig att åka ner på stan och fixa ett par presenter och skicka iväg dessa. Tänkte att då kunde jag passa på att åka till turistbyrån och samla på mig lite broschyrer till mina norska gäster som kommer hit och som vill turista i Uppsala, Hade dessutom avbokat ett spinningpass, så då kunde ju en rask cykeltur fram och tillbaka till stan kompensera det!

Sagt och gjort. Jag trampade raskt ner på stan, ville verkligen skynda mig så att jag skulle hinna hem och städa huset, för klockan 21 hade jag planerat att titta på den danska serien Dicte på tv.
Jag sprang ut och in i affärer för att få fatt i mina gåvor, och tillslut hamnade jag på pressbyrån för att köpa postens frankerade påsar.
När jag satt där och skrev på kort och adresser kom en man och ställde sig bredvid och gjorde detsamma. Vi tittade på varann och hejade glatt, det var en bekant!
Det var då jag slängde ur mig frågan; Hej, hur är läget?
Han tvekade en kort stund men sa sen -Inte så bra faktiskt.
Då kom ju min följdfråga; -Vad är det då?
Varpå jag fick berättelsen om hans yngsta, 16-åriga son som varit så sjuk. Från ingenstans hade han blivit tvärsjuk i början av sommaren. Det var något med musklerna och så hade han varit tvungen att transplantera hjärtat. Tre gånger hade han varit nära att dö. Sen hade han blivit av med talet. Han hade vårdats på intensiven hur länge som helst. Hela deras liv hade plötsligt kretsat kring detta. Nu skulle han posta något för jobbets räkning och sen bege sig till sjukhuset igen.

Tiden liksom stannade upp när han berättade och jag blev varse hur lyckligt lottad jag är. Och hur skört livet är! Vad säger man? Jag beklagade och att jag hoppades att allt skulle bli bra till slut.

Cyklade hem i betydligt långsammare tempo. Tog mig tid att lyfta blicken, mot himlen, mot träden med de vackra färgerna, mot löven på marken. Mot människorna som jäktade hemåt efter jobb och skola.
Du får ta en dag i sänder, sa jag visst till honom också.
Är det inte det vi alla måste göra? Ta en dag i sänder!

Och att när vi slänger ur oss frågan Hur är det?, vara beredd på mer än ett; Bra!

I like to be alone, but I hate being lonely

Ikväll har jag suttit och dreglat över recept! Planerar mat inför den kommande helgen, när huset blir fullt av folk igen, och min detox är över för den här gången.
Det är extra roligt att leta recept när man levt i "celibat" ett tag. Det är som om mina smaksinnen är extra laddade för att njuta!
Nu ska här frossas i laxtacos, oxfilé provencal och älgfärsbiffar med potatismos! Det blir nog både cava och rödvin dessutom.
Ser fram emot att fylla huset med liv, även om jag njutit av min ensamhet också. Kanske kan jag njuta av den eftersom jag vet att det är för en kort stund.

Det som göms i snö kommer upp i tö...

...eller som i det här fallet; det som gömts under bråte i källaren, kommer fram när man rensar!

 

 

Det här låg i en kasse undangömd bakom matt-trasor och vävskedar. En fördjupning i bild och broderi, från textillärarutbildningen 1983 eller möjligtvis 1984. Många, många arbetstimmar ligger bakom dessa skisser och arbetsprover. Det kanske är svårt att förstå när man ser den här högen av skrynkliga papper och små textila arbeten.

Temat Löjtnantshjärta, så här står det i texten;  Ända sedan barndomen har denna blomma fängslat mig med sin skönhet. Den är för mig min barndoms sommarlycka. Smultron och grädde i mormors hammock. Den första förälskelsen med gräsfläckar på den vita brodyrklänningen. Ljumma försommarnätter med idisslande kor i hagen ner mot sjön. De skira stänglarna som lyfter sina blommor med värdighet. Blomkalkens slutna, mjuka form som rymmer en hemlighet. Livets gåta.....

 

Jag gjorde förslag för knyppling till en fönsterskärm, som applikation på en klänning och som ett draperi, till textiltryck, till en röllakans- och rya-matta, som korstygns- och fritt broderi, till en stickad tröja, till gardiner och jag vet inte allt. Blev riktigt imponerad!

 

Men nu åkte alltihop i papperskorgen! Tillsammans med dagböcker som jag hittade underst i påsen, jag började läsa och kände att detta inte skulle sparas till eftervärlden.

 

Nej, det är inte så att jag "dödstädar", men på torsdag kommer gäster som ska sova över i källaren, så jag bestämde mig för att gå igenom alla mina hyllor och gömmen och storstäda och då passade jag på att rensa bort. Man kan inte spara på allt i en evighet.

 

Måste säga att min detoxmat är färgglad, vacker och god!

 

Min egen lilla retreat

Jag njuter så av höstfärgerna. Varje morgon måste jag stå en liten stund och titta ut på färgskiftningarna utanför sovrumsfönstret.

Tänker att den här helgen blir som min egen lilla retreat! Jag vilar i stillhet och ensamhet, tankarna får fritt spelrum.

Fast helt ensam var jag inte idag.

 

 

Jag fick sällskap av Massimo, när son med familj skulle på ett barnkalas i Stockholm. Vi gick en riktigt lång och skön skogspromenad på ett par timmar. Vinden blåste ganska kall idag, men med tredubbla lager av tröjor, raggsockar i skorna och raska steg så höll jag värmen. Det är så magiskt vackert  i skogen nu, när löven fallit som en färgsprakande matta på marken, och fortfarande sitter så pass många löv på träden så att det bildar som ett tak över stigarna. Nästan som att gå i en vacker sal. Och när vinden förde med sig små asplöv ned över hund och mig, så kändes det som confetti i slowmotion.
Hemma i trädgården igen planterade jag ner lökar i rabatterna, små tulpaner och Allium. Fick dock obedd hjälp av Massimo, så det blir spännande att se var blommorna kommer upp i vår.

Hunden hämtades upp framåt kvällen och jag tog mitt varmbad, lagade min kvällsmat och satte mig återigen med musik och broderi. Nu är det knäpptyst i huset, bara köksfläkten och kylskåpet som surrar och väser litegrann. Ska tända mina doftljus vid sängen och lägga mig och läsa.

Det här är en bra retreat!!

Du äger din tanke och tid

Så sjunger Peter Lemarc i låten "Little Willie John", och det var precis vad jag behövde höra ikväll!

Det är nämligen första gången jag sagt ifrån om att vara barnvakt till mina söta barnbarn. Sonen frågade mig tidigare i veckan, dom var bjudna på 30-årsfest. Barnen skulle komma hit och sova över, en två- och ett-åring.
Hur jag våndades i mina tankar. Jag skulle ju inte iväg någonstans men jag hade sett fram emot min ensamma fredagkväll. Ta ett bad, sitta och brodera och lyssna på musik och pod. I tystnad! Så jag sa ifrån. Men fick dåligt samvete på en gång. Skulle dom inte behövt få komma iväg tillsammans? Och barnen som är så ljuvliga. Borde jag inte ställt upp ändå?
Hur det nu var, så när jag kom från jobbet idag, trött och med huvudvärk, så kände jag att det var bra att jag sagt nej.
Jag virade in mig i en filt och satt med en kopp te, på verandan ute i solen i 20 minuter och bara stirrade tomt framför mig. Sista dubbellektionen tog musten ur mig. Höll nästan på att somna i stolen, men ryckte upp mig, bytte om och cyklade iväg på ett Flexpass. När jag kom hem tappade jag upp ett bad. Där somnade jag!  Sen har jag gjort en sallad och suttit och broderat vid köksbordet, lyssnat på Maratonpodden och på musik.
Och det var då jag hörde de befriande orden;
Du äger din tanke och tid!
Ibland behöver man få tänka på bara sig själv!

Förbannat less på tonåringar!

Det händer att jag blir förbannat less på tonåringar!!

Några exempel;
I morse gjorde hemkunskapsläraren en liten utställning med olika tomförpackningar av läsk, risifrutti, smaksatt keso, drickyoghurt osv. Framför hade hon klistrat upp de antal sockerbitar som visade hur mycket rent socker varje produkt innehåller. Det var i trapphallen, ett skåp som stått tomt länge, men som saknade glasdörrar.
Efter första lektionen såg jag att det saknades några sockerbitar. Vid lunch låg de flesta av sockerbitarna slängda ute på skolgården!
När dagen var slut plockade hemkunskapsläraren ner hela utställningen.

Klassen mitt på dagen, stormade in och tre av pojkarna var totalt utflippade. För två lektioner sedan hade en av pojkarna tagit en annans loggbok och virat en halv tejprulle runt, runt. Den här gången skulle den pojken hämnas och jag var uppmärksam på tejpljudet, men han tittade mig rakt i ögonen och sa; VAD, varför tittar du på mig, sen höll han upp båda händerna och visade att han bara höll på att trä maskinen. När loggböckerna skulle fyllas i, så hittade vi pojkens bok slängd under en bänk och totalt förstörd av säkert en hel tejprulle.
En annan av pojkarna fick tydliga instruktioner på hur han skulle klippa till fyra remsor, 5 cm breda och lika långa som tygbiten. Tre gånger fick jag säga till om att han inte skulle hålla på med mobilen. Den fjärde gången tog jag mobilen ifrån honom. Han hade då klippt till fyra tygbitar 1 cm breda och 5 cm långa! Därefter försvann han snabbt som ögat och sa att han måste  till skåpet. Efter 20 minuter kom han tillbaka och när jag sa att det här blir frånvaro tittade han mig rakt i ögonen och sa; VAD, jag var ju på toa.

Jag blir så arg när man inte står för det man gjort och när man blåljuger någon rakt upp i ansiktet.

Ett tredje exempel är hur många tar sig plats. Man kan inte vänta på sin tur. När jag står och hjälper någon händer det att 2-3 andra samtidigt kommer och sträcker fram sina arbeten och vill ha hjälp, eller ropar Barbro, bara en snabb fråga.  Säger dom Nu har jag väntat jättelänge och inte kunnat göra något, du kommer aldrig till mig. Ja då ser jag rött och surnar till! Till varje gång har jag skrivit svar i deras loggböcker, och där finns nästan alltid instruktioner på vad dom ska börja med, såvida dom inte håller på med något som har en beskrivning, då står det vilken punkt dom ska fortsätta med.
Många har rysligt svårt att förstå sitt egna ansvar i lärandet.

Eller när man "tappar" nålar, måttband, papper e dyl på golvet och inte plockar upp det. För att inte tala om när man kastar godispapper eller läskburkar på skolgården eller i korridoren.
Det är så nonchalant och respektlöst mot både städpersonal och alla som vistas i den här miljön.

Eller alla de gånger man inte hittar sin slöjdpåse. Jag lovar att i 99,99 % av gångerna, så ligger den på rätt plats i klassens hylla, men kanske hamnat under några andra påsar, och man orkar inte leta.
Många förväntar sig att skolpersonalen ska fixa allt och inser inte sin egen roll i det hela.

Så ibland känner jag mig förbannat less på tonåringar och längtar till min pension!!

Världen är liten

Rosorna i trädgården är helt fantastiska så här års, innan frosten hunnit ta dom. Det är tre små buskar som blommar rikligt med start i juni. I början av sommaren är dom blekt rosa, men så här framåt hösten så blir dom starkt rosa. Nu unnar jag mig att ta in färska så ofta som möjligt, för snart kommer, som sagt, frosten och tar dom.
Tog med en bukett till skolan idag, och hembakade chokladmuffins som jag bakade i morse. Firade min klassföreståndarkollega som fyllde 27 år.
Ja, han är ung, mindre än hälften av mig själv. Mina söner är äldre än honom.
Lite lustigt är det, för han är son till min allra bästa vän från grundskolan, årskurs 4-9. Vi lekte jämt, och var mycket hemma hos varandra. Efter årskurs nio cyklade vi tillsammans här från Uppsala och ner till Ellös i Bohuslän, där familjen hade sommarhus. I gymnasiet gick vi skilda vägar, men våra mödrar fortsatte att umgås. Hon flyttade till Värmland och jag blev kvar i stan. Men så plötsligt dyker hennes son upp och blir min kollega. Världen är liten, som man brukar säga.

