Mayli, hunden som kom in i vårt liv för snart tre år sedan. En blandning mellan chihuahua, tax, jack russel och papilljon. Dottern kom bara hem med henne, ett år innan hon tog studenten. "Jag är myndig, ny gör jag som jag vill!" Det var kylslagen stämning i huset den första tiden.
Men med tiden har hon blivit Majsan, en familjemedlem. Fast maken hävdar bestämt att hon är HUND. Jag är inte lika säker....
När inte dottern är hemma, då är hon min. Ja, hon gillar maken också. Riktigt kråmar sig och gnyr på ett alldeles speciellt sätt när han kommer från jobbet. Som att hon känner att med honom måste hon ligga i lite extra, för att ligga på plus.
Om bara maken är hemma och det är sovdags, då lägger hon sig sött på golvet vid fotändan av sängen. När jag är hemma, då ligger hon i sängen, under täcket med kroppskontakt mot min rygg eller lår.
Hon är en väldigt liten hund. Väger ca 2 kg och mankhöjden är knappt 20 cm. Hon är väldigt rädd av sig. Men också väldigt kaxig. Om vi möter andra hundar lägger hon för det mesta svansen mellan benen och gömmer sig bakom mig eller tvärnitar och vägrar gå. Ofta skäller hon gällt för att markera att ingen ska komma i närheten.
Hon är extremt skällig om det ringer på dörren och hon ska alltid ha sista ordet.
Men herregud, så fäst jag har blivit vid henne. Jag pratar med henne som om hon förstår allt jag säger. T om när vi är ute och går, fast vi möter andra människor. Dom undrar säkert hur det är fatt.
Men tänk, jag har kommit upp i den ålder nu, att jag bryr mig inte om vad andra människor tycker!
Tänk ett sådant sällskap det är att ha hund. Bävar nästan för hur tomt det blir när dottern en gång flyttar och tar sin hund med sig. Och då kan man undra vem jag kommer att sakna mest.....
Men dumt att ta ut något i förskott. Än så länge bor vi tillsammans och jag kan gosa och kela med lilla sötnosen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar