Förberett för fest

Slog mig ner med en kopp te i fåtöljen i vardagsrummet och skådar ut över långbordet som står uppdukat inför i morgon kväll. 

Det är nystrukna linne-dukar och servetter, nyputsade mässingsljusstakar med ljus i samma färg som servettringarna. 10 stycken småvaser med en liten rosa rosenknopp i varje vas och vid varje kuvert ligger ett litet texthäfte för allsång.

I köket står smördegssnurror och chokladkaka på svalning och kylen är full av cava och öl.

Jag har dammsugit och våt-torkat, putsat speglar och köpt färska snittblommor.

Det är med andra ord riktigt hemtrevligt och fint, och förberett för i morgonkväll, när fjorton kollegor kommer hit. Vi ska ha en liten fest för två som gått i pension. 

Men först har vi en studiedag när vi ska lära oss en ny digital, pedagogisk plattform. Bäst att gå och sova så att man är utvilad!

...och tid kan gå långsamt!

Jag är beredd att ta tillbaka lite av det jag skrev om igår, att tid går fort.
I morse 06.45 hoppade jag upp på spinningcykeln, redo att genomföra ett 45-minuterspass. Gick jättebra först, jag hade flyt och kände mig stark. Sista 3 minuterna med hög puls, så tog jag dock tvärt slut. Vi skulle cykla allt vad vi hade 30 sekunder, tre gånger under dessa 3 minuter.
De två sista 30-sekunderspassen upplevde jag som EVIGHETER!
Jag brukar alltid räkna baklänges, tyst för mig själv. Men jag svär på att det inte gick, mjölksyra i benen och svett som rann i ögonen, armarna som skulle hålla i styret nästan skakade och jag var illamående på gränsen till kräkstadiet!

Så tiden kan gå långsamt ibland!

Mådde dock riktigt bra efter dusch och frukost, och sen gick dagen, som vanligt, i raketfart!
Dottern håller med! Vid middagsbordet klagade hon över att veckan gått så fort, snart ska hon resa tillbaka till Borås, och det våndas hon lite inför.
Maken våndades lite vid middagsbordet han också. Över sin 21-timmarsflygning till Bali nu på fredag.
Dottern och jag gjorde vårt bästa för att försöka tycka lite synd om honom.......

Det går så fort......

Det är skrämmande hur fort dagarna går! Hur fort veckorna går! Månaderna! Åren!

Förvaltar jag tiden som en dyrbar gåva, på bästa sätt?  Är jag tillräckligt rädd om min tid? Är jag tillräckligt tacksam?

Och nu ska jag förkorta mitt liv med ytterligare 7 timmar....
Godnatt!

Mitt jobb är viktigt!!

Jag tror verkligen att handarbete är hälsobefrämjande. Att det är minst lika verksamt som meditation. Att det sänker stressnivåer och blodtryck. Det lite enformiga arbetet som handen utför, utan att hjärnan tänker på varje rörelse, den liksom bara sitter där i händerna. Jag är så övertygad om dess positiva inverkan på hälsan.
Jag minns en uppsats jag skrev på högstadiet. Hade bestämt mig för att bli textillärare ganska tidigt, vid 12 års ålder. I den uppsatsen skrev jag att jag ville få andra människor att känna samma glädje som jag, av att använda händerna till skapande arbete.
Ibland känner jag att jag lyckas med det!
Som lektionerna på eftermiddagen. Först en årskurs nio där alla broderar. Uppgiften var att hitta ett citat, en sångstrof eller textrad som känns betydelsefull och sedan utföra den som fritt eller bundet broderi.  Inte en enda protest eller tveksamhet i att finna rätt text bland mina tre niondeklasser. Alla är nu i full gång med att brodera, och jag märker med vilken flit och entusiasm alla jobbar.  Broderi är så skönt, det får ta tid, det är tyst, vilket gör att man samtidigt kan prata med varandra, eller lyssna på musik. Det märks att eleverna kan komma till ro i sin annars ganska stressiga vardag.
Dagens sista lektion är elevens val textilslöjd för årskurs 7. Jag har full grupp och alla har varit väldigt osjälvständiga. De första två gångerna slet jag som ett djur, och hann ändå inte hjälpa alla. Till idag hade jag förberett mig omsorgsfullt och och tagit fram ull och torrtovningsnålar och visade hur man kunde göra en boll eller ett litet djur. Detta skulle vara som ett "vänta på lärarhjälp-arbete". Många ville testa och arbetsivern blev stor och överväldigad. En flicka kom som i trans av att bygga upp ullfibrer med nålen och hon gjorde en jättesöt liten val och utbrast; Det här är beroendeframkallande, jag vill inte sluta. Såååå roligt!
Och jag blir så glad och nöjd av att höra detta. Sådana stunder känns det som att jag ändå lyckats med att åstadkomma något viktigt med mitt jobb!

Keep calm

Min hårddisk kraschade! Plötsligt i torsdagskväll så hade jag inte någon fungerande dator. (Därav uppehållet med bloggskrivandet). Den är nu inlämnad på reparation och från och med idag har jag fått låna en äldre dator. Jag hann rädda alla mina foton, och min snälla make har nu köpt en extern hårddisk dit jag flyttat över alla foton så att dom ska vara säkra. Men det är lite obehagligt hur beroende man blir och hur lite man kan göra när det börjar krångla!!
Fast det är bara att hålla sig lugn och gilla läget. T ex gilla hösten som nu börjar bli praktfull i växtlighet och färger.
Helgen har ägnats åt barnpassning, familjemiddag hos äldste son och sonhustru, skogspromenader och lång mysig lunch hos min syster tillsammans med min kusin idag.
Och så har vi ju "minstingen" och hennes lilla vovve hemma!
Nu laddar vi för en ny arbetsvecka, den sista veckan i månaden september!

Fira höstdagjämningen...

Jag kom just in från trädgården med en knippe persilja från kryddlandet. Den spanska bondsoppan puttrar på spisen, äppelkakan gräddar i ugnen, Norah Jones i högtalarna och ett glas rött.
Det är mitt "tröstvin"! Haft en dålig ryggdag idag, och jag blir så trött och less när det molar och värker hela tiden.
Fast lite svepskäl är det allt.... Att hälla upp ett glas vin och sätta på skön musik när jag lagar mat hör till njutningskontot! Helg som vardag. Sen tycker jag kanske att jag borde spara vin-drickat till helgen, och det är därför jag hittar på skäl.....
Kanske kan ett annat skäl vara att man firar höstdagjämningen?!

Ikväll väntas yngst dottern och hund hem! Nu får vi rå om dom i 1 1/2 vecka! Det blir riktigt trevligt! Jag har bäddat rent i hennes säng, tänt fönsterlampan och tagit in rosor från trädgården och pyntat.

Dagen idag....

Jag har mina "guld-dagar" på kylskåpet (urklippet från en tidning som svägerskan skickade mig). 

Den 19/9 stod;

Känn Pirret. För att känna lycka behöver du 3 saker; 1. Något att göra 2. Någon att älska 3. Något att se fram emot.

Check!

Den 21/9 stod;

Uppskatta det lilla. Hellre en vas med rosor på bordet än ett knippe diamanter runt halsen.

Tja, jag kan tycka att det räcker med en enda ros. Eller som i morse när jag kom på att jag börjar jobba klockan 9.30, och fick tid att sitta vid köksbordet och njuta en stor balja kaffe med mjölk, brodera och skriva. Det uppskattade jag väldigt mycket!

Jag börjar lite senare två dagar detta läsår. Stiger upp som vanligt vid 6.30 men kan njuta extra mycket av stillheten som är på morgonen. Ibland åker jag och simmar eller tar en stavgångspromenad, ibland lagar jag en extragod frukost och läser en bok, ibland handarbetar jag eller skriver, jag hinner sätta på en tvättmaskin eller plocka med krukväxterna. Det finns tusen saker att hitta på, och så har jag upptäckt att jag blir mer effektiv med saker när jag har en tid att passa.

Nu ska ja ta mig an denna onsdag som innebär lektioner, rastvaktande, arbetslagsmöte och elevvårdskonferens. Borde komma hem vid 17.20 och då tänkte jag springa ett varv med dammsugaren som uppvärmning till skivstångspass. Sen blir det varma mackor och te när jag kommer hem. Förhoppningsvis kryper jag isäng vid 22.30 och orkar läsa några kapitel ur min riktigt bra bok!

Önskar alla en bra dag!

Gömda guldkorn

Min mamma älskade att gå på auktioner! Hon ropade in både det ena och det andra; möbler, tavlor, textilier, husgeråd och verktyg. Min spinnrock och nystvinda har jag henne att tacka för.

Och så kom hon över ett par lådor med handspunnet lingarn, färdigspolat på små prydliga spolar.

Det är dessa spolar jag nu sitter och väver mina disktrasor av. Gissa om det blir exklusiva disktrasor, med handspunnet garn!!

Ikväll blev jag också varse att dessa små spolar innehåller ett stycke historia!

Läs bara;

Önskar verkligen "Ensam, 45 år. Norrland" bara en brevvän till de mörka kvällarna?

För att inte tala om de käcka blåögda flickorna från Lappland som skrivit på rim?!

Och dessa relationsråd från LUNA är väl underbara;  När ni blir gift med honom blir ni säkert övertygad om att vad han gör, gör han för gemensamt bästa och redan nu kan ni öva er i en konst, som ni tydligen är nybörjare i; konsten att jämka sig.

Har svårt att tänka mig att det rådet skulle ges idag.....

Och tänk när ett frimärke kostade 15 öre .... 

Tidningen är daterad 1941.

Jag kan inte låta bli att undra vem som omsorgsfullt klippt ut dessa spolpapper och spolat garnet, för att inte tala om vem som spunnit allt detta garn!!

Tre spolar har jag använt nu ikväll, ser med spänning fram emot vad resterande spolar kommer att innehålla för intressant läsning!

Multitasking.....

Efter en skön natts sömn steg jag upp och gjorde en energigivande smoothie på jordgubbar, banan, kokos, linfrö, proteinpulver och yoghurt. Nu var jag redo att ta mig an denna söndag. 

Började med att skära äppelklyftor och lägga i ugnen. Fick 4 kassar med äpplen igår, och idag skulle det bli mos! När en plåt var i ugnen tog jag fram trasa och fönsterputsmaskin och gav mig på fönstren i vardagsrummet.

Då klev barnbarnen innanför dörren. Hade lovat att vara barnvakt en stund i dag.

Jag hade burit upp den gamla leksakslådan från källaren, och eftersom det var ett tag sedan dom var här, så var det spännande och roligt. Vi lekte med alla gamla bilar och byggde med duplo, medan alla plåtar med äpplen hann bli klara i ugnen.

Då gick vi ut till den lilla "målaraverkstaden" som jag arrangerat i trädgården. Vattenfärger, penslar och ett långt papper spänt över staketet med hjälp av häftstift. Det blev succe´!

Den "lilla barnvaktsstunden" blev ganska lång, så jag fixade lunch åt barnen och sedan fick Eric hjälpa till att göra äppelmos. 

Det gjorde han med stor koncentration!!

Så blev det sagoläsning och middagssömn i vår säng.

När jag sedan satt och åt lunch så dök plötsligt maken upp från sitt Malmö-besök.

Strax därpå fick vi besök av äldsta son med familj! Dom skulle på ett födelsedagskalas i närheten och jag lovade att deras hund skulle få vara hos oss under tiden.

De sovande barnen vaknade och hann leka lite med sin kusin innan vi fortsatte till lekplatsen när kusinen gick på kalas.

Så blev barnen hämtade på eftermiddagen och jag tog hund och en kasse med Linnes Döttrar och traskade till kyrkogården för att plantera. Delade på min stora plantering i rabatten häromdagen, och tänkte att dom skulle passa på min svärmors grav.

Så blev hund hämtad och jag bytte om till träningskläder och cyklade till Fyrishov och ett skivstångspass.

Väl hemma paketerade jag äppelmoset och satte rödbetor och kronärtskockor på kokning innan jag gick och duschade.

Maken höll på med gurkinläggning! Han har snälla patienter som kommit med Västeråsgurkor och bönor från egen odling!

Vi åt en härlig middag med kronärtskockor, citron och smör till förrätt. Hjortfile´ med rödbetssallad och bönor till huvudrätt. Ost och kex till dessert.
Vi drack det sista av rödvinet framför den danska tv-serien och jag hann även med lite korsstygn efteråt.
Det känns som en innehållsrik söndag med många bollar i luften!

Slow down!

Jag hade massagetid i förmiddags. Det var alldeles för länge sedan sist, och det kändes. Stundvis var det nästan plågsamt! Bokade ny tid om 14 dagar, för att kompensera det långa uppehållet.

Därefter tog jag bilen för att lämna tillbaka en matta på Ikea. Den köptes till dotterns studentlägenhet, men var för liten och så visade det sig att äldsta dottern hade en större matta över i sin flytt som passade bra, så den här kunde lämnas tillbaka. När jag ändå var ute med bilen i den delen av stan, passade jag på att åka runt till de befintliga möbelaffärerna och titta igenom soffbords-sortimentet. Vårt soffbord är verkligen sunkigt, och skulle behöva bytas ut.

Det förvånade mig att så mycket folk var ute och handlade, trots det ljuvliga vädret.

Jag gav upp mitt letande och styrde kosan mot Ultuna, Ställde bilen och tog en promenad längs Linné-stigen ner till Fyrisån och bara satt och stirrade vid strandkanten en lång stund.

Vattnet låg stilla och det var sagolikt vackert. Det är något sinnligt med en blank vattenspegel!

Efter ett Flexpass på Friskis & Svettis, och en sväng till en jobbarkompis för att hämta äpplen åkte jag hem och planterade dagens blomsterinköp. Tyckte det blev välkomnande fint vid ytterdörren!

Dusch och matlagning och sen slog tröttheten till som en tyngd! Jag hade planerat att cykla ner på bio och se den franska filmen "Läkaren på landet". Men jag orkade bara inte. Det blev soffan och mitt korsstygnsbroderi ikväll igen.

Och det var gott nog.

Ibland är det bara Slow down som gäller!

Happy weekend! Njut!

Den känslan, när sista lektionen för veckan (15 stycken 13-åriga  mycket intensiva pojkar, varav fyra stycken från en liten grupp med olika diagnoser) gått ut genom klassrumsdörren. Den känslan!!

Cyklade hem, bryggde en dubbel espresso med varm mjölk, lade upp en bit äppelkaka med vaniljsås och satte mig ute i solen. Njöt!

Ägnade sedan två timmar åt trädgårdsrens. Inte gjort något på flera veckor, och eftersom hösten varit ovanligt varm så har ogräs och växter frodats. Två stora säckar blev fyllda! Så skönt att vara ute i friska luften.Njöt!

Tappade upp ett bad, liksom ett glas vitt vin. La en ansiktsmask och kröp ner med en bra bok! Njöt!

Skalade räkor, rostade bröd och tappade upp ytterligare ett glas vitt vin, tände stearinljus. Njöt!

Broderade korsstygn, sippade te och sneglade på The bucket list. Tillhör en av mina favoritfilmer, med Jack Nicholsson och Morgan Freeman. Njöt!

Härlig start på helgen!

Happy weekend på er!!

NJUT!!

Mitt i månaden

Så här mitt i september fick jag ett brev från min gulliga svägerska. Hon hade skickat ett roligt urklipp från en tidning "Tio skäl att njuta av september" där står 10 dagar med "Viktigt på riktigt"-saker,
 1/9 Fråga dig själv; vad skulle du säga till tjugoåriga du om du hade chansen?
 Mitt svar är; Var rädd om kärleken! Var öppen och rak med vad du känner. Ut med språket, säj precis vad du tycker, inget kommer att hända, mer än att du är rakryggad och kan vara nöjd med dig själv. Du är vacker.

5/9 Krångla inte till det; det behövs 17 muskler för att le och 45 för att rynka pannan!

9/9 Skäm bort dig själv; sluta aldrig dansa!

12/9 Fånga fisken- och så var det ett fiskrecept som jag kan tänka mig att testa någon gång.

16/9 Var osocial; sjunk ner i en roman - läsande är lika nyttigt för sinnet som för kroppen.
Och den dagen är imorgon och det stämmer perfekt med min plan! Jag ska vara ensam hemma, dricka vin, äta räkor och läsa ur en ny bok jag lånade på biblioteket igår.

Sedan följer ytterligare fem dagar, men dom tänker jag återkomma till när det är dags!

Kvällsmacka

Sitter och njuter av en kopp te och en kantarellmacka! Maken var ute i skogen på eftermiddagen och plockade.
Det smakar extra gott eftersom jag kommer direkt från ett dubbel-pass på Friskis & Svettis.
Min favoritledare på skivstång har ett pass nere på stan kl 19-20 och direkt efter är det 75 minuters yoga.
Testade den kombinationen nu ikväll. Det var nog första och sista gången, hädanefter nöjer jag mig med skivstång. Jag var så svettig efter det första passet och det kändes väldigt ofräscht att börja yoga. Dessutom var jag trött efter en intensiv arbetsdag och efter att ha tagit itu med veckostädning av huset när jag kom hem, så när det var avslappning somnade jag direkt och kände mig lätt förvirrad och frusen när jag hörde en avlägsen röst som uppmanade oss att "komma tillbaka" och börja sträcka ut kroppen. Det var, trots värmen, ruggigt att cykla hem i mörkret!
Men nu har jag provat, annars hade jag ju inte kunnat veta!
Och den här kvällsmackan smakar extra bra tack vare min ansträngning!!
Det blir inte så ofta kvällsmackor nuförtiden. Beror väl mest på att vi äter middagen ganska sent, och varken orkar eller är sugna på någon macka en eller ett par timmar senare. Men jag minns när barnen var små och vi åt tidigt, hur mysigt och gott det var att duka upp te och mackor framför teven. Ofta framför sportnytt, när pojkarna bodde hemma, Dom hade varit på träning och så samlades vi med kvällsfikat. Trots att inte sportnytt intresserade mig, blev det en mysig stund tillsammans.
För att inte tala om den där knäckemackan med smör och Kalles Kaviar och så ett glas kall mjölk till. Mamma och jag tog ofta det sent på kvällarna eller om vi inte kunde sova, och så fortsatte jag med det när jag flyttat ihop med maken och vi varit ute och dansat. Landade och kom till ro med den där kaviarknäcken!

Ack ja, minnen som väcks till liv. Men här ska nu inte väckas, utan tvärtom sövas. Godnatt!

Farmor i farten

Jag fick skynda mig efter jobbet för att hämta barnbarn på dagis.
Barnen var ute och satt på gräsmattan och åt frukt. När jag smög in på gården lämnade Eric gräsmattan och rusade emot mig med öppna armar. Jennifer, som lekte bakom en kulle, såg mig först inte, men när våra blickar möttes, sken hon upp som en sol.
Jag packade ihop filtar och vagnar på hyllor och förråd, satte minstingen i vagnen och tog Erics lilla hand i min och så traskade vi iväg mot biblioteket.
På vägen dit, skulle det klättras upp på stenar, balanseras på trottoarkanter, springas nerför grässlänter. Vi såg en bil som sov, vi plockade kottar och kastade långt, vi sjöng om bussarna som passerade, vi fantiserade om vad man kan handla i Konsum som vi passerade. När vi tillslut nådde biblioteket var det dessvärre stängt. -Lås upp med nyckel, tyckte Eric, men jag förklarade att det inte gick och så styrde vi kosan mot lekplatsen istället.
Där hann vi leka en dryg halvtimme innan mamman mötte upp från sin skola. Vi språkades och lekte till Eric tvärt blev bajsnödig och mamman fick skynda sig hem med båda barnen. Själv gick jag mot cykeln och trampade hem för att laga mat.
Tänkte på hur lyckligt lottad jag är som har möjlighet att få träffa mina barnbarn så pass ofta. Att jag får se dom växa och utvecklas och att jag är en naturlig del av deras liv, att jag kan vara till hjälp.
Det bara är så mycket kärlek!!

Besök i Borås

Dom här fina flickorna har pappan och mamman fått rå om alldeles för sig själva hela helgen! Bådas pojkvänner var upptagna med jobb! Det var nästan som "förr i tiden"!

Huvudsyftet med resan var att ta ner cykel och ställa iordning i yngsta dotterns studentlägenhet. Jag fixade med gardiner,  vi flyttade en matta och en byrå från äldsta dotterns förråd i Göteborg, en tv installerades och lite annat smått och gott som "gör ett hem"!  Det blev riktigt ombonad och trevligt till slut. Får hon nu bara bukt med silverfiskarna så kan det här bli riktigt bra.

Vi hann också med att utforska lite av Borås. Centrum är inte stort, men ligger fint med den slingrande Viskan rakt igenom staden. Stadsträdgården var lummig och fin med vackra blomplanteringar, stora torget med rådhuset imponerande vackert och på det lilla fiket Tant Grön serverades de ljuvligaste vaniljbullarna!!

Dottern är inte så imponerad av shoppingutbudet, men å andra sidan, så har hon nu inte så mycket pengar att shoppa för, som student!

Området runt högskolan har riktiga pärlor till konstutsmyckningar, Se bara;

Nästa gång jag kommer ner ska jag absolut besöka Textilmuseum inrymt i högskolan.

Vi avslutade vårt besök med söndagslunch på restaurang Tugg, där det serverades riktigt goda hamburgare.

På återseende Borås!

Avsked är aldrig lättsamma!

Sorgliga avsked genom livet;
När jag var liten och satt bakåtvänd i vår Volvo Amazon och såg mormor och morfar stå och hålla om varann samtidigt som dom vinkade och vinkade när vi reste från deras lilla stuga på landet utanför Nyköping.
När jag som 17-åring drog in doften av Kjells skinnjacka på stationen i Östersund och han på söndagkvällen lämnade mig och klev på tåget mot Umeå. Tårarna sprutade och jag var otröstlig, när jag ändå plågade mig kvar tills tåget inte längre syntes.
När jag som vuxen såg min moster krama sin syster, min mamma, farväl. Det var så hjärtskärande för jag kände hur dom tänkte; är det här sista gången vi ser varandra.

Idag lämnade vi först äldsta dottern i Göteborg och hon snyftade och grät så att både jag och maken fick ont i hjärtat. Sedan lämnade vi den yngsta, några timmar senare i Borås. Hon var tapper, och hade sällskap av hunden, men det kändes ändå tungt.

Varför är det så? Jag menar, man vill ju faktiskt inte alltid, alltid vara tillsammans med alla människor. Då skulle man säkert gå varandra på nerverna!

"Att skiljas är att dö lite grann" med Streaplers, det var ofta sista dansen i parken när jag var ung.

Ack ja, nu är vi hemma efter en bra helg, som jag berättar mer om i morgon. Nu är det dags för ett glas vin, varma mackor och en dansk serie på tv!

Klockan som ringer till vila

Lilla vovven och jag cyklade hem från ett barnvaktspass på Gimogatan nu ikväll. Klockan var nio och vi hörde Gunillaklockan slå sin med sin vackra klang.  Det var fuktigt, men sensommarljummet i luften, och Majsan satt och tittade sig nyfiket omkring, från sin upphöjda plats i cykelkorgen.

Gunillaklockan gjöts till Slottskyrkan på 1500-talet, men efter den stora branden 1702 fick den sin plats i träställningen uppe i Slottsbacken och började tjäna som en s k vårdklocka. Sedan dess ringer den "i vård" kl 06.00,  dvs dags att stiga upp och ta sig an den nya dagens arbete. Och den ringer "ur vård" kl 21.00, dvs dags att bege sig hem och i vila.

Och det var just det vovven och jag skulle. Hem och vila!
Vovven är tillfälligt uppe på besök denna veckan, eftersom matte i Borås behövde lite hjälp med passningen. I morgon eftermiddag bär det av neråt landet igen. Väskorna står packade, symaskinen ska med liksom gardintyg. Cykeln är redan fastspänd på biltaket. Nu ska jag bara slänga ner lite kläder i en väska, ta en dusch och lägga mig att sova.
Sällskap under täcket har jag haft hela veckan. Och det är inte av maken, han har ett eget täcke....

Tidens tand...

När jag tänker 70-talet, så känns det inte så länge sen. Jag tror att dom flesta i min ålder håller med mig. Man tycker att man fortfarande minns hur det var.

Sen tittar man på en film från 1970, och inser att det hänt en hel del......

Vi hade en aktivitetseftermiddag med sjuorna idag. Först spelade vi brännboll.  Därefter skulle vi se en film i fritidsgården. En av våra nya lärare, en ung tjej, hade valt ut "En kärlekshistoria", som hon själv tycker är jättebra. Den handlar också om ungdomar, visserligen ett par år äldre än våra 13-åringar, men igenkänningsfaktorn skulle vara någorlunda.

Så blev det inte!
Redan i uppstarten av filmen vrålade en elev "-Vad är det här för en jävla film?"

Lågt tempo, främmande, gammeldags miljö- och människoskildringar. Deprimerande vuxenkaraktärer och så alla som rökte, hela tiden och överallt. Själva storyn var seg och jag tror att våra elever var för unga för att förstå och uppskatta.  Hon som valt filmen är 25-26 år och då tror jag att man ser filmen med helt andra ögon.
Jag var 12 år när filmen kom ut, såg den ett par år senare. Kommer ihåg att jag var småkär i huvudrollskaraktären Pär. Jag kommer ihåg mopedknattret och alla "coola" högstadieungdomar som stod vid rökrutan. Jag kommer ihåg känslan på diskoteket. Jag kommer ihåg känslan av blickarna.
Men även jag tyckte filmen var seg nu. Efter en dryg timme pausade vi filmen och sa att bara de som ville skulle stanna kvar och se de sista 50 minuterna.
Alla 49 gick.....

Tidens tand har satt sina spår!

Tack och lov för erfarenhet

Jag var in till skolassistenten i ett ärende, före första lektionen imorse. En lång, mörk, ung skönhet klev in genom dörren, hon skulle vikariera i hemkunskap. Eftersom den salen ligger nära min, så sa jag att jag kunde visa henne rätt. När vi gick tillsammans över skolgården frågade hon mig om jag inte kände igen henne. Jag tittade lite noggrannare på henne och tyckte det var något bekant i blicken. "Jag gick på den här skolan i högstadiet och hade dig i slöjd, jag heter Melissa, men jag var inte så bra..." För mitt inre såg jag en trött, finnig tjej på 15 år. Hon kom alltid försent, behandlade mig i princip som luft och fick inte mycket gjort, förutom att prata med sina klasskompisar. Och nu var hon så vacker och så öppen och glad. Hon tog studenten i våras. Så roligt att se en sådan förvandling. Fast innan vi skildes sa jag till henne att jag ändå var tacksam för att det inte var i mitt ämne hon skulle vikariera.....

Jag var själv 19 år när jag tog mina första lärarvikariat. Kortare och längre. Som längst ett år på en skola i Skogås, utanför Stockholm. Var inte så stor då, det inser jag nu, inte så många år som skilde en från en niondeklassare!  Var inte så strukturerad heller. Minns med fasa när jag lät en klass jobba med textiltryck utan att riktigt ha kontroll. Det slutade med att jag fick ligga på alla fyra och knäskura klassrumsgolvet när dagen var slut. Det var fotspår och stänk av färg lite överallt.
Tack och lov för att man har några år av erfarenhet nu!!

Don´t grow up! It´s a trap!

Dom orden stod på en tröja som en tjej i 25-årsåldern bar på gympapasset nu ikväll.

Tja, visst kan det kännas så ibland, att man bara vill bli omhändertagen. Buren, vaggad, omstoppad. Att man slipper ta beslut, man slipper ha ansvar för hem och hus.

En kompis skrev på facebook idag att hennes sjuårige son sagt; "Jag bara älskar skolan, mamma. Det är som en stor lekplats, fast man får läxor, det är helt underbart!" Visst blir man glad när man hör det!

Jag sydde ett draperi för många år sedan, det hängde i vår hall för att dölja ett förråd vi hade under trappen. På det stod; Man måste vara en smula barn, för att orka vara vuxen!

Den är bra! Jag menar, vi kan ju faktiskt inte göra något åt att vi blir vuxna. Vi måste ta ansvar, jobba och betala räkningar, handla, städa och laga mat.
Men om man samtidigt försöker behålla sin nyfikenhet och sin oförställda glädje över de små sakerna i vardagen. Att man ser till att skratta flera gånger om dagen, att man också gråter när man behöver det. Att man försöker att inte ta för allvarligt på saker och ting. Att man kramas och pussas mycket. Att man är lite mer spontan i livet. Helt enkelt att man försöker behålla lite av barnet i sig!
Då får man ju det bästa av både barn- och vuxenvärlden.
Låter inte det som en perfekt mix?!!

Stockholm, stockholm stad i världen!

Det är härligt att ha så nära till Stockholm. Det är en fantastisk stad! Vacker och med så mycket aktiviteter att erbjuda!!
Igår förmiddag tog min syster och jag tåget dit och mötte upp svägerska och brorsdotter på det mysiga konditoriet Vetekatten.

Här startade vi vår "överraskningsdag", dvs presenten till min kära syster, som fyllde jämna år i somras!

På Regeringsgatan ligger Feet and Nails! En salong där vi fick sitta i de skönaste massagefåtöljer, sippa bubbel och få våra fötter ompysslade med fotbad, skrubbning, massage och lackning!

På lätta fötter skyndade vi mot Kornhamnstorg i Gamla Stan där starten av nästa överraskning skulle gå av stapeln;

http://www.foodtoursstockholm.se/sv/

Gå in och titta på länken. Kan varmt rekommendera denna aktivitet!!

Tapas

Kinesiskt

Ostron på ostronets dag!

I en fiskaffär

En gourmetvandring i Gamla Stans gränder med sju olika matstopp. Varierat, annorlunda och spännande. Gott, roligt och intressant. Inte bara mat utan även historik och kuriosa. I fyra timmar hade vi en guidad och supertrevlig eftermiddag! Fick bra tips på ställen som jag mer än gärna besöker igen. Och jag är sjukt sugen på att boka en Food Tour även på Söder!

Vi fortsatte kvällen på Gondolens vinbar innan vi strosade mot centralen och skildes åt. Syster och jag reste hem till Uppsala och svägerska och brorsdotter reste hem till Västerås.

Och jag är efter denna dag två erfarenheter rikare; Ostron och Råbiff!!

Färganalys av mig själv

I morse plockade jag bort de mest somriga kläderna ur garderoben.
Det slog mig då att jag är en "färgperiodare". Kan det betyda något?
Jag har letat runt på nätet och hittat flera intressanta sidor om färgernas betydelse. Många olika sidor, men i stort sett så är beskrivningarna om färgerna o dess betydelse detsamma.

Så här är mitt liv;

16-20 år Rosa!
Kärlek, vänskap och medmänsklighet. 
Ja visst, det var då jag var som mest kär! Och hade en bästis!

20-26 år Blå!
Lycka, lugn men samtidigt med höga krav på sig själv.
O ja, gick lärarutbildningen, blev gravid för första gången, gifte mig.

26-40 år Brun
Organisationsförmåga, koncentration.!
Visst, det krävs både organisation och koncentration för att klara en familj med fyra barn och olika jobb.

40-56 år Marin och blå!
Trygg och säker, lugn och lycka.
Sant, ju äldre desto mer självsäker och trygg i att jag duger som jag är.

56- ? Turkos!
Tålamod, harmoni, balans.
Skrattretande sant! Jag känner mig balanserad och i harmoni med livet.

Rosa kläder har jag aldrig någonsin haft sedan jag var ung. Blått och brunt finns fortfarande i min garderob, bra basfärger. Turkos har jag fått en dragningskraft till sedan ett par år. Har köpt flera plagg i turkost och  målade väggen i köket i en fin turkos färg.

Spännande!
Nu är helgen här och i morgon bär det av på en överraskningsresa! Svägerska, brorsdotter och jag har planerat en heldag i Stockholm med min kära syster som fyllde jämnt i somras.

Hälso-nörd

Idag hämtade jag ut ett paket från Vitaminvaruhuset.  Behövde fylla på mitt förråd av vitaminer, mineraler och omega-3. Har också köpt en omgång detox-pulver, ska så småningom göra en liten "höstrensning".
Just nu äter jag D-vitamin med K2, omega 3 och 6-kapslar och så Magnesium. Äter också järntabletter eftersom jag lämnar blod.
Jag följer Holistics blogg och för ett par veckor sedan lyssnade jag på ett intressant avsnitt av "Maratonpodden".
Holistic har för övrigt ett jättesortiment av hälsokost. Finns många produkter som jag är frestad att testa. Det är ett svenskt företag som känns oerhört seriöst, dom har en bra blogg och en fin hemsida

http://www.holistic.se/

Dom har också mycket kurser och temadagar, men tyvärr är det mest för återförsäljare.

Självklart handlar hälsa inte bara om tillskott. Mat, motion och psyke, allt inverkar på vår hälsa.
Det är intressant och det finns mycket att lära.
Det finns också många olika åsikter och skolor. T ex så tycker maken och jag väldigt olika ....
Men jag tror vad jag tror och är lycklig på det!

Apropå hälsa, så kom Masersgårdens nya broschyr i brevlådan idag! Gissa vem som fick reslust!!

http://www.masesgarden.se/