Och det är ju faktiskt 36 år sedan. Just idag är det vår förlovningsdag;
Nog har vi haft både "ups and downs" genom åren. Men jag är så glad, lycklig och tacksam att den mannen fortfarande finns vid min sida.
Imorse hade han dukat upp frukost och lät mig sova ut till klockan 10 innan vi åt tillsammans. Han åkte och köpte fågelfrö som jag glömt. Han dukade upp kaffe och pepparkakor och kom med där jag låg och huttrade under filten i soffan. Han promenerade över till äldsta barnbarnet och tog med honom till pulkabacken.
Jag vet att han skulle göra det jag bad honom om att göra.
Och jag hoppas att det blir vi två till döden skiljer oss åt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar