onsdag 6 januari 2016

Igelkottaskinn (på en hund)



Jag har fortsatt promenera/vandra. En mil igår och likaså idag. Lite kontraster mot förra veckans vandringar i 22 gradig värme! Det var minus 10-12 grader igår och idag. Men underbart det också, fast på ett annat sätt! Det var soldis idag, solen står sådär lågt på himlavalvet den här årstiden och det blir ett vackert, nästan magiskt ljus. I luften for små, snökristaller. Som om det föll diamanter från himlen.
Sällskapet var det bästa tänkbara! Mina två favorithundar som jag verkligen älskar! 
(Jo, visst älskade jag förra veckans sällskap också. Men eftersom maken arbetade igår och var på skridskoisen idag, så fick hundarna ersätta hans sällskap)!

Väl hemma i stugvärmen skulle jag styra med middag till familjen och då tyckte den stora vovven att han skulle ligga under granen. Granen, med allt pynt, svajade till när grenarna strök över den lurviga pälsen. När jag så stod och putsade lammsteken, och de förföriska dofterna nådde Massimos nos, så kröp han fram och jag blev full i skratt, när jag såg hans päls. Full av gröna taggar, precis som ett igelkottaskinn!! 

Vi har samlats till trettondagsmiddag, äldste son med familj och yngsta dotter med pojkvän. Mellansonen har sjuka barn och mellandottern befinner sig i Thailand.
Granen står kvar, dock med något färre barr. Dessa barr återfinns dock utspridda i resten av huset!

Till sist en bild på farmor (med kräkfläck på bröstet) och yngsta barnbarnet Alfred!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar