Taggad.....?

Helgen blev inte som planerat. Det blev barnvakt istället, eftersom sonhustrun var sjuk och sonen måste jobba.
Två små telningar, snoriga, hostiga och smått febriga har tillbringat timmarna hos oss. Jag känner mig oerhört tacksam att det gått så bra med den minsta, Jennifer, drygt 8 månader. Storebror Eric är det inget som helst problem med, han känner både farfar och farmor väl, sedan dom bodde hos oss ett halvår. Lillasyster bodde bara här de första 2 månaderna av sitt liv, och är dessutom ganska mammig. Men det har gått jättebra, och det var så mysigt att få rå om henne också.

Vi avslutade helgen med en riktig festmiddag!  Fin-vin, som maken fått i 60-årspresent av äldste sonen ( som för övrigt klarade Munskänkarnas vinprov nu i veckan ). Serverat till en rödvinsmarinerad hjortstek ( som dotterns pojkvän bjöd på ) med potatisgratäng. 

Grand Final på helgen och ett rejält frosseri för mig, eftersom jag imorgon inleder årets Detox!
Är jag taggad?
Tja, jag har förberett mig väl genom mental tankekraft. Jag har skrivit ner massor av måltidsförslag och inköpslistor.
Tre veckor har jag planerat, sen ska jag resa till Masersgården i Dalarna på en "mjukträningsvecka" med bl a yoga och pilates och massor av hälsosam kost!
Med det hoppas jag få tillbaka rejält med energi och livskraft!
Jag önskar mig själv ; Lycka till!!

Kärleksfull!

Vad vore jag utan mina nära och kära?

Alla goda möten och stunder idag!

Här sitter jag och tänker på hur kärleksfull jag känner mig!

Maken som dukade frukost extra fint i morse! 

Barnbarnen som vi passat hela dagen och som ger så mycket kärlek och glädje. 

Sonen, pappan, messade från jobbet och frågade hur det gick, liksom mamman som låg hemma i feber.

Dottern, lagom jetlaggad,  som vi verkligen fått rå om hela dagen.

 Pojkvännen som är så omtänksam. Han är på gala på Berns ikväll och har tilldelats pris som årets säljare men tänker på att skicka snap till "svärmor" och säjer att han önskar att vi alla fått vara med där ikväll!

Äldste sonen som kom in och pratade en stund, på hemväg från affären.

Sonhustrun som skickade mms och visade upp nylackerade naglar, lacket var en del av födelsedagspresenten hon fick förra veckan.

Äldsta dottern som ringde och pratade länge från Göteborg.

Kan jag vara annat än kärleksfull?!

Glad!

Självklart sitter jag längst fram, i första vagnen! Jag är tanten till höger, hon som håller i hatten och försöker hålla i kjolen!! Hon har både ros på bröstet, stora örhängen och pärlhalsband!!

Så roliga lektioner jag haft idag, med glada, positiva, kreativa och ambitiösa elever! Mycket skratt och glädje där!

Och så kom dottern med pojkvän hem från sin Thailandsresa! Det gjorde mig glad!! För att inte tala om hur glad lilla vovven blev, att få återse sin matte!

Dottern som vid middagsbordet frågade om jag ville veta något roligt; -Jag har dina trosor på mig. Du hade lagt dom i min garderob, Det är jag som köpt dom åt dig i julklapp. Men det har väl du glömt för du tror väl inte att du har så här sexiga underkläder,,,,

Nu ikväll så slog jag till och bokade in sportlovsveckan med en alldeles egen aktivitet!

Som om inte det vore nog så är det helg!!

Happy, happy....

Nöjd!

Igår blev det inget skrivet. Jag lagade kycklingenchiladas till middag och bjöd hit min syster, det blev inte särskilt sent, men jag stupade i säng när hon gått. Trött, trött.

Idag hade jag ett par roliga lektioner. Visade en film om en sömmerska från Bangladesh och vi pratade om minimilön kontra levnadslön. Om hur stor del av t ex en t-shirts pris som tillfaller sömmerskan och bomullsodlaren kontra designern och butiken. Därefter delade jag in klassen i grupper. Varje grupp skulle vara en syfabrik, och jobbet var att sy en t-shirt på snabbast och bäst sätt, så att jag, i egenskap av inköpare, skulle vilja lägga en beställning.

Det var otroligt intressant att se hur gruppmedlemmarna interagerade med varandra. Alla tog det väldigt seriöst.

 Ombytligt väder idag. Cyklade till skolan i ösregn. Cyklade hem från skolan i snöfall. När jag tvingat ut hunden och ätit lite lunch tog jag fram dammsugaren. Och plötsligt sken solen!

Jag fick blev färdig med min sjal idag. Stickad av den allra mjukaste merinoull!

Och jag är halvvägs klar med ryggsäcken, som äldsta barnbarnet ska få i 2-årspresent. 

Så tappade jag upp ett varmbad och satte på bubbelbad-funktionen.  Finns inget bättre till trött, stel kropp!

Och efter allt detta kan jag inte känna mig annat än nöjd! Trött men nöjd!!

Trött....

Jag är så vansinnigt trött! Förmodligen beror det på bacillerna som slog till för två veckor sedan, och som inte vill släppa greppet. Jag känner inte riktigt igen mig själv. Håglös, olustig och smådeppig. Stel och otränad och kroppen värker. 

Jag hade ju bestämt mig för att bli frisk, och jag går till jobbet och gör det jag ska, men sen räcker krafterna inte till så mycket mer än att laga mat och gå ut med vovven. 

Och visst har jag lovat mig själv att försöka vara här och nu. Men i detta tillstånd längtar jag faktiskt till att jag ska få tillbaka energin och börja träna igen!

Människans bästa vän

Mayli, hunden som kom in i vårt liv för snart tre år sedan.  En blandning mellan chihuahua, tax, jack russel och papilljon. Dottern kom bara hem med henne, ett år innan hon tog studenten. "Jag är myndig, ny gör jag som jag vill!" Det var kylslagen stämning i huset den första tiden.

Men med tiden har hon blivit Majsan, en familjemedlem. Fast maken hävdar bestämt att hon är HUND. Jag är inte lika säker....

När inte dottern är hemma, då är hon min. Ja, hon gillar maken också. Riktigt kråmar sig och gnyr på ett alldeles speciellt sätt när han kommer från jobbet. Som att hon känner att med honom måste hon ligga i lite extra, för att ligga på plus.

Om bara maken är hemma och det är sovdags, då lägger hon sig sött på golvet vid fotändan av sängen. När jag är hemma, då ligger hon i sängen, under täcket med kroppskontakt mot min rygg eller lår.

Hon är en väldigt liten hund. Väger ca 2 kg och mankhöjden är knappt 20 cm. Hon är väldigt rädd av sig. Men också väldigt kaxig. Om vi möter andra hundar lägger hon för det mesta svansen mellan benen och gömmer sig bakom mig eller tvärnitar och vägrar gå. Ofta skäller hon gällt för att markera att ingen ska komma i närheten.

Hon är extremt skällig om det ringer på dörren och hon ska alltid ha sista ordet.

Men herregud, så fäst jag har blivit vid henne. Jag pratar med henne som om hon förstår allt jag säger. T om när vi är ute och går, fast vi möter andra människor. Dom undrar säkert hur det är fatt.

Men tänk, jag har kommit upp i den ålder nu, att jag bryr mig inte om vad andra människor tycker!

Tänk ett sådant sällskap det är att ha hund. Bävar nästan för hur tomt det blir när dottern en gång flyttar och tar sin hund med sig. Och då kan man undra vem jag kommer att sakna mest.....

Men dumt att ta ut något i förskott. Än så länge bor vi tillsammans och jag kan gosa och kela med lilla sötnosen!

Det där är ingenting att spara...

... sa maken och tömde ur de sista dropparna av vinboxen i mitt glas. Och det blev ett helt glas!
Så här sitter jag nu med mitt lilla broderi, vid köksbordet, ensam. Medan han håller på att göra sig iordning för sängen.
Men jag klagar inte! Jag är inte den som säger nej till ett glas vin!
Vi har haft äldste son med familj här på söndagsmiddag, och jag har fått myst med mitt lilla, ljuvliga barnbarn Alfred. Tänk att små bebisar luktar så ljuvlig gott! Och är så mjuka och lena i huden. Och vilka outgrundliga blickar dom kan ge en!
Och fördelen med att vara farmor, är ju att man slipper nattvaken, mjölkstockningarna och att alltid gå runt med små kräkfläckar och lukta lite sur mjölk.
Näst yngsta barnbarnet lärde sig gå idag, Drygt 8 månader gammal!
Vid middagen frågade sonhustrun när sonen börjat gå. Varken maken eller jag mindes, och tänk, det kändes nästan skämmigt. Hur kan man inte komma ihåg det??! Det är ju stort!
Får väl skylla på att vi faktiskt klämde ut fyra stycken barn och det är svårt att hålla isär...

Ja sådant där sitter jag och tänker på så här på kvällskvisten, sista skälvande timmarna av helgen.

Men nu ska jag faktiskt ta och tappa upp ett bad och ligga i blöt och läsa ut min bok "Fjällgraven".

En riktigt trivsam lördagkväll!

Äntligen kom vi iväg och såg filmen som alla talar om och som vunnit priser på guldbaggegalan.
Är alltid lite skeptisk att se en film efter att man läst boken. Men den här gången blev jag inte besviken. Den var så bra, så bra. Karaktärerna och upplägget av handlingen med tillbakablickarna på barn- och ungdomen. Allt var perfekt. Skratt och gråt i en skön blandning!

Rolf Lassgård som "gamla Ove" och Filip Berg som "unga Ove", en förträfflig kombo!

Jag var som uppfylld av filmen när jag kom ut i snövädret utanför salongen!

Vi hade bara lite svårt att förlika oss med att vi är i samma ålder som Ove....

Vi fick skjuts hem, eftersom vi haft sällskap av svåger och svägerska som först kom hem till oss för en bit mat.
Med andra ord, en riktigt trivsam lördagkväll!

Besvikelsen;

När man känner blåsan på överläppen, och förstår att herpes-viruset fått fäste!

När man måste ställa in träffen med barnbarnet pga den envisa infektionen som slagit ut bihålor och öron!

När man sett fram emot den spännande fortsättningen på fredagsdeckaren på tv, men somnar i soffan och vaknar precis lagom för att få se "skurken" jagas längs med havet och skjutas av en främling-och man har ingen aning om av vem, varför eller vad som hänt den senaste kvarten!

Ok. Acceptera, glöm, sov och ta nya tag imorgon. Det är i alla fall helg!!

Ingen risk för besök av vampyrer i natt!

Ikväll har jag lagat mat med massor av vitlök!
Det började med att jag fick tag på billig kalvlägg där bäst före-datum var idag. Alltså behövde jag laga till det redan ikväll. Jag tänkte mig en Osso Buco. Gul lök och rejält med riven vitlök fick svettas i en panna medan jag brynte köttet. Sedan på med massor av vin. kalvbuljong, timjan och hela tomater och så har det stått och kokat hela kvällen. Den får nu stå och vila till söndagsmiddagen, när det ska i rotfrukter.
Till kvällens middag hade jag hittat ett spännande recept på Spansk Bondsoppa. Massor av vitlök, potatis, zucchini, morötter, chorizokorv, vita bönor och riven vitkål fick puttra ihop och ätas rykande varm.
Det var riktigt mumsigt!
Men nu känner jag att hela munhålan  är perforerad med vitlökssmak. Det är nästan så att vovven vänder bort nosen när man gosar med henne!!
Inga vampyrbesök i natt alltså!

Undrar vad eleverna kommer att tycka imorgon......

Jag blir så trött...

...på tramsiga teveprogram! Ja, ja, jag vet att det går att stänga av eller byta kanal. Jag vet att det är dumt att hetsa upp sig i onödan. Jag vet att valet är mitt! Erkänner att jag var lite surkärring ikväll!!

Men nu är det så att jag varje morgon har små meddelanden från yngsta dottern, som befinner sig i Thailand tillsammans med pojkvännen. Små filmer och bilder på snapchat och så meddelanden av olika slag. I morse stod det t ex att jag måste titta på en ny serie på tv som handlade om vegetarisk matlagning. Något som vi pratat om att införa mer i vår middagsmat detta år.

Sagt och gjort, Eftersom jag skulle äta middag ensam ikväll, så kopplade jag fram Svtplay till teven och letade upp tv-programmet "Vego-rätt" och satte mig tillrätta med middagen.
Och det var då jag blev trött!
VARFÖR måste alla teveprogram vara så flamsiga?!  Där stod två tjejer 26 och 27 år, tydligen "funna" av Svt via sociala medier. Båda är bloggare och har instagramkonton, en är kock en är grafisk formgivare och brinner för "grönt" och "hälsa". Det var inspelat på en av tjejernas gård nere i Skåne. Stylat och vackert, alldeles FÖR mycket, i min smak. Två kompisar som försöker bjuda in oss med en avspänd touch, som bara blev tramsig! VARFÖR skulle dom plötsligt, mitt i matlagningen, stå i yogaställningar på en stubbig halmåker med svajande flaggor runtomkring? Eller varför skulle dom skrubba sötpotatis och kålrötter i havsvågorna och sen sitta och skära upp dessa rotfrukter på stranden där det blåste och den fina, fina sanden måste lagt sig som en hinna på maten?

Nej tack, det var första och sista programmet jag kommer att titta på i den serien!

Bättre då att avsluta kvällen med Lars Lerin som mötte Persbrandt!

Och nu säger surkärringen Godnatt!

Bort med alla baciller!

Natten blev orolig pga rethosta, tyckte synd om maken som inte heller fick så mycket sömn. Själv kunde jag ligga kvar och somnade lite bättre på morgontimmarna fram till klockan nio. Låg kvar en stund och tittade ut på vinterhimlen genom sovrumsfönstret.  Kände efter hur huvudet mådde idag, och så bestämde jag mig; Nu skiter jag i det här!!
Sagt och gjort; jag föste ner vovven som låg och trynade under täcket, slängde upp sovrumsfönstret på vid gavel och hängde ut sängkläderna på vädring.Tänkte att bacillerna skulle frysa ihjäl!
Jag tappade upp ett bad och tog fram schampo. Nu skulle hela kroppen skrubbas ren och håret tvättas. (Något som verkligen behövdes efter samma pyjamas och ingen dusch eller hårtvätt sedan onsdagskväll.) Blev nästan röd i skinnet av allt skrubbande. När sen vattnet rann ut så såg jag framför mig hur alla baciller följde med och försvann ner i avloppet!!
Det blev frukost och hundpromenad och sen kröp jag upp i soffan med mitt broderi som efter en hel eftermiddag resulterade i dessa;

När vi skulle till Teneriffa ville jag ha med mig en stickning, så jag slängde ner strumpstickor och gamla rester av tvåtrådigt svenskullgarn i lite olika naturvita nyanser. Resultatet blev två vantar som jag slängde i tvättmaskinen och tovade ihop. Idag blev dom broderade, vilket döljer de olika vita nyanserna samtidigt som dom faktiskt ser lite roligare ut. Jag satte i ett foder av en utsliten, kasserad angoratröja, så nu borde dom vara varma stå emot vinterkylan. Gjorde dom extra långa också. 

Känner mig riktigt tillfredsställd när jag får till något av saker som bara finns hemma!

Och kan jag sitta i soffan och brodera en hel eftermiddag, så kan jag jobba imorgon. Rethostan är bättre, jag läppjar på varmt te nu och hoppas det ska främja nattsömnen!

Jag såg nog rätt; bacillerna försvann ut med badvattnet!!

Jag blir nästan sjuk...

...eller, jag ÄR ju faktiskt sjuk. Feber, huvudvärk, slemhosta, snuva. Trodde jag var på bättringsvägen i lördagseftermiddag, men på natten mot söndag slog det till igen. Jag fick frossa och hostade så jag nästan kräktes. Igår sov jag bort nästan hela dagen.
Men det som jag "nästan blir sjuk av" är allt fint som inspirerar mig på Pinterest.
Jag tog mig från sängen till soffan idag och sitter och skrollar på olika textila områden på den fantastiska bildbanken Pinterest. Så mycket jag får lust att göra!! När ska man hinna?
En som skrev om tid idag var Olof Röhlander, jag prenumererar på hans veckobrev som kommer på mail varje måndagmorgon. "Din termos i gryningen" är rubriken.

Går tiden fort?
Vad är tid, egentligen? Som någon klok filosof sa; "Frågar du mig vad tid är så kan jag inte säga det, men jag vet vad tid är." Lite så tror jag vi också känner. Vi vet att en sekund är en sekund och att en minut är en minut. Men vi har samtidigt upplevt när sekunder kändes som minuter, och tvärtom. Vissa menar att "tiden går så fort". Säger man så ofta anser jag att det är ett tecken på att något bör göras.
Tänk dig att du har en sådan där gammaldags bandspelare framför dig, en som fanns på 80-talet. Vi föreställer oss att du den här dagen har en sådan liten bandspelare i fickan, som du kan ta fram när du vill. Den knapp du väljer att trycka på beror på vad som sker just nu, där du är, Det vill säga;
Trycker du på paus så vill du stanna upp tiden. Trycker du på record vill du spela in upplevelsen för att ha det kvar i minnesbanken. Genom fast forward skyndar du på tiden en aning. Rewind backar bandet och ger dig chansen att spela upp en händelse igen. Antingen för att lära dig något, eller åter uppleva den. Du kan också spela över sådant som inte längre har ett värde, som du vill radera.
Den där bandspelaren var en viktig del av livet när jag växte upp. Den krånglade ibland, men fanns där. Jag har den alltjämt i fickan, fast nu som en metafor för att hantera tiden. Särskilt pausknappen har ett stort värde för mig. Den ger mig chansen att reflektera, ta bättre beslut, tänka på saker. Ändå kan jag bruka den oftare. Det borde vara den mest nötta knappen, särskilt när det känns som att tiden går så där fort igen. Hur använder du din bandspelare-och hur ofta trycker du på pausknappen?

Det känns som att jag själv tryckt på pausknappen sedan i torsdags. Jag har sovit bort massor av tid, legat och stirrat ut genom sovrumsfönstret. Och så korta stunder förlorat mig i allt vackert som kreativa människor skapat och lagt ut på Pinterest.

As long as the sun continues to shine There's a place in my heart for you

Rubriken är en textrad från låten Upside Down. Hiten med Diana Ross från 1980! Känns rätt så länge sedan nu, men nog håller den!!?



Och det är ju faktiskt 36 år sedan. Just idag är det vår förlovningsdag;

Nog har vi haft både "ups and downs" genom åren. Men jag är så glad, lycklig och tacksam att den mannen fortfarande finns vid min sida.

Imorse hade han dukat upp frukost och lät mig sova ut till klockan 10 innan vi åt tillsammans. Han åkte och köpte fågelfrö som jag glömt. Han dukade upp kaffe och pepparkakor och kom med där jag låg och huttrade under filten i soffan. Han promenerade över till äldsta barnbarnet och tog med honom till pulkabacken. 

Jag vet att han skulle göra det jag bad honom om att göra. 

Och jag hoppas att det blir vi två till döden skiljer oss åt!

Du lever bara en gång - gör det med stil!

Så sa Kjell Enhager, som jag just lyssnat på i ett vinterprogram. Det finns många ledarskapscoacher därute. Dom har talets gåva. Dom pratar ofta snabbt och skämtsamt om livets allvarligheter och tillkortakommanden. Ibland uppfattar jag någon klokskap som jag tar till mig, ibland blir jag lite trött på att det ska vara så forcerat och glättigt. Ibland kan jag bli rörd till tårar över någon berättelse.

Idag tänkte jag; Vad har jag för mål i livet som jag strävar efter? Det känns som att jag lever som jag vill redan! Visst har jag drömmar om upplevelser och annat, men i stort sett så är jag nöjd!
I programmet berättade han om ett par som drömt tillsammans och skrivit ett brev till sig själva om var dom skulle vara om 10 år, ifall dom fick det dom drömde om. Hon ville flytta till Nya Zeeland, han ville i så fall bli professor där, då ville hon få svart bälte i karate. Jaha, och så blev det. Och jag tänker att det är så långt ifrån min verklighet som det bara går.
När jag sitter här i sköna fåtöljen i vardagsrummet med en kopp kaffe, min stickning, lyssnar på radio och då och då tittar ut på fågelbordet där talgoxar och domherrar slåss om  maten, där är min dröm på något sätt uppfylld. Jag är nöjd!
Ja, men då kanske det är att leva med stil; Min alldeles egna stil!!

Borde egentligen vara i skolan och undervisa, men i förrgår kväll, när jag var på syjuntan började jag må så konstigt. Jag blev varm och kall om vartannat. Först trodde jag det var klimakterievallningar, men när jag vaknade morgonen efter kl 7 så gick det inte att komma ur sängen. Huvudet värkte, kroppen värkte,  i halsen satt ett sandpapper av grövsta kvalitet. Jag ringde och sjukanmälde mig, somnade om och sov till halvtvå på eftermiddagen.
Idag är det lite bättre, jag sov "bara" till klockan 10 och orkar nu sitta här i fåtöljen.
Det finns hopp om livet.
Mitt liv; med stil!!!

Slöjd-ett hett ämne

http://horisonten.io/2016/01/politiker-och-allmanhet-dags-att-lyssna/

Det har varit mycket diskussioner om slöjden den senaste veckan. En text i tidningen Expressen, där slöjdens vara ifrågasattes, satte fyr på elden!

Jag måste säga att bland eleverna i skolan är inte ämnet ifrågasatt. Under mina 17 år på Eriksbergsskolan, minns jag bara en elev som undrade vad slöjden skulle vara bra för. Innan jag hann svara, var det en kamrat till eleven som sa; -Äsch, du vet det där med att man måste träna båda hjärnhalvorna.
Jag brukar ställa frågan bland mina nya årskurs sju-elever: Varför tror ni att man har slöjd i skolan?
Eleverna brukar svara; -Det är väl bra att man kan laga sina kläder, vi får lära oss om olika material, för att man inte bara ska läsa och skriva utan också få jobba praktiskt, för att vi ska få veta hur man gör olika saker osv.
Jag brukar lägga till; -Och så ska ni få träna på att bli kreativa problemlösare!
Min manliga, träslöjdskollega brukar visa en bild, som hans dotter tagit på ett stort Facebook-företag i USA, det är en slöjdsal med massor av redskap och material där anställda håller på att skapa och bygga olika föremål. It-företag vet att man behöver träna på många olika sätt för att bli bra på datorer och programmering, bl a genom handens arbete. Det brukar imponera på trettonåringarna!

Jag känner mig inte orolig för att slöjden ska försvinna, den är populär och den behövs!
Om du orkar och har lust, så lyssna/se filmen i länken där en mycket engagerad och duktig slöjdlärare berättar mer!

Det Är Vackrast När Det Skymmer

Pär Lagerqvists rader kom till mig när jag tog eftermiddagspromenaden med vovven. Klockan var 15.30 och det började så smått skymma. Ljuset på himlen, där solen gick ner, var helt fantastiskt. Isblå botten med aprikos-gyllene toner och framför små lätta gråvita dim- och molnslöjor.
Nu vet jag att den där dikten egentligen handlar om en person som är nära döden och ser på sitt liv, symboliken är ganska tydlig. Det gör det hela lite vemodigt, men ack så vackert. Tycker att Bo Sundströms tolkning är fin!

Hade slutat lite tidigare idag, eftersom elevens val-lektionerna kommer igång först nästa vecka, men snart, snart är det nog inte helt mörkt när lektionerna slutar klockan 16, jag tycker faktiskt att det märks redan nu, att dagarna är aningen längre än före jul!

Långa, sega dygn tycker yngsta dottern och hennes pojkvän att det är. Dom räknar ner inför Thailands-resan nu på torsdag. Den andra dottern med pojkvän tycker förmodligen att dygnen går alldeles för snabbt. Dom befinner sig nämligen i Thailand sedan knappt två veckor, och deras resa tar slut nu på fredag. Det är meningen att systrarna ska hinna ses för en middag !

Jag tillverkade en liten avskedsgåva, i form av en adresslapp till resväskan idag.

Nu kör vi!

Ny termin och nya elever att möta. Det är alltid lika spännande att möta nya grupper, se hur de olika individerna interagerar med varandra och med mig.
Det är i årskurs sju som klasserna går en termin på varje slöjdart, så i tre grupper får jag nya elever den här terminen, ca 45 nya individer att lära känna.
Det var snöfall, nollgradigt och kramsnö ute, vilket innebar att en tredjedel av gruppen kom försent och var ganska snö-blöta när dom stormade in i klassrummet.
Redan efter en ganska kort stund kan man se vilka som är intresserade, vilka som är måna om att göra ett gott första intryck och vilka som inte bryr sig utan mentalt, är kvar därute i snö-leken.
Det är fascinerande hur olika en och samma instruktion kan uppfattas av 15 personer.
På så sätt blir mitt arbete aldrig enahanda, trots att jag i princip har haft samma start med varje årskurs sju-grupp, sedan 17 år tillbaka. Vi repeterar symaskinskunskaper och lite andra grunder från mellanstadiet, både teoretiskt och med ett litet sytest.
Det var en trevlig grupp idag, det är oftast det, vi har många trevliga elever på skolan. En pojke t om tackade för lektionen, när han lämnade klassrummet efter 80 minuters slöjdpass.
22 veckor framöver har vi skolarbete. Nu kör vi!!

Redo för arbetsveckan!(??)

Det här är min man när han trivs som allra bäst; på skridskoisen. I alla fall den här årstiden. På sommaren är det i kajaken. Han är verkligen en friluftsräv!

Hela helgen har gått till skridskoåkning för hans del. Han är nämligen ledare för Friluftsfrämjandets skridskosektion, och har ledarledda turer på söndagar. Det innebär att hela lördagen går åt till att "reka" tänkbara isar inför söndagens turer. Och så går hela söndagen till själva turen och sedan ska det skrivas skridskorapporter. I morse gick han upp före kl 7 för att göra matsäck och packa ihop, Han kom hem 18.20 och tog en bastu innan middagen.

Imorgon kväll ska han iväg för att leda nybörjarkursen. Det är ett par teorikvällar och ett par kvällar med träning på Studenternas konstis, och sen är det nybörjarturer ett par söndagar.

Jag beundrar hans ork och engagemang!

Hade själv tänkt följa med och åka skriskor idag, men den "långsamma" gruppen ställdes in, och jag 

 kände att jag inte ville åka med någon snabbgrupp den första gången för säsongen. När det sen gick hela långa dagen, var jag rätt nöjd att jag varit hemma. Istället gick jag på Friskis & Svettis gympa, tömde förrådet på skräp och for en vända till miljöstationen,fick min väv färdigsolvad och dessutom skedad, samtidigt som jag lyssnade igenom två vinterpratar-program.

Vi fick i alla fall vår söndagmiddag tillsammans, nästan den middag på hela veckan som jag gillar allra mest. Ett slags helgsammanfattning och avstamp inför nya arbetsveckan. Jag tar mig tid att laga maten och vi tar oss tid att sitta länge och äta och prata.

Så nu ska vi väl vara redo för arbetsveckan!(??)

Tacksam och lycklig

Livet är sårbart och skört. Vi vet inte vad som väntar idag, imorgon i framtiden. När som helst kan vi drabbas av sjukdom eller olycka.
Ta vara på nuet. Säg till dina nära att du älskar dom. Visa att du älskar dom, att dom är betydelsefulla för dig. Gör saker för varandra, var i stunden.
Jag fick veta något i morse som gjorde mig bestört och ledsen, därav ovanstående rader. Det är inte min familj som är drabbad, men jag känner familjen och jag är så ledsen för deras skull.

Jag är så tacksam för allt som jag har.
Idag har jag städat ut julen. Tänkt göra det med mitt snart 2-åriga barnbarn, men eftersom han är sjuk i öroninflammation och feber så fick det bli utan honom, Istället tog jag de sista små pepparkakorna och la i en påse och promenerade över till honom på eftermiddagen. Han stod i fönstret och vinkade när jag kom och jag fick ett härligt mottagande av den lille sjuklingen. Vi byggde med hans julklappsduplo, vi läste bok och vi stod i fönstret och tittade på snöplogen och sandbilen som körde längs gatan. Han blev lite besviken för att han inte fick gå ut och "hyckla" med farmor, vi brukar alltid gå ut tillsammans när jag kommer och hälsar på. Men han nöjde sig och somnade nästan, febervarm i min famn. När jag tillslut skulle gå hem fick jag en stor bamsekram, och mitt hjärta nästan svämmade över av kärlek. Sådant läker ledsamheter och gör mig så tacksam och lycklig.

God Morgon Dagen!

Jag tackar dig för att du väcker mig med morgonljuset. Väcker mig till dagen som nu kommer och alla dess gåvor. Du bär med dig överraskningar och klokskap för mig att växa i. Du ger mig kunskap om mig själv och andra och jag ska försöka ta det till mig när du kommer. Jag ska också försöka att vara i din närhet, här och nu. Ta vara på de timmar du nu ger mig. Timmar du ger mig med mina kära, mina nära och dem som jag möter och umgås med på dagens resa. Hjälp mig att vara i min sanning, och att göra val efter vad mitt hjärta och min själ önskar, men presentera det varsamt. Jag tackar dig för den dag som nu kommer. Låt min själ omfamna din. Namaste.

Det här är min nya morgonritual! Jag gör lite mjukyoga i sängen och sen sätter jag mig på sängkanten och läser och känner in, ovanstående rader. Allt taget ur Malin Berghagens bok Yoga. Behöver lite omväxling från meditationen, lite nystart!

Har ikväll också suttit och skrivit en liten göra-lista för våren. Planerat in en del saker, funderar fortfarande på några aktiviteter. Det känns spännande och roligt.

Utanför fönstret faller snön i stora flingor. Huset är tyst, helgen kommer!

Låter lättjan råda ännu ett tag....

Första arbetsdagen efter julledigheten idag.
Gjorde en beställning, pratade med kollegor och påbörjade omdömesskrivandet, för vilket idag och imorgon är vikta.
Men efter halva dagen cyklade jag hem för att ta ut hunden, och sedan brydde jag mig inte om att åka tillbaka. Hade en tid för att fixa naglarna, så jag prioriterade det. Tanken var att jag skulle iväg på yoga ikväll, för att komma in i lite rutiner igen, men det var så kallt när jag cyklade hem (- 18 grader), cykeln gick så trögt pga kylan och det var så varmt och skönt att komma in och krypa i myskläderna, tända ljus och brygga kaffe, att jag blev kvar hemma.
Tog itu med en massa lösa recept och satte in i plastfickor i mina receptpärmar. Svängde ihop en pizza till dottern och mig och drack ett glas vin till medan vi åt och pratade, bara hon och jag. Sen tog jag itu med en mangelhög i tvättstugan innan jag bryggde te och satte mig tillrätta med stickningen framför en långfilm med Sandra Bullock. Den höll egentligen på för länge, för att ses en vanlig vardag, men idag fick lättjan råda. Det känns fortfarande som en del av julledigheten bor kvar i mig!

Igelkottaskinn (på en hund)

Jag har fortsatt promenera/vandra. En mil igår och likaså idag. Lite kontraster mot förra veckans vandringar i 22 gradig värme! Det var minus 10-12 grader igår och idag. Men underbart det också, fast på ett annat sätt! Det var soldis idag, solen står sådär lågt på himlavalvet den här årstiden och det blir ett vackert, nästan magiskt ljus. I luften for små, snökristaller. Som om det föll diamanter från himlen.

Sällskapet var det bästa tänkbara! Mina två favorithundar som jag verkligen älskar! 

(Jo, visst älskade jag förra veckans sällskap också. Men eftersom maken arbetade igår och var på skridskoisen idag, så fick hundarna ersätta hans sällskap)!

Väl hemma i stugvärmen skulle jag styra med middag till familjen och då tyckte den stora vovven att han skulle ligga under granen. Granen, med allt pynt, svajade till när grenarna strök över den lurviga pälsen. När jag så stod och putsade lammsteken, och de förföriska dofterna nådde Massimos nos, så kröp han fram och jag blev full i skratt, när jag såg hans päls. Full av gröna taggar, precis som ett igelkottaskinn!! 

Vi har samlats till trettondagsmiddag, äldste son med familj och yngsta dotter med pojkvän. Mellansonen har sjuka barn och mellandottern befinner sig i Thailand.

Granen står kvar, dock med något färre barr. Dessa barr återfinns dock utspridda i resten av huset!

Till sist en bild på farmor (med kräkfläck på bröstet) och yngsta barnbarnet Alfred!

Tack Teneriffa!

För smaskig frukostbuffé, där man beställde sin omelett, plockade bland färska frukter och sköljde ner det hela med sprudlande cava!

För  storslagen utsikt från hotellbalkongen, nätterna igenom hörde man de mäktiga atlantvågorna slå in mot stränderna.

För de första dagarnas vandring utmed kusten öster och väster om Puerto de la Cruz, med enorma bananplantager.

För vyn från den lilla kvarterskrogen där vi beställde in kall öl i sejdel och en grillad baguette med serranoskinka och manchego-ost.

För den sommarvarma luften.

För stigarnas överraskande och spännande upptäckter.

För saltvattensbassängerna där vi solade, badade och träffade vänner.

För de små, mysiga gatorna..

som stod fulla av juldekorationer.

För maten; här en mustig fisk- och skaldjursgryta.

För den svettiga och fina vandringen på 2600 meters höjd vid Teide.

För uppvisningen vid 12-slaget på nyårsaftonen när det serverades cava i denna pyramid.

För besöket i Loro-park där vi såg makalösa uppvisningar av  bl a sjölejon, delfiner, papegojor och späckhuggare.

Och sist men inte minst för vår trettioandra bröllopsdag!

2016-Här och nu!

Mitt motto för det nya året, som nu är inne på sin fjärde dag!
Var ska vi vara om inte precis i den stunden som är just nu?!! Tankar som så lätt fladdrar iväg på annat, framåt eller bakåt. Då missar vi ögonblicken och det är väl dom som är själva livet!
Så tänkte jag i alla fall när jag broderade mitt almanacksomslag för 2016.

Och just nu i detta ögonblick sitter jag så nöjd vid mitt köksbord med en kopp kaffe. Tvättmaskinen surrar, lilla vovven sussar förnöjt i sin korg, trött efter vår långpromenad. Idag en promenad i minus 6 grader, i går, och hela veckan innan, promenerade jag och maken i plus 20-23 grader. Kontraster! Och jag är så tacksam för att vara så privilegierad som har möjlighet att få uppleva sådana kontraster.

Imorgon hoppas jag kunna lägga upp några bilder från vår härliga resa, men jag är fortfarande inte kompis med Windows 10, så jag måste be yngsta dotterns pojkvän om hjälp ikväll. Han är min räddning när datorn inte vill göra som jag vill!
Dottern och han var också änglar igår. Dom hämtade vid flyget vid 22.30 och skjutsade hem oss till ett nystädat, fortfarande julpyntat hus, uppdukat med kvällsfika med gott valnötsbröd från Forsa hembageri. Idag jobbar alla utom jag. Dvs. om inte tvätt och matinköp räknas som en typ av jobb?!
Men först ska jag fortsätta njuta av mitt kaffe!
God fortsättning på det nya året!