Det där är ingenting att spara...

... sa maken och tömde ur de sista dropparna av vinboxen i mitt glas. Och det blev ett helt glas!
Så här sitter jag nu med mitt lilla broderi, vid köksbordet, ensam. Medan han håller på att göra sig iordning för sängen.
Men jag klagar inte! Jag är inte den som säger nej till ett glas vin!
Vi har haft äldste son med familj här på söndagsmiddag, och jag har fått myst med mitt lilla, ljuvliga barnbarn Alfred. Tänk att små bebisar luktar så ljuvlig gott! Och är så mjuka och lena i huden. Och vilka outgrundliga blickar dom kan ge en!
Och fördelen med att vara farmor, är ju att man slipper nattvaken, mjölkstockningarna och att alltid gå runt med små kräkfläckar och lukta lite sur mjölk.
Näst yngsta barnbarnet lärde sig gå idag, Drygt 8 månader gammal!
Vid middagen frågade sonhustrun när sonen börjat gå. Varken maken eller jag mindes, och tänk, det kändes nästan skämmigt. Hur kan man inte komma ihåg det??! Det är ju stort!
Får väl skylla på att vi faktiskt klämde ut fyra stycken barn och det är svårt att hålla isär...

Ja sådant där sitter jag och tänker på så här på kvällskvisten, sista skälvande timmarna av helgen.

Men nu ska jag faktiskt ta och tappa upp ett bad och ligga i blöt och läsa ut min bok "Fjällgraven".