"Vår låt"

Det här är "vår låt"! Det var den som spelades ofta, som vi dansade kärleksfullt till när det "begav sig" i mitten och slutet av 70-talet!
Kom att tänka på den häromdagen, när jag stod och skar äpplen i tunna skivor för att lägga på torkning. You are the apple of my Eye, lyder ju en textrad. Ett lustigt uttryck, som på svenska översätts med ögonsten.
Det är en fantastiskt bra låt, som håller än idag!
Och den är fortfarande vår!!

Dags för detox

Så var jag igång med höstens detox.

Och nu sitter jag och småfryser med huvudvärk....
Kaffeabstinens och omställning för kroppen, men jag vet ju att det går över och då kommer jag att må så mycket bättre.
Det blir en 10-dagars och ett striktare kostschema den här gången. Förutom att skippa kolhydrater, mejeriprodukter, socker, alkohol, kaffe, svart te, kött och fågel, tänker jag nu även skippa fisk och skaldjur och bara äta frukt, grönt, rotfrukter, nötter och frön i olika former.
Passar på nu när jag är ensam hemma. Kan riktigt grotta ner mig i mig själv, och jag tänker vara snäll.
Ska ta en promenad eller cykeltur varje lunchrast, ska ta varma bad varje kväll och lägga mig tidigt för att sova en timme extra varje natt. Helt enkelt bli väldigt osocial.

Kan ju tala om att maken var mycket nöjd med att jag gör detta medan han är bortrest!!

En fin dag

Så skönt det är att vakna av sig själv, utan att ett alarm ilsket ljuder!
I morse vaknade jag till vid 7.30, det var ganska kyligt i sovrummet, och jag var glad att jag bytt till vintertäcket. Var tvungen att gå på toaletten, men sen kröp jag tillbaka ner i sängvärmen och låg och drog mig en hel timme. Såg solen stiga och färglägga träden i skogsbacken, tänkte att det här blir en fin dag! Funderade på hur maken hade det, på andra sidan jordklotet, där klockan redan var eftermiddag.

Började dagen med ett spinningpass och när jag kom hem gräddade jag amerikanska plättar och så satt dottern, pojkvännen, jag och lilla vovven ute i solen på altanen och åt.
Fortsatte i trädgården med trädgårdsfix och gräsklippning, funderade på hur många gånger till som gräset behöver klippas den här säsongen.
Förberedde en ny omgång äpplen att torka innan jag började förbereda söndagmiddagen. Äldste son med  familj hade bjudit in sig.
Det blev en mysig avslutning på den här helgen. Äldsta och yngsta "barnen" tillsammans.
I morgon åker den yngsta tillbaka till Borås.
Det blev en  fin dag.
Men imorgon blir det till att vakna av ett ilsket alarm.....

I olika delar av världen

Så befinner vi oss i olika delar av världen, maken och jag!
 I eftermiddags landade han på Bali. Själv har jag "landat" i det höstvackra landskapet här i Uppsalatrakten.
Det är bara så vackert här hemma också. Solen som bröt igenom det gul-röd-gröna bladverket när jag cyklade genom Kvarnbo idag. Alla asplöv som landat i den stilla vattenspegeln på Håga-ån. Det är som konstverk i verkliga livet!
Bali-bilden är från filmen Eat, pray and love. Maken meddelade via sms; "Äntligen framme. Det regnar. Kram"
Jag hoppas och tror att han också får uppleva "konstverk" i sin del av världen, under de kommande 14 dagarna. Det ska väl inte regna hela tiden, och han har ju en kurs att göra också.

Jag har varit lite seg och trött idag, men är heller inte van att komma i säng först vid 2-tiden på natten, så det fick jag bara ta. Har varit på massage, cyklat, tvättat, skurit och torkat äpplen som jag var och hämtade hos en jobbarkompis på eftermiddagen. Avslutar kvällen med pizza framför teven, tillsammans med dottern och hennes pojkvän.