Så sa Kjell Enhager, som jag just lyssnat på i ett vinterprogram. Det finns många ledarskapscoacher därute. Dom har talets gåva. Dom pratar ofta snabbt och skämtsamt om livets allvarligheter och tillkortakommanden. Ibland uppfattar jag någon klokskap som jag tar till mig, ibland blir jag lite trött på att det ska vara så forcerat och glättigt. Ibland kan jag bli rörd till tårar över någon berättelse.
Idag tänkte jag; Vad har jag för mål i livet som jag strävar efter? Det känns som att jag lever som jag vill redan! Visst har jag drömmar om upplevelser och annat, men i stort sett så är jag nöjd!
I programmet berättade han om ett par som drömt tillsammans och skrivit ett brev till sig själva om var dom skulle vara om 10 år, ifall dom fick det dom drömde om. Hon ville flytta till Nya Zeeland, han ville i så fall bli professor där, då ville hon få svart bälte i karate. Jaha, och så blev det. Och jag tänker att det är så långt ifrån min verklighet som det bara går.
När jag sitter här i sköna fåtöljen i vardagsrummet med en kopp kaffe, min stickning, lyssnar på radio och då och då tittar ut på fågelbordet där talgoxar och domherrar slåss om maten, där är min dröm på något sätt uppfylld. Jag är nöjd!
Ja, men då kanske det är att leva med stil; Min alldeles egna stil!!
Borde egentligen vara i skolan och undervisa, men i förrgår kväll, när jag var på syjuntan började jag må så konstigt. Jag blev varm och kall om vartannat. Först trodde jag det var klimakterievallningar, men när jag vaknade morgonen efter kl 7 så gick det inte att komma ur sängen. Huvudet värkte, kroppen värkte, i halsen satt ett sandpapper av grövsta kvalitet. Jag ringde och sjukanmälde mig, somnade om och sov till halvtvå på eftermiddagen.
Idag är det lite bättre, jag sov "bara" till klockan 10 och orkar nu sitta här i fåtöljen.
Det finns hopp om livet.
Mitt liv; med stil!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar